Förbannade klumpning
Principer är något som jag av princip försöker komma runtom. Jag tycker det är trist med principer. Man vill ju inte vara fastlåst.
Däremot så tog jag ett principbeslut häromveckan. Första verkan av det kom igår. Och jag står här och klappar mig på axeln för det. Det handlar väl om att vara mer direkt i min kommunikation. Får jag en idé så säger jag det. Gärna när jag kommer på den och inte långt senare. Men det kan också vara att jag ser något som jag tycker är bra, då ska jag säga det högt. Om det gäller en människa eller en sak eller en föreställning eller en macka. Kanske gäller det speciellt människor. "Kul att se dig", "bra gjort", "vad söt du är". Det kan vara så himla himla lite. Men tänk var ett litet uppmuntrande ord kan göra. Det finns såklart en inflation i att kasta positiva blänkar till folk, men när läget kommer så ska det bara göras. Det ska jag jobba vidare med.
Nu packar jag. Imorgon drar det mot Stockholm. Barnkalas och 30-års fest.
Det finns inte ord för hur ledsen jag är för att missa årets sommar/avgångsfest på skolan. För varje timme jag satt där i dag så växte klumpen i magen av saknad. Jag var inne och kikade i salen där festen kommer vara, och det gjorde det bara ännu värre. Helt urflippat Alice in wonderland-tema. Jäkligt genomfört med spelkortsarmé, kaninhål, spader dam, kafferep osv. Det kommer att vara så snyggt. Men jag är inte däääär!! AAARRG!
Valet mellan att gå på sin brors 30-årsfest är inte svårt. Självklart ska jag till Stockholm, men jag förbannar att saker ska klumpa ihop sig. Det är så många jag vill festa igenom med. Och säga hej och tack på ett brakande sätt.
Fortsätta packa och sova lite. Nu.
Däremot så tog jag ett principbeslut häromveckan. Första verkan av det kom igår. Och jag står här och klappar mig på axeln för det. Det handlar väl om att vara mer direkt i min kommunikation. Får jag en idé så säger jag det. Gärna när jag kommer på den och inte långt senare. Men det kan också vara att jag ser något som jag tycker är bra, då ska jag säga det högt. Om det gäller en människa eller en sak eller en föreställning eller en macka. Kanske gäller det speciellt människor. "Kul att se dig", "bra gjort", "vad söt du är". Det kan vara så himla himla lite. Men tänk var ett litet uppmuntrande ord kan göra. Det finns såklart en inflation i att kasta positiva blänkar till folk, men när läget kommer så ska det bara göras. Det ska jag jobba vidare med.
Nu packar jag. Imorgon drar det mot Stockholm. Barnkalas och 30-års fest.
Det finns inte ord för hur ledsen jag är för att missa årets sommar/avgångsfest på skolan. För varje timme jag satt där i dag så växte klumpen i magen av saknad. Jag var inne och kikade i salen där festen kommer vara, och det gjorde det bara ännu värre. Helt urflippat Alice in wonderland-tema. Jäkligt genomfört med spelkortsarmé, kaninhål, spader dam, kafferep osv. Det kommer att vara så snyggt. Men jag är inte däääär!! AAARRG!
Valet mellan att gå på sin brors 30-årsfest är inte svårt. Självklart ska jag till Stockholm, men jag förbannar att saker ska klumpa ihop sig. Det är så många jag vill festa igenom med. Och säga hej och tack på ett brakande sätt.
Fortsätta packa och sova lite. Nu.
Kommentarer
Trackback