små tecknade gubbar flyttar runt
Men nu jävlar ska det bos! På ett ställe! Själv men inte ensam. Jag ska fylla min lägenhet med massor av skoj. Mat, konst, musik, luft, kraft, vänner, fåglar, katter, stenar, hober och grejer. I skolan håller jag på att rita upp lägenheten och mina möbler i AutoCad. En fin 3D-version som jag kan flytta runt på saker i. Provar olika möbleringar. En soffa som jag har tittat på har visat sig nog vara en smula för stor. Mina tankar om att skaffa piano igen kommer nog också att få revideras. Bara för att det är mer plats än vad jag har nu så är det inte på något sätt så att det är ett stort dansgolv som måste fyllas för att undgå eko. Den där stora Expedit-hyllan fyller mer än vad man tror.
Det strax förestående påsklovet kommer nog till stor del komma att handla om två saker. Att jag ska flytta och lite Skånska Operan.
Den lätta förkylningen jag har kännt i ett par dagar verkar ha brutit ut nu i kväll och fyller mitt huvud mer och mer. Min näsa börjar bli irriterad av snytandet. Snytandet som inte gör någon skillnad. Två glas te senare så blir jag mest varm i kroppen. Nej, det lenar absolut halsen också. Men huvudet är stort som en badboll. Måste till skolan! Vill inte missa dessa sköna dagar med lite bra undervisning och slut redan vid 16. Och så detta underbara ljus som infinner sig nästan jämt. Det är skönt att leva.
Min bror har köpt lägenhet med sin tjej. Plötsligt. "Vi skulle ju bara titta lite..." heter det från deras sida. Som det kan gå. en tra på Kungsholmen. Bilderna ser fantastiskt fina ut och jag är väldigt glad för deras skull! Alltid bra med boplatser :)
En köttfärspaj blev gjord. Den smakade väldigt gott men jag skulle helt klart ha kramat ur morötterna ordentligt. Fyllningen blev lite vattnig. Kom ihåg Viktor!
Jag har hittat tillbaka till en gammal vän. Vi tillbringade ganska mycket tid ihop under gymnasiet tror jag. Och nu har jag två dagar i rad kännt på det och gillar det på något barnsligt vis. Settlers IV. Små tecknade vikingar som skaffar material, bygger hus, skapar ett samhälle, skapar en liten armé och knackar sönder indianernas hus. Det hela är väldigt gulligt och långsamt. Ljus och snyggt. Det är ett fint spel.
nej du.
v.
Wok för EarthHour
Å andra sidan är jag lite skeptisk i grunden till jippon. Nu är det för en god sake, visst, men tänk in allt reklammaterial som har tryckts upp till kampanjen.
Igår var det Maria Stuart på Hipp. Det var bra. Den skulle landa lite och tänkas på i bakhuvudet. Det är mycket text som tar tre timmar att läsa upp. Det händer för lite på scenen långa stunder, inledningsscenen är 35 minuter med i stort sett bara två personer som går fram och tillbaka och maler text. Men ändå. Dom får ihop det. Det är genomfört och inga tveksamheter. det är bra och det ska premieras. Hell!
Ibland tänker jag över min matlagning. Börjar se mönster i den liksom. Jag byter ut ingridienser hela tiden i mitt tanke sätt men det blir lite samma tankar ändå. Men det är också roligt. Man kan använda olika saker på samma sätt. Jag jobbar mycket med att använda det jag har hemma. En banan, en näve hallon, tre bitar Toblerone, müsli, branflakes, smör, sirap, en skvätt strösocker, mjöl och coccos. Kände att det skulle på någonting litet till. Bara som en liten extra topping. Fann en handfull cashewnötter och hackade ned dom till lite piff. Får se hur det blir, den står och samlar sig i fönsterkarmen.
Det ska spelas fotboll nu snart. Kvalificeringsmatch för världsmästerskapen i sydafrika nästa år. Tänk om bror skulle fått sin utlandstjänst där. Och då! Det hade varit angenämt. En sak i taget. Det är trevligt med kval också... 3-5 slutar matchen och Mikel Nilsson gör mål på hörna.
Zeké blir utvisad och får ta bussen hem.
Imorgon är det läge för att promenera. Det bara måste bli så.
V.
Barbaratorium
Men det är också ett ställe som man ibland får tänka till över vad fan som pågår. Vad är det vi sysslar med och varför i hela fridens namn gör vi det vi gör?
Just för tillfället är vi mitt i ett konstprojekt som heter Barabaratorium (efter vår undervisare Barbara Willson). Vi har en liten budget och allt vi kan finna på skolan av inventarier och teknik till rådighet. I grupp har vi jobbat fram ett par olika ord och element som vi vill ha med i vår installation. Vatten, bissart, musik, rörelse och levande tror jag var våra ord. Då blev det såhär efter tre förmiddagars arbete...
Vi ska jobba vidare med det i nästa vecka. Kanske gör vi om det helt. Det är ganska skoj oavsett. Det kommer ett album på FB också.
Annars går det väldigt bra.
V.
strömmingsmusik
och nu är det en sån där underbar solskensdag igen. Om en halvtimme har jag ett fikamöte om sommaren med kollega. Det blir inte så jobbigt. Det är inte omöjligt att jag kommer att gå och strutta runt lite på stan efter det. Spana in lite småprylar som man kan tänka sig att man behöver. Kanske är det idag jag ska cykla runt lite i Malmö. Det kan man alltid sakna. Såvida det inte blåser som det gjorde igår så kan det bli så.
Det blir bra.
_________________
6 timmar senare:
Skolan har anställt två nya medarbetare. Ljuseleverna får en ny ansvarig för sin utbildning - Ulrik Gad. Gammal elev som har jobbat mycket sedan det att han gick ut. Inte minst i Sverige. Jag har sett en del av honom och han gör bra grejer på scen. Han har också varit på skolan som konsulent och har undervisat lite. Jag tror det kommer bli väldigt bra! Skolan behöver ungt friskt blod, Ulrik är 33.
En ny administrativ chef har vi också fått anställd. En Christine något. Hon har lite blandade liknande jobb i kappsäcken inom kultur och utbildningssfären. Så det känns som om det blir bra det där också.
Vädret är fantastiskt. Solen har fått pricka mig i ansiktet med sina stråla hela förmiddagen. Ikväll ska jag på Teater23's Augusta. Daniel, instruktör från skolan som gick ut förra året, har regisserat. Ska bli kul.
Undrar om det är tid för att damsuga!
V.
Freddie
Anledningen till att vi var där var konstprojektet vi är igång med på skolan. Vi får göra vad vi vill utan några ramar. Eller jo, vi har 3000 kronor och 6 förmiddagar till rådighet. Men annars finns det inga ramar. Barbara som håller i undervisningen är själv konstnär och gillar att man går utanför gense ramar. Hon är ganska ball. Vi får se vad det blir.
Köpte nytt gymkort idag. 24Seven har ett par olika anläggningar i Malmö och har öppet dygnet runt. En anläggning där dit jag ska flytta. En inne i stan, ganska nära sommarkontoret. Och två gym i Kristianstad. Dessutom bra studentpris. Det blir bra.
Jag sitter och funderar över om jag saknar att vara sambo eller inte. Nu är jag ju inte helt ensam när jag är hemma, Josef är här alltsom oftast. Men det är ju såklart inte det helt samma. Jag tror jag saknar att vara två. Eller jag skulle vilja vara två. Det är inte alls säkert att jag saknar den tvåsamheten som jag närmast kommer ifrån. Deom två senaste veckorna har satt många saker i nytt ljus och jag ser klart och tydligt varför det inte kunde bli vi. Oceaner mellan våra värderingar om olika saker och ting som vi inte trodde skulle bli några problem. För att inte hänga ut så stannar jag där, det är nog bästa så. Men jag tycker det är tråkigt att inte ha någon som är den där helt speciella i mitt liv. Med stor sannolikhet tar det väl tid innan jag litar helt och fullt på någon igen eller känner djupa, varma äkta kärlekskänslor. Men det är ju det vi alla vill med våra liv, vara lyckliga. Tills dess får jag göra mig lycklig på kemisk väg, genom träning och syre. Det är vår på väg och det gör en glad. Det är bevisat. Och så har jag ju min mustach, den är också rolig.
Påsklovet närmar sig. Den här veckan har vi knappt något att göra. Mest förmiddagar och imorgon onsdag ska jag inte till skolan alls. Nästa vecka ska vi rita lite 3D i AutoCAD och något annat men det är mycket softich. I dagsläget finns inga planer till lovet, inte fler än ett scenografimöte med Operan. Hela vårt familjeliv står lite på paus i väntan på besked om Bedstemor. Vänta och se. Det är inte speciellt upplyftande. Allting annat får i vissa lägen bli som dom blir. Kanske blir det en konstrunda kanske inte. Och då är det bra så.
Finns det någon som läser som har en Spotify-invite att dela med sig av? Jag har haft ett par på g men dom har runnit ut i sanden.
Nu är det dags för något annat.
V.
tåg.
Det blir aldrig som man helt tänkte sig att det skulle bli. Det är jag ett levande bevis för.
En helg i Karlskrona, den gamla örlogsstaden, skulle göra gott. Sagt. Min äldsta vän Hanna som har bott i staden i anledning av studier i fyra år. Karlskrona har den, för sin egen del, besvärande geografiska placeringen att det inte ligger i närheten av något annat. Det ligger i ett hörn av Sverige som jag bara passerar när jag är på turné med Skånska Operan på väg till Kalmar. Men då har jag brukat skicka ett sms om "att nu kör jag förbi dig Hanna". Men nu när dom fyra studieåren är slut för min vän och hon flaggar för att hon ska flytta därifrån så måste jag göra slag i sak och hälsa på.
Det ska bli skönt med lite skärgårdsluft.
Nu blev det ju inte en så perfekt start på dagen som jag hade hoppats. Resan är lång till bortre Blekinge, tre timmar från Malmö. Därför tänkte jag att 07.28 tåget blir bra. Då går inte hela dagen till att bara ta mig dit utan det blir lite dagstimmar där också. Jag var aldrig riktigt stressad över tiden, det var dumt. Med handen på dörröppningsknappen på tåget hör jag hur det lägger i växel och börjar rulla. Tyvärr var min hand på utsidan av tåget. Vi pratar om en praktmiss med en tidsrymd av kanske fem (!!!) sekunder. Jag gillade det inte. Och det illaluktande faktum att just 08.28 tåget inte går på lördagar och att nästa aktuella avgång således blir 09.28 gjorde mig ganska uppgiven. Två timmars väntan på att få sitta still i tre timmar. En brakande start på en helg som skulle bli något annat. Efter en timmes stirrande på Malmö C så kunde jag inte vänta längre. En latte och sen satte jag mig på tåget till Kristianstad. Så får jag sitta där en timme och vänta istället. Kanske möter man någon bekant. Nu rullar vi förbi Höör. Där var en tall. Nästa Hässleholm.
Hela Solförmörkelse-projektet är över. En skriftlig uppgift ska skrivas och lämnas in, visst. Men det ska inte behöva ta en evighet. Vi hann med utvärderingar igår också. Eller inte. En timme var avsatt för oss sex elever. Vi har arbetat i över ett halvt år med projektet och vi får alltså 10 minuter var där vi ska hinna säga allt och få respons. Det blev stress och ingen hann säga i närheten av allt vi ville ha sagt. Och våra handledare hann inte säga ett ord. Yxskaft... Respektlöst tänker jag. Vad fan tänker dom? En timme till sex människors arbete i 6 månader. For faen!
Stor hund? Liten hund? En papegoja kanske? Ingen gnagare. Ingen reptil. Inte fiskar. Fast jag prioriterar nog hellre en soffa. Och människor. Det jag vill ha är ju vardagskontakt i hemmet. Då är det nog bättre att jobba med human relationships än att tänka att jag måste ha en fokkin undulat i köket som jag kan prata till. Men jag tror jag ska ha en byracka en dag. Eller kanske snarare en kattuschling.
Finge jag en butik att välja och vraka fritt ur sortimentet av; så faller mitt val just nu på Bolagret. Dom har en massa rena, snygga saker med en del humor i. Soffan Nanna är jag spekulant på. Även ett par av deras mattor tycker jag är lite skojiga. Den som heter Balett till exempel.
Vi åker snart igenom Vinslöv. Filmen gör succé på skolan för tiden. Några klasskamrater har lånat och sett storheten i den. Min huvudlärare har också fått en kopia som han skulle kika på i helgen. Den där dumma idén om att vi ska dramatisera den och få upp den på en scen kanske kan komma till skott på skolan. Det är kanske där de ska ske. Där vi har möjlighet att genomföra dom där projekten som vi aldrig får tid till, eller pengar, på andra sidan examen.
Nu blir de paus. En timmes väntan.
V.
tratt
Det dära med att solen skiner sätter saker och ting i nytt ljus, bokstavligt talat. Var vår har man glömt bort hur galet underbart det är med dom där första dagarna när solen lyser på klarblå, så pass att man kan gå över till Arkitetskolans kantin utan att första behöva packa in sig i lager på på lager. Det är ingen lång promenad, mest över gatan, men det är en väldigt skön tur. Liten promenad för mig men en stor promenad för årstiden.
En ny tideräkning. I söndags hände det något i mig. Väldigt okonkret. Men också väldigt tydligt. En förnimmelse av att vara färdig har satt sig fast i mig och varat i fem dagar nu. Kontroll, frihet, nyvaken. Imorgon blir en bra dag verkar det som.
Ett hastigt möte på tåget hem idag bekräftade bara mina teorier och tankar.
Jag är oövervinnerlig! Påverkningsbar ja. Men omöjlig att komma åt. ...frisk och stark och har hälsan i behåll... det kommer att gå braaa...
Det är något stor på gång. Jag har så mycket kvar.
Nog
Säg aldrig aldrig har jag jag predikat nu i ett gäng veckor. Nej, det säger jag heller inte. Men det har hänt något. Den där känslan av att gå omkring på en gungbräda på en skör is och hela tiden försöka känna in vart vinden blåser mig, för att sen allt som ofta tappa taget och gå igenom isen med dunder och brak och vara kall och blöt i flera dagar - den känslan har det hänt något med. För att fortsätta i metaforernas tecken så har isen frusit på. Gungbrädan har ersatts av en trottoarkant. Jag har spikskor på fötterna. Jag står kanske inte på land än, men nog är det skönt att det är stabilt.
Söndagens ledigthet utan ångest över att behöva åka tillbaka till skolan och fortsätt sy tygväggar, gjorde gott. Minst tusen saker hanns med under söndagen och måndag förmiddag. Saker som bara hade legat och väntat i två månader kändes det som. Och det har också fortsatt lite på samma spår de första dagarna i veckan. Nya datorn är till att arbeta på nu och det har jag också gjort. Skånska Operan har börjat få en form i mitt huvud med produktionsplan, turnéöversikt, adresslista m.m. Musiken jag köpte har kommit och den låter väldigt bra. Musik kan göra mycket med en människa. Jag underskattar inte det faktum att solen har lyst i två dagar, det vittnar om en ny tid. Ett par varma dagar till så kommer de första knopparna att brista. Undrar om en vår har varit så viktig för mig någonsin tidigare?
Idag är det sista föreställningen på skolan. Det blir också början på ett avslut. Imorgon ska vi riva. Det finns stor chans att det kommer att gå kvickt. Det är bra.
Min förmåga att planera har visat sig lite i veckan. Helgen spenderas i Karlskrona. Biljetter till Stockholm i juni är köpta. Nästa eller näst nästa helg blir det Göteborg. Påskhelgen blir det Krstd och konstrunda. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Livet är värt att leva, det har aldrig varit några tvivel om det.
Sen är jag väl tvungen att bara nämna att det idag är ett år sedan det var ett år sen jag och Loppa blev ett par. Förra året var vi i Köpenhamn och hade en mycket trevlig utflycktsdag. Allting hade kunnat vara så annorlunda. Och är det också. :)
Rätt bra känsla. Nu ska jag göra armhävningar. Mitt gymkort har gått ut.
Sen ska jag visst till skolan också.
V.
jag har
Baka, frukost, avtala tid, flyttat datorgrejer, installerat nya program, varit ute på promenad och kastat stenar, handlat, bakat färdigt, lunchat, ordnat filer, kopierat en dvd, sms'at, saknat, spanat, skickat brev, fikat med vänner, svängt ihop en soppa, spelat dator, diskat, chattat, köpt tågbiljett, fikat igen och nu bloggat.
Det har varit ett uppdämt behov av att få göra saker som har blivit satta på hold de senaste sex veckorna. Ja, det har gått sex veckor nu... puh-ha.
en vän, som är lite igenom samma skit - blev också lämnad lite plötsligt nästan samtidigt - som jag, skrev om att "om det är meningen att det ska vara vi så blir det så". Det är fasiken en strong hållning ska sägas. All heder! Jag är fortfarande i ett övertygat dimmoln av att "det ÄR meningen att det ska vara vi och då blir det så". Men det är en lockande tanke det där med att om det är meningen. Fast jag vet inte om jag har trott på ödet så mycket i mitt liv, det finns mycket som har hänt mig som jag inte kan se någon mening i alls. Såvida det inte är meningen att det ska vara djävligt att leva ibland. Jag tror nog mer på människans fria natur att kunna påverka sin egen situation. Jag blir vad jag gör mig till. Eller åtminstonde blir jag vad andra människor uppfattar att jag gör mig till. Eller ialla fall blir jag det jag blir uppfattad som av andra människor... Eller så ska jag bara sluta upp med att slå knut på mig själv.
Det kanske är ett av mina stora problem är just nu. Jag läser och tolkar in, teoretiserar, drar slutsatser och kommer till insikter - till leda och fördärv. Tänk om jag kunde slappna av och tänka att det blir bra. Husk! Jag är frisk och stark och har hälsan i behåll, Jag har jobb och vänner, vad är det mer som jag vill ha. Jag har tak över huvet och kläder att ta på. Det kommer att gå bra...
Jag lever också så mycket som möjligt efter "inga hårda ord"-principen. Tror bestämt jag omnämnt den tidigare. Den är sann. - Du måste ge dig själv lov att vara förbannad och sur, Viktor! säger folk. Jojo, det är jag också. Och jag tycker också att jag har sagt det till den dära kvinnan. Men man kan säga saker på olika sätt tänker jag. Jag är en hygglig typ som inte tror på att spä på världens elände genom att jag ska sprida min surhet runt mig. Säg att du är sur och låt det va. Varken du eller din mottagare av surheten blir en bättre människa av att ta del av varandras surhet.
Gå istället ner till havet och kasta stenar så långt du kan. Det är en fin, avslappnande, avreagerande sysselsättning. Jag gillar det och ska göra om det!
Kakan blev bra, tack. Soppan också. Fan vad jag saknar att laga mat med och åt någon!! I mitt nya liv ska jag bjuda folk på mat minst en gång i veckan. Gärna fler. En gammal tvättidstavla i digitalformat ska finnas där man kan boka in sig själv.
Imorgon är det inte show på skolan förrän kl 17. Jag ska inte lämna stan förrän en bit efter lunch. hinner ju med massor i morgon också. Hämta kemtvätt, träna, skriva lite saker, skicka en skiva. Det kan vara dags för en trisslott imorgon.
vi ses där sen.
Inte nöjd. men lugn
Nu återhämtar jag mig. Hela veckan var en kamp utöver. Torsdagskvällen var ingen höjdare. Allt annat i kombination med att jag var pressad, trött och hungrig fick mig att tappa fokus och initiativförmåga. ”Tack för föreställningen!” sa någon. Mmhm, svarade jag tror jag visst. Jag kunde inte förmå mig att ta in eller behandla lyckönskningar. Drog mig undan och avvek ganska snart. En av väldigt få saker jag var helt klar över just då var att jag inte skulle på någon fest den kvällen.
Nu har jag sovit helt ok i två nätter utan att behöva pressa mig upp i ottan. I fredags förmiddag gick jag en runda på stan och gjorde några glada upptäckter vad gäller inredning i en kommande lägenhet. Bolagret har en soffa jag vill ha. På Cervera finns det en hela massa köksprylar jag vill ha. Lampor kan komma att bli min grej här i livet. Undrar om jag ska börja designa. Mitt nästa hem kommer att få gå i ganska naturnära toner och färger. Ett kit till toaletten i valnöt såg jag. Det var ganska snyggt. Jag vill ha mycket trä hemma. Och gjutjärn. Gamla idéer om saker jag vill göra själv till mitt hem har kommit upp till ytan. Har tankar om ett speciellt vinställ, en nyckelhängare och dom där tavlorna som jag har i huvudet.
Veckan som ligger framför mig har goda förutsättningar för att kunna bli trevlig. På föreställningsdagarna så händer det inte så mycket annat för oss. Vi ska bara sköta det vi ska och annars styr vi vår egen tid. Päronen kommer ner på tisdag och beskådar. Mitt gymkort går ut på onsdag, så jag ska försöka träna ett par gånger till på det. På torsdag ska vi riva föreställningen, det blir ball. Vi ska bara ha in två vinkelslipar och gå lös på det där spindelnätet. Veckan kommer också innebära en mer påtaglig uppstart för Skånska Operan för min del., jag har inte lagt så mycket tankar åt det hållet än. Men nu ska jag göra en produktionsplan och titta på arbetsfördelning och allt det där roliga.
Där fick jag en känsla av ordbajseri… Sorry.
Det finns så mycket som jag fortfarande inte förstår eller kan ta in. Jag vill verkligen komma vidare. Eller komma till ett avslut. Eller komma fram till något där jag också kan vara nöjd i alla fall. Man ska kanske börja med att vara nöjd. Men det är fan också svårt att komma till att vara nöjd med läget ”trots allt” när andra är lyckliga över att det är som det är.
Ett mål för ikväll är att bara vara. Men också att laga en liten maträtt på under en kvart. Jag jobbar vidare med att byta dator. Open Office är installerat och jag håller på att hämta firefox samtidigt som jag lägger över hela gamla datorn på extern hårddisk. Sen är det ju Photoshop och alla andra nödvändigheter som också ska in. En sak i taget.
Ta hand om mig!
V.
CD
nu tog jag muffinspaus.
Bestællde ett par cd's.
Olle Ljungstrøm - helt nya Sju och hans samlingsskiva Bäst
Thåström - nya Kärlek är för dom
Och så kastade jag med två skivor med Freddie Wadling också; A soft hearted killer collection och En skiva till kaffet
Det ska ju vara svenskt i år. Och då gærna trøtta gamla mæn som har knarkat och levt djævel. Någon som ser ett samband mellan deras førstørda sjælar och något annat?! Jasså...
Nu ska jag bara ha en stereo att spela dom på, en lægenhet att spela dom i och lugn och ro att lyssna på dom.
Dags før presets.
Det går bra.
Alla har sina stunder och tillfællen av briljans. "Alla ær bæst nån gång" som Wille Crafoord sjunger. "Gubben dær på bussen verkar sækert vara kass, men nær han bakar scones blir det pløtsligt førsta klass."
Før mig kom det en liten tvåsekundare igår eftermiddag. Næstan obemærkt kom det ur mig. Min status på fokkin facebook skulle ændras och jag bara slængde ner ett par ord. Nær jag tryckte på publicera så såg jag orden och vaknade till liv. Det under av mitt-i-prick som stod på skærmen framfør mig var inte att ta miste på. Jag var konklusionernas mæstare. Sammanfattningarnas obestridde herre. Kommentarernas førman och pressisionens hærskare. Hela min tillvaro på en linje. Wow! - "Hugger jag i sten eller bygger jag en ny værld?" -
Det innehåller hela mig. Vad kan jag gøra før att komma ur situationen jag ær i? Kan jag påverka den øverhuvudtaget? Det finns flera vægar att gå och jag har inte valt någon av dom æn. Jag bedyrar min uppriktiga kærlek till kvinnan jag vill dela mitt liv med. Har jag något før det mer æn att det ær skønt att få sæga vad man tycker. Och ænnu skønar att få sæga det till den man tycker det om. Blir det bara terapi før mig sjævl eller kan det leda till något? Jag fick ett gott råd av en væn som før många år sedan var igenom något som liknade (men ændå inte alls...) min situation - undvik hårda ord! Det gør jag. Jag sæger vad jag kænner; både det jag ær besviken, irriterad och ledsen øver, men också alla de varma kænslor och det jag saknar hos oss.
Jag vægrar tro att det faktiskt ær sten jag hugger. Goda snælla mænniskor som sæger snælla saker behøvs i værlden och det kommer gå bra før dom. Oavsett. En ny værld blir jag tvungen att bygga och gør det. Kanske har jag inte startat med grunden direkt. Jag bygger från sidan kanske man kan sæga.
Ett hopp långt inne i mig sitter djupt rotat och væntar på en dag en bra bit framåt i tiden dær alla har tagit sig i kragen.
Jag saknar mitt liv...
och nu ska jag fortsætta sy.
trøtt
Ibland ska man bara stælla sig frågan var ens liv tog vægen. Vad som kænns som alldeles nyss, var ett liv då jag hade planer, ønskningar, drømmar, længtan, saknad. Men sen hænde det saker som satte allting ur spel. Ingenting var vad det hade varit. Førændringen ær den enda konstanten. Det ænda man kan vara sæker på ær att man aldrig kan vara sæker på något. Klichéerna ær många, precis som insikterna.
Nu sitter jag på skolan och ær utbrænd på både ork, tankar och vætska. Tygvæggar i silkegiorgette (stavning?...) kommer aldrig att bli min huvudsakliga syssla hær i livet. Det ær alldeles før precist før mig. Efter en en dryg månads arbete med samma sex væggar med ændringar, upplægg, nedlægg, sprætta, sy till osv, så blir man trøtt på det. Om det hær var en kvæll som jag hade fått designa den så skulle den se annorlunda ut.
Nog før att jag har kommit en bra bit i min bearbetning av min livskris, men dær finns fortfarande element som jag inte kan få rætsida på. Kvinnan jag ælskar slutade ælska mig. Och børjade ælska en annan. Och ser inga problem i det, ær inte ledsen før att det blev så. Det som har varit och ær allt før mig har inte hænt før henne. Det ær jobbigt att veta det.
Den dagen då jag på allvar kan sæga att jag har kommit vidare och inte længre fastnar i tankar på det som var eller har førhoppningar om att det skall resa sig ett nytt storvælde ur intet; den dagen ær vælkommen. Jag kan på inget vis ge mig sjælv en uppskattning om nær den skulle kunna dyka upp. En månad till kanske? Men som jag också sæger, det finns en del elementæra fel i den hær sagan som kanske blir svårare att laga æn jag tror.
Imrogn ær det dock søndag. Jag ska inte till skolan. Datorn som ligger och væntar på mig på Kronprinsen ska hæmtas och vårdas ømt. Men jag ska också baka, handla, promenera, fika, træna, planera, ordna, stæda och några saker till. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Eller ett liv iallafall.
Om en vecka och lite till nær vi har spelat færdigt den hær førestællningen, så ska jag førsøka kænna efter vad fær slags liv det ær som jag vill leva. Och sen førsøka gøra det. Undrar hur det ska gå?
Det smartaste jag har gjort den hær veckan har annars varit att redigera min spellista i telefonen. Många mp3'or ut och mycket nytt in. Hårdare, råare, mer svenskt, mer i en stil hela vægen. Thåstrøm, Olle Ljungstrøm, Dire Straits, Black Sabbath, Ebba Grøn, Metallica, Kent. Det ær kul nær allting som sker runt om en kan kopplas till en sjælv. Paraleller till mig och min situation dras på kors och tværs hela tiden. Allting hør ihop med mig och alla låttexter sjung om mig. Oss. Det ær kul, ledsamt, tankevæckande och skrattretande. Men skønt nær James Hettfiled skrænar "Die, die, die my darling, just shut your pretty mouth. I'll be seeing you again. I'll be seeing you in hell" eller Olle Ljungstrøms "jag ær dina drømmar. Jag ær den som aldrig sæger nej. Jag ær lyxvarianten, jag ær færgen i filmen om ditt liv. Jag ær apan som liknar dig".
Nu ska jag åka hem. Eller dit dær jag bor iallafall...
Uppgradering och underligheter
Ja men då børjar ju livet att gå tillbaka till det som en gång var. Eller inte alls. Undrar hur længe ens liv kan stå och balansera på en spets. Det har gått en dryg månad nu. Ibland har jag kænningar av markkontakt under mina føtter. Det ær på ett sætt ganska skønt nær jag kænner det. De gånger jag har kænnt det har varit nær jag cyklar, lagar mat, træffar vænner, trænar eller river altan. Då kan man ju tænka att det ær sådant som jag borde gøra mer. Det åker in på min lista på saker som Viktor blir glad av.
Andra saker som gør en mænniska glad ær ju att lægga vantarna på saker man har behov før. Saker. Shoppa. I helgen kom jag øver en golvlampa från 40-talet. Jag kan inte beskriva med ord, lampans storslagenhet och fabuløsa design. Den ær bara ett unikum (førutom den andra som var byggd på samma skelett men inte tæckt med trækulor). Se bild.
Och før att bygga upp min materiella standard æn mer så tog jag tag i mitt datordilemma på allvar och bestællde en ny. LG E300. 2.2GHz, 2GB Ram, 160GB, kortlæsare, webkamera, Vista, och under 2 kilo. Det kunda varit blåtand också men hey. Det ær ju iallafall LG. Dom tænker design och kvalitet. Om man inte køper Mac men ændå vill ha en snygg dator så ær det LG eller Sony som gæller. Men Sony førsøker efterlikna Appel allt vad dom kan och det vill jag heller inte. Jag vill ha en PC, en snygg PC. Det får jag nu. Den ær redan skickad och borde klart vara hos mig innan helgen. Det blir så bra. Den blir avbockad från listan ikvæll. I like.
Ibland får man veta saker som man tænker; det ville jag inte veta. Alls. Man vet inte varfør man fick veta det eller vad man ska gør med informationen. Varfør blir jag inblandad? Jag har inte med det att gøra. Nu kan jag inte riktigt gå in på vad det var før information jag fick proppat på mig, någon form av "inte hænga ut folk"-kænsla vill jag ju hålla hær; men jag har førsøkt gøra mig fri från information och vill inte att det anvænds emot mig. Det vore fruktansvært att få "varfør sa du inte det på en gång" øver sig. Rentvå mig sjælv utan att ha något på mitt samvete från børjan. En intrikat situation ær det. Nya frågor väcks hos mig. Værldslidandet blir inte bætter av att någon ska få smaka på sin egen medicin. Jag kan inte vara med och aktivt gøra någon illa. Andras olycka kan under inga omstændigheter gøra mig lyckligare!! Jag bryr mig inte om alla, skyddar inte alla, hjælper inte alla - men jag gør heller inte det omvænda mot någon. Basta!
Återigen vill jag kunna se fram i tiden och så en bild av hur fan allting kommer att sluta. Det enda jag kænner ær att det kommer gå bra før mig. Oavsett hur, var, nær och med vem. Jag ær bra på det jag gør och har massor av glædje och kærlek att dela med mig av.
Jag är frisk och stark och har hälsan i behåll. Jag har jobb och vänner vad är det mer som jag vill ha. Jag har tak över huvet och kläder att ta på. Det kommer att gå bra!
Problemen på skolan med de dæra tygvæggarna ær på væg att løsas. Vi får en liten hjælp från skolan med pengar till lite nytt tyg så vi kan førlænga det som har krympt i tvætt. Sen får vi punkttvætta framtida flæckar.
Om drygt två veckor ær hela det hær projektet øver. Det blir skønt. En førsta nystart.
Måste sy.
V.
en månad och sex timmar senare
Motgångar och jag går inte så bra ihop för tillfället. Så länge saker och ting flyter och går som det borde eller som jag mer eller mindre har föreställt mig att det ska så är det ok. Men det ska inte mycket till för att jag ska tycka att det är hopplöst. Det går förvisso ganska snabbt att byta tanke spår, det blir inte helt bottennapp. Men det gamla mottot ”tar det emot – ge upp” känns aktuellt. Det var i torsdags kväll som vi hade en väl tilltagen missberäkning på skolan. En stor del av vår scenografi består av tygväggar som sitter utspända på ett stålskelett. Tyvärr tålde inte tyget att tvättas. Det krympte en halvmeter i alla riktningar. Det var mycket tråkigt. Imorgon, måndag, ska vi försöka slå våra huvuden ihop, bli kloka och blodiga, och få en lösning på det hela.
Det är bara en och en halv vecka till vår första visning. Den här produktionen kommer inte gå till historien som min bästa. Det jag tar med mig från den senaste månaden blir väl att jag klarade av att göra det jag skulle. Det får vi ses som en personlig seger, inte en konstnärlig seger på något vis. Men en mycket personlig sådan.
Just nu sitter jag på tåget på Kristianstad C. Vi väntar på att få lämna stationen, men det sitter en ”aggressiv person” i cockpit. Polisen kom precis och försöker få honom av tåget så att vi kan fortsätta. Det är ingen hejd på tokerierna. *Två minuter senare: Den unge mannen med utländskt ursprung gick av och viftade med asylpapper. Vi rullar vidare.*
För ett par dagar sedan önskade jag en sneakpeak in i framtiden och se var hela min livssoppa rinner ut i. Det händer ju onekligen saker. Saker förändras. Jag har lite svårt att förhålla mig till allt som sägs och meddelas. Har jag med allt att göra? Nej, men det har betydelse för hur jag känner. Vill jag veta allt som händer? Nej, inte det heller. Men behovet av att känna någon form av kontroll är på många sätt fortfarande ganska starkt. Då jag inte vet var jag ska börja med att ta kontrollen så tänker jag att jag får försöka med mig själv. Det är ett bra ställe som fler personer skulle pröva på, istället för att börja med någon annan…
Från början är också ett bra ställe att börja, brukar jag säga. Även om det kan bli en lång utläggning av en kort historia så kan det ibland vara bra att ta saker från början.
Hur många gånger har jag berättat om min situation för olika vänner och bekanta den senaste månaden? 30? 50? Alla gånger har inte varit lika ingående eller detaljerade, det finns det inte tid till. Men nu de senaste dagarna har jag någon gång tänkt att jag är trött på att höra mig berätta. Eller i alla fall berätta samma sak. Så då är det ju bara bra att det händer saker som jag kan berätta. Jag får börja om och berätta fortsättningen på historien för dom som jag har berättat starten av den på, för…
Jag har varit i civilstånd i fyra veckor idag. En månad och fem timmar. Det har varit en smärtsamt lång tid. Den massa av tankar som har tänkts motsvarar de två senaste åren i mitt liv. Men DET har varit skönt också. Att lufta, ventilera, uttrycka, förklara, gråta och till sist kommer till en och en annan insikt. För det har jag verkligen gjort. Nu hoppas jag att jag kan komma in i fas två eller tre av den här jävla gröten. Hur var det jag sa; börja med mig själv.
Från början. Det låter bra.
Måndag imorgon. Sweet. V.