viktork

Det var väl egentligen inte det att jag inte stod ut med att hänga runt med familjen i Vallentuna en dag till. I eftermiddag serveras det kalkonen och grannarna skulle komma över och dela denna högtidsstund. Och det var väl inte primärt att sova på soffan i vardagsrummet som fick mig att sticka. Den är ändå bättre än luftmadrassen jag har huserat på de flesta andra gånger jag varit där. Och heller inte mitt ointresse för julen som fenomen, det var ju ändå lite skoj att vika ihop allt paketpapper från kidsens otaliga kartonger och sedan njuta av känslan att få sortera det hela för en lite grönare jul.

Men ändå gjorde jag det. Jag flög hem. Eller jag flög till Kastrup och sitter nu på tåget på väg till Kristianstad för att ha en kväll med vänner och vin. Kanske förvånar jag mig själv och tar en kväll på byn också. Galenskapen vet inga gränser. Har jag väl börjat vara cracy, så kan det lika gärna bara fortsätta. Helt bananas. All the way. Eller blir det bara mysdimma i hemmet.

I Danmark var ALL snö bortregnad. Nu har jag kommit lite längre in i landet och här ligger fortfarande ett spräckligt lager på åkrarna runt Lund och Eslöv.

Nu när helgen är förbi ska jag sätta lite fart och se till att jag har ett boende i Köpenhamn att flytta till inom några veckor. Jag har ett stående alternativ hos en skolkamrat som vars ex flyttar från deras gemensamma lägenhet som där har satts upp en provisorisk extra vägg. Men den ska ner nu då så att det blir en fyra igen. Så ska vi bo tre herrar där i så fall. Det kunde vara skoj. Men det ligger en aning för långt bort tycker jag. Tar cirka 25-30 minuter att cykla till skolan. En av poängerna var ju att jag skulle kunna slippa lägga en massa tid på att förflytta mig. Men det är ett bra alternativ annars.

Nu ska jag titta ut genom rutan ett tag och tänka att det är våren som är på väg.

 

Ett år på under tusen ord. Här kommer det – Julbrevet; Most memorable of 2009!

Jag har ett mycket, mycket märkligt år med många svängningar, toppar och dalar. Därför känns det så otroligt fantastiskt att kunna säga att det i stort har blivit bättre och bättre hela vägen. I skrivande stund är jag en mycket glad man.
Innan jag börjar beta mig igenom mitt gångna, så vill jag säga tack till mina underbara föräldrar. Dom är fasiken stabila och alltid att räkna med.

Januari: första halvan avhandlas på Kho Chang, Thailand. Det var lattjo med dykcertifikat, massor av god mat, elefanter och allehanda upptåg. Märkligare var det ju då att komma hem och bli utsorterad av sin sambo; Hej och tack för den. Produktionsstart på min 2.års-föreställning; Solförmörkelse av Christopher Hampton
Februari och mars går lite i dunkel förbi med flytt och kyla. En till viss del styrkande och rensande tripp till Stockholm gjorde gott. Vi såg The Producers! Går också på mitt livs första bankrådgivning.
På skolan hade jag premiär på Solförmörkelse, som verkligen blev en bra föreställning. Fantasticks, Fantomet på Operan och Dead Man Walking hjälper också till att hålla musikteaternivån uppe.

April kommer och det ljusnar på flera fronter. En lång påsk i Kristianstad då vi river det stora trädäcket hos päronen och öser grus och sand till förbannelse. En soldränkt konstrunda på Österlen fyllde mig med frisk luft och isterband. Carmen 2200 på NörrebroTeater värmer precis som mitt livs första spex i Lund

Maj, den 1’e, flyttar jag till Möllan. En egen lagom etta. Kanonläge och bra på alla sätt.
Skånska Operan börjar dra ihop sig och vi börjar repa i Malmö. Tom Lehrer snurra hemma hos mig. Går på Switching Tabels-middag.

Juni, avslutande veckor på skolan. Vi förbereder en alldeles för stor produktion av Gökboet, som vi ska göra direkt efter sommaren. Jag funderar mycket på att jag inte heller det här året, kommer att ha någon som helst form av sommarpaus. Från skola direkt in i operan och därefter överlappa in i produktion i Köpenhamn. Allt går i ett fram till oktober. Hur ska det gå? Når dock att åka inom Stockholm och gå på storebrors försenade 30-års-fest. I peruk, mustasch och med knallpistol i fickan. En midsommarafton pressas in i Kristianstad.

Juli är premiär på Tosca på Hovdala Slott. Det är kul och jag är överraskad att det blev så bra som det blev, trots uteblivet genrep på grund av åska och strömavbrott. En hård och krävande turné följer. Men när man har mer än utsålt överallt så är det på något vis ganska ok. Och det var väldigt kul också. Tack för det.

Augusti betyder att jag kommer tillbaka till skolan och kastar mig ut i att vara scenmästare på skolan. Det går efter en lite famlande uppstart bra. Jäkligt bra. Det blir efterhand en av de bästa produktionsförlöp jag har varit i. Och jag är skitbra! Och har helt fantastiskt mycket att göra. Ser Showboat på MalmöOpera; fasansfullt dåligt!!

September är fortsättning på augusti. Vi har premiär på Gökboet den 23 september och det är en bra show vi har fått till.
September är också månaden då Plötsligt igen, uppföljaren till SVT-dokumentären Plötsligt i Vinslöv, hade premiär. Kvällen var bra, och i gott sällskap av Maiken och Naya som jag fick med från Köpenhamn.

Oktober spelar vi sista föreställningarna av Gökboet och river spektaklet.
Därefter går vi på välförtjänt höstlov i en vecka. Oliver! i Kristianstad har premiär och jag övervakar detta. Superskoj att åter se många gamla vänner på min hemmascen. Väl tillbaka på skolan leker jag producent på ett fiktivt projekt, en miljövänlig musikteaterföreställning för barn och familjer! Black Silk är bra på Operan.

Statens Teaterskola växer sig stark inom mig och produktionselevernas kontor blir under hösten det hyggeligeste stället i hela Köpenhamn. Ingen vill gå hem och det är hur kul som helst att gå i skola. Det går mycket bra folk och goda vänner på Holmen.

November är en kringflackande månad med turer till Göteborg för att dricka pilsner, se teater och hälsa på David. Helgen efter spenderar jag i Silkeborg på Jylland för Dockteaterfestival. En fantastisk upplevelse med flera topprankade föreställningar. Helgen efter det, blir det Stockholm och Riksteatern, och även där ser jag flera minnesvärda spektakel. Heja konsten! Båda mina brödar får också den stora glädjen att träffa mig och husera mig. Varsågod!

December kommer krypande och jag vill aldrig lämna Köpenhamn. Allting är bara top-dollars, som vi säger.  Förbereder workshops till januari, Fedra till januari-mars och praktik till februari-april. Jag börjar också fiska efter möjligheter till att kunna flytta över sundet igen. Jag håller mycket av Malmö, och Malmö gillar mig också, men det ger på något vis ingen riktig mening att bo ihop när jag har en grej med Köpenhamn.

På väldigt många vis är jag en annan människa nu än för ett år sedan, och till allra största del har det nog blivit till det bättre. Man får ta saker för vad dom är och inte för vad man skulle vilja att dom vore. Og husk at ha det sjovt!

Från mig, till er alla!

//Viktor

PS. Save the environment!

 

 

Några citat och nya begrepp från året som gått

”Passionsdepression” Simon Stenspil

”Vi lejer korpigerne ud til bestyrelsen” Stig Jarl, under en lektion i sponsorarbete.

”Jag har laert at acceptere det” Jacob Phil Fossing, om opera…

”Sit indre videoband” om en Nils Flys, en lärare på skolan, sätt att undervisa på.

”Intellektuell gikt” Mette Borg, teaterhistoriker, om en tänkares förfall

”Metodfrihet” Kim Borch, undervisare i ström, om hur vi skulle lösa ett problem

”Välfärdshack” Jacob Phil Fossing, den utskurna halvcirkeln på ett skrivbord där man sitter

 

Jodå. Jag är på väg in i en period med mycket Bo Kaspers Orkester känner jag. Imorgon ska jag till biblioteket och låna deras "Katalog". ett omfattande text och nothäfte med en allt dom hade gjort fram tills dess.
sen åker jag till skolan och spelar resten av dagen.

Min kropp har gått på lov. Efter gårdagens modelmöte, som var det sista fasta och viktiga för terminen, har jag liksom slappnat av. hoppas bara att jag slipper en avslappningsförkylning eller något sådant löjligt.
det är svårt att få sig till att laga mat som det är. vid förkylning tappar jag aptiten, så då kommer jag inte att äta något alls.

Nu har jag börjat leta rum och lägenheter i Köpenhamn till våren. från starten av februari till juni eller så. Jag tror det ska gå alla tiders, det finns många som hyr ut i korta perioder. Sommaren ska jag bo i Malmö, hopas att jag kan bo i det huset som Skånska Operan brukar hyra. Och sen efter sommaren vill jag då in i skolans lägenhet. jag har en plan, hoppas gudarna är med på den.

Jag är i gång med att skriva brev. När jag blir eftertänksam, låg, sne, kär, trött eller ledsen skriver jag. Så brukar det vara. Undrar vad det är nu?

i säng.
v.

Det är snart dags för att samla upp på det här året, och kanske dags att komma med någon sanning såhär strax innan ett decennium övergår i ett nytt.

Produktionselevernas kontor på Statens Teaterskole i Köpenhamn är ett av de bästa ställena att tillbringa sina dagar. Vi åtta som går där i år, utgör ett så gränsöverskridande team av mysighet, intelligens och humor att det inte finns någon övre gräns. Det har pågått i ett par månader nu och vi är stolta och glada över vårt kontor. Och så är vi kreativa och bra. Flera av oss är jättebra.

Se så bra vi är

 

Sista rycket innan jullov. Modelmöte på måndag med Fedra. Det ska nog gå bra. Kanske blir det lite dyrare än vad jag hade räknat med. Men det får vi lösa.
Julefest, med tillhörande Juleshow!!, på lördag. En av dom stor stora höjdpunkterna på STS under året. Jag gläder mig så mycket att det gör ont. Första festen som vi som treor bara kan GÅ på. Vi ska inget annat än att vara snygga och ha det bra. Vi inleder på kontoret med portvin vid 16. Outfitten är färdig, med några nya inköp. Mina nya accessoarer är i absolut toppklass.

Mitt julbrev är skrivet och ligger och gottar sig i en mapp. Det ska skickas i nästa vecka tror jag.

Jag flyttar tillbaka till Köpenhamn! Beslutet är taget i hela mitt hjärta i samråd med min hjärna. Det finns ingen anledning att bo i Malmö, så som jag känner just nu. Det känns bra.

Lite chokladpudding och sen i säng. J

V.

Jag är med telefon igen. Och tack och lov så mindes jag fel för en liten stund sedan.
Jag tar aldrig med mig telefonen till gymmet, dels för att jag inte ska prata de 75 minuter jag är hemifrån och dels för att jag ogillar andra som pratar och låter med sina telfoner på träning. Men just idag hade jag tagit med min telefon, trodde jag, för att jag väntade på besked om kvällen. Så när jag tog min jacka i hyllan och skulle få fram luren ur fickan så var den ju då inte där. tre dagar gammal telefon med ett två timmar gammalt minneskort - stulen. Arrrg! En snubbe ser att jag får panik och frågar vad som fattas. Han hade sett tre "zigenare" som hade stått vid hyllorna tidigare, men han trodde inte att dom skulle vara så fräcka att dom letade i fickor. Han ringde och ingen svarade, och menade att när man stjäl en telefon så stänger man av den direkt.
Jag skyndar mig hem på skakiga ben. Och den ligger ju såklart där på byrån. Pust. Ringer mannen på gymmet och berättar och tackar.

Madagaskar på tv. och senare ska jag till Hawaii. eller på en temafest iallafall. vet inte riktigt när och var, mer än ikväll och vid Halmtorvet. det ordnar sig. Lite hemmakväll och ändå lite underhållning.

Nu har jag gästbloggat om min nya telefon. På en miljöblogg som en väns syrra håller i. Jag ska länka när jag får en adress. Spännande. Gästbloggare Viktor K Magnusson. Jag gillar't!

Stop.
V.

så här skrev jag:

inom en begränsad tidsrymd: missat tåg, inställt tåg, försenat tåg ( en timme bara där) till posten för att till slut efter mycket bråk hämta min nya telefon, men dom hade precis stängt ner "systemen" och jag fick inget. och dom var otrevliga. kommer hem och den enda posten som jag har fått är från min bank som berätta...r att mitt visa-kort är skimmat.. . såatt..

så var det också.
Det är inte det jag vill säga. utan en bit längre ned så kommenterade en god vän min status genom att skriva "spik i foten?". Bara det. Men är det inte fantastiskt att bara det lilla uttrycket betyder så mycket för den som vet vad.
Hasses långa haranger om att "du ska inte komma här och snacka" är en del av svenska folksjälen. Det är humor på hög nivå och den har satt sig fast.

vecka 2 på skolan har vi en, vad vi nu kallar för, öppen vecka. Där är det elever själva som styr och ställer, planerar utbudet, önskar och anmäler sig. Vi gör vårt eget skema några dagar. Jag har funderat lite halvt seriöst på att hålla ett föredrag om svensk humor på scen genom tiderna. eller genom 1900-talet iallafall. Hasse&Tage skulle bli en stor del av materialet.
min tanke var att börja med någon revy-kuplett-grej, 1930 sådär. För att sedan gå in på Povel och Hasse&Tage. Och via H&T in i Magnus och Brasse. Galenskaparna nämns för att sedan sopas av banan av den ironiska generationen. Killinggänget och Hassan och sen till Stand-up-revival från de senaste åren. Jag skulle gått på ett sådant föredrag. Kanske ska jag hålla det. Det finns så mycket bra svensk humor.
jag drar en Lindeman och går och lägger mig

Hemkommen från ytterligare en helg med resa och teater. TEaterdagarna på Riksteatern i Hallunda. Och så som alltid så var det något som var riktigt bra (återkommer till det) och något som var lite jaha. Men den här gången hade jag inga bottennapp. Det är ju alltid någon som lägger ett program till en festival. Ofta tror jag inte att den personen har sett alla föreställningar som ska spelas. Det har såklart och göra med hur stor festival det är, men här är det till ganska stor utsträckning Riks som planerar vilka av Riks's föreställningar som ska visas på Teaterdagarna. Dom kan välja ut godbitarna. Aldrig har jag sett ett lagt program där man bara plockar smash-hitsen och de utsålda föreställningarna. Istället brukar man ta det som känns spännande och passar in i årets tema. Jag såg långt ifrån allt som spelade under fredag-lördag, men det jag missade har jag till viss del uppfattning om.
Jag har sett
Kamyuot - Batsheva Company har plockat ca 14 unga, 18-24 år, utbildade dansare. Dom flesta gör sitt första proffesionella jobb. Och som dom gör det! Total dansglädje. Kul set-up med arenaformat och dansarna rör sig mellan att vara publik för att sen explodera upp igen. Kroppskontakten och bristen på avstånd gör respekten mycket djup. Urkraft, svett, kollosal styrka och spänst. Läckert!!

Ett seminarium med National Theater of Wales.

LUR - musikerduo från Malmö. roliga killar som visade sig bo på samma gata som jag.

I väntan på Vadå? - föreställning, byggd på en rapport om jämställdheten kulturlivet i Sverige. 4 % av texten är uppdiktad, resten är citat. DET är skrämmande. Mycket fin presentation och bitvis väldigt väldigt skoj. Men också med en viss eftersmak av undran över hur det står till och varför.

Viefeldt - en Jakop Ahlbom, svensk utbildad mimare, som är verksam med eget kompani i centraleuropa, gjorde ett gästspel. Illusioner var väl ledordet. Några slarvades bort genom att man inte la duken helt över, så att man såg när Nisse öppnade luckan och kröp ut bakvägen. Men många gånger skrattade jag gott över alla plötsliga entréer och sortier. ut genom TV-rutan, upp genom vasken dyblöt, ut mellan kuddarna i en soffa, upp genom ett matbord. Det var enklare underhållning men helt klart skoj.

Undercover med Lo Kauppi - hon är så jävla cool. Kaxig, svart humor, mycket referenser, politisk och bara cool. hon är på turné till sammans med
Anna Vnuuk - någon slags dansföreställning med tema "jag blev mamma för ett år sedan". Helt ointressant och trist dans... Tyvärr.

Anna Odell, Okänd kvinna - Konstfacksstudentens examensarbete. Hon som fejkade en psykos. Utställningern var indelad i tre delari filmad form; förarbete med telefonintervjuer, själva händelsen på bron i januari och avslöjandet dagen efter hon blev inlaggd. Spännande utställning. Jag har ganska blandade känslor för projektet. Skulle vilja möta mer av Anna Odell. Inte att hon ska förklara och säga vad hon vill ha sagt och berätta vad som var meningen.. Men projektet betyder något för mig men jag vet inte alls vad eller hur jag tycker.

Ja. det var nog dom fasta punkterna jag såg.

Idag har jag så flygit hem, handlat och beställt en ny telefon. Sony Ericsson Naite. Tillverkad av återvinningsmaterial. Ganska enkel telefon utan touch eller 12 megapixlar. Men jag tror den blir bra. kommer på tisdag.

Flytten till Köpenhamn känns självklar. Hoppas jag kan få allt att gå i lås redan i vår... Någon som vill investera i en kolonistuga till mig?

V.

På ett tåg mellan Skanderborg og Lufthavn. Innan dess på ett mellan Silkeborg och Skanderborg. Och innan dess, då var det tider. Dockteaterfestival 2009 i Silkeborg. Sex programpunkter igår och två idag innan jag var tvungen att bege mig.

Jytte Abilström – Klicketi Klap. Mannen med klossarna som spelade en bondgårdsgrej med en anka som letade efter ett föl som rymde. Fint och han som spelade var ganska festlig.

Peter og Ulven, kortfilm med dockor. Snyggt universum med snygga dockor. Oplanerad pärla då vi hamnade där av slump.

Forman Brothers Theater – Obludarium. Milos Formans två söner har en turnerande fantastisk genomförd burlesk och vacker varietéshow. Den hade vi heller inte riktigt biljetter till men slank in. Det var en fröjd för alla som gillar scenkonst och underhållning.

Marionetteater, en fransman och en grek som primärt finns i Spanien. Det finns inte så jäkla många riktiga marionettförare kvar, men de här två är några av europas mest erfarna och det märktes. Väldig rutin i dockförandet. Föreställningen var ganska skoj också. Dom spelade mycket med publiken och sjöng och spelade instrument.

Wilde und Vogel – Spleen. Som vi hade som krav från vår utbildningsledare om skolan skulle betala vår resa så skulle vi se den här föreställningen. Det var pretentiöst och dålig musik. Vogel kastade runt med saker och ingen i salen var med på vart de både ville med Spleen. Inspelade poesi av brittiska barn, efter Boudelaires texter gjorde oss än mer distanserade. Mannen var onekligen en god förare och någon av dockorna, speciellt de båda grodorna, var bra. Men tjohej va var vi förvirrade och irriterade.

Och direkt efter, utan paus, gick vi till nästa. Schickelgruber, alias Adolf Hitler – Stuffed Puppettheater från Holland.  Höjdpunkt!! Kort förklarat man skriva att det är den tyska filmen Der Untergang, som dockteater med betydligt mer humor av den svarta typen. Alltså de sista dagarna i bunkern då allt verkligen blir klaustrofobiskt och vansinnet tar över. Adolf, Eva Braun, Goebbels med familj, Döden och Göring är där. Men det är ett eget manus, föreställningen är skriven långt innan filmen kom ut. Men det är ett fantastiskt skådespel med en helt fantastisk scenisk insats av Neville Tranter som gör alla roller och själv gör sina dockor. Han fängslar oss 400 i Stora Salen i en och en halv timme ensam på scen. Han är innerlig, rolig(!), konsekvent och han svettas som ett djur. Dagen efter pratade vi en stund med Neville i caféet. Sympatisk man. Jag ska hem och undersöka vad han mer har gjort och var man kan se honom igen. Han har gjort sig känd i europa genom sitt stora sätt att spela dockteater, med samma förutsättningar som en människoföreställning, med stor scen och ljud, ljus och för vuxen publik. Den här föreställningen har vunnit priser, bland annat i tyskland. Stor konst.

Och på söndagen blev det först en annan bondgårdsteater med en höna som hette Erla. Det var fint.

Till sist en annan föreställning för barn som jag nog inte minns i morgon. Något med en målare som skulle porträttera en flicka. Jaja.

Nu så. På tåget hem alltså. Fred Åkerström sjunger Bellman i mina lurar och jag har dragit igenom fyra episoder av Simpsons. Det känns som söndag, men faktum är att jag ju åkte hem tidigare på grund av att jag ska direkt till 25årsfest. Det blir lattjo även om jag känner mig lite dåligt förbered. Det bjuds på mat men man ska tydligen ha en dessert med sig. Där får jag vara kreativ.

Ser verkligen fram emot att få hålla söndag imorgon.

På tåg tillbaka till Malmö efter en helg i Göteborg. God kultur med en Sondheim-konsert med avgångseleverna på Balletakademien i fredags och i går Lorcas Publikan i en helt otrolig och fantastisk version signerad Suzanne Ostens. Gott nog kunde vi sovit några timmar till, men det prioriterades bort. Med all rätta.

Mitt flow hänger i. Jag menar inte att jag får precis allt gjort och inskickat på klockslaget, men det rullar liksom. Det är ganska skönt att göra det jag gör. Fler saker på gång och olika projekt som ligger i framtiden. Ett möte på Teatercenturm inför praktiken. Prata med Riksteatern och anmäla sig till nästnästa helg. Boka tågbiljett till dockteaterfestivalen i Silkeborg nästa helg. Utvärdering i januari och en annan den 27 november. En kanelsnäcka i micron och en kanna kaffe till.

Nu ska jag hem och försöka lägga ett matskema för den här veckan. Gåsmiddag på onsdag. Ikväll gör jag wraps med quorn och svamp. Och en paj i repris. Så mycket reprisering det nu kan bli utan recept på någonting. En äppelkaka jag har delar av i min frys, avsmakades på skolan härom. Den var god. Spännande med mycket krydda. Den hade varit bra att ha en idé om hur jag gjorde den, tänkte jag. Jag får uppfinna den djupa tallriken igen.

**************

Och så, måndag förmiddag. Tillbaka på STS. Markus, produktionsetta, har lyckats slå sänder kaffekannan under helgen. Apa! Så nu rinner det hela ner i en lånekanna som inte passar helt rätt. Tur då att eländet uppvägs av att jag just idag hade ett paket Grön Skånerost med mig. Lycka igen. Inget mer Netto-piss den här veckan. Och frysen på kontoret här är full av mina kanelbullar. Dom är bra att ha när man ska pigga upp trötta kollegor. Enkla poäng, men så brukbara.

Inge undervisning idag. Jag ska såga till en hylla som jag gjorde till mig själv i september. Den blev, visade det sig när jag skulle sätta upp den i köket hemma, lite sned. Så ett hörn ska bearbetas lite. Och en upphängningsanordning till en annan hylla ska också bearbetas lite. Beslagen hamnade för långt ifrån varandra och passar då inte till de befintliga hålen. Vinkelslip!

V.

Nu är det söndag och jag är klar med det som jag borde. Jag kommer inte att städa. Köket är klart och andra plåten med matbullar är klara. Diskat. Veckan har inneburit att många utrymmen i frysen har fått sätt livet till och bli eliminerade. Massor av matlådor finnes.
Klar med dagen redan klockan nitton. Kan gå och träna men vill nog spara det till imorgon. Lång promenad tidigare idag runt om Malmö fick räcka. Träffade Ellen för första gången på flera år. Två gånger dessutom. både is tarten och slutet av min runda.

Nya små husmusiker föds udner en veckas ledigt med inget att göra. Respekten för Vince Guaraldi har stärkts. Han har gjort all musik till Peanuts/Snobben. Cartoonjazz. Popsicle har två låtar som jag aldrig vill vara utan; Not forever och Hey Princess. Dom kunde sin pop. Fläskkvartettens Voices of Eden rullar också.

Kanske ska jag köpa en pizza idag. Helt cracy.

Den här helgen fanns det bilar via Hertz Freerider mellan Malmö och Stockholm. Kunde kört upp i fredags gratis alltså. Sällan stämmer tiden med avgångar, men jag tror fortfarande på att det händer en dag. Nästa helg?? Om det inte var så att jag skulle vara flyttgubbe då. Helgen efter det då?

Tisdag börjar jag spela basket. Träning i grupp... jodå. På fast tid! Dra på trissor. Det är bra att det är i hallarna på Friskis Folkets Park. ca 200 meter dit. Det blir lattjo.

Måndag med skola igen imorgon. Märkligt. Så märkligt.

På skolan finns ett begrepp som omnämns som PPD, Post-Produktions-Depression. I'v got it.. Inte över själva produktionen som eget fenomen. Inte att jag saknar stämningen och det familjära. Heller inte att vi har rivit ner allt mitt arbete (hundratals timmar, svett och ömmande leder) på två arbetsdagar. Det handlar i största utsträckning om det vakum som plötsligt är allt. Från att vara ansvarig, upptagen, alert, ha punkter på en lista hela tiden, någon som förväntar sig, folk är beroende av mig... I ett sammanhängande myller från maj, har jag utan ledighet att tala om, två dagar över midsommar och någon söndag i september, har jag avverkat två produktioner i rasande takt. Nu är det inget.
Perioden som ligger bakom mig har varit den mest extrema i mitt liv so far, jobbmässigt. Därför känns det nu också ovant ofattbart att inte kunna sätta fingret på... på.. vad det är som stör. Eller det är ju ingenting. Och det är då någotnstans det som falerar.

Jag la inte upp planer för det här lovet. kanske skulle jag gjort det. kanske är det bra att det blir så här. Jag får friskluft varje dag, har lagat mat varje dag och bunkrar upp i frysen, tränar och handlar saker som fattas, har lagat en cykel, och ska luncha med operan imorgon. Det är ett hemmalov. Men jag blir inte klok på det. Min lista på saker jag ska göra är inte så lång. kortare än en vanlig söndags-lista för Viktor. Jag har sorterat min bokhylla som ett påtvingat projekt. Det var väl bra, men ingalunda en nödvändighet. Jag har inte varit på teater men sett en långfilm. KillBill vol.2. Den var cool.

Flera gånger har jag kommit fram till; på klara, logiska, genomtänkta vis, att jag är bra på att vara ensam. Jag trivs ensam. Tränar ensam. Promenerar ensam. Pendlar ensam. Jobbar ensam. Men jag skulle vilja vara en till. en logisk, genomtänkt, naturlig extra del. En självklarhet extra.

Går i säng på det.

När ska jag skriva mitt debutverk?

"You've got so many reasons for not being with (a certain) somebody, but do you have a singel reason for being alone?"

Jag ska se Company när jag kommer tillbaka till Malmö igen. Fasar ibland för allt man ska och borde. Att bara finnas är bra nog ibland, Being Alive. Men det finns ju så mycket annat man också vill. Ibland går det lättare och ibland sätter folk grenar i vägen för en. Tycker jag skulle kunna få lite gratis nu ett tag framöver. Det borde finnas en balans i vad man jobbar ihop för egen del, vad man borde få och vad man får på köpet. När kan plocka ut sitt positiva kapital?
Efter min utvärdering i fredags på Gökboet-projektet (med utbildningsledare, regissör, scenograf og huvudlärare) så känner jag en stolthet över vad jag börjar lära mig. En sida vägrar vara generad över ros och beröm som jag fick. Men jag bakar in det i mig och går och lurar på varför det blev så bra. Vad var det jag gjorde som resulterade i att jag fungerade så bra i det här projektet.

Idag köpte jag en cykel som är blå, en cresent för 150 pengar. Fick investera i två nya slangar på 26"x1½, som kostade 32 kr stycket. Nu ska jag bara ha den till först Malmö och sen till Köbenhamn också. Så ett par hundra pengar blir det ju men den är fin. Jag köpte också en väska, vintage, knallgrön. En sportsväska som kommer att fungera som skolväska. Min dator får klart plats. Lunchlåda också.
Nu saknar jag bara att kunna tala italienska och en kaffe Americano.

Tänker på mitt långa motto och går och lägger mig.

V.

Gårdagens föreställning blev inställd. Pga. sjukdom heter det. Vi hoppas att vi kan spela någon form av föreställning ikväll. Just i sekunden sitter jag och väntar på besked om den sjuke kan spela eller om vi efter lunch ska hårdrepa med en kille som gick ut i våras, som så hoppar in i hans klänning. Jodå, klänning! Vi får se tiden en smula an.
Det blev hur som helst en helt otroligt autentisk och säkert mycket lärorik övning för mina två klasskamrater som läser till inspicienter/föreställningsledare. Dom fick full fart med krismöten med rektor och skådisarnas utbildningsledare, hur många i publiken kan vi få fatt i, hur mår Nisse, hur gör vi imorgon, kan Signe ställa in sitt jobb i morgon på dagen så hon kan vara med och repa... Det var intressant. Du kan inte planera dig till sådan undervisning.

Speaking of undervisning. Måndag efter lovet klockan 9.00 så går jag in i två veckors hardcore producent-undervisning. Teaterlagar, författningar, rättigheter, budgetläggning, kontraktskrivning, verksamhetsbeskrivning, projektbeskrivning, bidrag- och fondansökningar, marknadsföring, biljettsystem m.m. Nu kommer det som jag har längtat efter på allvar. Nu ska saker och ting falla på plats och jag ska verkligen börja formas in i den professionella rollen som jag vill komma ut med från skolan. Det är lite märkligt att allt kul ligger så kompakt, blir det inte svårt att få med sig allt, tänker jag. Men det ska antecknas.
All undervisning ingår i ett större sammanhäng som heter Fiktivt Projekt. Vi, jag och Maiken, jobbar med en idé till en föreställning. Från botten. Från just idé och så hela vägen fram till produktionsstart. Vi ska se hur vägen fram ser ut. Överblick. Ordningsföljd.

Det är kallt i min lägenhet. Tänder ett ljus.

V.

det är lite cool att vara en av dom gamla. Nu kommer 1.or och frågar om allt möjligt hela tiden. Jag gillar det. Inte primärt för att det boostar ens självförtroende och man är förmer än någon annan, det är bara tramsbonus. Istället är det för att man då verkligen får ge uttryck för det man kan. Hur gör man det här enklast?, frågar någon. Jo, enklast gör du så här, säger jag. Och med tillägget: ..och billigast gör du så här. Jag känner att jag börjar få fatt i saker. Djupare förståelse, lugn och ro, god grund och en massa andra floskler. Men det börjar kännas bra det här. Förtröstansfull heter det på danska.

Lång väntan idag. Och många andra dagar. Jag kommer till skolan vid lunchtid för att jag ska något. Sen blir det mycket hängande och knappande innan man kan gå igång med att förbereda sig till kvällens show.
Som för övrigt börjar bli riktigt riktigt bra. Folk använder ord som succé och säger att föreställningen blir ihågkommen. Många har sagt att dom sitter och gråter när kaninen kommer. Eller när Billy tar sitt liv. Och båt-scenen är bara underbar och fylld av livslust. Vi blir överösta av lovord och vi suger i oss. Vi är överens om att vi har arbetat ihop till det. Bra årgång, bra känsla. Och så är vi snygga också.
Att det från och med nu börjar bli fullt hus varje dag gör såklart mycket till.

Helgens kanelbullens dag, 4. okt, är i planeringsstadiet. Jag har alltid velat fira det med dunder och brak, men det har alltid legat dåligt på olika sätt. Nu har jag faktiskt eget kök, råd till råvaror och framför allt ledig tid på lördagen till att baka. Det ska dofta nybakat i hela huset!

Tror nog jag tar en tur i Netto.
V.