Solförmörkelse

"Total Eclips", av Christopher Hampton. Det är den pjäsen som jag ska jobba med från nu och fram till påsk ungefär. Jag har läst den 2 ½ gånger. imorgon har jag undervisning i dramaturgi då vi tar utgångspunkt i bland annat den texten. Andra gruppen på årgången ska göra "Fools for love" av Sam Shepherd. Den ska jag också läsa. Sen.
Pjäsen är bra tycker jag. Bra dialog. Lite ping pong ibland och sen växlar det utan förvarning till ett helt annat tempo och reflekterar eller berättar på ett nytt sätt. Temat är väl i trakterna av dröm och lögn. Drömmen om det fria livet eller det trygga livet. Kärlek och lust. Konst och tabu. Det är inte brinnande aktuellt. Men lagom djupt och ständigt sant och intressant.
Jag ser fram emot det helt enkelt. Och alla dubier jag hade om mitt team är så gott som bortblåsta. Det har startat väldigt trevligt och positivt. Imorgon ska vi ha en sån där glad förväntningsavstämning. Prata lite om vad vi förväntar oss av varandra och av av oss själva. Skapa en miljö där man kan kommunicera och säga vad man tycker och tänker.
Hippie hippie skola!

Nu har jag nog bestämt mig också - det blir långresan i vinter. Vi måste betala den här veckan och jag har bestämt mig för att det blir enbart toppen. Jag hade i föregående vecka några tveksamheter om huruvida jag verkligen var beredd, eller kanske snarare redo, att för första gången i mitt liv hoppa över julen. Det har många år varit något som man har pratat mycket om både fram och tillbaka; "va skönt det vore att bara åka bort från alltihop" har man väl sagt. Men det är ju inte själva julen man vill vara utan utan allt runt omkring den. För mig handlar det om att jag inte träffar hela min kärnfamilj så ofta. Sist tror jag var några dagar innan jul förra året och innan dess var det farfars begravning. Men förra julen uppe i Stockholm så var inte Loppa med. Och på begravningen var inte Sara och barnen med. I år så är det sagt att både Valle och Verner ska ner till Skåne och det skulle kunna ha blivit hela kärnfamiljen plus respektivar. Vi har de senaste par åren kraftigt reducerat present-hysterin utan ger bara en klapp var till en annan. Och får bara en klapp av någon. Det hela lottas. Så det har varit ganska trevligt på sistone. Vi har lagt tiden åt att spela spel istället... Det har jag verkligen gillat. Men nu har jag väl kommit ifatt mig själv och sagt att det får vara det här året. Jag ska nog få se alla igen. Och sen att jag får min livs längsta och mesta resa hittills är ju också en grej förståss. Jag får julshoppa i Bankok och på annandagen tror jag vi flyger till Phnomphen.

Och på lördag ska jag äntligen få åka till kristianstad och se I hetaste laget. Det ska bli mycket trevligt.

Ett par personer har gått i däck för influensa sista veckan. Erik i skolan har jag inte sett sen i onsdags förra veckan. Och Loppas lillasyster, som vi träffade i söndags, har legat fälld under sitt lov. Surt. Jag har ont i halsen och tänker att det där visar sig imorgon hur det står till med mig. Antingen är det som bortblåst eller så är jag urblåst. Sjukt spännande. Jag kan knappt bärga mig tills jag vaknar. Tills dess sak jag sova.
En annan grej som blir spännande imorgon är hur mycket Obama van med. *tar lite i trä.
Hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback