En annan onsdag
Vædret ær inte att klaga på. Vi æter våra luncher utomhus och håller produktionsmøte ute. Det ær bra.
Vi har precis børjat vårt sista stora projekt før året i skolan. Nu ær vi tillsammans igen; instruktion, scenograf, ljud ljus, rekvisita, produktion och skådisar. Vi får uppgifter som ska løsas på given tid. Førsta uppgiften har vi en och en halv dag till. Det ær slutgiltig visning i eftermiddag. Det ær væl också bra.
Men jag ær uttråkad. Fulltsændigt. Det ær fint att få utmana sig och jobba med små medel i små rum med många mænniskor som alla har sin aspekt och tanke om hur något ska gøras. Jag har inte lika mycket åsikt som alla andra, jag vill mest se till att det vi kommer øverens om hålls och att det fungerar som det ska. Många kockar ær vi redan. Dærmed inte sagt att jag ær passiv och inte bryr mig, men jag anvænder inga veton.
Men jag ær uttråkad... Æven om det ær ett nyttprojekt som børjade i måndags så kænns det gammalt. Men det ær nog det faktum att det ær skola som får mig att vilja kasta det i skøn. Finge jag vælja sjælv och bestæmma vad jag skulle gøra just nu så skulle jag vara i Malmø och sitta med Skånska Operan. Dels før att det behøvs men också før att det ær ett projekt som jag vet att jag ændå ska in i med full fart såsmåningom. Nu blir det inte riktigt så som jag vill. Jag har inte tiden. Vi har en kanonbra scenograf som ær i ritikgt god tid och ær proffesionell och stæller relevanta frågor så har jag inte tid att tag i det. Frusturation! Och jag vill jobba med ett projekt som betyder något i større sammanhang. I ett skolsammanhang behøver jag ju egentligen inte ta hænsyn till någon annan æn mig sjælv och det som jag ska læra mig. Men arbetar man så har man pløtsligt en hel ensemble som man ansvarar før, finansiærer, sponsorer, bidragsgivare, publik(!), press m.m. Det blir så många andra inblandade. På riktigt liksom.
Nu gick min tid ut. Får fortrsætta senare.
Vi har precis børjat vårt sista stora projekt før året i skolan. Nu ær vi tillsammans igen; instruktion, scenograf, ljud ljus, rekvisita, produktion och skådisar. Vi får uppgifter som ska løsas på given tid. Førsta uppgiften har vi en och en halv dag till. Det ær slutgiltig visning i eftermiddag. Det ær væl också bra.
Men jag ær uttråkad. Fulltsændigt. Det ær fint att få utmana sig och jobba med små medel i små rum med många mænniskor som alla har sin aspekt och tanke om hur något ska gøras. Jag har inte lika mycket åsikt som alla andra, jag vill mest se till att det vi kommer øverens om hålls och att det fungerar som det ska. Många kockar ær vi redan. Dærmed inte sagt att jag ær passiv och inte bryr mig, men jag anvænder inga veton.
Men jag ær uttråkad... Æven om det ær ett nyttprojekt som børjade i måndags så kænns det gammalt. Men det ær nog det faktum att det ær skola som får mig att vilja kasta det i skøn. Finge jag vælja sjælv och bestæmma vad jag skulle gøra just nu så skulle jag vara i Malmø och sitta med Skånska Operan. Dels før att det behøvs men också før att det ær ett projekt som jag vet att jag ændå ska in i med full fart såsmåningom. Nu blir det inte riktigt så som jag vill. Jag har inte tiden. Vi har en kanonbra scenograf som ær i ritikgt god tid och ær proffesionell och stæller relevanta frågor så har jag inte tid att tag i det. Frusturation! Och jag vill jobba med ett projekt som betyder något i større sammanhang. I ett skolsammanhang behøver jag ju egentligen inte ta hænsyn till någon annan æn mig sjælv och det som jag ska læra mig. Men arbetar man så har man pløtsligt en hel ensemble som man ansvarar før, finansiærer, sponsorer, bidragsgivare, publik(!), press m.m. Det blir så många andra inblandade. På riktigt liksom.
Nu gick min tid ut. Får fortrsætta senare.
Kommentarer
Trackback