viktork

Stolarna är hemma. Jag är förvirrad och det är 27 grader varmt i lägenheten. Men det gör inget för jag ska flytta.
Kriser kan vara stora, kriser kan vara små. Förvirring kan vara ett kort ögonblick eller kan det bli ett mer statiskt tillstånd. Nu har jag en liten förvirring som är statisk. Varje morgon när jag vaknar är jag förvirrad och vet inte riktigt var jag är. Nog för att det stå lådor överallt och möbler på högkant, det ser lite lustigtahuset ut. Men det är så otroligt märkvärdigt att vakna upp och inte veta riktigt hur det är med något. Jag undrar hur det ska gå. Hur det ska bli. Jag vet att jag klarar det för det gör jag alltid. Det är lite irriterande. Det blir bra, för det vet jag att det blir... Va fan är det om? Hur kan jag vara säker på att det här blir det bästa? Nja, kanske inte det bästa men det blir en räddning utöver det vanlig. Allt var piss och skit, men nu blir det såhär och det blir bra. Allting kommer att flyta prickfritt på lördag med flytten. Hur känner jag för det? Jo, det är väl kanon om det gör det. Hur känner jag för mig själv? Vet inte. Det är ju inte någon hemlighet om vad den bakomliggande orsaken till jag jag nu flyttar till en egen lägenhet är - det gick åt helvete med något jag trodde var det rätta. Men där kan jag då bara rädda mig själv och min mentala hälsa genom att säga att det här blir bättre. Nu får jag tro på det här som det rätta istället. För att det är det som är och det som är är det rätta. Så är det bara.
Som jag förstår, och ni också för den del, så är min tillvaro inte utan en liten svag bismak av bitterhet. Det kommer jag inte ifrån. Men jag mår som en prins. Inte just idag, jag är trött och åt inte något på nio timmar idag. Vi hade undervisning mycket längre än vad jag visste. Och så fick jag skoskav på vägen hem. Väl hemma, och efter att ha varit iväg två korta ärenden, så var jag tvungen att lägga mig ner och samla mitt huvud. Så hade det plötsligt gått massor av tid. Imorgon blir en ännu längre dag. 9-16 i Dragör och sen ska vi se en föreställning på Camp X med efterföljande samtal med teknisk personal. Det blir lattjo men långt och det kommer säkert att bidraga till den specifika förvirring jag går med. Men jag mår som en prins oftast. Förvirrad prins. lite.

Idag tackade jag ja till en 6 månaders rabbaterad prenumeration av DN. Betalar bara för helgen.
Är på jakt efter en säng. 120 cm.
Jag har investerat i en ny soffa, tidning, jag har sju stolar, ett matbord, en stor Expedit-hylla, soffbord och en 105 säng. Jag anser mig fortfarande behöva göra en massa inversteringar. TV, stereo, micro, vattenkokare, matta, torkställ, stekpanna. Hur ska jag prioritera? Vad kan jag se mig själv vänta med till i sommar när SO-lönen kommer? Får jag mina skatteåterbäring till midsommar eller får jag den till december som förra året?

Senaste snurret på MalmöOpera är beklagligt. Att man väljer att göra sig av med operachef Lars Tibell är synd. Det finns inte många hus som klarar av att hålla en repertoar av den kalibern och med samma bredd och spets som han har gjort de senaste åren. Nyskrivet, ospelat, örhängen, musikal, nyskriven musikal, turné, litet och stort, finess, kaxigt och medhårs. Jag har bara bra att säga om Lars och tycker det är synd synd synd att han ska bort från huset.

Min utbildningsledare och min huvudlärare hade möte om mig och Majken idag. Om vårt nästa läsår. Hur ska det läggas upp? Vilka projekt ska vi vara med på? Hur mycket ska vi prioritera praktiker? Hur ska det bli helt enkelt... Jag kan tycka att dom kunde hört lite djupare med oss och vad vi ville innan dom två satte sig ner. Men jag ser fram emot vad dom har att komma med.

Men hey! Jag har fanimej sju stolar i olika färger. Allt blir bra...

Det enda jag tänker på är mig själv! Kan man säga. Kontentan av det blir att jag tänker på mig själv iallafall. Jag har kanske lärt mig något.

Det kan inte sägas i andra ord än att det ska bli fantastiskt skönt och härligt att få flytta på löradg. Det börjar bli tjatigt nu, ja. Men känslorna inför det vet sina gränser, och de är högt ställda. Vädret spås bli - flyttväder. Idag regnar det för första gången i Malmö på flera veckor. Vad jag har sett iallafall. Det är nog bra för marken. Vädret är på människornas sida just nu och det är fantastiskt.

Imorgon ska jag frakta hem de sju stolarna från skolan. Buss-Metro-Tåg-Buss. För hand. Hoppas inte jag blir tvungen att betala biljett för stolarna som man ska för sin cykel.

Imorgon är dag tre av fyra ute på Böhms Teknik i Dragör. Det är inte den mest nädvändiga undervisningen jag har fått men det är lite småtrevligt. Fina omgivningar och hästarna gör det lite lättare.

Nu ösregnar det ute. Det luktar fantastiskt genom öppna fönstret. Vårregn.

Reslust. Jordaninen i oktober? Tja... Om man lägger två minuter på att titta på mitt schema för nästa år så kan man se att mina reseplaner inte passar så bra in där. Antingen får jag revidera mina planer eller så får jag helt enkelt säga att jag "tar min uddannelse på rejsende fod". Lovar att se massor av teater på Srilanka... under vattnet. Blubb.. blubb... Jodå.
Men det är också ett märkligt skema dom lägger. I princip går vi bara en vecka i skola i början av december. Men så ska vi vara tillbaka redan den 4 januari. Jag hade tänkt åka iväg ganska direkt efter nyår för att om möjligt slippa värsta trängseln och få lite billigare biljetter. Kanske får jag tillbringa julen utomlands i år också om jag vill iväg. Men så är det ju regnperioder och sånt att ta hänsyns till också. Måste jag spara mig och min resekassa? Jag vill inte. Blodad tand.
Resesällskap är en annan femma. hmm.

Nu har packardjävulen tagit ett litet grepp i mig. Kartonger har inhandlats och förgkodning är offeciellt sån så att vardagsrum är blå, toalett är grön, köket är rött och klädkammaren är gul. Sen hade jag inte fler färgade tejpar. Skulle kunna haft en färg som hette vind och en annan som hette källar. Men jag har inte något som direkt ska stå där så det är fint nok.
Aldrig skola människan upphören att förstummes af att bostadsflyttar tydliggör mången pinal som man ikke kände till man riktigt hade. Eller ja, man vet ju att man har dom men inte att det var så många saker. Eller är det bara det att det blir så mycket när man samlar allt i ena halvan av ens rum. Det blir verkligen fantastiskt att komma in på Sofielundsvägen och med den flytthjälpen som jag får så ser jag fram emot att det kan gå relativt geschvint.
Det blir alltid lite primitivt de sista dagarna innan flytt. Nu kommer jag inte att vara här hemma så mycket ändå, men jag ha rinte tillgång till allt eftersom det blir nedpackat bit för bit. Jag har träningskläder och tv'n kvar så jag kan använda det. Och köket får också vara ett par dagar till så jag kan föda mig själv.
En vecka går snabbt.

Mitt livs första spex såg jag igår. Minsann... Det var onekligen skrattframkallande. På det bra sättet. i många år har jag både här på bloggen och i verkligheten (...?) klappat högt åt folk som står på scen och tycker det är kul. Det kan höja en föreställning till höjden trots att material och idé bara är ok. Det kan också rädda ett annars dödsdömt projekt. På Kristianstads Nation spelar man späxet Stalin med glädje. Det är bra. Texten är sprängfylld av studentikositet och ordvitsar, ingen av mina favoritgrenar någon av dom, men det blir kul för att aktörerna själva har kul och alla andra också bara garvar. Det är dumt, ja. Men också kul. Sen att ett par av studenterna på scen faktiskt kunde agera och sjunga gör att det gör ett lite djupare avtryck hos mig. Och faktum att min gode vän Nils gjorde sitt dansnummer i enbart kalsonger gjorde att jag fortfarande drar på mungipan när jag tänker på vad jag gjorde i gårkväll. Och big up till orkestern. Livemusik regerar!
Jag skulle kunna tänka mig att gå på späx igen.

Och solen skiner!
V.

Soffägare Viktor K Magnusson. Det är jag det. På pricken jag. "Det är så himla du, Viktor" går jag runt och säger till mig själv här i köket. Det är en lite mysig känsla att jag om två veckor kan sitta i en ny lägenhet och pressa ner hela mig i min egen soffa som jag köper för egna pengar. Jag är fortfarande lite uppe i varv över det här och jag ska dit imorgon och prata med min soffa. Säga hej och sitta i den en stund. Jag har ju betalat för den så jag kan göra vad jag vill med den. Det sitter enligt uppgift från butiken en skylt på soffan som det står såld på. Till mig. Jag gillar det.

Malmö är helt löjligt i blom just nu. Det är precis den här och nästa vecka som dom Japanska körsbärsträden står i blom. Massor av andra buskar och träd blommar också som bara den men det är något viss med dom dära rosa sötsliskiga blommorna. Dom lyser upp ens cykelfärd. Cykeltunneln under föreningsgatan vid Konserthuset är en av de fulaste platserna i Malmö 49 veckor om året. Men just nu så hamnar det i topp. Jag tror att det står ett tiotal Japanska körsbärsträd just där och det är makalöst vackert just nu.

Omstart på skolan idag. Ett nytt ämne i Konst och Idé-historia och återseende av Musikteori/historia (med ny lärare som verkar reko) och så ett kärt återseende av Krop med samma kvinna som förra året. Det har varit en låång dag. Men frisk och med mycket bra input. Imorgon bär det av till Dragör för min del. En industrihall står och väntar på mig och Majken. Det blir som det blir. Men vetskapen om att ljud och ljus sitter på skolan och har photoshop-undervisning gör mig lite trött. Det vill jag tusen gånger heldre sitta med till. "Du skal ta din egen uddannelse, Viktor. Det er du nödt til.", jojo. Men när jag säger att jag vill ha Photoshop istället för plåtböjning och stålsvarv så får jag inte så mycket respons. Visst skulle jag kunna skita i Dragör och bara åka till skolan och sitta med där, men det är jag på något sätt alldeles för snäll till.

Reslusten kommer krypande i mig mer och mer för varje dag. Asien fick en lite trist undertext efter som det gick som det gick efter att vi kom hem. Men nu, med någon slags distans eller nåt..., så kan jag se resan stå liksom lite mer för sig själv. Det var väldigt vackert och gott och skönt och skoj. Billigt och enkelt. Så dit drar det på något vis åt. Påskön och Madagaskar känns som större projekt som jag nog kan vänta lite med. Asien eller mellanamerika. Och så Island, Kroatien och Azorerna. Dom där pyramiderna vill jag förståss också se när jag ändå är och dyker i Röda havet. En del att se till alltså.

Jesus på Operan sändes på radion för någon vecka sedan. Lagom till påsk. Och så släpptes en dubbel CD-box med tjockt texthäfte också nu härom blabla. jag inhandlade Boxen igår. Den är välproducerad och det låter bra. Patrik Martinsson är fantastisk Judas. Man hörs hans smärta, tvivel, galenskap och dödsångest även genom två små 1W högtalare som är vad jag sitter inne på just nu. Han spelar teater med hela sig, röst och kropp från tå till topp. Solisterna överhuvudtaget känns lite krispigare än vad dom gjorde på scen. Och att det är Åsa Fång i Maria Magdalenas oranga dress, och inte orginalcast, är en lycka bara det. Bra inköp.

Solen skiner. Det är fint. Någon sa att jag var solbränd. Det var också fint.
Dom här 11½ kvm som jag bor på för tillfället såg för en stund sedan ut som ett råtthål i en pundakvart. Nu är det så städat det kan vara. Man kan se golvet igen och man kan utan att kliva över kartonger, hyllor och krukor ta sig från dörren till sängen och tillbaka igen. Det kommer att bli så hemskt mycket enklare att packa nu. Den röran skulle bara kännas oöverstiglig att ta tag i. Step by step blir det nu överskådligt att planera hur det kommer att gå till näst-nästa helg.
på flyttemat så kan jag även berätta att jag har bestämt mig för en soffa. Om det förhöll sig så att jag fortfarande samlade vuxenpoäng så skulle det här väl vara den odiskutabelt matchavgörande poängen. En soffa i butik. Inte på blocket utan i en affär som säljer möbler. Det blir min soffa och den har aldrig varit någon annans. Att jag får den för halva ordinarie pris gör det hela något mer studentvänligt. Och den kan stå kvar tills den 2 maj då själva flytten går. Allting löser sig, har jag nog sagt innan, nu sa jag det igen.
Den soffan kommer att få se mycket den.

Imorgon har vi teori fårn 9 till 18. Det är mer än ett år sedan vi hade en så lång teoridag. Det blir säkert hårt. Men också kul. Solen skiner!
MFF spelar mot TFF. Solen skiner och det ryktas om folkfest i stan.
Den gamla traditionen med söndagspizza skall väckas till liv idag. Det var mitt projekt när jag var sambo och det har jag saknat. Därför återuppstår det nu. Mjöl, smör, salt och bakpulver står och samlar sig och väntar på mjölken. Senare ska det hackas och gräddas.

Nu gick det söndag i mig! Pu-ha...
V.

De senaste tre veckorna så har säkert 19 av dessa 21 dagar bjudit mig på en klarblåhimmel till frukostskålen. just nu har jag sovrummet i morgonsol och köket i västerläge. Det glänser och lyser om allt jag ser från min A-fil. Huset mittemot mitt är gult med rött tegeltak. Det blir mycket kontrastfärger och det är fint. Det har inte kännts särskilt svårt att komma igång med dagen när man ser det som jag ser. Jag har redan en liten solbränna efter linneformen. Det har varit många utomhustimmar under påsk och veckan efter.

Efter två dagar på Seelite så vet jag mer om rigg än innan. Det är framsteg må jag säga. Dom är fina, pojkarna där ute. Och dom kan en del må man säga. Seelite är en av skandinaviens största aktörer på marknaden av gäller främst scenrigg. Men inte alls sällan så jobbar dom med hela lösningar med ljud, ljus och vissuela effekter. Två av scenerna på Roskilde är deras, bla. Orange. Dom har utrustning i oändlighet och det ä ren fröjd att gå runt genom gångarna och titta på alla saker. Det är vad det är - saker. Vackert.
Som gädda på moset fick jag sju stolar med mig därifrån. Eller jag tog dom inte igår men fick dom och ska hämta dom i kommande vecka. Sju stolar i plast med metallben i sju olika färger. Dom kommer att bli helt på pricken i lägenheten. Mycket av den andra inredning kommer gå i trä och lite dovt. Därför blir det kalas med lite färgklickar.
Och så ska jag nog köpa en soffa idag också.

Ikväll blir det langosfest i Karpalund.
Som jag nämnt innan så sitter ö och ä ombytt på danska tangentbord jämfört med det svenska. Säkert 15 gånger har jag bara i det jag skrivit nu fått gå tillbaka och ändra för jag slår till fel tangent. Det är frustrerande på en väldigt låg nivå.

Everybody in this world, has to do a whole lot more
than to love the one the spend, a lifetime looking for
sjunger Doris Svensson. Det är fint. Fiiint. Jag tar fasta på det hon säger och går och tränar. Lyfter skräp. Jo tack.

V.

Om man finns på Facebook i dessa tider så är man smärtsamt medveten om att det just nu är populärt med att göra test som berättar vad förslags av någonting man är. Vilken Disneyfigur, vilken motorolja, vilken ayatollah, vilken världsdel på A och så vidare i all evighet. Visst börjar man tröttna på det. Jag har gjort två eller tre av dessa test. Vilken karaktär ur Wagners operor är du och idag Vilken Tim Burton-karaktär är du. Den sista kommer jag nu inte ihåg.
Jag är Edward Scissorhands!

"You are very talented and artistic. Your character is very sensitive, even though people may think otherwise by your appearance. You begin to warm up to people after getting to know them for a while and often seem to be meeting new people in the neighborhood. Congratulations! You are Edward Scissorhands!

Just idag känner jag mig som Edward Saksehand. Lite svår och otillgänglig melankoli. En smula omedveten ångest. Ett liv som inte följer några mönster och inte ger några ledtrådar om vad som har varit eller vad som kommer. Det är inte så mycket saxar till händerna som man skulle kunna tro.

Det är inte så att jag hellre skulle vilja vara ledig i en vecka till. Inte alls. Snarare är det väl så att jag vill tillbaka i skoljobb för att tiden ska gå snabbare. Vid det här laget vet jag att en vecka går väldigt snabbt när man väl är där.
Två veckor till flytt... Klart jag står ut. Men jag gillar det inte.

Galapagos. Azorerna. Påskön. Och så har jag ju Jamaica kvar också.
Trött på det här nu. När sätter allting fart?
Det vore skoj att få en kolonilott. Jag har ansökt hos kommunen igen. Den här gången själv dock. En liten gräsplätt och lite kryddor. Kanske är det det som ska till.

Kanske borde jag ha somnat redan. Det blir visst en tidig morgon imorgon. Men jag tänkte att jag skulle se klart den här sjörövar-filmen som sexan visar. Mitt minne säger mig att jag har sett första halvan flera gånger men knappt någonsin hela rullen.
Men jag är trött på det. Och gillar det inte heller så väldigt.

Tjenamoss.
Det är konstrundedag idag. Halv 11 lämnar jag stan och åker först till Fjälkinge och hämtar upp en. Sen ålar vi oss vidare ner mot Åhus och tittar på en kompis grejer och hämtar upp henne. KAn väl tänka mig att vi tar oss ner mot Kivikshållet. Det finns ingen lagd rutt direkt, kanske har mitt sällskap en plan. Jag har det inte.

Calypso är en lite dum-rolig musikstil. Bitvis är den svår att höra på mer än två minuter. Men det kan jag också se beror på att det finns så mycket calypso som är gjord på en 80-tals synt. Allt låter som förinspelade bakgrunder. Sen vet jag att det finns lite mer genomarbetade versioner av stilen. Som spelas på annat än synt. Calypso ska väl spelas på oljefat på stranden? Belafonte är väl king of Calypso. Honom gillar var männska.

I övrigt inget nytt. Det är ganska ledigt. Gräva upp ett par cementblock, flytta några buskar, sortera lite gamla grejer som pappa har tröttnat på ligger, välja lite porslin och titta på andra saker till flytten. Hoppas det kan bli tid till att åka ut till Fjälkinge till antikhandlare som har möbler från 50- och 60-tal. Där står lite grejer som han har ställt undan till mig för ett bra tag sen. Jag sa att jag skulle hämta det i påsk. Hoppas han har öppet bara, han har inte annonserat i veckan. Kanske i morgon.
Lägenheten kommer bli full av möbler. Det visare sig mer och mer tydligt för varje dag. I förra veckan ritade jag upp lyan i 3D och tecknade in alla möbler så att jag kunde flytta runt och möblera lite på förhand och kunna se lite hur det kunde bli. Det har därigenom visat sig att det verkligen blir mycket möbler. 30 kvm är trots allt inte så oöverskådligt mycket. Då ska jag alltså till att välja. Är det matbordet i själva rummet som får ryka? Så får jag nöja mig med ett litet bord i köket. Men då kan jag inte har så mycket ätande gäster alls, vilket jag skulle tycka vore synd. Och jag har fortfarande inte ritat in en tv-möbel. Det ska jag ju ha, det är inte så mycket att tänka över. Då har jag också tänkt att en stereo ska kunna få plats på den möbeln också. Fåtölj blir det ingen, så långt är jag överens.
Oavsett så blir det fantastiskt att flytta.

Luft.
V.

Nog är det plågsamt att hela tiden bli fasthållen och tillbakadragen. Jag sitter fast i att vänta. Det är beklämmande. Men det finns en förtrykt, undangöm enormt stor känsla av att vilja göra något helt annat av mitt liv. Jag har tänkt på det på senaste dagarna att det hela håller på att gå från en fråga om en förfluten tvåsamhetsfråga till en något mer komplex och diffus frågeställning av hur det ska bli med mig. Hur ska jag leva mitt liv? Vad är det som jag vill? Vad var det som gjorde att jag inte kunde vara i det där förhållandet? Allt det där med att man ska vara ärlig mot sig själv och inte låta andras tycken bli ens egna dogmer att eftersträva. Det finns många punkter att starta med och göra annorlunda. På något vis så känner jag mer och mer hur viktigt det kommer att bli för mig att flytta. Den nystarten det kan komma att bli för mig tror jag inte jag förstår själv ens. Förneka aldrig tingens makt! säger jag till mig sjävl ibland. Det är inte oväsentligt med saker. Jag har köpt en ny dator och en extern hårddiskt, ny halsduk, ny musik. En tv ska jag ha och en ordentlig stereo. Och en hel omgång husgeråd ska fångas upp någonsstans. Grejen är att  det kommer ner till att jag har chans och möjlighet att designa mitt liv från grunden. Det blir en chans som jag måste se som en stor ynnest. Den här perioden i mitt liv ska inte få låtas bli en slump. Utan krav om perfektion så ska det göras SÅ SOM JAG VILL HA DET. Inga tillfälligheter. Inget hopkok eller eftergifter. Även om saker skapas i stunden så ska det vara aktiva val som väljer ut vad som får vara med och inte. Det har jag lärt mig i skolan.
Välkommen nystart! för helvete...

Träna, teater, matlagning, promenader, film och musik. Där ligger nog några grundstena till mitt nya liv. Jag skulle hemsk gärna vinna en bunke pengar just nu och uppdatera mig själv. Min garderob är halvägs utbytt till en vuxnar, roligare, snyggare och användbar stil. Det var länge sedan jag köpte skor. Det finns så mycket kvar!!!! AAAAARRRRGGGGGGGG!!!

Tidigare ikväll gick jag i pausen. Det har jag inte gjort på många år, av princip. Men det fanns ingen utväg idag, det var bara för tråkigt. Helt ointressant och ofarligt. Inte utan kvalité, men blekt.

Stop.
 eller nej. jag har gått på lov. Påsklov. Jag ska påska mig i nästan två veckor nu. Torsdag nästnästa vecka är det dags att åka tillbaka. Det är ett nytt liv. Det är lov... ojojoj.

Det har gått och lurat lite i veckan... något har varit inte helt på plats. En plågande känsla av att gå och vänta på andra och annat. Vänta på besked från folk som inte kan ta sig samman och ge besked som dom har utlovat. Vänta på svar om Bedstemor. Vänta på lov. Vänta på att flytta. Vänta på nästa föreställning vi ska ska göra på skolan. Vänta på sommaren och operan. Vänta på att något bli annorlunda. I hela mitt postpubertala liv har jag haft en kraftig motvillighet emot väntan. Den har många gånger gett sig uttryck i att jag har gjort saker själv. Men det tricket fungerar bara inte just nu. Det visar sig, på det smärtsamma sättet att man måste uppleva det; att jag måste vänta ut en del saker i mitt liv. 24 timmar är lika långt oavsett vad jag gör åt det. Vi ska allihop igenom en onsdag och torsdag före det blir fredag och man kan gå på lov. Så länge det inte är jag som ska lämna besked så kan jag ju bara vänta tills jag får det.

Jag har varit inne på det tidigare, saker man inte vill se elle veta får man ibland slängda i plytet ändå. Svart på vitt står det där att folk som nyss var ens vänner, och tyckte något om en, nu tycker att "det är sååå mysigt och underbart att ni är så fina". Min buk vänder sig ut och in och jag förbannar Facebooks nya praktiska layout och upplägg där man inte går klipp om något som ens vänners vänner tar sig för. Och att det sedan blir hängande längst upp i högermenyn som ett annat monument.
"Har jag missat något?" undras det. Det kan du tro att du har!

Jag har inga känslor kvar. Inte åt något håll. Blir inte ledsen. Blir inte arg. Bara trött och slak. Det är en brainfucker det här, I tell you. Då får jag glädja mig åt att det inte är jag som är hårdast drabbad vad gäller den varan. Men andra lägger locket på och låtssas vara lycklig istället...