med
med mycket bunkring av energi under helgen tror jag att jag är redo för att gå i upplöp med gökboet. Det är fortfarande ett par saker som inte är gjorda med scenen. En lucka i golvet för kaninen, ett punktregn, teknikbås, mer som ska målas och en del andra grejer.
Båten och motorcykeln är inte riktigt i hamn fortfarande i hamn.
Min totala förtjusning över projektet må ha lagt sig. Nu börjar det bli allvar och saker ska verkligen på plats nu. Det blir ytterligare tre veckors slit. sen är den här perioden av mitt liv slut. Från uppstart med Gökboet över i Tosca på turné och tillbaka i skarpt läge med Gökboet och fram till premiär. Nästan fem månader med hårt jobb. 23 sept blir en förlösning.
Kycklingklubbor i ugnen. I en yoghurtmarinad. hoppas på det.
Just nu verkar det inte som det blir Ghana iallafall. Det kan få vänta ett år eller så. Men jag och päronen är fortfarande lite inna på något annat i såfall. Kap Verde har kommit på tal. Jag har läst mycket olika på olika forum idag. Charter dit är nog lite blaha blaha. Man kan ha det bra på sitt hotellområde med allInclusive en vecka. men det är jag inte så intresserad av. Ska man få ut något av det så ska man nog ta sig runt till några öar. Internationella flygplatsen ligger på en ö som heter Sal, men den är inte så lattjo som jag har förstått. Den fantastiska naturen och folket finns på andra håll.
Teaterbåten på Malmö Opera var pinsamt dålig. under godtagbar nivå av spel och föreställning. Produktionen var proffsig om än väldigt traditionell, ofarlig, fri från ställningstagande, frågeställningar eller menande. Scenografin var efter boken, bomullsbalar rullades in och ut. De enda som kommer därifrån med hedern i behåll är orkestern, kostymören och den som har stage'at applådtacken. det var otroligt effektivt. Aldrig har 60 personer tagit klapp så kvickt.
jag har ingen bra mjukvara för dvd'bränning. Illa. Ska inte det följa med en ny dator, kan man tycka.
Annars väl
Båten och motorcykeln är inte riktigt i hamn fortfarande i hamn.
Min totala förtjusning över projektet må ha lagt sig. Nu börjar det bli allvar och saker ska verkligen på plats nu. Det blir ytterligare tre veckors slit. sen är den här perioden av mitt liv slut. Från uppstart med Gökboet över i Tosca på turné och tillbaka i skarpt läge med Gökboet och fram till premiär. Nästan fem månader med hårt jobb. 23 sept blir en förlösning.
Kycklingklubbor i ugnen. I en yoghurtmarinad. hoppas på det.
Just nu verkar det inte som det blir Ghana iallafall. Det kan få vänta ett år eller så. Men jag och päronen är fortfarande lite inna på något annat i såfall. Kap Verde har kommit på tal. Jag har läst mycket olika på olika forum idag. Charter dit är nog lite blaha blaha. Man kan ha det bra på sitt hotellområde med allInclusive en vecka. men det är jag inte så intresserad av. Ska man få ut något av det så ska man nog ta sig runt till några öar. Internationella flygplatsen ligger på en ö som heter Sal, men den är inte så lattjo som jag har förstått. Den fantastiska naturen och folket finns på andra håll.
Teaterbåten på Malmö Opera var pinsamt dålig. under godtagbar nivå av spel och föreställning. Produktionen var proffsig om än väldigt traditionell, ofarlig, fri från ställningstagande, frågeställningar eller menande. Scenografin var efter boken, bomullsbalar rullades in och ut. De enda som kommer därifrån med hedern i behåll är orkestern, kostymören och den som har stage'at applådtacken. det var otroligt effektivt. Aldrig har 60 personer tagit klapp så kvickt.
jag har ingen bra mjukvara för dvd'bränning. Illa. Ska inte det följa med en ny dator, kan man tycka.
Annars väl
Kristus passion
(försöker och försöker få till en bra start på dagens predikan...)
kristna värderingar, mönster eller tankar har aldrig varit något som tagit plats i min vardag. Klart nog att jag har vänt och vridit på vad det är för samhälle vi lever i och varför det ser ut som det gör i min närhet. Vi lever i ett kristet land och vår norm är baserad på ett kristet budskap. Men det har aldrig engagerat mig. Jag tror inte på någon form av överhet, speciellt inte i ett hirarkiskt system, där vissa är värda mer än andra, som jag tycker att religion ofta tenderar att falla över i. Det finns över lag väldigt mycket jag tycker och tänker om religon och kyrkan. men det är inte det som har kommit krypande på mig.
En film. producerad och regisserad av Mel Gibson. The Passion of the Christ. Precis avslutad. Och den har onekligen gjort något med mig. Jag tycker inte något annorlunda just nu från vad jag tyckte för tre timmar sedan, men kanske kommer filmens visualliserande och konkretiserande av vissa punkter att bita sig kvar i mig.
Jesus dog för våra synder, lär det stå i bibeln. Filmatiseringens utdragna och vansinniga dödsmisshandel av Jesus sätter "dog" i ett annat ljus än vad jag sett tidigare. Komentarerna och dialogerna under filmens gång fördjupade smärtan i förlöpet. Så mycket skuld, ånger och rädsla i alla blickar. Det var överhuvudtaget en film med mycket menande och talande blickar. Det är ett språk som går in i mig. Blickar är starka när dom riktas och tajmas riktigt.
Tilliten från sonen till fadern om meningen med allt som sker var väldigt bevisande. In i sista andetaget så är han fortfarande en bricka i ett större spel. Makten är dig given och kan alltid tas ifrån dig. Ödmjukhet för uppgiften.
Filmen i sig var egentligen inte själva grejen för mig. Den var för visso bra. Välspelad, snygg(!), påträngande och rörande. Men det som jag sitter med nu är på något vis lite större. All weltschmertz som flyger runt omkring. Landar den på ett ställe? På en killes axlar. Jobbigt. Det får mig att bli tyngd till viss del. Eller han och hans pappa kanske vill ha det så. Har han det ok med att folk går runt och syndar och sen ber om förlåtelse stup i ett. Jag tar hand om mig själv och förväntar inte att någon ska avlasta mig när jag fuckar upp, det måste jag göra själv. Då tror jag att jag växer, inte genom att lägga över det på någon annan.
Undrar om det är rörd jag är? försiktigt eftertänksam. respektfull.
Hängiven kristen eller snarare kyrklig kommer jag (peppar peppar) aldrig bli. Men lite sakral till vardags kan man ju vara.
kristna värderingar, mönster eller tankar har aldrig varit något som tagit plats i min vardag. Klart nog att jag har vänt och vridit på vad det är för samhälle vi lever i och varför det ser ut som det gör i min närhet. Vi lever i ett kristet land och vår norm är baserad på ett kristet budskap. Men det har aldrig engagerat mig. Jag tror inte på någon form av överhet, speciellt inte i ett hirarkiskt system, där vissa är värda mer än andra, som jag tycker att religion ofta tenderar att falla över i. Det finns över lag väldigt mycket jag tycker och tänker om religon och kyrkan. men det är inte det som har kommit krypande på mig.
En film. producerad och regisserad av Mel Gibson. The Passion of the Christ. Precis avslutad. Och den har onekligen gjort något med mig. Jag tycker inte något annorlunda just nu från vad jag tyckte för tre timmar sedan, men kanske kommer filmens visualliserande och konkretiserande av vissa punkter att bita sig kvar i mig.
Jesus dog för våra synder, lär det stå i bibeln. Filmatiseringens utdragna och vansinniga dödsmisshandel av Jesus sätter "dog" i ett annat ljus än vad jag sett tidigare. Komentarerna och dialogerna under filmens gång fördjupade smärtan i förlöpet. Så mycket skuld, ånger och rädsla i alla blickar. Det var överhuvudtaget en film med mycket menande och talande blickar. Det är ett språk som går in i mig. Blickar är starka när dom riktas och tajmas riktigt.
Tilliten från sonen till fadern om meningen med allt som sker var väldigt bevisande. In i sista andetaget så är han fortfarande en bricka i ett större spel. Makten är dig given och kan alltid tas ifrån dig. Ödmjukhet för uppgiften.
Filmen i sig var egentligen inte själva grejen för mig. Den var för visso bra. Välspelad, snygg(!), påträngande och rörande. Men det som jag sitter med nu är på något vis lite större. All weltschmertz som flyger runt omkring. Landar den på ett ställe? På en killes axlar. Jobbigt. Det får mig att bli tyngd till viss del. Eller han och hans pappa kanske vill ha det så. Har han det ok med att folk går runt och syndar och sen ber om förlåtelse stup i ett. Jag tar hand om mig själv och förväntar inte att någon ska avlasta mig när jag fuckar upp, det måste jag göra själv. Då tror jag att jag växer, inte genom att lägga över det på någon annan.
Undrar om det är rörd jag är? försiktigt eftertänksam. respektfull.
Hängiven kristen eller snarare kyrklig kommer jag (peppar peppar) aldrig bli. Men lite sakral till vardags kan man ju vara.
Officiell skolstart
Alltså. Vi har ett par kufar på skolan bland ledningen. Vår rektor är ju något för sig, han är så grå och ointressant för mig som studerande på den tekniska sidan. Han vill ingenting med oss, ser oss som en resurs och tycker det är riktigt illa när någon bli gravid. Hans tal är mördande långa och han säger inte ett piss.
idag på den gemensamma skolstarten med upprop av alla nya ettor, visade sig så ett annat stolpskott från sin mest vidriga sida. Utan att vara precis så skriver jag att en av utbildningsledarna skulle upp och presentera sina två nya studerande. Först den ena. Det gick bra. Sen... sen säger människan ungefär: och så årets wild card. vi vet fortfarande inte om vi har gjort rätt, men det får visa sig de närmaste åren. men här är hon och vi hoppas att det blir bra och inte går åt helvete.
Det är en fin start. Jag är ett wildcard och min utbildningsledare tror inte helt på mig. Det gick ett sus i publiken när kvinnan försökte rädda det hon redan hade sagt. Hon lyckades inte. Det hela var mycket skrattretande, men också helt åt pepparn förfärligt.
Bygget går fortfarande framåt och uppåt. Färg är beställd och ska hämtas imorgon. Tisdagen kommer också gå till att fortsätta så upp mdf'er på vår stora fönstervägg. det ska gärna upp så snabbt som möjligt så att vi kan måla det hela från liften innan vi ställer upp podier. och innan dess så ska det också etableras en svart ridå. och så ska trappan i kongeside komma upp och stå så att vi kan börja lägga golvet som också gärna ska vara färdigt och spacklat på fredag kväll. Ja. det är mycket kvar. Idag fick jag veta att jag har mina två guldklimpar, Torkil och Bjarne, i två dagar mer än vad jag hade trott. Det är så totalbra.
Och så cykeln. Jag har lämnat in min reservcykel och den står klar på Hojen. Men dom stänger kl 18 så jag vet i tusan om jag kan få den innan helgen... Såvida inte någon annan hämtar den. hmm.
Jag ska nog sova på det. saken alltså.
idag på den gemensamma skolstarten med upprop av alla nya ettor, visade sig så ett annat stolpskott från sin mest vidriga sida. Utan att vara precis så skriver jag att en av utbildningsledarna skulle upp och presentera sina två nya studerande. Först den ena. Det gick bra. Sen... sen säger människan ungefär: och så årets wild card. vi vet fortfarande inte om vi har gjort rätt, men det får visa sig de närmaste åren. men här är hon och vi hoppas att det blir bra och inte går åt helvete.
Det är en fin start. Jag är ett wildcard och min utbildningsledare tror inte helt på mig. Det gick ett sus i publiken när kvinnan försökte rädda det hon redan hade sagt. Hon lyckades inte. Det hela var mycket skrattretande, men också helt åt pepparn förfärligt.
Bygget går fortfarande framåt och uppåt. Färg är beställd och ska hämtas imorgon. Tisdagen kommer också gå till att fortsätta så upp mdf'er på vår stora fönstervägg. det ska gärna upp så snabbt som möjligt så att vi kan måla det hela från liften innan vi ställer upp podier. och innan dess så ska det också etableras en svart ridå. och så ska trappan i kongeside komma upp och stå så att vi kan börja lägga golvet som också gärna ska vara färdigt och spacklat på fredag kväll. Ja. det är mycket kvar. Idag fick jag veta att jag har mina två guldklimpar, Torkil och Bjarne, i två dagar mer än vad jag hade trott. Det är så totalbra.
Och så cykeln. Jag har lämnat in min reservcykel och den står klar på Hojen. Men dom stänger kl 18 så jag vet i tusan om jag kan få den innan helgen... Såvida inte någon annan hämtar den. hmm.
Jag ska nog sova på det. saken alltså.
festivalstråk och tvättid
ok. Det är nu man börjar tänka på riktigt allvar på hur världsfrånvänd man blir av att jobba med Skånska Operan. Ens sociala förmåga blir skeva och man lever i en värld som inte är som en bubbla. Normen om hur det ska vara blir skev.
Malmös stadsfestival, Malmöfestivalen, öppnades visst igår. 25-året och det är ju festligt och bra på alla sätt. Jag har en tradition av att alltid missa hela festivalen på grund av jobb och skola. Augusti är en bissi månad för kulturarbetare får jag för mig. Får se om det blir något det här året. Nåväl, det var inte det jag skulle säga. I år har festivalledningen lagt om i området, man har etablerat ett gångstråk genom hela stan, från centralen till Folkets Park. Kul idé, absolut. Men det betyder att från Centralen är det fullsmockat med människor från att jag går av tåget tills jag är nästan hemma. Igår kom jag inte hem från Kbh förrän vid halv nio och stråket var så igenproppat med snorgärsar, moppefjun, översmink, smuggelöl, munbloss, dela på en langos, kort-korta kjolar till det smaklösa. Det var så mycket som jag inte ville se eller vara med om. Och så dunka dunkan. Tryckte ner hakan i halsduken och gick fort fort. Tyckte det var lite läskigt. Jag ska nog gå en runda och titta på folk som kränger saker i alla de små tälten och bodarna. Men jag vill inte göra det kvällstid tror jag. Igår var jag dessutom ganska utmattad efter veckans långa fysiska dagar. Chocken över att min väg hem var uppochned har lagt sig och jag har en ledig dag.
Ledig dag. Den första på över en månad. Det finns en upprättad lista på saker som jag ska göra. Allt för att inte tappa tempo. Klockan var ställd på 07.00 för att avverka tvätt. kvart över går jag ner och möts av en tanta som är mitt i slutminuten av sina två första maskiner. Kvällen innan gick jag och tittade på tavlan för att försäkra mig om att det var lördag morgon som jag hade bokat, för att inte gå upp i onödan liksom. Hon hävdade med ett överlägset leende att hon alltid bokade lördagsmorgnarna för att bla bla bla... Det intresserade mig föga. Jag gick till tavlan och pekade på min plopp som satt på innevarande tvättid och det var inte så mycket att diskutera. Hon var fel på det. Jag förklarade mitt läge och att jag var mycket irriterad, hon slutade därmed hävda att det var hennes tid. Hon erbjöd sig att tvätta mitt, men det skulle jag aldrig få för mig att gå med på. Jag gick upp till mig med löfte om att hon skulle kvicka sig på. Nu är jag klar med tvättandet och allt hänger på tork. Det gick ju bra, men det är fan'me ikke i orden at man tar en annans tvättid. Ihhhh!!
På listan står idag bland annat lite saker som ska inhandlas, några räkningar, bilder som ska lägga upp, lite opera-ekonomi som ska redovisas, massor av hål i väggen som ska spacklas och vikter som ska lyftas. Bland annat alltså. Det gäller att hålla igång.
Just nu vill jag att oktober skall ge bra höstväder och att jag får en bil och sällskap till huset på Mors. Det kunde vara nice. Laga mat och gå på tur. Leta bärnsten och kasta macka. Spela spel. Eller några dagar i centraleuropa. Eller... ja.
V.
Malmös stadsfestival, Malmöfestivalen, öppnades visst igår. 25-året och det är ju festligt och bra på alla sätt. Jag har en tradition av att alltid missa hela festivalen på grund av jobb och skola. Augusti är en bissi månad för kulturarbetare får jag för mig. Får se om det blir något det här året. Nåväl, det var inte det jag skulle säga. I år har festivalledningen lagt om i området, man har etablerat ett gångstråk genom hela stan, från centralen till Folkets Park. Kul idé, absolut. Men det betyder att från Centralen är det fullsmockat med människor från att jag går av tåget tills jag är nästan hemma. Igår kom jag inte hem från Kbh förrän vid halv nio och stråket var så igenproppat med snorgärsar, moppefjun, översmink, smuggelöl, munbloss, dela på en langos, kort-korta kjolar till det smaklösa. Det var så mycket som jag inte ville se eller vara med om. Och så dunka dunkan. Tryckte ner hakan i halsduken och gick fort fort. Tyckte det var lite läskigt. Jag ska nog gå en runda och titta på folk som kränger saker i alla de små tälten och bodarna. Men jag vill inte göra det kvällstid tror jag. Igår var jag dessutom ganska utmattad efter veckans långa fysiska dagar. Chocken över att min väg hem var uppochned har lagt sig och jag har en ledig dag.
Ledig dag. Den första på över en månad. Det finns en upprättad lista på saker som jag ska göra. Allt för att inte tappa tempo. Klockan var ställd på 07.00 för att avverka tvätt. kvart över går jag ner och möts av en tanta som är mitt i slutminuten av sina två första maskiner. Kvällen innan gick jag och tittade på tavlan för att försäkra mig om att det var lördag morgon som jag hade bokat, för att inte gå upp i onödan liksom. Hon hävdade med ett överlägset leende att hon alltid bokade lördagsmorgnarna för att bla bla bla... Det intresserade mig föga. Jag gick till tavlan och pekade på min plopp som satt på innevarande tvättid och det var inte så mycket att diskutera. Hon var fel på det. Jag förklarade mitt läge och att jag var mycket irriterad, hon slutade därmed hävda att det var hennes tid. Hon erbjöd sig att tvätta mitt, men det skulle jag aldrig få för mig att gå med på. Jag gick upp till mig med löfte om att hon skulle kvicka sig på. Nu är jag klar med tvättandet och allt hänger på tork. Det gick ju bra, men det är fan'me ikke i orden at man tar en annans tvättid. Ihhhh!!
På listan står idag bland annat lite saker som ska inhandlas, några räkningar, bilder som ska lägga upp, lite opera-ekonomi som ska redovisas, massor av hål i väggen som ska spacklas och vikter som ska lyftas. Bland annat alltså. Det gäller att hålla igång.
Just nu vill jag att oktober skall ge bra höstväder och att jag får en bil och sällskap till huset på Mors. Det kunde vara nice. Laga mat och gå på tur. Leta bärnsten och kasta macka. Spela spel. Eller några dagar i centraleuropa. Eller... ja.
V.
vad ska det bli
Det har nog ändå kommit en viss liten unken släng av PPD'n som jag pratade om. post-produktions-depression. Jag är lite håglös och har inte riktigt vilja eller kraft att göra något mer än att surfa och ligga på min uppblåsbara madrass och se på rörliga bilder från teven. Jag lyssnar på saker som stillar mig ytterligare en smula. Eller jagar det upp mig kanske. Svårt att säga. Just nu: Carmen.
Skolan känns så främmande, det är ganska hyggeligt att och skriva ihop saker med skolans byggare men också så märkligt att jag ska vara en drivande kraft i det här projektet. Det är så många saker som ska ordnas de närmaste veckorna. Byggmöte imorgon blir intressant. Vi kommer att behöva spara in mer tid, även om det har gått väldigt bra så här långt. Men det är som nämnt så pass massor av saker som ska riggas och byggas.
Ett större problem för mig just nu är hur jag ska lägga upp min ledighet i oktober. De olika alternativen, med för och nackldelar, som finns är:
Flyga till Asien så billigt som möjligt. Bangkok el Singapore. Äventyra, natur, kultur, sol, shoppa.
Centraleuropa. Prauge, Rom, Athen. Kultur, mat, natur.
London. Föreställningar och shopping.
Mors på Jylland. Sommarhuset. Natur, stillhet, mat, hälsa.
Charter. se vad som dyker upp.
Eller Sverige förståss, brödrar i sthlm och vänner i gbg.
Vad blir bäst? Kommer jag vilja göra så mycket som möjligt eller tvärt om. Kommer jag behöva solen för att ta igen en del av sommaren. Spelar det någon roll vart jag åker om jag ändå inte har något bra resesällskap? Kommer jag hitta ett bra resesällskap? Eller ska jag stanna i Malmö och äta på restaurang och gå på spa?
Eller så kanske man skulle bjuda danskarna till krstd och laga gås och pumpapaj. Jag får ingen impuls på vad som känns roligast. Borde kanske starta i änden med att ha någon att resa med och därigenom komma fram till resten.
Nu är det Habaneran som låter.
I söndags ställde jag till med brunch. Idén föddes kvällen innan och jag tyckte det var en grym idé. Det var trevligt. Och gott! Men vi inte somnade här förrän halv 6 nån gång - efter sista föreställningen, rivning och en mycket trevlig fest - så var det lite hårt att gå och handla klockan 10. Fortfarande lite snurrig gick jag dock över gatan och inhandlade den ena läckerheten efter den andra. Min bed&breakfast eller hotell-dröm växer sig stark igen. Jag skulle göra det så jävla bra.
Nu ska jag äta något igen.
Skolan känns så främmande, det är ganska hyggeligt att och skriva ihop saker med skolans byggare men också så märkligt att jag ska vara en drivande kraft i det här projektet. Det är så många saker som ska ordnas de närmaste veckorna. Byggmöte imorgon blir intressant. Vi kommer att behöva spara in mer tid, även om det har gått väldigt bra så här långt. Men det är som nämnt så pass massor av saker som ska riggas och byggas.
Ett större problem för mig just nu är hur jag ska lägga upp min ledighet i oktober. De olika alternativen, med för och nackldelar, som finns är:
Flyga till Asien så billigt som möjligt. Bangkok el Singapore. Äventyra, natur, kultur, sol, shoppa.
Centraleuropa. Prauge, Rom, Athen. Kultur, mat, natur.
London. Föreställningar och shopping.
Mors på Jylland. Sommarhuset. Natur, stillhet, mat, hälsa.
Charter. se vad som dyker upp.
Eller Sverige förståss, brödrar i sthlm och vänner i gbg.
Vad blir bäst? Kommer jag vilja göra så mycket som möjligt eller tvärt om. Kommer jag behöva solen för att ta igen en del av sommaren. Spelar det någon roll vart jag åker om jag ändå inte har något bra resesällskap? Kommer jag hitta ett bra resesällskap? Eller ska jag stanna i Malmö och äta på restaurang och gå på spa?
Eller så kanske man skulle bjuda danskarna till krstd och laga gås och pumpapaj. Jag får ingen impuls på vad som känns roligast. Borde kanske starta i änden med att ha någon att resa med och därigenom komma fram till resten.
Nu är det Habaneran som låter.
I söndags ställde jag till med brunch. Idén föddes kvällen innan och jag tyckte det var en grym idé. Det var trevligt. Och gott! Men vi inte somnade här förrän halv 6 nån gång - efter sista föreställningen, rivning och en mycket trevlig fest - så var det lite hårt att gå och handla klockan 10. Fortfarande lite snurrig gick jag dock över gatan och inhandlade den ena läckerheten efter den andra. Min bed&breakfast eller hotell-dröm växer sig stark igen. Jag skulle göra det så jävla bra.
Nu ska jag äta något igen.
Vikten av att göra något
Vi har bara en Tosca kvar. 19 föreställningar i ryggen och utsålt på så gott som alla platser. Vi har gjort en mycket bra sommar; konstnärligt, arbetsinsatsmässigt, ekonomiskt, proffesionell nivå, personlig uppoffringar m.m. Vi har varit jävligt bra helt enkelt.
Jag sitter inte här och är blödig och tycker det är synd att det är slut. Nu har jag gjort min fjärde sommar med Skånska Operan och vet att det blir en till nästa år, så det där med att det är så jäkla speciellt just i år känner jag inte. Istället sitter jag och känner hur bra att det är någo som gör det vi gör. Spelar som vi spelar. Vi förnyar inte verken på något speciellt sätt, men vi sätter verkligen en prägel på opera efter opera. Vi gör styckena personliga och drabbande. Nära och väldigt fysiska. Våra föreställningar blir intensiva och slitsamma. Vackra och berörande. Och viktiga. Med våra fantastiska ensembler och år efter år briljanta orkestrar, så blir de två och en halv timmarna så otroligt viktiga. Viktiga för oss och då sprider det sig till publiken. Angelägenhetsgrad i allt man gör. Viktigt.
Vad skulle jag gjort om jag inte haft min sommaropera? Livet hade nog sett annorlunda ut. Mycket annorlunda. Borde jag klandra mitt sommarjobb. Tja, det skulle jag kunna men det gör ju inget ogjort eller annorlunda. Jag har gjort val som har fått konsekvenser och dom lever jag med. Jag är frisk och stark och har hälsan i behåll. Stundom förvånar jag mig själv. Kommer det månne en PPD? PostProduktionsDepression. Kanske kommer den dubbelt i oktober efter Gökboet. Hur lägger jag upp den ledigheten bäst? Ska jag långt bort från Malmö eller ska jag bara vara hemma och göra småsaker?
Resesällskap sökes! Kvinnor också. Gärna i kombination...
Fool on the hill. om och om igen...
Vi hörs
Jag sitter inte här och är blödig och tycker det är synd att det är slut. Nu har jag gjort min fjärde sommar med Skånska Operan och vet att det blir en till nästa år, så det där med att det är så jäkla speciellt just i år känner jag inte. Istället sitter jag och känner hur bra att det är någo som gör det vi gör. Spelar som vi spelar. Vi förnyar inte verken på något speciellt sätt, men vi sätter verkligen en prägel på opera efter opera. Vi gör styckena personliga och drabbande. Nära och väldigt fysiska. Våra föreställningar blir intensiva och slitsamma. Vackra och berörande. Och viktiga. Med våra fantastiska ensembler och år efter år briljanta orkestrar, så blir de två och en halv timmarna så otroligt viktiga. Viktiga för oss och då sprider det sig till publiken. Angelägenhetsgrad i allt man gör. Viktigt.
Vad skulle jag gjort om jag inte haft min sommaropera? Livet hade nog sett annorlunda ut. Mycket annorlunda. Borde jag klandra mitt sommarjobb. Tja, det skulle jag kunna men det gör ju inget ogjort eller annorlunda. Jag har gjort val som har fått konsekvenser och dom lever jag med. Jag är frisk och stark och har hälsan i behåll. Stundom förvånar jag mig själv. Kommer det månne en PPD? PostProduktionsDepression. Kanske kommer den dubbelt i oktober efter Gökboet. Hur lägger jag upp den ledigheten bäst? Ska jag långt bort från Malmö eller ska jag bara vara hemma och göra småsaker?
Resesällskap sökes! Kvinnor också. Gärna i kombination...
Fool on the hill. om och om igen...
Vi hörs
under
Första dagen igår gick bra på skolan.
Idag var märkligare. dels för att det bara var tre timmar som var aktuella och för att det plötsligt skull börja hända saker. Jag säger det igen, jag har inte det där tänkte. Jag ska hålla mig långt från scenen.
Ritningar i CAD? finns det inte anställda till sånt? det är inte det jag tycker är kul eller ett smack intressant.
Det är snart nära att bli ett under att jag fortfarande står på benen. Aldrig tidigare har jag varit så utkörd som jag är för tiden. Och det kommer att fortsätta att vara jävligt hårt en vecka eller en dryg sådan, framåt. Och sen blir det bara hårt.
ca den 12 oktober tror jag att jag lämnar landet. har hittat bra priser på flyg till Singapore till exempel. En och en halv vecka på andra sidan klotet. Eller ska jag ta en buss till Prauge istället? Vet inte. Det är ju det där med resesällskap.
Martiza Horn smeker mina öron med sina burleska och vackra skillingtryck och mordballader.
Jag kapitulerar, tar ner vimpeln, monterar ner huset, lägger ner, drar in. Packar ihop.
v.
Idag var märkligare. dels för att det bara var tre timmar som var aktuella och för att det plötsligt skull börja hända saker. Jag säger det igen, jag har inte det där tänkte. Jag ska hålla mig långt från scenen.
Ritningar i CAD? finns det inte anställda till sånt? det är inte det jag tycker är kul eller ett smack intressant.
Det är snart nära att bli ett under att jag fortfarande står på benen. Aldrig tidigare har jag varit så utkörd som jag är för tiden. Och det kommer att fortsätta att vara jävligt hårt en vecka eller en dryg sådan, framåt. Och sen blir det bara hårt.
ca den 12 oktober tror jag att jag lämnar landet. har hittat bra priser på flyg till Singapore till exempel. En och en halv vecka på andra sidan klotet. Eller ska jag ta en buss till Prauge istället? Vet inte. Det är ju det där med resesällskap.
Martiza Horn smeker mina öron med sina burleska och vackra skillingtryck och mordballader.
Jag kapitulerar, tar ner vimpeln, monterar ner huset, lägger ner, drar in. Packar ihop.
v.
det är ju trots allt slutsålt...
Jag lyssnar på Timo och hans version av Whitneys gamla dänga Didn't we almost have it all. Det känns adekvat liksom.
Idag var jag på skolan i stort sätt hela dagen. Det var ok. En viss känsla av meningslöshet och förbannelse över att inte veta var vi ska bli av, börja, sluta eller något. Men idag fick jag et och ett halvt ton trä och ca 230 meter stål. Så vi har något att bygga av iallafall. Det blir spännande på måndag. Fasar för att det kommer att ta flera dagar innan vi kommer igång med att bygga på allvar.
Nåja.
Utbildningsledaren tittade in på vårt kontor och frågade hur det gick och hur sommaren varit. Hon vet mycket väl att jag inte har haft så mycket ledigt. En förståelse över detta faktum verkade komma från henne. jag lanserade en idé om att jag blir borta två veckor i samband med höstlovet. Inte för att det passar perfekt med schemat, men jag skulle kunna använda var enda dag.
Just nu är jag ganska inne på att åka till London och titta på föreställningar. Men resesällskap är det pyrt med.
Jag kände mig ganska het och allert i onsdags när jag var över på Öland och spelade en runda bangolf och käkade kroppkakor. Svultna blickar flyger ur mig åt allt som inte är det jag gör. Om det så handlar om längtan efter att få ta platsen på uteserveringen och äta en lätt lunch på en och en halv timme och sen gå till kafét bredvid och ta en kaffe på maten, eller om det är missundsamhet över andra unga män som får gå hand i hand med sin käresta i Borgholm en onsdagseftermiddag på vad som oss utomstående ser ut att vara en bilsemester, bara dom två och vägen, utan mål, vet jag inte. Men det finns saker jag saknar i min sommar. "Men du får så mycket annat ju". Ja, jag vet... Jag har inte valt den här sommaren. Är det en bra grej eller det sorgligt?
Det går troll i Kalmar för min del. 2007 startade med att jag fick dödsbesked om gamle Christian på Mors och en timme senare på bron över till öland så gick kamremmen på volvon av och resten av dagen gick åt att paniklaga den. Förra sommaren var det big time trassel med orkestern som en timme innan show tog sina instrument och gick. Fredssamtal hela dagen efter.
Och i år då. Tusen ändringar i hotelbokningar och bilar in i sista sekund gjorde min sömn och oro dålig respektive stor. Resturangbesöket efter första showen blev också kaos. Jag fick åka dit och prata med ägaren dagen efter för att reda ut. Tre timmar senare ringer han och hotar en sångare i ensemblen.
Jag vet redan vad nästa inlägg ska handla om! Och jag har några ljuspunkter i kikaren som jag väljer att främhöva i min konstanta meditation för att klara av min tillvaro just nu.
Slutsålt både lördag och söndag. Gläd dig åt det du.
Idag var jag på skolan i stort sätt hela dagen. Det var ok. En viss känsla av meningslöshet och förbannelse över att inte veta var vi ska bli av, börja, sluta eller något. Men idag fick jag et och ett halvt ton trä och ca 230 meter stål. Så vi har något att bygga av iallafall. Det blir spännande på måndag. Fasar för att det kommer att ta flera dagar innan vi kommer igång med att bygga på allvar.
Nåja.
Utbildningsledaren tittade in på vårt kontor och frågade hur det gick och hur sommaren varit. Hon vet mycket väl att jag inte har haft så mycket ledigt. En förståelse över detta faktum verkade komma från henne. jag lanserade en idé om att jag blir borta två veckor i samband med höstlovet. Inte för att det passar perfekt med schemat, men jag skulle kunna använda var enda dag.
Just nu är jag ganska inne på att åka till London och titta på föreställningar. Men resesällskap är det pyrt med.
Jag kände mig ganska het och allert i onsdags när jag var över på Öland och spelade en runda bangolf och käkade kroppkakor. Svultna blickar flyger ur mig åt allt som inte är det jag gör. Om det så handlar om längtan efter att få ta platsen på uteserveringen och äta en lätt lunch på en och en halv timme och sen gå till kafét bredvid och ta en kaffe på maten, eller om det är missundsamhet över andra unga män som får gå hand i hand med sin käresta i Borgholm en onsdagseftermiddag på vad som oss utomstående ser ut att vara en bilsemester, bara dom två och vägen, utan mål, vet jag inte. Men det finns saker jag saknar i min sommar. "Men du får så mycket annat ju". Ja, jag vet... Jag har inte valt den här sommaren. Är det en bra grej eller det sorgligt?
Det går troll i Kalmar för min del. 2007 startade med att jag fick dödsbesked om gamle Christian på Mors och en timme senare på bron över till öland så gick kamremmen på volvon av och resten av dagen gick åt att paniklaga den. Förra sommaren var det big time trassel med orkestern som en timme innan show tog sina instrument och gick. Fredssamtal hela dagen efter.
Och i år då. Tusen ändringar i hotelbokningar och bilar in i sista sekund gjorde min sömn och oro dålig respektive stor. Resturangbesöket efter första showen blev också kaos. Jag fick åka dit och prata med ägaren dagen efter för att reda ut. Tre timmar senare ringer han och hotar en sångare i ensemblen.
Jag vet redan vad nästa inlägg ska handla om! Och jag har några ljuspunkter i kikaren som jag väljer att främhöva i min konstanta meditation för att klara av min tillvaro just nu.
Slutsålt både lördag och söndag. Gläd dig åt det du.