festivalstråk och tvättid
ok. Det är nu man börjar tänka på riktigt allvar på hur världsfrånvänd man blir av att jobba med Skånska Operan. Ens sociala förmåga blir skeva och man lever i en värld som inte är som en bubbla. Normen om hur det ska vara blir skev.
Malmös stadsfestival, Malmöfestivalen, öppnades visst igår. 25-året och det är ju festligt och bra på alla sätt. Jag har en tradition av att alltid missa hela festivalen på grund av jobb och skola. Augusti är en bissi månad för kulturarbetare får jag för mig. Får se om det blir något det här året. Nåväl, det var inte det jag skulle säga. I år har festivalledningen lagt om i området, man har etablerat ett gångstråk genom hela stan, från centralen till Folkets Park. Kul idé, absolut. Men det betyder att från Centralen är det fullsmockat med människor från att jag går av tåget tills jag är nästan hemma. Igår kom jag inte hem från Kbh förrän vid halv nio och stråket var så igenproppat med snorgärsar, moppefjun, översmink, smuggelöl, munbloss, dela på en langos, kort-korta kjolar till det smaklösa. Det var så mycket som jag inte ville se eller vara med om. Och så dunka dunkan. Tryckte ner hakan i halsduken och gick fort fort. Tyckte det var lite läskigt. Jag ska nog gå en runda och titta på folk som kränger saker i alla de små tälten och bodarna. Men jag vill inte göra det kvällstid tror jag. Igår var jag dessutom ganska utmattad efter veckans långa fysiska dagar. Chocken över att min väg hem var uppochned har lagt sig och jag har en ledig dag.
Ledig dag. Den första på över en månad. Det finns en upprättad lista på saker som jag ska göra. Allt för att inte tappa tempo. Klockan var ställd på 07.00 för att avverka tvätt. kvart över går jag ner och möts av en tanta som är mitt i slutminuten av sina två första maskiner. Kvällen innan gick jag och tittade på tavlan för att försäkra mig om att det var lördag morgon som jag hade bokat, för att inte gå upp i onödan liksom. Hon hävdade med ett överlägset leende att hon alltid bokade lördagsmorgnarna för att bla bla bla... Det intresserade mig föga. Jag gick till tavlan och pekade på min plopp som satt på innevarande tvättid och det var inte så mycket att diskutera. Hon var fel på det. Jag förklarade mitt läge och att jag var mycket irriterad, hon slutade därmed hävda att det var hennes tid. Hon erbjöd sig att tvätta mitt, men det skulle jag aldrig få för mig att gå med på. Jag gick upp till mig med löfte om att hon skulle kvicka sig på. Nu är jag klar med tvättandet och allt hänger på tork. Det gick ju bra, men det är fan'me ikke i orden at man tar en annans tvättid. Ihhhh!!
På listan står idag bland annat lite saker som ska inhandlas, några räkningar, bilder som ska lägga upp, lite opera-ekonomi som ska redovisas, massor av hål i väggen som ska spacklas och vikter som ska lyftas. Bland annat alltså. Det gäller att hålla igång.
Just nu vill jag att oktober skall ge bra höstväder och att jag får en bil och sällskap till huset på Mors. Det kunde vara nice. Laga mat och gå på tur. Leta bärnsten och kasta macka. Spela spel. Eller några dagar i centraleuropa. Eller... ja.
V.
Malmös stadsfestival, Malmöfestivalen, öppnades visst igår. 25-året och det är ju festligt och bra på alla sätt. Jag har en tradition av att alltid missa hela festivalen på grund av jobb och skola. Augusti är en bissi månad för kulturarbetare får jag för mig. Får se om det blir något det här året. Nåväl, det var inte det jag skulle säga. I år har festivalledningen lagt om i området, man har etablerat ett gångstråk genom hela stan, från centralen till Folkets Park. Kul idé, absolut. Men det betyder att från Centralen är det fullsmockat med människor från att jag går av tåget tills jag är nästan hemma. Igår kom jag inte hem från Kbh förrän vid halv nio och stråket var så igenproppat med snorgärsar, moppefjun, översmink, smuggelöl, munbloss, dela på en langos, kort-korta kjolar till det smaklösa. Det var så mycket som jag inte ville se eller vara med om. Och så dunka dunkan. Tryckte ner hakan i halsduken och gick fort fort. Tyckte det var lite läskigt. Jag ska nog gå en runda och titta på folk som kränger saker i alla de små tälten och bodarna. Men jag vill inte göra det kvällstid tror jag. Igår var jag dessutom ganska utmattad efter veckans långa fysiska dagar. Chocken över att min väg hem var uppochned har lagt sig och jag har en ledig dag.
Ledig dag. Den första på över en månad. Det finns en upprättad lista på saker som jag ska göra. Allt för att inte tappa tempo. Klockan var ställd på 07.00 för att avverka tvätt. kvart över går jag ner och möts av en tanta som är mitt i slutminuten av sina två första maskiner. Kvällen innan gick jag och tittade på tavlan för att försäkra mig om att det var lördag morgon som jag hade bokat, för att inte gå upp i onödan liksom. Hon hävdade med ett överlägset leende att hon alltid bokade lördagsmorgnarna för att bla bla bla... Det intresserade mig föga. Jag gick till tavlan och pekade på min plopp som satt på innevarande tvättid och det var inte så mycket att diskutera. Hon var fel på det. Jag förklarade mitt läge och att jag var mycket irriterad, hon slutade därmed hävda att det var hennes tid. Hon erbjöd sig att tvätta mitt, men det skulle jag aldrig få för mig att gå med på. Jag gick upp till mig med löfte om att hon skulle kvicka sig på. Nu är jag klar med tvättandet och allt hänger på tork. Det gick ju bra, men det är fan'me ikke i orden at man tar en annans tvättid. Ihhhh!!
På listan står idag bland annat lite saker som ska inhandlas, några räkningar, bilder som ska lägga upp, lite opera-ekonomi som ska redovisas, massor av hål i väggen som ska spacklas och vikter som ska lyftas. Bland annat alltså. Det gäller att hålla igång.
Just nu vill jag att oktober skall ge bra höstväder och att jag får en bil och sällskap till huset på Mors. Det kunde vara nice. Laga mat och gå på tur. Leta bärnsten och kasta macka. Spela spel. Eller några dagar i centraleuropa. Eller... ja.
V.
Kommentarer
Postat av: Solgerd
Sen när blev civilkurage en sådan bristvara? Det måste skett någongång när jag var i tonåren. Under mina universitetsstudier lyste den med sin frånvaro... Jag föredrar att ha civilkurage o leva i en bubbla framför att vara mainstream. You go, Viktor!
Trackback