tröttsamt
Först och främst. Om ni har missat Schyfferts försvarstal till 90-talet som har visats i SVT - SE DET. Det ligger fortfarande på SVT Play. Eller bara klicka här.
Att det rapporteras om att Daniel Westling har fått en njure av sin far må vara en sak. Så länge det är skattepengar som går till kungahusets appanage så finns det kanske ett allmänintresse i att veta att vår näst-nästa statschef (såvida inte succesionsordningen skrivs om) kan ha en allvarlig sjukdom. Nu är det iofs sagt att det inte är ärftligt, men ändå, jag kan någonstans förstå det. MEN att TV4 i brist på officiell information från hovet väljer att på fullt allvar intervjua Expressens Hovreporter Johan T Lindwall, och låta honom uttala sig om hur Daniel har det, har haft det och kommer få det; det är under all jävla form av kritik! Bara det att det finns en vuxen man som jobbar full tid med att luska reda på allt som Bernadotterna tar sig för är lite skev resursfördelning kan jag tycka. Men att han sen har mage att presentera det som fakta att "Daniel kan inte ha mått speciellt bra när dom eklaterade förlovningen". TV4 ställer frågor om Daniels sjukdom och T Lindwall svara som om han har medicinsk kunskap. Det sedan långt tidigare halverade förtroende jag hade för TV4 Nyheterna förminskades avsevärt där.
Dagen efter blev jag desto gladare. Ett klart och tydligt uppsving hos socialstyrelsens donationsregister, i fråga om mottagna samtal och anmälda donatorer. Heja det! Har du skrivit på? Inte - gör det!
Jag ska snart i väg på sista föreställningen av Spring Awakening. Det är inte mycket jag vet om föreställningen egentligen. Men det ska bli kul att se den unga och begåvade ensemblen. Dom låter bra.
I helgen ska jag se lite olika saker har jag som plan. Gökboet kan jag tänka mig att titta igenom. Och Sodeberghs Kafka har jag också tänkt slänga ett öga på. Och imorgon kväll är det Askungen på SVT. Fick inte biljett till live-sändningen på bio, så tv-versionen blir ett bra alternativ.
ehh. ja.
Att det rapporteras om att Daniel Westling har fått en njure av sin far må vara en sak. Så länge det är skattepengar som går till kungahusets appanage så finns det kanske ett allmänintresse i att veta att vår näst-nästa statschef (såvida inte succesionsordningen skrivs om) kan ha en allvarlig sjukdom. Nu är det iofs sagt att det inte är ärftligt, men ändå, jag kan någonstans förstå det. MEN att TV4 i brist på officiell information från hovet väljer att på fullt allvar intervjua Expressens Hovreporter Johan T Lindwall, och låta honom uttala sig om hur Daniel har det, har haft det och kommer få det; det är under all jävla form av kritik! Bara det att det finns en vuxen man som jobbar full tid med att luska reda på allt som Bernadotterna tar sig för är lite skev resursfördelning kan jag tycka. Men att han sen har mage att presentera det som fakta att "Daniel kan inte ha mått speciellt bra när dom eklaterade förlovningen". TV4 ställer frågor om Daniels sjukdom och T Lindwall svara som om han har medicinsk kunskap. Det sedan långt tidigare halverade förtroende jag hade för TV4 Nyheterna förminskades avsevärt där.
Dagen efter blev jag desto gladare. Ett klart och tydligt uppsving hos socialstyrelsens donationsregister, i fråga om mottagna samtal och anmälda donatorer. Heja det! Har du skrivit på? Inte - gör det!
Jag ska snart i väg på sista föreställningen av Spring Awakening. Det är inte mycket jag vet om föreställningen egentligen. Men det ska bli kul att se den unga och begåvade ensemblen. Dom låter bra.
I helgen ska jag se lite olika saker har jag som plan. Gökboet kan jag tänka mig att titta igenom. Och Sodeberghs Kafka har jag också tänkt slänga ett öga på. Och imorgon kväll är det Askungen på SVT. Fick inte biljett till live-sändningen på bio, så tv-versionen blir ett bra alternativ.
ehh. ja.
Brainfood
Ja, vaddå?
Barcelona vinner. Jag är ganska oengagerad.
Kvällen bjöd på ett par nya ansikten på kollationeringen. Det verkar onekligen som att vi ska kunna få ihop en föreställning. Ett bra gäng!
Men jag fasar lite för de närmaste två och en halv veckorna. Det blir lååånga dagar och mycket tvära kast. Det är mycket att se till med Gökboet. En stor scenografi som sagt tidigare. Men samtidigt ganska tydlig. Och snygg! Så jag vill ju göra den, inga tvivel där inte.
Nu är jag trött. Jag tror det är renlevnad som gäller de två kommande veckorna. Brainfood. Broccoli och frön. Ska nog gå och koka lite nu. Bönor. Ja. Och konst.
Andra tips?
Hej
Barcelona vinner. Jag är ganska oengagerad.
Kvällen bjöd på ett par nya ansikten på kollationeringen. Det verkar onekligen som att vi ska kunna få ihop en föreställning. Ett bra gäng!
Men jag fasar lite för de närmaste två och en halv veckorna. Det blir lååånga dagar och mycket tvära kast. Det är mycket att se till med Gökboet. En stor scenografi som sagt tidigare. Men samtidigt ganska tydlig. Och snygg! Så jag vill ju göra den, inga tvivel där inte.
Nu är jag trött. Jag tror det är renlevnad som gäller de två kommande veckorna. Brainfood. Broccoli och frön. Ska nog gå och koka lite nu. Bönor. Ja. Och konst.
Andra tips?
Hej
Störtregn
"Hitler skulle vara stolt över dig".. På vilket sätt ska det läsas och tas emot för att det ska bli positivt. Tänk så här: Kropstimme på Statens Teaterskole, ett rum med sex teknikstuderande elever med alla lika sylvassatungor och ibland ett munläder som är snabbare än vad som är socialt accepterat. Vi ligger på varsin yogamatta och häver oss upp och ner i olika rundor och mönster, den ena öveningen knepigare än den andra. Vår rörelsepedagog (ja, det är hennes akademiska titel) går runt och intruerar och petar på oss. När hon går förbi mig och ser hur jag utför momentet har hon inget att tillägga utan säger bara något i stil med "Det er flot, Viktor". Då kommer det från en pustande ljudtekniker två mattor bort. Hitler skulle vara stolt över dig. På ett sätt är det väldigt träffande. Och kul. Men samtidigt också en smula skrämmande. En smula.
Walk Hard - The Dewey Cox Story är en fantastisk film. Dum och osannolik men den är väldigt underhållande och sevärd. John C. Reilly är en bra skådis med en ordentlig teatersångröst, inte perfekt alls men det är perfekt i sammanhanget. Filmen kom till i kölvattnet av Walk the line, filmen om Johnny Cash. Det är en livsbiografi över den fiktiva rockikonen Dewey Cox. Det hela börjar med att den unge Cox och hans bror fäktas med macheter och den äldre brodern råkar bli avhuggen i två delar och avlider. "Now you have to be twice as great, Dewey". Och faderns devis genom hela filmen att "The wrong kid died" gör att den unge musikern har ett saftigt ok att bära. Kommer han att lyckas? Blir han erkänd? Går det att på något sätt tillfredställa sin far? Det är en mycket varm och rolig kronologisk roadmovie. Se den!! Och bra musik.
Två viktiga punkter imorgon. Modelmötet på Gökboet på skolan. På kvällen kollationering på Tosca. Viktig dag alltså. Jag är så praktiskt förbered jag kan vara. Mentalt? Nja, kanske. Hoppas det. Kollationeringen blir inga problem. Bara jag hinner i tid till den.
Det åskar i Malmö. Störtregn. Jag jobbar utan sladd.
Jag blev halvvägsutvärderad i måndags. Halvvägs på skolan. Mycket märklig tanke. Jag ska gå och fundera lite till på vad som blev sagt där. Sen ska jag vända det här också så att jag ser vad jag tänker. På print. Det bruaar hjälpa ibland.
Vidare.
Walk Hard - The Dewey Cox Story är en fantastisk film. Dum och osannolik men den är väldigt underhållande och sevärd. John C. Reilly är en bra skådis med en ordentlig teatersångröst, inte perfekt alls men det är perfekt i sammanhanget. Filmen kom till i kölvattnet av Walk the line, filmen om Johnny Cash. Det är en livsbiografi över den fiktiva rockikonen Dewey Cox. Det hela börjar med att den unge Cox och hans bror fäktas med macheter och den äldre brodern råkar bli avhuggen i två delar och avlider. "Now you have to be twice as great, Dewey". Och faderns devis genom hela filmen att "The wrong kid died" gör att den unge musikern har ett saftigt ok att bära. Kommer han att lyckas? Blir han erkänd? Går det att på något sätt tillfredställa sin far? Det är en mycket varm och rolig kronologisk roadmovie. Se den!! Och bra musik.
Två viktiga punkter imorgon. Modelmötet på Gökboet på skolan. På kvällen kollationering på Tosca. Viktig dag alltså. Jag är så praktiskt förbered jag kan vara. Mentalt? Nja, kanske. Hoppas det. Kollationeringen blir inga problem. Bara jag hinner i tid till den.
Det åskar i Malmö. Störtregn. Jag jobbar utan sladd.
Jag blev halvvägsutvärderad i måndags. Halvvägs på skolan. Mycket märklig tanke. Jag ska gå och fundera lite till på vad som blev sagt där. Sen ska jag vända det här också så att jag ser vad jag tänker. På print. Det bruaar hjälpa ibland.
Vidare.
Gardin
Gardiner är sydda. På verkstäder i Kristianstad. Åker hem med dom imorgon. Nu blir det färg i lyan. Vill alltid ha gäster. Vill ha den stora inflyttningsfesten, men har också en lista på 100 pers som jag skulle tycka det vore kul att bjuda. Det duger fan inte. Men inflyttningsfester är ju till för att blanda upp bekantskapskretsar. Så jag vill heller inte dela upp det för mycket. Kanske göra sommargrej av det så man kan ha folk stående på gräsplätten också?
Svägerska och kids är här i Krstd också, därför jag åkte hem. Sara och Valle kikar efter sommarhus. Vi är ett par stycken som menar att det blir mycket enklare och roligare om dom köper här nere. Eller här nere istället för bakom Vänern eller på södra Gotland. Tosteberga har vi nu varit och tittat på nu två dagar. Visning idag. Intressant är det onekligen. Där finns saker att ordna. Inget akut krisigt, men där finns mycket som skulle bli bra av lite vit färg och så river man ut lite heltäckningsmattor också. Kul om dom köper det. På måndag ska det vara klart.
På måndag blir jag utvärderad. Halvtid. 2 av fyra år. Helt otroligt.
Onsdag är Modelaflevering på Gökboet.
Onsdag är också kollationering på Tosca.
Det är kanske den här veckan som det börjar ta fart.
Jag ska också på minst två föreställningar och har förfrågan om ett par fikor. Joy.
Nu ska jag ut och köra Pathfinder. Till Viby.
Svägerska och kids är här i Krstd också, därför jag åkte hem. Sara och Valle kikar efter sommarhus. Vi är ett par stycken som menar att det blir mycket enklare och roligare om dom köper här nere. Eller här nere istället för bakom Vänern eller på södra Gotland. Tosteberga har vi nu varit och tittat på nu två dagar. Visning idag. Intressant är det onekligen. Där finns saker att ordna. Inget akut krisigt, men där finns mycket som skulle bli bra av lite vit färg och så river man ut lite heltäckningsmattor också. Kul om dom köper det. På måndag ska det vara klart.
På måndag blir jag utvärderad. Halvtid. 2 av fyra år. Helt otroligt.
Onsdag är Modelaflevering på Gökboet.
Onsdag är också kollationering på Tosca.
Det är kanske den här veckan som det börjar ta fart.
Jag ska också på minst två föreställningar och har förfrågan om ett par fikor. Joy.
Nu ska jag ut och köra Pathfinder. Till Viby.
Skognissel
Nu har jag bytt bord. Det var väldigt intressant. Mycket nervöst att två minuter innan man ger sig iväg ut genom dörren för att åka och äta en förrätt, stänga av spisen för att ens huvudrätt ska stå och mysa på eftervärme. Allting skulle vara så klart som möjligt, det var det. Jag kom hem med tio minuters marginal och kunde värma på lite till.
Canneloni fylld med paprika, svamp, squash, mozarella. Vattenmelonssallad med solrosskott och valnötter. Grillade auberginskivor marinerade i ehh... marinad. Mina två gäster var, vill jag mena, uppriktigt nöjda med maten. Det var iallafall jag. Och jag hade två bra gäster här hemma också. Vi hittade snabbt gemensamma nämnaren dykning. Givetvis hade de båda dykt mer än vad jag med mina 4 OW dyk har gjort. Kvällen var fylld av gemensamma vänner som alla kände, eller hade delat lägenhet eller jobbat eller bla bla bla... Även om det var i stort sett idel nya nunor så var det ändå många vänners vänner. Charmigt.
Kvällen får högt betyg. Idén och konceptet får högsta omdöme. Jag ska defenitiv vara spelledare en gång.
Spotify. Det finns många användningsområden. I måndags när jag höll mitt lilla föredrag om Tom Lehrer, kunde jag via S spela musikexempel som jag inte har funnit på CD. Mina spellistor fylls ständigt på med koncept och gengre-musik. Jag har en som heter Hemmets bästa och en som har fått heta Stämning. Det är lite corny, men det pekar ju på vad det är. Stämning är nedtonat, bakgrund, stilla och utan att skrämma upp något i det röda fältet. Hemmets bästa är fylld med upptempo, rock, lite märkliga saker som får en att röra sig och komma igång. En viss nivå av sjunga med finns också där.
Att söka på ett slumpmässigt ord eller namn är ett tips jag ger. 'Jacob' visade sig ge massor av guldträffar. Nu sitter jag och lyssnar på resultatet av att söka på 'Judy'. En fin version av Send in the clowns av Judy Collins bland annat.
Dagen inleddes av att minst två personer förde liv i trapphuset klockan 06. Tror dom var på väg hem från en efterfest. Gnissla aktivt med skorna, klampa, sjunga och banka till min dörr. Sen somnade inte jag om. Med tanke på att förra natten bara blev 4 timmar lång så hade det varit kul om den nu senaste blivit längre än just de 4 timmar jag kom upp i nu också. Efter en timmes rullande i sängen så slängde jag igång Padre Padrone, italiensk Guldpalmsvinnare från -77. Den var ok. Jag blundande någon gång men somnade inte. Filmen kunde absolut tålt lite mer dialog.
Nåja. En helt helt helt ledig söndag. Minnst en film till blir det.
Canneloni fylld med paprika, svamp, squash, mozarella. Vattenmelonssallad med solrosskott och valnötter. Grillade auberginskivor marinerade i ehh... marinad. Mina två gäster var, vill jag mena, uppriktigt nöjda med maten. Det var iallafall jag. Och jag hade två bra gäster här hemma också. Vi hittade snabbt gemensamma nämnaren dykning. Givetvis hade de båda dykt mer än vad jag med mina 4 OW dyk har gjort. Kvällen var fylld av gemensamma vänner som alla kände, eller hade delat lägenhet eller jobbat eller bla bla bla... Även om det var i stort sett idel nya nunor så var det ändå många vänners vänner. Charmigt.
Kvällen får högt betyg. Idén och konceptet får högsta omdöme. Jag ska defenitiv vara spelledare en gång.
Spotify. Det finns många användningsområden. I måndags när jag höll mitt lilla föredrag om Tom Lehrer, kunde jag via S spela musikexempel som jag inte har funnit på CD. Mina spellistor fylls ständigt på med koncept och gengre-musik. Jag har en som heter Hemmets bästa och en som har fått heta Stämning. Det är lite corny, men det pekar ju på vad det är. Stämning är nedtonat, bakgrund, stilla och utan att skrämma upp något i det röda fältet. Hemmets bästa är fylld med upptempo, rock, lite märkliga saker som får en att röra sig och komma igång. En viss nivå av sjunga med finns också där.
Att söka på ett slumpmässigt ord eller namn är ett tips jag ger. 'Jacob' visade sig ge massor av guldträffar. Nu sitter jag och lyssnar på resultatet av att söka på 'Judy'. En fin version av Send in the clowns av Judy Collins bland annat.
Dagen inleddes av att minst två personer förde liv i trapphuset klockan 06. Tror dom var på väg hem från en efterfest. Gnissla aktivt med skorna, klampa, sjunga och banka till min dörr. Sen somnade inte jag om. Med tanke på att förra natten bara blev 4 timmar lång så hade det varit kul om den nu senaste blivit längre än just de 4 timmar jag kom upp i nu också. Efter en timmes rullande i sängen så slängde jag igång Padre Padrone, italiensk Guldpalmsvinnare från -77. Den var ok. Jag blundande någon gång men somnade inte. Filmen kunde absolut tålt lite mer dialog.
Nåja. En helt helt helt ledig söndag. Minnst en film till blir det.
Roberto
Det här är ju en blogg som jag på något sätt använder som ett socialt verktyg. Hur tänker jag då? Det är nästan så jag inte kan svara på det på ett bra sätt egentligen. För att jag inte ska behöva ringa och berätta för vänner vad jag gör? Eller för att jag vardagsumgås för lite med folk, och då kan som en god kommunikatör ändå kunna hålla folk uppdaterade. Jag skulle kunna utradera behovet av en inflyttningsfest genom att berätta varje detalj som jag ställer i ordning här hemma, maila bilder, adress, vägbeskrivning osv. Så behöver folk inte komma hit live.
Eller är så är det för att jag gillar att skriva. Det finns en liten vilja innom mig, och säkert mååånga andra med samma tanke, att en dag få bli publicerad i bokform. En nyskapande roman. En faktabok. En textsamling. Memoarer! Undervisningsmaterial. Träning för att bli så bekväm som möjligt med att uttrycka mig i text.
Och skryt! En finare form av skryt. Det är en egenskap som jag tror inte så många som känner mig, tillägnar mig som starkt karaktärsdrag. Man packar in skrytet genom att bara berätta som det är. Det och det och det har jag gjort och det blev bra. Självberöm är också en terapi.
8 minuter tills kakan är klar.
CD-skivorna blev sorterade i natt. Bokstavsordning med tillägg av kateogrierna Samlingar, Musikteater/Scen, Film & TV och Trams. Jag har inga artister på I, Q, U, X, Y, Å, Ä, Ö. Flest har jag på W. Otippat kan man tycka. Men Waits, Wannadies, Weeping Willows, Wadling och Winnerbäck fyllde upp snabbt.
På lördag står jag för en huvudrätt i Switching Tables-leken. Två okända kommer hit och spiser. Det finns en plan. Det tar lite tid men är inte alls svårt. En säkert kort som folk inte är så jäkla vana vid.
Youtubetips: Oscars-vinnares tal. Roberto Beningi är ett gammalt lyckopiller. Och fiskescenen från Gökboet är bara leende.
Eller är så är det för att jag gillar att skriva. Det finns en liten vilja innom mig, och säkert mååånga andra med samma tanke, att en dag få bli publicerad i bokform. En nyskapande roman. En faktabok. En textsamling. Memoarer! Undervisningsmaterial. Träning för att bli så bekväm som möjligt med att uttrycka mig i text.
Och skryt! En finare form av skryt. Det är en egenskap som jag tror inte så många som känner mig, tillägnar mig som starkt karaktärsdrag. Man packar in skrytet genom att bara berätta som det är. Det och det och det har jag gjort och det blev bra. Självberöm är också en terapi.
8 minuter tills kakan är klar.
CD-skivorna blev sorterade i natt. Bokstavsordning med tillägg av kateogrierna Samlingar, Musikteater/Scen, Film & TV och Trams. Jag har inga artister på I, Q, U, X, Y, Å, Ä, Ö. Flest har jag på W. Otippat kan man tycka. Men Waits, Wannadies, Weeping Willows, Wadling och Winnerbäck fyllde upp snabbt.
På lördag står jag för en huvudrätt i Switching Tables-leken. Två okända kommer hit och spiser. Det finns en plan. Det tar lite tid men är inte alls svårt. En säkert kort som folk inte är så jäkla vana vid.
Youtubetips: Oscars-vinnares tal. Roberto Beningi är ett gammalt lyckopiller. Och fiskescenen från Gökboet är bara leende.
nu ny hylla
I förra veckan eller om det var förra igen så hade jag verkstadslära på mitt schema. Banka, skära och svetsa. Det var hyggeligt. Men mig hem fick jag lite olika prylar som vi hade lyckats tillverka. Och bland dessa skatter, en serie egendesignade småhyllor i rostfritt stål. "Fullständigt otroliga" kallar jag serien som spänner över i dagsläget två modeller. en mindre hylla på 8 cm och en bredare modell om 30 cm. På bilden nedan visas den mindre modellen sammansatt med starka 8mm magneter. Notera också magneternas styrka - dom håller en stor hammare. Respekt.
Lägenheten blir för varje dag som går mer och mer min borg. Det är onekligen här jag bor. Hallen är fin nu. Köket saknar en del avlastningsyta. På mitt lilla klaffbord står kolonialvaror från min storhandling i förra veckan. Salongen fyller mycket funktion och börjar få finish också. Den andra gardinstången kom upp i dag och i nästa vecka så får jag dom riktiga gardinerna också. Då kommer det färg i mitt liv!
Swiching tabels. På lördag kommer det två främmande hit och äter. Inte en hel middag utan antingen en förrätt, huvudrätt eller en efterrätt. Vilket vet jag inte än. Tanken är så att en "spelledare" gör ett schema för x antal personer som går runt och äter hos varandra. Två rätter hos någon annan och en rätt ska man själv ansvara för hemma hos sig.
Så långt som möjligt ska folk inte känna varandra sen innan, nya bekantskaper och matinspiration är gevinsten. Spännande är ordet. Blir det lyckat så funderar jag starkt på att själv ta rollen som spelledare och sätta ihop en helkväll.
Och Olle Ljungström sjunger om att han spelar vanlig. Han är rolig.
Skissmöte idag med scenografen till Gökboet på skolan. Som sagt så blir det stort. Mycket stort. Ibland har jag lite passionsdepression vad gäller skolan. Men den dagen vi reser den där 6.60 höga fönster väggen så ska jag nog vara stolt.
Vilket system ska jag ha på mina cd's? Bokstavsordning igen? Ibland har jag haft dom i genger-ordning. Men det blir ett mycket mer internt system. Men så är det väl mest jag som ska kunna systemet också... Det är ju jag som bor här.
En och en halv vecka till repstart på Operan. Kors i taket. Vad ska det bli av mig.
Nu sjunger Freddie Wadling Sjuttonde balladen.
Swiching tabels. På lördag kommer det två främmande hit och äter. Inte en hel middag utan antingen en förrätt, huvudrätt eller en efterrätt. Vilket vet jag inte än. Tanken är så att en "spelledare" gör ett schema för x antal personer som går runt och äter hos varandra. Två rätter hos någon annan och en rätt ska man själv ansvara för hemma hos sig.
Så långt som möjligt ska folk inte känna varandra sen innan, nya bekantskaper och matinspiration är gevinsten. Spännande är ordet. Blir det lyckat så funderar jag starkt på att själv ta rollen som spelledare och sätta ihop en helkväll.
Och Olle Ljungström sjunger om att han spelar vanlig. Han är rolig.
Skissmöte idag med scenografen till Gökboet på skolan. Som sagt så blir det stort. Mycket stort. Ibland har jag lite passionsdepression vad gäller skolan. Men den dagen vi reser den där 6.60 höga fönster väggen så ska jag nog vara stolt.
Vilket system ska jag ha på mina cd's? Bokstavsordning igen? Ibland har jag haft dom i genger-ordning. Men det blir ett mycket mer internt system. Men så är det väl mest jag som ska kunna systemet också... Det är ju jag som bor här.
En och en halv vecka till repstart på Operan. Kors i taket. Vad ska det bli av mig.
Nu sjunger Freddie Wadling Sjuttonde balladen.
Hallen
Nu går det bra också. Saker faller på sin naturliga plats. I god jord hoppas jag. Jag var och tittade på erbjudna kolonilotter på Ulricedal i söndag och har idag tackat ja till nummer 310 eller 311. Det blir så att jag delar med två vänner som är på väg att flytta hit till Malmö. Det blir lilla oas. Grill i sommar.
Jag har de senaste två veckorna skrivit väldigt mycket på danska. En långa rapport om Solförmörkelse som skulle in i torsdags. Och till idag, ett midre föredrag till musikundervisningen. JAg blir med och mer språk-scizofren. Alla små ord som og, fik, meget, også, ham, hin, der osv. Det går av bara farten.
Nyss nämnda föredrag till musiken handlade om Tom Lehrer. Han är så bra. Simpelthen. Utan att veta något speceillt om honom så gick jag igång att läsa och lyssna in mig ordentligt. Glädjetripp med respekt. Han tog sin master i matematik från Harvard som 20-åring och har i hela sitt liv haft en dubbel karriär; satiriker/musiker och matematiker. Och i sitt musicerande så blandar han dessa två intelligenser på till perfektion. Han började ta klassiska pianolektioner som 7 åring och behärskar även det området utan klavertramp. Att han sen bara är rolig och på pricken lyfter hans konstnärsskap upp till det där lite extra. Han är bara fantastisk.
Min hall har kommit långt mot hur den ska se ut som färdig. Idén kommer från scenografernas rum på skolan. Så långt är jag nöjd. Men jag har fler bilder på väg.
Jag har de senaste två veckorna skrivit väldigt mycket på danska. En långa rapport om Solförmörkelse som skulle in i torsdags. Och till idag, ett midre föredrag till musikundervisningen. JAg blir med och mer språk-scizofren. Alla små ord som og, fik, meget, også, ham, hin, der osv. Det går av bara farten.
Nyss nämnda föredrag till musiken handlade om Tom Lehrer. Han är så bra. Simpelthen. Utan att veta något speceillt om honom så gick jag igång att läsa och lyssna in mig ordentligt. Glädjetripp med respekt. Han tog sin master i matematik från Harvard som 20-åring och har i hela sitt liv haft en dubbel karriär; satiriker/musiker och matematiker. Och i sitt musicerande så blandar han dessa två intelligenser på till perfektion. Han började ta klassiska pianolektioner som 7 åring och behärskar även det området utan klavertramp. Att han sen bara är rolig och på pricken lyfter hans konstnärsskap upp till det där lite extra. Han är bara fantastisk.
Min hall har kommit långt mot hur den ska se ut som färdig. Idén kommer från scenografernas rum på skolan. Så långt är jag nöjd. Men jag har fler bilder på väg.
Nybörjartur
Nu har jag gjort det en gång. Det får gå under nybörjarmisstag. Jag kan tänka mig att det är en klassiker vid inflyttning i lägenhet. Att sätta upp en liten papperslapp på sin ytterdörr tills att jag ordnar något som ser lite mer ordentligt ut. Och så skulle jag ju bara fästa den och så klick... Dörren gick igen. Nämen, vaddå? Nycklarna ligger ju där inne. Det här går ju inte alls. Hur tänkte du nu, dörrjävel?!
Men dörren svarade inte utan jag stod där i tre sekunder och begrundade situationen och rusade sedan ner till Joakim som har studio våningen under. Som (nybörjar-)tur är så går den nyckeln han har sparat också till min dörr. Katastrofen varade inte mer än två minuter i allt. Mina tankar gick direkt till augusti förra året. Det var värre. Mycket värre. Se "Ensam och kall"
Förmöte om Gökboet på skolan idag. Det blir spännande alla gånger. Nog blir det det. Min första tanke om scenografin var att det någonstans kändes överskådligt. Det ser ut at bli stort. Stort men inte det mest vansinniga vi sett. Det som kan bli lurigt är att det finns ett eventuellt önskemål om att få in en tolvmeters segelbåt igenom ett fönster. Fisketurs-scenen från filmen, som oftast inte är med på scen, ska vi ha med. Det är bra. Det är en viktig och väldigt rolig scen.
Nästa onsdag är det skissmöte. Då ska scenografen ha kommit längre och ha lagt sig fast på mer. Ha klarare besked så att jag och Maiken har något att räkna på. Någon som har en glasbur stående som ni inte ska använda?
Imorgon har jag tre timmars undervisning som det bara är jag som kommer till. Känns lite märkligt. Men det tror jag är något som man kanske ska vänja sig vid nu. Att bara vara två och ibland kanske också bara en. Från och med nu så har vi ju startat med vår specialisering på skolan. Det är ju först nu som vi går in det som är vårt eget på allvar. På måndag ska jag ha ett möte med min huvudlärare om vad jag vill ha för undervisning nästa år. Ojoj. Vad vill jag ha? Allt...? Det är stora frågor som jag verkligen borde tänka igenom så jag har något att komma med på måndag.
På måndag har jag dessutom sagt att jag ska hålla ett föredrag om Tom Leahr. Jag vet inte ett piss om honom! Ska jag hålla fast i Tom eller ska jag byta gubbe? Ämnet är musik och gengren jag ska beröra är Revy/Musikal/Cabaret. Det vore lite enkelt att prata om Sondheim eller om musikal. Tänkte att jag kunde placera Tom under revy. Han var lite kuplettsångare menar jag. Fast kanske ska jag dra en vals om nya stora musikaler. Wicked, Spamalot och AvenueQ. Alla har haft urpremiärer mellan 2003 och 2005. Det är tre musikaler som på olika sätt har tagit världen med storm. Wicked går på det stora. Det är musikal på högsta musikalnivå. Stiltypiskt. Spamalot driver med gengren på ett mycket skratretande sätt. Showen är två och en halv timmes trams. Men samtidigt med stor musikalisk finess. Avenue Q har gjort något helt nytt med sin mix av dockor och människor. Humor på en lite förbjuden nivå. Tre väldigt olika shower som ändå har en del gemensamt. Kanske är det något sådant jag ska säga. Eller inte alls. Det behåller jag för mig själv här.
Lägenhetens första brödbak är överstökat! Kvällen avrundas med nybakat och mjölk. Vill få upp något mer på väggarna innan jag stänger för idag.
Men dörren svarade inte utan jag stod där i tre sekunder och begrundade situationen och rusade sedan ner till Joakim som har studio våningen under. Som (nybörjar-)tur är så går den nyckeln han har sparat också till min dörr. Katastrofen varade inte mer än två minuter i allt. Mina tankar gick direkt till augusti förra året. Det var värre. Mycket värre. Se "Ensam och kall"
Förmöte om Gökboet på skolan idag. Det blir spännande alla gånger. Nog blir det det. Min första tanke om scenografin var att det någonstans kändes överskådligt. Det ser ut at bli stort. Stort men inte det mest vansinniga vi sett. Det som kan bli lurigt är att det finns ett eventuellt önskemål om att få in en tolvmeters segelbåt igenom ett fönster. Fisketurs-scenen från filmen, som oftast inte är med på scen, ska vi ha med. Det är bra. Det är en viktig och väldigt rolig scen.
Nästa onsdag är det skissmöte. Då ska scenografen ha kommit längre och ha lagt sig fast på mer. Ha klarare besked så att jag och Maiken har något att räkna på. Någon som har en glasbur stående som ni inte ska använda?
Imorgon har jag tre timmars undervisning som det bara är jag som kommer till. Känns lite märkligt. Men det tror jag är något som man kanske ska vänja sig vid nu. Att bara vara två och ibland kanske också bara en. Från och med nu så har vi ju startat med vår specialisering på skolan. Det är ju först nu som vi går in det som är vårt eget på allvar. På måndag ska jag ha ett möte med min huvudlärare om vad jag vill ha för undervisning nästa år. Ojoj. Vad vill jag ha? Allt...? Det är stora frågor som jag verkligen borde tänka igenom så jag har något att komma med på måndag.
På måndag har jag dessutom sagt att jag ska hålla ett föredrag om Tom Leahr. Jag vet inte ett piss om honom! Ska jag hålla fast i Tom eller ska jag byta gubbe? Ämnet är musik och gengren jag ska beröra är Revy/Musikal/Cabaret. Det vore lite enkelt att prata om Sondheim eller om musikal. Tänkte att jag kunde placera Tom under revy. Han var lite kuplettsångare menar jag. Fast kanske ska jag dra en vals om nya stora musikaler. Wicked, Spamalot och AvenueQ. Alla har haft urpremiärer mellan 2003 och 2005. Det är tre musikaler som på olika sätt har tagit världen med storm. Wicked går på det stora. Det är musikal på högsta musikalnivå. Stiltypiskt. Spamalot driver med gengren på ett mycket skratretande sätt. Showen är två och en halv timmes trams. Men samtidigt med stor musikalisk finess. Avenue Q har gjort något helt nytt med sin mix av dockor och människor. Humor på en lite förbjuden nivå. Tre väldigt olika shower som ändå har en del gemensamt. Kanske är det något sådant jag ska säga. Eller inte alls. Det behåller jag för mig själv här.
Lägenhetens första brödbak är överstökat! Kvällen avrundas med nybakat och mjölk. Vill få upp något mer på väggarna innan jag stänger för idag.
Länge leve föräldrar!
Nu är det överstökat på många sätt. Jag bor på Sofielundsvägen. Det ÄR bra. Efter att i många veckor hela tiden rullat mantrat att det blir bra; så kan jag idag övergå till att rulla att det är bra. Mycket är på plats. Här är fint. Det är ett hem. Jag har en arbetsplats, en stor bokhylla, ett kök med klafbord, en hall, en soffa med sofbord, en tv, en säng, ett vindsföråd och sju färgglada stolar.
Mina föräldrar är dom bästa jag kan ha i världen. Jag kan inte säga tack nog många gånger.
Också stort tack till Sofia och Nisse! Heja er.
Trötthet och stelhet sprider sig i hela mig. Tyvärr har jag en del saker som måste göras innan det är kväll på allvar och bara soffsittande. En dansk deklaration ska göras och säkert också en svensk. Min nacke vill annorlunda. Säkert min mage också.
Tänk att det blev så här...
Imorgon börjar min prenumeration av DN. Och besked om kolonilotter har också kommit. Vill jag ha så finns det flera lediga åt mig på Ulricedal. Det kanske jag vill. hmm.
Mina föräldrar är dom bästa jag kan ha i världen. Jag kan inte säga tack nog många gånger.
Också stort tack till Sofia och Nisse! Heja er.
Trötthet och stelhet sprider sig i hela mig. Tyvärr har jag en del saker som måste göras innan det är kväll på allvar och bara soffsittande. En dansk deklaration ska göras och säkert också en svensk. Min nacke vill annorlunda. Säkert min mage också.
Tänk att det blev så här...
Imorgon börjar min prenumeration av DN. Och besked om kolonilotter har också kommit. Vill jag ha så finns det flera lediga åt mig på Ulricedal. Det kanske jag vill. hmm.
Critical Optimism
Det är med en förvirrad känsla som jag nu står och tittar på mina ägor i samlad form. Lätt uppspärrade ögon liksom. I stort sett allt jag kan göra idag är gjort. Lite kvar i köket bara. Imorgon är det flytt.
Jag njuter av ett klipp och en historia. Som jag har fått det berättat så är vi på amrekanska landsbygden där en far har haft sina tre döttrar på en sin gård. Dom har aldrig riktigt haft någon kontakt med omvärden. Därmed inte sagt att dom har haft det dåligt, bara inte bekantat sig med den värld med TV, musik, vägar, radio, nyheter, krig och elende; som vi andra är så väl uppdaterade i. En dag kom fadern hem med ett gäng instrument och sa till sina döttrar - Här, spela! Och det gjorde dom. På sitt vis. Har man aldrig hört en fyrtakt eller ens vet att det finns, så bryr man sig inte så mycket om att spela den. Rytm, toner och allt vad musikteori finns inte. Men musik är det ju likväl. Det är helt otroligt! Länken här går till en låt om deras hund Foot Foot som dog och fick en hyllningssång.
Annars inte så mycket. konstutställning idag på Nikolaj i Köpenhamn. Igår var jag på en teaterföreställning/föredrag. An anthology of critical optimism. Två canadensare som har skickat ut ett brev till 90 (?) filosofer, konstnärer, politiker, författare, historiker osv. runt om i världen. Baserat på svaren dom har fått så guidear dessa två oss igenom för och emot att vara optimist. Slutsatsen är väl att alla tjänar på att vara optimister, men man ska vara korrekt, bejaka fakta på samma sätt som en pessimist gör. Man ska vara kritisk optimist och inte dum. Naiv möjligtvis. Men aldrig dum. Det var en trevlig kväll. Kolla in projektets hemsida, där kan man läsa brevet som skickades ut och alla svar dom fått.
Teatern, där gästspelet ägde rum, hade en halvt intern säsongsavslutningsfest med plockmat och bar. Där hamnade vi och göttade oss en stund.
Trött och glad. Imorgon gäller det.
V.
Jag njuter av ett klipp och en historia. Som jag har fått det berättat så är vi på amrekanska landsbygden där en far har haft sina tre döttrar på en sin gård. Dom har aldrig riktigt haft någon kontakt med omvärden. Därmed inte sagt att dom har haft det dåligt, bara inte bekantat sig med den värld med TV, musik, vägar, radio, nyheter, krig och elende; som vi andra är så väl uppdaterade i. En dag kom fadern hem med ett gäng instrument och sa till sina döttrar - Här, spela! Och det gjorde dom. På sitt vis. Har man aldrig hört en fyrtakt eller ens vet att det finns, så bryr man sig inte så mycket om att spela den. Rytm, toner och allt vad musikteori finns inte. Men musik är det ju likväl. Det är helt otroligt! Länken här går till en låt om deras hund Foot Foot som dog och fick en hyllningssång.
Annars inte så mycket. konstutställning idag på Nikolaj i Köpenhamn. Igår var jag på en teaterföreställning/föredrag. An anthology of critical optimism. Två canadensare som har skickat ut ett brev till 90 (?) filosofer, konstnärer, politiker, författare, historiker osv. runt om i världen. Baserat på svaren dom har fått så guidear dessa två oss igenom för och emot att vara optimist. Slutsatsen är väl att alla tjänar på att vara optimister, men man ska vara korrekt, bejaka fakta på samma sätt som en pessimist gör. Man ska vara kritisk optimist och inte dum. Naiv möjligtvis. Men aldrig dum. Det var en trevlig kväll. Kolla in projektets hemsida, där kan man läsa brevet som skickades ut och alla svar dom fått.
Teatern, där gästspelet ägde rum, hade en halvt intern säsongsavslutningsfest med plockmat och bar. Där hamnade vi och göttade oss en stund.
Trött och glad. Imorgon gäller det.
V.