Critical Optimism
Det är med en förvirrad känsla som jag nu står och tittar på mina ägor i samlad form. Lätt uppspärrade ögon liksom. I stort sett allt jag kan göra idag är gjort. Lite kvar i köket bara. Imorgon är det flytt.
Jag njuter av ett klipp och en historia. Som jag har fått det berättat så är vi på amrekanska landsbygden där en far har haft sina tre döttrar på en sin gård. Dom har aldrig riktigt haft någon kontakt med omvärden. Därmed inte sagt att dom har haft det dåligt, bara inte bekantat sig med den värld med TV, musik, vägar, radio, nyheter, krig och elende; som vi andra är så väl uppdaterade i. En dag kom fadern hem med ett gäng instrument och sa till sina döttrar - Här, spela! Och det gjorde dom. På sitt vis. Har man aldrig hört en fyrtakt eller ens vet att det finns, så bryr man sig inte så mycket om att spela den. Rytm, toner och allt vad musikteori finns inte. Men musik är det ju likväl. Det är helt otroligt! Länken här går till en låt om deras hund Foot Foot som dog och fick en hyllningssång.
Annars inte så mycket. konstutställning idag på Nikolaj i Köpenhamn. Igår var jag på en teaterföreställning/föredrag. An anthology of critical optimism. Två canadensare som har skickat ut ett brev till 90 (?) filosofer, konstnärer, politiker, författare, historiker osv. runt om i världen. Baserat på svaren dom har fått så guidear dessa två oss igenom för och emot att vara optimist. Slutsatsen är väl att alla tjänar på att vara optimister, men man ska vara korrekt, bejaka fakta på samma sätt som en pessimist gör. Man ska vara kritisk optimist och inte dum. Naiv möjligtvis. Men aldrig dum. Det var en trevlig kväll. Kolla in projektets hemsida, där kan man läsa brevet som skickades ut och alla svar dom fått.
Teatern, där gästspelet ägde rum, hade en halvt intern säsongsavslutningsfest med plockmat och bar. Där hamnade vi och göttade oss en stund.
Trött och glad. Imorgon gäller det.
V.
Jag njuter av ett klipp och en historia. Som jag har fått det berättat så är vi på amrekanska landsbygden där en far har haft sina tre döttrar på en sin gård. Dom har aldrig riktigt haft någon kontakt med omvärden. Därmed inte sagt att dom har haft det dåligt, bara inte bekantat sig med den värld med TV, musik, vägar, radio, nyheter, krig och elende; som vi andra är så väl uppdaterade i. En dag kom fadern hem med ett gäng instrument och sa till sina döttrar - Här, spela! Och det gjorde dom. På sitt vis. Har man aldrig hört en fyrtakt eller ens vet att det finns, så bryr man sig inte så mycket om att spela den. Rytm, toner och allt vad musikteori finns inte. Men musik är det ju likväl. Det är helt otroligt! Länken här går till en låt om deras hund Foot Foot som dog och fick en hyllningssång.
Annars inte så mycket. konstutställning idag på Nikolaj i Köpenhamn. Igår var jag på en teaterföreställning/föredrag. An anthology of critical optimism. Två canadensare som har skickat ut ett brev till 90 (?) filosofer, konstnärer, politiker, författare, historiker osv. runt om i världen. Baserat på svaren dom har fått så guidear dessa två oss igenom för och emot att vara optimist. Slutsatsen är väl att alla tjänar på att vara optimister, men man ska vara korrekt, bejaka fakta på samma sätt som en pessimist gör. Man ska vara kritisk optimist och inte dum. Naiv möjligtvis. Men aldrig dum. Det var en trevlig kväll. Kolla in projektets hemsida, där kan man läsa brevet som skickades ut och alla svar dom fått.
Teatern, där gästspelet ägde rum, hade en halvt intern säsongsavslutningsfest med plockmat och bar. Där hamnade vi och göttade oss en stund.
Trött och glad. Imorgon gäller det.
V.
Kommentarer
Trackback