viktork

Första veckan är ju vad den är. Alla känner lite på varandra och är trevliga och glada. Nu har det gått en vecka och det är ganska skoj fortfarande. Men det är klart att en och annan personlighet finns det ju med. Inget ont i det utan det är intressant för mig som övervakare till repetitionerna få titta på detta spel mellan olika människor och deras roller. Både roller på scen och på lunchen. Det är ett myller av egenheter.
Bilden är från vår replokal. Vacker men inte så vansinningt praktiskt med ljuskronor på 2.30 meters höjd...

Jag blev väldigt överraskad i torsdags kväll när vi gjorde ett, förvisso torrt men dock, löpande genomdrag från scen två till tio, av totalt 15 scener. Vi har redan ett ganska fast skal, som kan fungera, på en stor del av pjäsen. En del tveksamheter försvann och en del tyckte jag var väldigt konstigt. Men i det stora hela så var det ett från min sida oväntat fall framåt.
Nästa vecka kommer att gå till att göra en hel del koregrafi och fighting. Våra dansande skådespelare har jobbat själva och nu ska det sättas ihop med resten av föreställningen. Daniel, en av nyss nämnda dansarna, har en bildblog - http://malmoblaserhart.blogspot.com
En vecka till vill jag ha på mig innan jag kan fatta beslut på om jag tror det blir en succéföreställning.

Ikväll är det premier på Festen. Jag ska inte gå men håller tummarna. Toy toy!
Den här helgen kommer istället att gå åt till att städa och packa ner saker i lådor och kartonger. Glas, böcker, filmer, en del kläder, skivor och grejer som jag med största sannolikhet inte kommer behöva under kommande vecka får packas ner. Flyttlasset går den 29'e. Någon som kommer och hjälper till att springa i trappor?..

Det blåser på mig mest hela tiden tycker jag. På vägen hem härom kvällen blåste jag av cykeln. Längsmed Ica Maxis stor byggnad var det lä när jag passerade. Men så hade huset den ohyffsen att ta slut och då var det minsann inte lä längre. Det var som att få en rejäl knuff från höger och jag välte. Min fot gled iväg i sörjigt gräs och skulle jag inte haft mina nya tajta jeans så skulle den nuförtiden ofrivilliga splitten varit nära förestående.
Då kan man säga som Hamlet gör i Galenskaparnas föreställning Cyklar från 1983:

Det är något halt under min fot,
vilken tur att grenen tar mot.
Hjälp mig nu upp ur denna spagaten,
så jag inte krossar den lilla apparaten.