viktork

Det är ett av de viktigaste avsluten i mitt liv antagligen. En hel föreställning riven och undanstädad på en arbetsdag. 9-16, med en timmes paus i allt. Jag hade kaka med, det var stårlande sol utanför. vi var glada, stolta, nöjda med hela projektet. Allting bidrog till att det gick kvickt. Och att vi är bra. Och att vi hade en ganska enkel scenografi såklart. Men mest det att vi är bra.

Det dära med att solen skiner sätter saker och ting i nytt ljus, bokstavligt talat. Var vår har man glömt bort hur galet underbart det är med dom där första dagarna när solen lyser på klarblå, så pass att man kan gå över till Arkitetskolans kantin utan att första behöva packa in sig i lager på på lager. Det är ingen lång promenad, mest över gatan, men det är en väldigt skön tur. Liten promenad för mig men en stor promenad för årstiden.

En ny tideräkning. I söndags hände det något i mig. Väldigt okonkret. Men också väldigt tydligt. En förnimmelse av att vara färdig har satt sig fast i mig och varat i fem dagar nu. Kontroll, frihet, nyvaken. Imorgon blir en bra dag verkar det som.
Ett hastigt möte på tåget hem idag bekräftade bara mina teorier och tankar.
Jag är oövervinnerlig! Påverkningsbar ja. Men omöjlig att komma åt. ...frisk och stark och har hälsan i behåll... det kommer att gå braaa...

Det är något stor på gång. Jag har så mycket kvar.