viktork

Hemkommen från ytterligare en helg med resa och teater. TEaterdagarna på Riksteatern i Hallunda. Och så som alltid så var det något som var riktigt bra (återkommer till det) och något som var lite jaha. Men den här gången hade jag inga bottennapp. Det är ju alltid någon som lägger ett program till en festival. Ofta tror jag inte att den personen har sett alla föreställningar som ska spelas. Det har såklart och göra med hur stor festival det är, men här är det till ganska stor utsträckning Riks som planerar vilka av Riks's föreställningar som ska visas på Teaterdagarna. Dom kan välja ut godbitarna. Aldrig har jag sett ett lagt program där man bara plockar smash-hitsen och de utsålda föreställningarna. Istället brukar man ta det som känns spännande och passar in i årets tema. Jag såg långt ifrån allt som spelade under fredag-lördag, men det jag missade har jag till viss del uppfattning om.
Jag har sett
Kamyuot - Batsheva Company har plockat ca 14 unga, 18-24 år, utbildade dansare. Dom flesta gör sitt första proffesionella jobb. Och som dom gör det! Total dansglädje. Kul set-up med arenaformat och dansarna rör sig mellan att vara publik för att sen explodera upp igen. Kroppskontakten och bristen på avstånd gör respekten mycket djup. Urkraft, svett, kollosal styrka och spänst. Läckert!!

Ett seminarium med National Theater of Wales.

LUR - musikerduo från Malmö. roliga killar som visade sig bo på samma gata som jag.

I väntan på Vadå? - föreställning, byggd på en rapport om jämställdheten kulturlivet i Sverige. 4 % av texten är uppdiktad, resten är citat. DET är skrämmande. Mycket fin presentation och bitvis väldigt väldigt skoj. Men också med en viss eftersmak av undran över hur det står till och varför.

Viefeldt - en Jakop Ahlbom, svensk utbildad mimare, som är verksam med eget kompani i centraleuropa, gjorde ett gästspel. Illusioner var väl ledordet. Några slarvades bort genom att man inte la duken helt över, så att man såg när Nisse öppnade luckan och kröp ut bakvägen. Men många gånger skrattade jag gott över alla plötsliga entréer och sortier. ut genom TV-rutan, upp genom vasken dyblöt, ut mellan kuddarna i en soffa, upp genom ett matbord. Det var enklare underhållning men helt klart skoj.

Undercover med Lo Kauppi - hon är så jävla cool. Kaxig, svart humor, mycket referenser, politisk och bara cool. hon är på turné till sammans med
Anna Vnuuk - någon slags dansföreställning med tema "jag blev mamma för ett år sedan". Helt ointressant och trist dans... Tyvärr.

Anna Odell, Okänd kvinna - Konstfacksstudentens examensarbete. Hon som fejkade en psykos. Utställningern var indelad i tre delari filmad form; förarbete med telefonintervjuer, själva händelsen på bron i januari och avslöjandet dagen efter hon blev inlaggd. Spännande utställning. Jag har ganska blandade känslor för projektet. Skulle vilja möta mer av Anna Odell. Inte att hon ska förklara och säga vad hon vill ha sagt och berätta vad som var meningen.. Men projektet betyder något för mig men jag vet inte alls vad eller hur jag tycker.

Ja. det var nog dom fasta punkterna jag såg.

Idag har jag så flygit hem, handlat och beställt en ny telefon. Sony Ericsson Naite. Tillverkad av återvinningsmaterial. Ganska enkel telefon utan touch eller 12 megapixlar. Men jag tror den blir bra. kommer på tisdag.

Flytten till Köpenhamn känns självklar. Hoppas jag kan få allt att gå i lås redan i vår... Någon som vill investera i en kolonistuga till mig?

V.

På ett tåg mellan Skanderborg og Lufthavn. Innan dess på ett mellan Silkeborg och Skanderborg. Och innan dess, då var det tider. Dockteaterfestival 2009 i Silkeborg. Sex programpunkter igår och två idag innan jag var tvungen att bege mig.

Jytte Abilström – Klicketi Klap. Mannen med klossarna som spelade en bondgårdsgrej med en anka som letade efter ett föl som rymde. Fint och han som spelade var ganska festlig.

Peter og Ulven, kortfilm med dockor. Snyggt universum med snygga dockor. Oplanerad pärla då vi hamnade där av slump.

Forman Brothers Theater – Obludarium. Milos Formans två söner har en turnerande fantastisk genomförd burlesk och vacker varietéshow. Den hade vi heller inte riktigt biljetter till men slank in. Det var en fröjd för alla som gillar scenkonst och underhållning.

Marionetteater, en fransman och en grek som primärt finns i Spanien. Det finns inte så jäkla många riktiga marionettförare kvar, men de här två är några av europas mest erfarna och det märktes. Väldig rutin i dockförandet. Föreställningen var ganska skoj också. Dom spelade mycket med publiken och sjöng och spelade instrument.

Wilde und Vogel – Spleen. Som vi hade som krav från vår utbildningsledare om skolan skulle betala vår resa så skulle vi se den här föreställningen. Det var pretentiöst och dålig musik. Vogel kastade runt med saker och ingen i salen var med på vart de både ville med Spleen. Inspelade poesi av brittiska barn, efter Boudelaires texter gjorde oss än mer distanserade. Mannen var onekligen en god förare och någon av dockorna, speciellt de båda grodorna, var bra. Men tjohej va var vi förvirrade och irriterade.

Och direkt efter, utan paus, gick vi till nästa. Schickelgruber, alias Adolf Hitler – Stuffed Puppettheater från Holland.  Höjdpunkt!! Kort förklarat man skriva att det är den tyska filmen Der Untergang, som dockteater med betydligt mer humor av den svarta typen. Alltså de sista dagarna i bunkern då allt verkligen blir klaustrofobiskt och vansinnet tar över. Adolf, Eva Braun, Goebbels med familj, Döden och Göring är där. Men det är ett eget manus, föreställningen är skriven långt innan filmen kom ut. Men det är ett fantastiskt skådespel med en helt fantastisk scenisk insats av Neville Tranter som gör alla roller och själv gör sina dockor. Han fängslar oss 400 i Stora Salen i en och en halv timme ensam på scen. Han är innerlig, rolig(!), konsekvent och han svettas som ett djur. Dagen efter pratade vi en stund med Neville i caféet. Sympatisk man. Jag ska hem och undersöka vad han mer har gjort och var man kan se honom igen. Han har gjort sig känd i europa genom sitt stora sätt att spela dockteater, med samma förutsättningar som en människoföreställning, med stor scen och ljud, ljus och för vuxen publik. Den här föreställningen har vunnit priser, bland annat i tyskland. Stor konst.

Och på söndagen blev det först en annan bondgårdsteater med en höna som hette Erla. Det var fint.

Till sist en annan föreställning för barn som jag nog inte minns i morgon. Något med en målare som skulle porträttera en flicka. Jaja.

Nu så. På tåget hem alltså. Fred Åkerström sjunger Bellman i mina lurar och jag har dragit igenom fyra episoder av Simpsons. Det känns som söndag, men faktum är att jag ju åkte hem tidigare på grund av att jag ska direkt till 25årsfest. Det blir lattjo även om jag känner mig lite dåligt förbered. Det bjuds på mat men man ska tydligen ha en dessert med sig. Där får jag vara kreativ.

Ser verkligen fram emot att få hålla söndag imorgon.

På tåg tillbaka till Malmö efter en helg i Göteborg. God kultur med en Sondheim-konsert med avgångseleverna på Balletakademien i fredags och i går Lorcas Publikan i en helt otrolig och fantastisk version signerad Suzanne Ostens. Gott nog kunde vi sovit några timmar till, men det prioriterades bort. Med all rätta.

Mitt flow hänger i. Jag menar inte att jag får precis allt gjort och inskickat på klockslaget, men det rullar liksom. Det är ganska skönt att göra det jag gör. Fler saker på gång och olika projekt som ligger i framtiden. Ett möte på Teatercenturm inför praktiken. Prata med Riksteatern och anmäla sig till nästnästa helg. Boka tågbiljett till dockteaterfestivalen i Silkeborg nästa helg. Utvärdering i januari och en annan den 27 november. En kanelsnäcka i micron och en kanna kaffe till.

Nu ska jag hem och försöka lägga ett matskema för den här veckan. Gåsmiddag på onsdag. Ikväll gör jag wraps med quorn och svamp. Och en paj i repris. Så mycket reprisering det nu kan bli utan recept på någonting. En äppelkaka jag har delar av i min frys, avsmakades på skolan härom. Den var god. Spännande med mycket krydda. Den hade varit bra att ha en idé om hur jag gjorde den, tänkte jag. Jag får uppfinna den djupa tallriken igen.

**************

Och så, måndag förmiddag. Tillbaka på STS. Markus, produktionsetta, har lyckats slå sänder kaffekannan under helgen. Apa! Så nu rinner det hela ner i en lånekanna som inte passar helt rätt. Tur då att eländet uppvägs av att jag just idag hade ett paket Grön Skånerost med mig. Lycka igen. Inget mer Netto-piss den här veckan. Och frysen på kontoret här är full av mina kanelbullar. Dom är bra att ha när man ska pigga upp trötta kollegor. Enkla poäng, men så brukbara.

Inge undervisning idag. Jag ska såga till en hylla som jag gjorde till mig själv i september. Den blev, visade det sig när jag skulle sätta upp den i köket hemma, lite sned. Så ett hörn ska bearbetas lite. Och en upphängningsanordning till en annan hylla ska också bearbetas lite. Beslagen hamnade för långt ifrån varandra och passar då inte till de befintliga hålen. Vinkelslip!

V.