Turné och Jylland
I baksätet på päronens bil, ganska i mitten av Jylland en molning men ganska fin måndagseftermiddag.När jag börjar sriva det här har jag inte en aning om när jag skrev senast. Kan det varit precis efter premieren? Kanske någon dag senare. Det har hänt en del måste jag tillstå. Brist på sysselsättning har jag inte någon att skryta med. Ville jag så kunde jag jobba säker 115 timmar om dagen varje dag.Nu går det upp ett ljus för mig. Jag rapporterade efter Trollenäs. Det gick ju bra, förutom fadäsen med tejpen som lämnade märken i parketten. Sen åkte vi till Hovdala. Det är väldigt lätt att spela där. Lokalen är iordningställd helt, förutom vår scenografi och orkester, när vi kommer fram. Lokalen är stor och vacker. Mycket publik, Trevlig personal som är tillgänglig hela tiden. Tack Hovdala.
Sen var det långa turen till Kalmar. Det är lite pilligt att inte spela på markplan. Men vill man går det bra. Det är så mycket personal på Kalmar Slott så man blir ibland förvirrad vem man ska fråga.
På förmiddagen, dagen efter första föreställningen, tänkte vi ta den obligatoriska turen över på Öland och turista lite. Vad vi inte visste när vi började köra över bron var att kamremmen på bilen stod i begrepp att brista när som helst. En liten bit efter bron fick vi lära oss hur det är att få motorhaveri på en hårt trafikerad väg mitt i semestertider. Det är en lååång historia och jag tar inte hela den just nu. Det är en historia som jag kan dela med mig muntligt av. Men efter mycket ringande och tråddragande fick vi bilen lagad så den kom hem till Malmö. Behöver jag säga att den bilen inte är med på turnén nu? Jag tänkte att vi fortsätter att köra med den här bilen som är 20 år och gått 31000 mil?
Samma morgon som bilfadäsen fick jag ett SMS från min mor. Gamle morbor Kristian dog under natten. Gamle sjuka Kristian som vi bara gått och väntat på att han ska gå hädan. Gamle Kristian som den senaste veckan varit sur för att sjukpersonalen inte trott på honom när han berättar att han är en rysk spion. Gamle Kristian som bott kvar på föräldragården hela livet och gärna suttit ute i sitt skjul och druckit pilsner med andra gubbar. Kristian som sist jag träffade honom läxade upp mig och mina brödar i konsten att spela solitär; utan att tveka en gång gick han ut och med sista kulan i mitten. Jag kan och vill skriva om Kristian länge. Det blir säkert tid till det. Det jag vill ha sagt nu är att den dagen började inte så bra, sen blev den inte bättre när bilen bröt ihop. Min lediga förmiddag blev inte.
Strax efter 03 var vi hemma i Malmö igen? Krapperup under gångna helgen gick väl också bra får man säga. Organisatoriskt från min sida är jag helnöjd. Slottets insats var inte alls. Intendenten var inte där. Hon var på plats och lämnade en nyckel. Sen fick jag ringa hem till henne om det var något. Ingen från slottet fanns på plats någon av dagarna. Eller jo, intendenten kom på föreställningen och satt på gratisplatser på lördagen. Det förståss. Hrmmf?
Och så kom vi fram till idag. Men för att få hela dagens förlopp så börjar jag igår kväll. När jag väl betämt mig för att jag skulle följa med till Mors på begravningen så blev det tvunget att jag förberedde allt till mina kollegor så att föreställningen på tisdag ändå kan bli av och att allt ska flyta på utan konstigheter. Så på kvällen klockan 01 gjorde jag en lista på 30 olika saker som skulle ordnas eller ringas eller göras. Morgonen efter så ringde klockan vid 06 och jag satte igång. Efter mycket disciplinerat arbete så blev jag klar i god tid. Allting är tajmat och klart in i minsta detalj. Ingeting kan gå fel. Nock on wood. Jag försöker att inte tänka mer på det nu. Jag ska vara ledig ett dygn och det känns bra att få göra min grej och att känna att det kommer lösa sig på Jordberga ändå. Tack ska alla ha.
Nu rullar vi snart över Limfjorden och över på Mors. En inklämd ö väldigt när Atlanten. Det är fantastiskt vackert utan för mitt fönster. Jag ska fotografera mycket och andas dansk havsluft. Imorgon ska vi troligt vis åka till Kristians gård och se över saker och ting.
Till nästa gång? V.
--------------------
Morgonen därpå hos faster Rigmor som bor i ett hus precis utanför Nyköbing.Vi mötte upp mors kusin Jytte i Nyköping för att dinera i måndags kväll. Hon är en kvinna med munläder. Hon sköter snacket. Det tycker jag är helt ok så länge man har något att säga och om man säger det på bra vis. Hon är skoj, Jytte. Hon jobbar som lärare i Köpenhamn och brukar även ta nattpass på ungdomsboende som vakt eller jour eller vad man kallar det. Hon är alltså följaktligen en kvinna som kan bita ifrån och kan ta en uppstudsig jävla ungdom ner på jorden igen.
Vi åt gott. Jag åt ribs och alla andra fick flundran. Nu blev jag kallad till bordet för morgonmad. Sen packar vi ihop oss och åker till Kristians gård och träffar alla och pratar och väntar på att den gamle själv ska komma i likbil. Så kör vi i samlad tropp till kyrkan.
------------
22.48 i bilen på väg hem. Vi har passerat Stora Beltbron. Det går ganska raskt framåt. Jag är trött, fast en helt annan trötthet än den som jag var uppfylld av när vi började åka igår. Fysiskt är jag tämligen utvilad. Men det blir många människor att hälsa på och mycket prat och förklarande och massor att titta på. Jag, mor och far åkte inom morfars två andra syskon (vi sov hos den tredje) som fortfarande finns i fem minuter vardera. Morfars bror är så himla lik morfar. Det var lite märkligt. Han har blivit gammal och tunn, men det gör honom inte mindre lik.Begravningen var som den skulle. Det var fint. Jag kunde inte riktigt hänga med i prästens jyska dialekt. Ljudbilden var inte optimal därtill.Jag har sett massor som jag bitvis glömt bort och saker som jag bara tycker om att se om igen.Kristians gård, Lyngby 6, är ett fint hus. Elektriciteten och vattnet behöver fixas till. Köket borde få en lyftning också. Men det är ett hus med hjärta och själ. Utsikten är mycket rogivande. Från sovrummet på ovanvåningen kan man se ett yndigt land sprida ut sig. Jag gillar det.Vad son händer med huset? Vet inte. Det ger väl sig. Skulle det finnas kvar i släkten så kommer jag gärna att åka dit. Om inte så kan jag väl köra förbi någon gång och vinka. När vi ändå var i krokarna så stannade vi till vid Korsgård. Huset med namnet. Jag heter som huset. Eller huset som heter som jag. Den gård som en släkting byggde runt 1880 har jag för mig, och som senare blev ett namn. Tillbaks till rötterna var det ja?Massor finns att säga om det senaste dygnet. Jag har sagt det väsentligaste. Föreställningen? Jodå. Det ska ha gått bra som jag har förstått det. Det känns långt borta att jag ska tillbaka på turné imorgon. Jag känner mig som en film: ?Ibland måste man åka bort för att komma hem??
Sen var det långa turen till Kalmar. Det är lite pilligt att inte spela på markplan. Men vill man går det bra. Det är så mycket personal på Kalmar Slott så man blir ibland förvirrad vem man ska fråga.
På förmiddagen, dagen efter första föreställningen, tänkte vi ta den obligatoriska turen över på Öland och turista lite. Vad vi inte visste när vi började köra över bron var att kamremmen på bilen stod i begrepp att brista när som helst. En liten bit efter bron fick vi lära oss hur det är att få motorhaveri på en hårt trafikerad väg mitt i semestertider. Det är en lååång historia och jag tar inte hela den just nu. Det är en historia som jag kan dela med mig muntligt av. Men efter mycket ringande och tråddragande fick vi bilen lagad så den kom hem till Malmö. Behöver jag säga att den bilen inte är med på turnén nu? Jag tänkte att vi fortsätter att köra med den här bilen som är 20 år och gått 31000 mil?
Samma morgon som bilfadäsen fick jag ett SMS från min mor. Gamle morbor Kristian dog under natten. Gamle sjuka Kristian som vi bara gått och väntat på att han ska gå hädan. Gamle Kristian som den senaste veckan varit sur för att sjukpersonalen inte trott på honom när han berättar att han är en rysk spion. Gamle Kristian som bott kvar på föräldragården hela livet och gärna suttit ute i sitt skjul och druckit pilsner med andra gubbar. Kristian som sist jag träffade honom läxade upp mig och mina brödar i konsten att spela solitär; utan att tveka en gång gick han ut och med sista kulan i mitten. Jag kan och vill skriva om Kristian länge. Det blir säkert tid till det. Det jag vill ha sagt nu är att den dagen började inte så bra, sen blev den inte bättre när bilen bröt ihop. Min lediga förmiddag blev inte.
Strax efter 03 var vi hemma i Malmö igen? Krapperup under gångna helgen gick väl också bra får man säga. Organisatoriskt från min sida är jag helnöjd. Slottets insats var inte alls. Intendenten var inte där. Hon var på plats och lämnade en nyckel. Sen fick jag ringa hem till henne om det var något. Ingen från slottet fanns på plats någon av dagarna. Eller jo, intendenten kom på föreställningen och satt på gratisplatser på lördagen. Det förståss. Hrmmf?
Och så kom vi fram till idag. Men för att få hela dagens förlopp så börjar jag igår kväll. När jag väl betämt mig för att jag skulle följa med till Mors på begravningen så blev det tvunget att jag förberedde allt till mina kollegor så att föreställningen på tisdag ändå kan bli av och att allt ska flyta på utan konstigheter. Så på kvällen klockan 01 gjorde jag en lista på 30 olika saker som skulle ordnas eller ringas eller göras. Morgonen efter så ringde klockan vid 06 och jag satte igång. Efter mycket disciplinerat arbete så blev jag klar i god tid. Allting är tajmat och klart in i minsta detalj. Ingeting kan gå fel. Nock on wood. Jag försöker att inte tänka mer på det nu. Jag ska vara ledig ett dygn och det känns bra att få göra min grej och att känna att det kommer lösa sig på Jordberga ändå. Tack ska alla ha.
Nu rullar vi snart över Limfjorden och över på Mors. En inklämd ö väldigt när Atlanten. Det är fantastiskt vackert utan för mitt fönster. Jag ska fotografera mycket och andas dansk havsluft. Imorgon ska vi troligt vis åka till Kristians gård och se över saker och ting.
Till nästa gång? V.
--------------------
Morgonen därpå hos faster Rigmor som bor i ett hus precis utanför Nyköbing.Vi mötte upp mors kusin Jytte i Nyköping för att dinera i måndags kväll. Hon är en kvinna med munläder. Hon sköter snacket. Det tycker jag är helt ok så länge man har något att säga och om man säger det på bra vis. Hon är skoj, Jytte. Hon jobbar som lärare i Köpenhamn och brukar även ta nattpass på ungdomsboende som vakt eller jour eller vad man kallar det. Hon är alltså följaktligen en kvinna som kan bita ifrån och kan ta en uppstudsig jävla ungdom ner på jorden igen.
Vi åt gott. Jag åt ribs och alla andra fick flundran. Nu blev jag kallad till bordet för morgonmad. Sen packar vi ihop oss och åker till Kristians gård och träffar alla och pratar och väntar på att den gamle själv ska komma i likbil. Så kör vi i samlad tropp till kyrkan.
------------
22.48 i bilen på väg hem. Vi har passerat Stora Beltbron. Det går ganska raskt framåt. Jag är trött, fast en helt annan trötthet än den som jag var uppfylld av när vi började åka igår. Fysiskt är jag tämligen utvilad. Men det blir många människor att hälsa på och mycket prat och förklarande och massor att titta på. Jag, mor och far åkte inom morfars två andra syskon (vi sov hos den tredje) som fortfarande finns i fem minuter vardera. Morfars bror är så himla lik morfar. Det var lite märkligt. Han har blivit gammal och tunn, men det gör honom inte mindre lik.Begravningen var som den skulle. Det var fint. Jag kunde inte riktigt hänga med i prästens jyska dialekt. Ljudbilden var inte optimal därtill.Jag har sett massor som jag bitvis glömt bort och saker som jag bara tycker om att se om igen.Kristians gård, Lyngby 6, är ett fint hus. Elektriciteten och vattnet behöver fixas till. Köket borde få en lyftning också. Men det är ett hus med hjärta och själ. Utsikten är mycket rogivande. Från sovrummet på ovanvåningen kan man se ett yndigt land sprida ut sig. Jag gillar det.Vad son händer med huset? Vet inte. Det ger väl sig. Skulle det finnas kvar i släkten så kommer jag gärna att åka dit. Om inte så kan jag väl köra förbi någon gång och vinka. När vi ändå var i krokarna så stannade vi till vid Korsgård. Huset med namnet. Jag heter som huset. Eller huset som heter som jag. Den gård som en släkting byggde runt 1880 har jag för mig, och som senare blev ett namn. Tillbaks till rötterna var det ja?Massor finns att säga om det senaste dygnet. Jag har sagt det väsentligaste. Föreställningen? Jodå. Det ska ha gått bra som jag har förstått det. Det känns långt borta att jag ska tillbaka på turné imorgon. Jag känner mig som en film: ?Ibland måste man åka bort för att komma hem??
Kommentarer
Trackback