viktork

På ett tåg mellan Skanderborg og Lufthavn. Innan dess på ett mellan Silkeborg och Skanderborg. Och innan dess, då var det tider. Dockteaterfestival 2009 i Silkeborg. Sex programpunkter igår och två idag innan jag var tvungen att bege mig.

Jytte Abilström – Klicketi Klap. Mannen med klossarna som spelade en bondgårdsgrej med en anka som letade efter ett föl som rymde. Fint och han som spelade var ganska festlig.

Peter og Ulven, kortfilm med dockor. Snyggt universum med snygga dockor. Oplanerad pärla då vi hamnade där av slump.

Forman Brothers Theater – Obludarium. Milos Formans två söner har en turnerande fantastisk genomförd burlesk och vacker varietéshow. Den hade vi heller inte riktigt biljetter till men slank in. Det var en fröjd för alla som gillar scenkonst och underhållning.

Marionetteater, en fransman och en grek som primärt finns i Spanien. Det finns inte så jäkla många riktiga marionettförare kvar, men de här två är några av europas mest erfarna och det märktes. Väldig rutin i dockförandet. Föreställningen var ganska skoj också. Dom spelade mycket med publiken och sjöng och spelade instrument.

Wilde und Vogel – Spleen. Som vi hade som krav från vår utbildningsledare om skolan skulle betala vår resa så skulle vi se den här föreställningen. Det var pretentiöst och dålig musik. Vogel kastade runt med saker och ingen i salen var med på vart de både ville med Spleen. Inspelade poesi av brittiska barn, efter Boudelaires texter gjorde oss än mer distanserade. Mannen var onekligen en god förare och någon av dockorna, speciellt de båda grodorna, var bra. Men tjohej va var vi förvirrade och irriterade.

Och direkt efter, utan paus, gick vi till nästa. Schickelgruber, alias Adolf Hitler – Stuffed Puppettheater från Holland.  Höjdpunkt!! Kort förklarat man skriva att det är den tyska filmen Der Untergang, som dockteater med betydligt mer humor av den svarta typen. Alltså de sista dagarna i bunkern då allt verkligen blir klaustrofobiskt och vansinnet tar över. Adolf, Eva Braun, Goebbels med familj, Döden och Göring är där. Men det är ett eget manus, föreställningen är skriven långt innan filmen kom ut. Men det är ett fantastiskt skådespel med en helt fantastisk scenisk insats av Neville Tranter som gör alla roller och själv gör sina dockor. Han fängslar oss 400 i Stora Salen i en och en halv timme ensam på scen. Han är innerlig, rolig(!), konsekvent och han svettas som ett djur. Dagen efter pratade vi en stund med Neville i caféet. Sympatisk man. Jag ska hem och undersöka vad han mer har gjort och var man kan se honom igen. Han har gjort sig känd i europa genom sitt stora sätt att spela dockteater, med samma förutsättningar som en människoföreställning, med stor scen och ljud, ljus och för vuxen publik. Den här föreställningen har vunnit priser, bland annat i tyskland. Stor konst.

Och på söndagen blev det först en annan bondgårdsteater med en höna som hette Erla. Det var fint.

Till sist en annan föreställning för barn som jag nog inte minns i morgon. Något med en målare som skulle porträttera en flicka. Jaja.

Nu så. På tåget hem alltså. Fred Åkerström sjunger Bellman i mina lurar och jag har dragit igenom fyra episoder av Simpsons. Det känns som söndag, men faktum är att jag ju åkte hem tidigare på grund av att jag ska direkt till 25årsfest. Det blir lattjo även om jag känner mig lite dåligt förbered. Det bjuds på mat men man ska tydligen ha en dessert med sig. Där får jag vara kreativ.

Ser verkligen fram emot att få hålla söndag imorgon.