viktork

Soffägare Viktor K Magnusson. Det är jag det. På pricken jag. "Det är så himla du, Viktor" går jag runt och säger till mig själv här i köket. Det är en lite mysig känsla att jag om två veckor kan sitta i en ny lägenhet och pressa ner hela mig i min egen soffa som jag köper för egna pengar. Jag är fortfarande lite uppe i varv över det här och jag ska dit imorgon och prata med min soffa. Säga hej och sitta i den en stund. Jag har ju betalat för den så jag kan göra vad jag vill med den. Det sitter enligt uppgift från butiken en skylt på soffan som det står såld på. Till mig. Jag gillar det.

Malmö är helt löjligt i blom just nu. Det är precis den här och nästa vecka som dom Japanska körsbärsträden står i blom. Massor av andra buskar och träd blommar också som bara den men det är något viss med dom dära rosa sötsliskiga blommorna. Dom lyser upp ens cykelfärd. Cykeltunneln under föreningsgatan vid Konserthuset är en av de fulaste platserna i Malmö 49 veckor om året. Men just nu så hamnar det i topp. Jag tror att det står ett tiotal Japanska körsbärsträd just där och det är makalöst vackert just nu.

Omstart på skolan idag. Ett nytt ämne i Konst och Idé-historia och återseende av Musikteori/historia (med ny lärare som verkar reko) och så ett kärt återseende av Krop med samma kvinna som förra året. Det har varit en låång dag. Men frisk och med mycket bra input. Imorgon bär det av till Dragör för min del. En industrihall står och väntar på mig och Majken. Det blir som det blir. Men vetskapen om att ljud och ljus sitter på skolan och har photoshop-undervisning gör mig lite trött. Det vill jag tusen gånger heldre sitta med till. "Du skal ta din egen uddannelse, Viktor. Det er du nödt til.", jojo. Men när jag säger att jag vill ha Photoshop istället för plåtböjning och stålsvarv så får jag inte så mycket respons. Visst skulle jag kunna skita i Dragör och bara åka till skolan och sitta med där, men det är jag på något sätt alldeles för snäll till.

Reslusten kommer krypande i mig mer och mer för varje dag. Asien fick en lite trist undertext efter som det gick som det gick efter att vi kom hem. Men nu, med någon slags distans eller nåt..., så kan jag se resan stå liksom lite mer för sig själv. Det var väldigt vackert och gott och skönt och skoj. Billigt och enkelt. Så dit drar det på något vis åt. Påskön och Madagaskar känns som större projekt som jag nog kan vänta lite med. Asien eller mellanamerika. Och så Island, Kroatien och Azorerna. Dom där pyramiderna vill jag förståss också se när jag ändå är och dyker i Röda havet. En del att se till alltså.