viktork

People of Malmö Town and visitors, hear me when I say behåll era kläder på när ni är i stan!!! Jag vill inte se barkroppade män i skobutiken, även om det är 27 grader varmt ute. Jag vill inte se kvinnor sitta i shorts och bh och äta på en uteservering. Det gäller både dom vältränade killarna som går direkt från gymet och ut på stan för att visa upp sina pucklar, och turistande blekfeta med sin t-shirt på axeln. Jag vill inte se det. På öppen gata har man kläder på sig. Menar man att det är svettigt och obehagligt med kläder när det är så varmt så får man stanna i sin trädgård eller åka till playan. Inte i city.

Man märker att man håller ett högt tempo. Den senaste månaden har jag haft det pressat och varit igång många timmar om dygnet. Det två dagarna på midsommar borträknade, då jag inte var hemma och kunde ta tag i saker fysiskt, så är det här en av få halvlediga dagar på ett tag. Och energin har varit hög och har kunnat riktas på saker som har behövts ses till ett tag. Tvätt, handla nya strumpor, laga lite riktig mat, sola lite, tränat, städa och plocka med saker. Energin måste riktas någonstans. Flow kallas det. Hoppas det håller i hela veckan också. Premiär på fredag.

Gick en lite runda på stan för att se om jag skulle kunna uppdatera min garderob med en något tröjaktigt. Jag har för mycket som jag inte använder. Så kan jag sortera ut ett par tröjor vore det ju bra för alla. Och nog för att jag hittade lite bra tröjor, men det stora fyndet var strumporna. Länge har jag sökt efter enfärgade strumpor till herr som inte är semiklassiska med rutor eller något som gör dom acceptabla. Knallgul, -grön, och -röd. Underbart. Selected. Dom har sina stunder. Vart annat år tycker jag dom träffar rätt i sin kollektion.

Kompis det går bra nu. Ibland är att vara lycklig ett aktivt val och inte en känsla. På senaste tid har jag valt och därigenom blivit. Det funkar mycket fint. Man känner sig lite imun mot fanskap. Det är gott. Och blir saker inte som man tänkt så har man iallafall tolkningsfrihet så länge man inte vet mer än man gör. Min övertygelse om att jag ska ta det som ett gott tecken är stark. Min tolkning gör det hela mer intressant och bra.
Planerar ett Toppmöte i Köpenhamn.

Ha det som bra!

Vi är så bra! Heja Skånska Operan. Vi blir bättre och bättre för varje år på olika saker. Sen är ju föreställnignarna olika och sångare och musiker och annat folk byts ut, men vi tre - Ola, Åsa och jag - är skitbra! Det är sällan jag verkligen vill så mycket med en produktion. Senaste två veckorna har jag varit först på plats och siste man i stort sett. Det finns ingen hejd på hur mycket jag vill just nu. Visst är jag trött, men inte alls trött i kroppen eller på alla andra. Vilket man annars kan blir när man jobbar så tätt på varandra som vi gör just nu. Jag är bara lite matt i tungan och i ögonen. Och tankebanorna går ju så klart inte lika snabbt klockan 20.45 som 10.15 på dagen. Idag var det sceniskt genomdrag av andra och tredje akt med orkester. Vi närmar oss. Det var ett typiskt första run-thru med orkester. Orkester och sångare ska hitta varandra och innan man gör det så blir det lite slir och slit. Men både sångare och fantastiska musiker kämpar och jobbar. Vi är på väg att hitta det!

Dom andra är lediga imorgon. :)

Find your happy thought! Jag har min. och Always keep a diamond in your mind! Men Solomone Burke. Och Tom Waits har också gjort en bra version.
Biljetterna säljer och pressen börjar komma. Bra grej i Lokaltidningen idag. Norra Skåne och Kristianstadsbladet borde komma i början av nästa vecka. Radion igår. Hoppas vi får till den där träffen med Ystad Allehanda också. Kan inte TV komma i år!?! Vi firar ju ändå 15 år..

Har jag någon färdig mat hemma, eller blir det blandade saker och macka?

V.

Det är verkligen det! Så himla kul att vara här i Malmö och jobba med min opera. Ingenting är någonsin motsättningslöst. Det finns alltid saker som folk tycker olika om, och det är väl en jädra tur. Konst, kultur och skapande skulle bli rätt så platt om det inte fanns något att tycka någonting om. Men allt som händer hos oss är av konstruktiv natur. Idag var sitzprobe, orkestersamsjungning. Alla var så trötta när dom gick hem vid 18. Helt urblåsta. Men folk jobbar och kämpar. Alla heder.

jag är ganska bombad nu. har precis skickat iväg en massa texter till vår AD som ska sätta ihop programmet i veckan som kommer. Och en lista på vem som är vem av alla porträttbilderna har hon också fått. I helgen vill jag också uppdatera hemsidan med biografier på alla sångare. Gärna med bild också.
Traditionsenlig midsommarlunch idag. Den blir bättre och bättre för varje år. Renare, stadigare, finare. Och hembakt bröd gjorde mindre succé.
Min kropp försöker kommunicera med mig en smula genom att göra min hals lite svajig. Det är nog ett sätt att säga att jag har mycket att göra. Men jag är pigg och skrattar. Och dansar. Så länge man äter bra och dricker sina drycker så går det mesta. Det är faktiskt bara två veckor till premiär och jag är verkligen beredd att jobba som ett as för att nå det vi ska.

Idag har jag reflekterat över att jag inte har någon familj som drar och sliter i mig. Förra året hade jag jäkligt bråttom hem för att komma iväg till landet. Men inte i år. Skönt, för att jag hinner göra det jag gör nu och känner mig lung och säker. Men det är klart att det vore kul att dela sin midsommar med någon special someone. Jag gör det i tanken. Den tiden kommer. Eller kommer igen kanske. I annan form. Just nu är det praktiskt.
Fast det ska ju också gå att kombinera.

Ska jag använda mina skattepengar jag fick tillbaka på att köpa en bra kamera? Kanske. Eller väntar jag till första operalönen rullar in. Canon eller Nikon. EOS450 eller D60? Mmmm...

Nu packar jag en stund och sen dör jag några timmar. Imorgon, affischera Kristianstad och sen laga värsta midsommarmiddagen.

Jag är inne i flow. Big time. När man jobbar så är man som bäst och effektivast när man kan uppnå antingen kick eller flow. Kick är tillexempel ett genombrott, man knäcker en nöt, själv eller i grupp. Eller om man fick ett besked om att man fick dom där pengarna. Då får man vad som benämns som en kick och man får lite adrenalin in i verksamheten. Det är ofta borta dagen efter men har man lite tur så övergår det i flow istället. Det är när man känner att det flyter på, det kör, det rullar, "kompis det går bra nu". Utsträckt över en längre tid och man känner att det går ens väg, man är effektiv och saker löser sig av sig självt och man själv ska bara vara med och styra klotet.
Jag har flow. Inte för att allt går rätt eller att allt faller på plats, men det känns bara så jäkla kul att vara mig just nu. Runt om mig så finns det så många människor som är så jäkla bra på det dom gör. Och så är folk roliga, har humor, är snygga, luktar gott, har styr på sitt skit, gör det dom ska och kommer med egna lösningar och förslag. Det gör en vän av ordning glad, stolt och nöjd.

Det närmar ju sig slutspurt med Skånska Operan och vad passar bättre då än att jag har gjort min sista skoldag? Inte mycket tycker jag. Det är en så kittlande känsla att jag från och med nu ska få vara på plats och kunna göra en mycket mer fysisk skillnad för den där produktionen. Förmiddagen var jag på plats och det var underbart. Orkestern är i huset sedan i måndags och på torsdag håller vi sitzpröve/orkestersamsjungning. Då får vi verkligen en kropp på showen. Och nästa vecka så börjar Ola sätta ihop längre sjok sceniskt med orkester. Det blir grymt!
Imorgon ska jag till Ystad och titta på spelplats och sätta upp en affisch.

Det ska bli kul med allt.

Efter ett möte på eftermiddagen på skolan imorgon så har jag fritt därifrån. Det blir som att lämna en värld bakom mig. Sen ska jag göra något helt annat. De senaste tre veckorna har varit lite väl pressade kan jag tycka. Skola hela dagen fram till 18-19, sen hemma vid 20, äta och kanske också diska och sen gå i gång med Skånska Operan och annat som ska skötas. Programtexter, uppdatera hemsida, tänka lite 30-årsfest, skicka dokument, samordna och svara på saker. Jag har tyckt det varit roligt hela vägen i stort sett och bara det är en stor gevinst för mig, det är just glädjen till det jag gör just nu som jag ska jobba med har jag fått veta. Det är sanning. Men jag har gjort en miljard principval den här våren när allt har varit kaos, för att styra upp mig själv så har jag varit tvungen att säga att det är så här jag ska göra det. Och allt sånt där med att njuta och ha det bra är en del av det, och att vara glad. 'Under de sista undervisningstimmarna vi hade för i år, för någon vecka sen, var kommunikation med en Lars. Han är på oss och coachar oss och petar, han var också på mig med att jag ska le mer. Det har jag mycket att vinna på.

nu fick jag den där känslan av att jag inte håller mig till tråden.

Helgen var ganska ball. Det var en vansinng fest. 100 pers, till vardags ekonomer, uppklädda till zigenare. Leifi, Katitzi, Josef och Singoalla dansade til liveband med en sättning av tre bastubor, klarra, en batterist, klaver, banjo, mandolin,kontrabas,  harmonika. tror dom var 5 på scen. Det var mycket uppskattat och bra.

Jag sitter här och konstaterar att Peter Jöback är bättre på svenska än engelska.

Måtte nu allt gå om inte precis som jag vill så iallafall smidigt. En del saker som ska falla på plats nu de närmaste dagarna, och det kunde vara så jäkla ball om jag drog en vinstlott.

Jag SKA städa upp lite här nu.

Principer är något som jag av princip försöker komma runtom. Jag tycker det är trist med principer. Man vill ju inte vara fastlåst.
Däremot så tog jag ett principbeslut häromveckan. Första verkan av det kom igår. Och jag står här och klappar mig på axeln för det. Det handlar väl om att vara mer direkt i min kommunikation. Får jag en idé så säger jag det. Gärna när jag kommer på den och inte långt senare. Men det kan också vara att jag ser något som jag tycker är bra, då ska jag säga det högt. Om det gäller en människa eller en sak eller en föreställning eller en macka. Kanske gäller det speciellt människor. "Kul att se dig", "bra gjort", "vad söt du är". Det kan vara så himla himla lite. Men tänk var ett litet uppmuntrande ord kan göra. Det finns såklart en inflation i att kasta positiva blänkar till folk, men när läget kommer så ska det bara göras. Det ska jag jobba vidare med.

Nu packar jag. Imorgon drar det mot Stockholm. Barnkalas och 30-års fest.
Det finns inte ord för hur ledsen jag är för att missa årets sommar/avgångsfest på skolan. För varje timme jag satt där i dag så växte klumpen i magen av saknad. Jag var inne och kikade i salen där festen kommer vara, och det gjorde det bara ännu värre. Helt urflippat Alice in wonderland-tema. Jäkligt genomfört med spelkortsarmé, kaninhål, spader dam, kafferep osv. Det kommer att vara så snyggt. Men jag är inte däääär!! AAARRG!
Valet mellan att gå på sin brors 30-årsfest är inte svårt. Självklart ska jag till Stockholm, men jag förbannar att saker ska klumpa ihop sig. Det är så många jag vill festa igenom med. Och säga hej och tack på ett brakande sätt.

Fortsätta packa och sova lite. Nu.

Jodå. Nu är jag lugn igen. Allting är väldigt annorlunda idag mot vad det har varit. Nu finns det bara glädje. Man är omgiven av en hel massa idioter och långsamma jävlar i sin vardag. Men de allra flesta människor som man möter i sitt liv är faktiskt ganska hyggliga. Och så finns det dessutom en hel drös som faktiskt är lite extra bra. Just nu känns det som om jag har många av dom runt om mig i den vardags som jag lever nu. Och så finns det ibland någon enstaka extra guldklimp också. Det behöver man ju också för att tillvaror bara ska bli lite lättare. Det är kul att gå runt och vara glad.

Jag är inne i vad som säkert kommer vara en av de mest pressade perioderna det här året. Jag och Maiken sitter och räknar, ritar, tänker, ringer, skriver, frågar, benar ut och funderar över hur vi ska få till den där scenografin till Gökboet. Som det ser ut just nu så ska det skäras bort ca 7000 till innan vi är inom budget. Dagens möte med scenograf och instruktör innebar att det inte blir någon glasbur, ett golv blev 20m2 mindre och ca. 75m2 annat golv kanske inte behöver vara golvlagt utan bara kan vara podier som målas svarta. Om vi sen bara kan få tag i en båt, motorcykel och en trästam helt gratis så ska det snart kunna vara i hamn. Det är spännande, men otroligt slitsamt och vi sitt många timmar om dagarna och slår knut på oss. Men som sagt, vi har en del bra folk runt om oss även om det i många lägen ju är vi själva som ska stå för tankarna. Vi är ganska bra.

Det där valet i söndags. Klart man ska rösta och så va men... Det var på ren rutin som jag la min röst. Men det var första gången jag röstade på det partiet som jag gjorde. Kändes ju lite glatt.
Men är det verkligen en männsklig plikt att rösta. Jag kan på något vis tycka att det är mycket mer plikt att ta hand om vår planet och handla ekologiskt. Eller att lite jävla civilkurag bland folk och fä borde vara det som menas med plikt. Jag vet inte vad jag röstade till. EU... Men jo, det är självklart att jag röstade.

Helgens romska afton blir minst sagt spännande. Det ska bli megaball att fira att bror1 fyllde jämt i vintras. Men jag kan ju inte på något sätt undgå att säga att jag är väldigt ledsen att jag inte kan vara med på sommarfesten på skolan. Tillika är det Avgångsfesten för fyrorna. Det är några helt vilda fester vi har på skolan - Sindsyge! - de bästa i världen. Men saker går inte alltid att styra över. Hoppas jag får möjlighet att säga hej svej till några speciella på annat sätt innan eller efter. Man har ju sina favoriter :)

Även om det är lattjo i skolan i all press så är jag väldigt klar till att gå på sommarferie nu. Och med sommarferie så menar jag ju då alltså att gå in i slutfas med operan. Det ska bli så gottigt att kasta sig in i det på allvar. Håll ut. Jag kommer.

Det är så mycket jag är sååå klar till nu. Den här jälva våren i ryggen har ju onekligen gjort något med mig. Inte att jag är så mycket starkare eller oövervinnerlig eller så. Men det är bara enklare allting. Tänkte på att jag inte har missat mer än ett enkelt tåg till skolan i vår, jag styr mig själv och gör det precist och avvägt på ett sätt som bara jag kan. Yeeah.

Nu står jag i en situation var jag tänker att jag borde censurera mig redan här innan jag har börjat skriva om det jag vill ha sagt. Kanske blir det inte ett så stort problem som jag känner att det är just i den här sekunden. Oavsett så är det ett högst personligt problem, inte personligt som i hemligt utan personligt som att det bara drabbar mig. Rent tekniskt personligt alltså. Gör jag grej av det så är risken, som strax övergår i högsta graden av sannolikhet, att det biter mig i häcken i form av att folk kommer tycka något om det. Nu snurrar jag till det. Men fan också!..
Och på fyramånadersdagen också. Nog mest slump. Otippat störd.

Spelar lite hög sån där rockmusik och hoppas jag ser det annorlunda.

Tillbaka till skolan imorgon. Jaså...

V.

Jadå, det har hänt igen. Årets andra bad i icke uppvärmt vatten. Idag i Öresund nere vid Limhamnsfälten. Det var vid gud inte särskilt varmt men vi var glada och nöjda och bekväma med vår tillvaro när vi hade gjort det. Vi tog tillomed ett dopp till direkt efter att vi kom upp. Femton grader fick vi bekräftat det till senare.
Eftermiddagen tillbringades där. Limhamn. Grill, fotboll, bad, sweatshirt, kubb. JAg kände mig så mänsklig ett tag. Det är nog bra för mig...

Kom inte och säg att jag brister i självinsikt. :)

Napola - Elite für den Fürher är en film som man tänker att "den där författaren har kikat på Ondskan han!" Det är på inte så få punkter samma historia. Fast i den är 1942 och det är en skola som tränar jugenelit. Och så boxas dom. Och bästa kompisen, som är lite svag, han... ja. Ni får titta själva. Inget ont om filmen, jag satt klistrad.

Det finns tecken på att den där grädden var lite för gammal. Inte minst tecknet som att det smakade jäkla dåligt. Synd att jag redan hade hällt en sked i kaffet. Det går bra nu.

Ibland får jag känslor av att det kommer gå bra trots allt. Folk blir snälla när det är så glatt väder. Det finns också saker som pekar på att jag också blir bättre. Jag känner mig relativt produktiv och aktiv. Proffesionell och fysisk. Jag kommer vara lysande i sommar. Men som David sa - det där med att vara "singel", det är överskattat.
Men då till sist så får jag en liten blinkning av tillvaron som säger åt mig att "om vi bortser från allt som du inte kan styra över här i världen så kommer det  faktiskt att gå - just - bra för dig." Det finns så många saker som jag skulle vilja säga och göra som en del i att bara ge släpp och låta saker flyta mer, men jag är fortfarande för blyg för mycket. Svensken på min axel håller i mig hårt och säger att man stannar inte folk på gatan hur som helst. Och eftersom jag inte dricker så kan jag inte stötta mig mot det heller. Vilket jag nu då inte ser som ett problem skal understrykas. Jag vinner i längden. Och kortsiktigt. Man mår så bra.

Skulle jag få välja så hade jag inte behövt åka tillbaka till skolan mer för den här terminen. Det som jag sitter med just nu och förväntas göra i plugget, det är inte min säck med potatis. Sitta med en modell och mäta och fundera på hur man ska bygga den här sex meter höga dörren och hur vi löser att Hövding ska kunna slänga ett element igenom det utan att allt går åt pipan. Det är inte det där som jag är bra på, och jag har heller inte några större förväntningar på mig själv att jag kommer bli någon spjutspets på det heller. Jag ska prata med folk och förklara mig på tisdag. Nog för att det bara ska göras nu, men jag kan inte ta det på allvar att det är jag som ska "leda bygget".
Forkert.

sov lilla Totte.