viktork

I tisdags var vi förstaårselever på Operaen och såg Jacques Offenbachs Hoffmanns eventyr. Vi börjar med huset. Det är alltså det nya operahuset ute på holmen, där också skolan ligger, vi pratar om. Det är helt vildt va påkostat det är. Och resultatet är så coolt. Jag gillar det verkligen. Foljén är en uppenbarelse i sig. Alla glasrutor på alla våningar gör att man kan få en vy över Köpenhamn som slår mycket annat. Panorama. Som den sucker jag är på utsikter så var jag nöjd redan innan showen startat. Salongen är också imponerande. Allt är snyggt och välgjort.
Våra biljetter däremot, dom var inte så påkostade. Tredje balkongen bakom femte bänkraden - ståplats. Tack för den. Men som den fisförnäma åskådare jag är så "satt" jag inte där jag skulle. Tredje bänk på parketten tyckte jag var mer lockande. Jag tog min produktions-kollega och gick ner och satte oss. Jag trivdes.
Föreställninen? Tja, den var inte så engagerande faktiskt. Några bra röster, några ganska trista. Hoffman själv hade en speciell tenor. Avspänd, men inte lätt och mjuk. Kraftfull och klar men inte så köttig och pompös. Men snyggt. Fast i precis sista slutminuten då han sjunger till sin Stella och ropar på henne så kom det en liten tupp ur halsen. Den var inte stor och tydlig men den var där.
Den 1 oktober har LaBohème premier. Den ska jag se. Och flera andra spektakel.

Idag på lunchen uppdagades det att jag har betalat min hyra för augusti två gånger. Mög. Desto roligare blev det när vi återsamlades till lektionen och jag satt med min kod-dosa i handen. Danskarna har inte sådana moderniteter och var mycket imponerade av vad jag hade att berätta om min lilla internetbanksnyckel. Jag kände mig som den rika västerlänningen! Det var kul.

Lektionen på eftermiddagen idag var en introduktion till Ljud. Ljud i bred bemärkelse. En skådis, musiker, kompinist och sångar pratade med oss i tre timmar om ljud. Han hade också med sig en uppsjö av instrument som han använder sig av när han gör sina ljudväggar till föreställningar. Det var en del vanliga grejer som regnrör, afrikanska maraccas, vindspel, speldosor, klockor och grejer. Men så hade han en del prylar som fick mig att verkligen tappa hakan. Några mässingsskålar i olika storlekar som man drog en liten påk runt, som när man spelar på ett vinglas. Skålen sattes i svängning och det blev väldigt starka ljud. Ännu märkligare blev det när man spelade med en vanlig stråke på skålarna. Ett industriellt ljud, metalliskt. Vi spelade också med stråke på ett cyckelhjul. Och med en studsboll på en skruv som man drar på strängarna på ett piano så låter det som en val. Med andra ord så har jag lärt mig mycket nyttigt idag.