viktork

Visst är veckan slut på ett sätt. Nu är det bara fyra Knyttet-föreställningar kvar att köra innan jag kan unna mig en söndagsmiddag.

Veckan har bjudit på massor av tankar om Demonernas Port. Vi är nog i det där läget nu att alla skådisar ska bryta ihop lite med sin egen karaktär. Förhoppningsvis för att sedan komma tillbaka starkare och tydligare och med bättre riktningar och impulser. Visst kan man se ett och annat huvud hänga lite mer än förra veckan men jag tror inte det är någon fara på taket. Vi har två veckor kvar till premier idag och från och med nu har vi publik på alla genomdrag. Jag är hoppfull och tror vi kommer få ihop det här. Eller det är ?ihop? men det ska sätta sig skådisarna sinsemellan.

Vi har fått in mask och kostym i arbetet från och med igår. Marknad har massor av spektakel och roliga idéer fär att vi ska kunna sälja mer biljetter. Nästa vecka ska vi ta foto till stora pappgubbar. Sånna där som man har i biofoajén. Jag har paxat en när vi spelat klart. :)

Det är lite slutspurt redan nu. Jag jobbar inte lika hårt nu. Lika länge men inte lika mycket. Mycket tittande och väntande. Bogdan och Carina pillar i småsaker och då lägger jag mig sällan i.

I tisdags hände tre speciella saker. Eller jag fick reda på två saker som förklarar en del om särskilda personer. Folks bakgrunder som man inte haft en aning om. Stora grejer. Häftiga bakgrunder. Jag ser mig själv som en icke dömande person som inte tar hänsyn till varifrån folk kommer å så, men det var skönt att inte veta allt från början.

Den sista roliga saken var att jag träffade en av barndomsidol i tisdags kväll. Efter repet så gick jag, regissörerna och skådespelar-Niklas till LillaTorg för att träffa deras gemensamma vän ? Ika Nord. Ika i rutan. Findus. Det jag har sett henne göra på tv under 90-talet tycker jag är briljant. Jag blev lite barn på nytt. När jag cyklade hem i regnet var jag glad.

Nu ska jag till Teater 23 och äta lunch.