Freddie
Den senaste veckan har jag varit på konstutställning två gånger. Det borde alla kunna ha möjlighet till. För min del var det bara synd att det var samma utsällning bägge gångerna. Doh! Statens Museum for Kunst, eller Satens som vi säger på STS. Den i Danmark världsberömda surrealisten William Freddie. Det var kul att se. Första gången. Inte för konsten i sig för den är bara ett hopkok av Picasso och Dalí, men just för att han är känd i Danmark. Vi var relativt överens, mina klasskamrater och jag om att det var lite gjort. Det är för mycket Dalí. Det blev lite ointressant då.
Anledningen till att vi var där var konstprojektet vi är igång med på skolan. Vi får göra vad vi vill utan några ramar. Eller jo, vi har 3000 kronor och 6 förmiddagar till rådighet. Men annars finns det inga ramar. Barbara som håller i undervisningen är själv konstnär och gillar att man går utanför gense ramar. Hon är ganska ball. Vi får se vad det blir.
Köpte nytt gymkort idag. 24Seven har ett par olika anläggningar i Malmö och har öppet dygnet runt. En anläggning där dit jag ska flytta. En inne i stan, ganska nära sommarkontoret. Och två gym i Kristianstad. Dessutom bra studentpris. Det blir bra.
Jag sitter och funderar över om jag saknar att vara sambo eller inte. Nu är jag ju inte helt ensam när jag är hemma, Josef är här alltsom oftast. Men det är ju såklart inte det helt samma. Jag tror jag saknar att vara två. Eller jag skulle vilja vara två. Det är inte alls säkert att jag saknar den tvåsamheten som jag närmast kommer ifrån. Deom två senaste veckorna har satt många saker i nytt ljus och jag ser klart och tydligt varför det inte kunde bli vi. Oceaner mellan våra värderingar om olika saker och ting som vi inte trodde skulle bli några problem. För att inte hänga ut så stannar jag där, det är nog bästa så. Men jag tycker det är tråkigt att inte ha någon som är den där helt speciella i mitt liv. Med stor sannolikhet tar det väl tid innan jag litar helt och fullt på någon igen eller känner djupa, varma äkta kärlekskänslor. Men det är ju det vi alla vill med våra liv, vara lyckliga. Tills dess får jag göra mig lycklig på kemisk väg, genom träning och syre. Det är vår på väg och det gör en glad. Det är bevisat. Och så har jag ju min mustach, den är också rolig.
Påsklovet närmar sig. Den här veckan har vi knappt något att göra. Mest förmiddagar och imorgon onsdag ska jag inte till skolan alls. Nästa vecka ska vi rita lite 3D i AutoCAD och något annat men det är mycket softich. I dagsläget finns inga planer till lovet, inte fler än ett scenografimöte med Operan. Hela vårt familjeliv står lite på paus i väntan på besked om Bedstemor. Vänta och se. Det är inte speciellt upplyftande. Allting annat får i vissa lägen bli som dom blir. Kanske blir det en konstrunda kanske inte. Och då är det bra så.
Finns det någon som läser som har en Spotify-invite att dela med sig av? Jag har haft ett par på g men dom har runnit ut i sanden.
Nu är det dags för något annat.
V.
Anledningen till att vi var där var konstprojektet vi är igång med på skolan. Vi får göra vad vi vill utan några ramar. Eller jo, vi har 3000 kronor och 6 förmiddagar till rådighet. Men annars finns det inga ramar. Barbara som håller i undervisningen är själv konstnär och gillar att man går utanför gense ramar. Hon är ganska ball. Vi får se vad det blir.
Köpte nytt gymkort idag. 24Seven har ett par olika anläggningar i Malmö och har öppet dygnet runt. En anläggning där dit jag ska flytta. En inne i stan, ganska nära sommarkontoret. Och två gym i Kristianstad. Dessutom bra studentpris. Det blir bra.
Jag sitter och funderar över om jag saknar att vara sambo eller inte. Nu är jag ju inte helt ensam när jag är hemma, Josef är här alltsom oftast. Men det är ju såklart inte det helt samma. Jag tror jag saknar att vara två. Eller jag skulle vilja vara två. Det är inte alls säkert att jag saknar den tvåsamheten som jag närmast kommer ifrån. Deom två senaste veckorna har satt många saker i nytt ljus och jag ser klart och tydligt varför det inte kunde bli vi. Oceaner mellan våra värderingar om olika saker och ting som vi inte trodde skulle bli några problem. För att inte hänga ut så stannar jag där, det är nog bästa så. Men jag tycker det är tråkigt att inte ha någon som är den där helt speciella i mitt liv. Med stor sannolikhet tar det väl tid innan jag litar helt och fullt på någon igen eller känner djupa, varma äkta kärlekskänslor. Men det är ju det vi alla vill med våra liv, vara lyckliga. Tills dess får jag göra mig lycklig på kemisk väg, genom träning och syre. Det är vår på väg och det gör en glad. Det är bevisat. Och så har jag ju min mustach, den är också rolig.
Påsklovet närmar sig. Den här veckan har vi knappt något att göra. Mest förmiddagar och imorgon onsdag ska jag inte till skolan alls. Nästa vecka ska vi rita lite 3D i AutoCAD och något annat men det är mycket softich. I dagsläget finns inga planer till lovet, inte fler än ett scenografimöte med Operan. Hela vårt familjeliv står lite på paus i väntan på besked om Bedstemor. Vänta och se. Det är inte speciellt upplyftande. Allting annat får i vissa lägen bli som dom blir. Kanske blir det en konstrunda kanske inte. Och då är det bra så.
Finns det någon som läser som har en Spotify-invite att dela med sig av? Jag har haft ett par på g men dom har runnit ut i sanden.
Nu är det dags för något annat.
V.
Kommentarer
Trackback