Ett nytt svenskt ord!
Det var ett riktigt sånt där väder som bara kan finnas i november. Oregelbundet tokblåsigt, nederbörd som är regn, snö och hagel på samma gång, och en kyla som egentligen till största delen beror på de föregående punkter men ändå är kall kall kall. Jag torkade till först vid tvåtiden.
Idag har jag ritat av en colaburk och pratade om färger. Sen gick vi till vår lyftteknik-timme där vi pratade om skor och tittade på varandra när vi stod stilla. Och till sist hade vi teaterhistoria med underbara Mette Borg. Det var sista lektionen för terminen och hon hade gjort en sammanfattning på vad hon har genomgått fram tills nu - på vers. Hon hade skrivit en tre A4-sidor lång dikt som hon kallade för Huskedikt. Och det var inte vilket skräp som helst, det var riktigt snyggt skrivet, och med humor och stor finess. Man kan bara längta till hennes lektioner nästa år.
När man som tekniker arbetar på en föreställning, vare sig man sköter ljud, ljus är bakscenen eller vad som, så finns det i Sverige inte något bra ord för vad man gör. Jag brukar säga att jag "kör" en föreställning. "Sköter" låter fel och "styr" är något galet. I Danmark säger man att man afvikler, alltså avvecklar. Det är ett ord jag härmed högtidligen inför i teatersvenskan. Tada!
I helgen var jag i Malmö och avvecklade på Millas drömresa. Det gick bra.
Är det inte en ordentlig förkylning jag har på gång? Jag tror det, men är fortfarande inte helt säker. Nu och tre veckor framåt har jag inte riktigt tid till att ligga nerbäddad. Det får bli till lovet jag tar mig an sådant. Det passar bra ihop med mitt filmtittande.
Köpenhamn är en större stad än Malmö. Det finns mer och fler saker i Köpenhamn. Vilken dag ska jag få tid till att gå en runda på stan och handla en julklapp. Jag vill att det blir här men när det skulle kunna bli begriper jag inte.
När jag bloggar tänker jag ibland på hur mycket det är jag vill kommentera, saker som händer runtomkring och som jag läser eller hör om. Men så tänker jag att det är inte här och inte jag som ska skriva om det. Undertiteln på bloggen är "A day in the life of an ung kulturarbetare". Och så håller jag det. Det blir mycket mer personligt och jag får utlämna mycket men tänk så mycker mer Viktor det blir. Vilken grej.
Idag har jag ritat av en colaburk och pratade om färger. Sen gick vi till vår lyftteknik-timme där vi pratade om skor och tittade på varandra när vi stod stilla. Och till sist hade vi teaterhistoria med underbara Mette Borg. Det var sista lektionen för terminen och hon hade gjort en sammanfattning på vad hon har genomgått fram tills nu - på vers. Hon hade skrivit en tre A4-sidor lång dikt som hon kallade för Huskedikt. Och det var inte vilket skräp som helst, det var riktigt snyggt skrivet, och med humor och stor finess. Man kan bara längta till hennes lektioner nästa år.
När man som tekniker arbetar på en föreställning, vare sig man sköter ljud, ljus är bakscenen eller vad som, så finns det i Sverige inte något bra ord för vad man gör. Jag brukar säga att jag "kör" en föreställning. "Sköter" låter fel och "styr" är något galet. I Danmark säger man att man afvikler, alltså avvecklar. Det är ett ord jag härmed högtidligen inför i teatersvenskan. Tada!
I helgen var jag i Malmö och avvecklade på Millas drömresa. Det gick bra.
Är det inte en ordentlig förkylning jag har på gång? Jag tror det, men är fortfarande inte helt säker. Nu och tre veckor framåt har jag inte riktigt tid till att ligga nerbäddad. Det får bli till lovet jag tar mig an sådant. Det passar bra ihop med mitt filmtittande.
Köpenhamn är en större stad än Malmö. Det finns mer och fler saker i Köpenhamn. Vilken dag ska jag få tid till att gå en runda på stan och handla en julklapp. Jag vill att det blir här men när det skulle kunna bli begriper jag inte.
När jag bloggar tänker jag ibland på hur mycket det är jag vill kommentera, saker som händer runtomkring och som jag läser eller hör om. Men så tänker jag att det är inte här och inte jag som ska skriva om det. Undertiteln på bloggen är "A day in the life of an ung kulturarbetare". Och så håller jag det. Det blir mycket mer personligt och jag får utlämna mycket men tänk så mycker mer Viktor det blir. Vilken grej.
Kommentarer
Trackback