tåg.
Det blir aldrig som man helt tänkte sig att det skulle bli. Det är jag ett levande bevis för.
En helg i Karlskrona, den gamla örlogsstaden, skulle göra gott. Sagt. Min äldsta vän Hanna som har bott i staden i anledning av studier i fyra år. Karlskrona har den, för sin egen del, besvärande geografiska placeringen att det inte ligger i närheten av något annat. Det ligger i ett hörn av Sverige som jag bara passerar när jag är på turné med Skånska Operan på väg till Kalmar. Men då har jag brukat skicka ett sms om "att nu kör jag förbi dig Hanna". Men nu när dom fyra studieåren är slut för min vän och hon flaggar för att hon ska flytta därifrån så måste jag göra slag i sak och hälsa på.
Det ska bli skönt med lite skärgårdsluft.
Nu blev det ju inte en så perfekt start på dagen som jag hade hoppats. Resan är lång till bortre Blekinge, tre timmar från Malmö. Därför tänkte jag att 07.28 tåget blir bra. Då går inte hela dagen till att bara ta mig dit utan det blir lite dagstimmar där också. Jag var aldrig riktigt stressad över tiden, det var dumt. Med handen på dörröppningsknappen på tåget hör jag hur det lägger i växel och börjar rulla. Tyvärr var min hand på utsidan av tåget. Vi pratar om en praktmiss med en tidsrymd av kanske fem (!!!) sekunder. Jag gillade det inte. Och det illaluktande faktum att just 08.28 tåget inte går på lördagar och att nästa aktuella avgång således blir 09.28 gjorde mig ganska uppgiven. Två timmars väntan på att få sitta still i tre timmar. En brakande start på en helg som skulle bli något annat. Efter en timmes stirrande på Malmö C så kunde jag inte vänta längre. En latte och sen satte jag mig på tåget till Kristianstad. Så får jag sitta där en timme och vänta istället. Kanske möter man någon bekant. Nu rullar vi förbi Höör. Där var en tall. Nästa Hässleholm.
Hela Solförmörkelse-projektet är över. En skriftlig uppgift ska skrivas och lämnas in, visst. Men det ska inte behöva ta en evighet. Vi hann med utvärderingar igår också. Eller inte. En timme var avsatt för oss sex elever. Vi har arbetat i över ett halvt år med projektet och vi får alltså 10 minuter var där vi ska hinna säga allt och få respons. Det blev stress och ingen hann säga i närheten av allt vi ville ha sagt. Och våra handledare hann inte säga ett ord. Yxskaft... Respektlöst tänker jag. Vad fan tänker dom? En timme till sex människors arbete i 6 månader. For faen!
Stor hund? Liten hund? En papegoja kanske? Ingen gnagare. Ingen reptil. Inte fiskar. Fast jag prioriterar nog hellre en soffa. Och människor. Det jag vill ha är ju vardagskontakt i hemmet. Då är det nog bättre att jobba med human relationships än att tänka att jag måste ha en fokkin undulat i köket som jag kan prata till. Men jag tror jag ska ha en byracka en dag. Eller kanske snarare en kattuschling.
Finge jag en butik att välja och vraka fritt ur sortimentet av; så faller mitt val just nu på Bolagret. Dom har en massa rena, snygga saker med en del humor i. Soffan Nanna är jag spekulant på. Även ett par av deras mattor tycker jag är lite skojiga. Den som heter Balett till exempel.
Vi åker snart igenom Vinslöv. Filmen gör succé på skolan för tiden. Några klasskamrater har lånat och sett storheten i den. Min huvudlärare har också fått en kopia som han skulle kika på i helgen. Den där dumma idén om att vi ska dramatisera den och få upp den på en scen kanske kan komma till skott på skolan. Det är kanske där de ska ske. Där vi har möjlighet att genomföra dom där projekten som vi aldrig får tid till, eller pengar, på andra sidan examen.
Nu blir de paus. En timmes väntan.
V.