Nog
hej. jo det var en sak jag tänkte på. och en annan grej jag inte tänkte så myket mer på.
Säg aldrig aldrig har jag jag predikat nu i ett gäng veckor. Nej, det säger jag heller inte. Men det har hänt något. Den där känslan av att gå omkring på en gungbräda på en skör is och hela tiden försöka känna in vart vinden blåser mig, för att sen allt som ofta tappa taget och gå igenom isen med dunder och brak och vara kall och blöt i flera dagar - den känslan har det hänt något med. För att fortsätta i metaforernas tecken så har isen frusit på. Gungbrädan har ersatts av en trottoarkant. Jag har spikskor på fötterna. Jag står kanske inte på land än, men nog är det skönt att det är stabilt.
Söndagens ledigthet utan ångest över att behöva åka tillbaka till skolan och fortsätt sy tygväggar, gjorde gott. Minst tusen saker hanns med under söndagen och måndag förmiddag. Saker som bara hade legat och väntat i två månader kändes det som. Och det har också fortsatt lite på samma spår de första dagarna i veckan. Nya datorn är till att arbeta på nu och det har jag också gjort. Skånska Operan har börjat få en form i mitt huvud med produktionsplan, turnéöversikt, adresslista m.m. Musiken jag köpte har kommit och den låter väldigt bra. Musik kan göra mycket med en människa. Jag underskattar inte det faktum att solen har lyst i två dagar, det vittnar om en ny tid. Ett par varma dagar till så kommer de första knopparna att brista. Undrar om en vår har varit så viktig för mig någonsin tidigare?
Idag är det sista föreställningen på skolan. Det blir också början på ett avslut. Imorgon ska vi riva. Det finns stor chans att det kommer att gå kvickt. Det är bra.
Min förmåga att planera har visat sig lite i veckan. Helgen spenderas i Karlskrona. Biljetter till Stockholm i juni är köpta. Nästa eller näst nästa helg blir det Göteborg. Påskhelgen blir det Krstd och konstrunda. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Livet är värt att leva, det har aldrig varit några tvivel om det.
Sen är jag väl tvungen att bara nämna att det idag är ett år sedan det var ett år sen jag och Loppa blev ett par. Förra året var vi i Köpenhamn och hade en mycket trevlig utflycktsdag. Allting hade kunnat vara så annorlunda. Och är det också. :)
Rätt bra känsla. Nu ska jag göra armhävningar. Mitt gymkort har gått ut.
Sen ska jag visst till skolan också.
V.
Säg aldrig aldrig har jag jag predikat nu i ett gäng veckor. Nej, det säger jag heller inte. Men det har hänt något. Den där känslan av att gå omkring på en gungbräda på en skör is och hela tiden försöka känna in vart vinden blåser mig, för att sen allt som ofta tappa taget och gå igenom isen med dunder och brak och vara kall och blöt i flera dagar - den känslan har det hänt något med. För att fortsätta i metaforernas tecken så har isen frusit på. Gungbrädan har ersatts av en trottoarkant. Jag har spikskor på fötterna. Jag står kanske inte på land än, men nog är det skönt att det är stabilt.
Söndagens ledigthet utan ångest över att behöva åka tillbaka till skolan och fortsätt sy tygväggar, gjorde gott. Minst tusen saker hanns med under söndagen och måndag förmiddag. Saker som bara hade legat och väntat i två månader kändes det som. Och det har också fortsatt lite på samma spår de första dagarna i veckan. Nya datorn är till att arbeta på nu och det har jag också gjort. Skånska Operan har börjat få en form i mitt huvud med produktionsplan, turnéöversikt, adresslista m.m. Musiken jag köpte har kommit och den låter väldigt bra. Musik kan göra mycket med en människa. Jag underskattar inte det faktum att solen har lyst i två dagar, det vittnar om en ny tid. Ett par varma dagar till så kommer de första knopparna att brista. Undrar om en vår har varit så viktig för mig någonsin tidigare?
Idag är det sista föreställningen på skolan. Det blir också början på ett avslut. Imorgon ska vi riva. Det finns stor chans att det kommer att gå kvickt. Det är bra.
Min förmåga att planera har visat sig lite i veckan. Helgen spenderas i Karlskrona. Biljetter till Stockholm i juni är köpta. Nästa eller näst nästa helg blir det Göteborg. Påskhelgen blir det Krstd och konstrunda. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Livet är värt att leva, det har aldrig varit några tvivel om det.
Sen är jag väl tvungen att bara nämna att det idag är ett år sedan det var ett år sen jag och Loppa blev ett par. Förra året var vi i Köpenhamn och hade en mycket trevlig utflycktsdag. Allting hade kunnat vara så annorlunda. Och är det också. :)
Rätt bra känsla. Nu ska jag göra armhävningar. Mitt gymkort har gått ut.
Sen ska jag visst till skolan också.
V.
Kommentarer
Trackback