trøtt
Ibland ska man bara stælla sig frågan var ens liv tog vægen. Vad som kænns som alldeles nyss, var ett liv då jag hade planer, ønskningar, drømmar, længtan, saknad. Men sen hænde det saker som satte allting ur spel. Ingenting var vad det hade varit. Førændringen ær den enda konstanten. Det ænda man kan vara sæker på ær att man aldrig kan vara sæker på något. Klichéerna ær många, precis som insikterna.
Nu sitter jag på skolan och ær utbrænd på både ork, tankar och vætska. Tygvæggar i silkegiorgette (stavning?...) kommer aldrig att bli min huvudsakliga syssla hær i livet. Det ær alldeles før precist før mig. Efter en en dryg månads arbete med samma sex væggar med ændringar, upplægg, nedlægg, sprætta, sy till osv, så blir man trøtt på det. Om det hær var en kvæll som jag hade fått designa den så skulle den se annorlunda ut.
Nog før att jag har kommit en bra bit i min bearbetning av min livskris, men dær finns fortfarande element som jag inte kan få rætsida på. Kvinnan jag ælskar slutade ælska mig. Och børjade ælska en annan. Och ser inga problem i det, ær inte ledsen før att det blev så. Det som har varit och ær allt før mig har inte hænt før henne. Det ær jobbigt att veta det.
Den dagen då jag på allvar kan sæga att jag har kommit vidare och inte længre fastnar i tankar på det som var eller har førhoppningar om att det skall resa sig ett nytt storvælde ur intet; den dagen ær vælkommen. Jag kan på inget vis ge mig sjælv en uppskattning om nær den skulle kunna dyka upp. En månad till kanske? Men som jag också sæger, det finns en del elementæra fel i den hær sagan som kanske blir svårare att laga æn jag tror.
Imrogn ær det dock søndag. Jag ska inte till skolan. Datorn som ligger och væntar på mig på Kronprinsen ska hæmtas och vårdas ømt. Men jag ska också baka, handla, promenera, fika, træna, planera, ordna, stæda och några saker till. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Eller ett liv iallafall.
Om en vecka och lite till nær vi har spelat færdigt den hær førestællningen, så ska jag førsøka kænna efter vad fær slags liv det ær som jag vill leva. Och sen førsøka gøra det. Undrar hur det ska gå?
Det smartaste jag har gjort den hær veckan har annars varit att redigera min spellista i telefonen. Många mp3'or ut och mycket nytt in. Hårdare, råare, mer svenskt, mer i en stil hela vægen. Thåstrøm, Olle Ljungstrøm, Dire Straits, Black Sabbath, Ebba Grøn, Metallica, Kent. Det ær kul nær allting som sker runt om en kan kopplas till en sjælv. Paraleller till mig och min situation dras på kors och tværs hela tiden. Allting hør ihop med mig och alla låttexter sjung om mig. Oss. Det ær kul, ledsamt, tankevæckande och skrattretande. Men skønt nær James Hettfiled skrænar "Die, die, die my darling, just shut your pretty mouth. I'll be seeing you again. I'll be seeing you in hell" eller Olle Ljungstrøms "jag ær dina drømmar. Jag ær den som aldrig sæger nej. Jag ær lyxvarianten, jag ær færgen i filmen om ditt liv. Jag ær apan som liknar dig".
Nu ska jag åka hem. Eller dit dær jag bor iallafall...