Roberto

Det här är ju en blogg som jag på något sätt använder som ett socialt verktyg. Hur tänker jag då? Det är nästan så jag inte kan svara på det på ett bra sätt egentligen. För att jag inte ska behöva ringa och berätta för vänner vad jag gör? Eller för att jag vardagsumgås för lite med folk, och då kan som en god kommunikatör ändå kunna hålla folk uppdaterade. Jag skulle kunna utradera behovet av en inflyttningsfest genom att berätta varje detalj som jag ställer i ordning här hemma, maila bilder, adress, vägbeskrivning osv. Så behöver folk inte komma hit live.
Eller är så är det för att jag gillar att skriva. Det finns en liten vilja innom mig, och säkert mååånga andra med samma tanke, att en dag få bli publicerad i bokform. En nyskapande roman. En faktabok. En textsamling. Memoarer! Undervisningsmaterial. Träning för att bli så bekväm som möjligt med att uttrycka mig i text.
Och skryt! En finare form av skryt. Det är en egenskap som jag tror inte så många som känner mig, tillägnar mig som starkt karaktärsdrag. Man packar in skrytet genom att bara berätta som det är. Det och det och det har jag gjort och det blev bra. Självberöm är också en terapi.

8 minuter tills kakan är klar.
CD-skivorna blev sorterade i natt. Bokstavsordning med tillägg av kateogrierna Samlingar, Musikteater/Scen, Film & TV och Trams. Jag har inga artister på I, Q, U, X, Y, Å, Ä, Ö. Flest har jag på W. Otippat kan man tycka. Men Waits, Wannadies, Weeping Willows, Wadling och Winnerbäck fyllde upp snabbt.

På lördag står jag för en huvudrätt i Switching Tables-leken. Två okända kommer hit och spiser. Det finns en plan. Det tar lite tid men är inte alls svårt. En säkert kort som folk inte är så jäkla vana vid.

Youtubetips: Oscars-vinnares tal.
Roberto Beningi är ett gammalt lyckopiller. Och fiskescenen från Gökboet är bara leende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback