viktork

Nu är det söndag och jag är klar med det som jag borde. Jag kommer inte att städa. Köket är klart och andra plåten med matbullar är klara. Diskat. Veckan har inneburit att många utrymmen i frysen har fått sätt livet till och bli eliminerade. Massor av matlådor finnes.
Klar med dagen redan klockan nitton. Kan gå och träna men vill nog spara det till imorgon. Lång promenad tidigare idag runt om Malmö fick räcka. Träffade Ellen för första gången på flera år. Två gånger dessutom. både is tarten och slutet av min runda.

Nya små husmusiker föds udner en veckas ledigt med inget att göra. Respekten för Vince Guaraldi har stärkts. Han har gjort all musik till Peanuts/Snobben. Cartoonjazz. Popsicle har två låtar som jag aldrig vill vara utan; Not forever och Hey Princess. Dom kunde sin pop. Fläskkvartettens Voices of Eden rullar också.

Kanske ska jag köpa en pizza idag. Helt cracy.

Den här helgen fanns det bilar via Hertz Freerider mellan Malmö och Stockholm. Kunde kört upp i fredags gratis alltså. Sällan stämmer tiden med avgångar, men jag tror fortfarande på att det händer en dag. Nästa helg?? Om det inte var så att jag skulle vara flyttgubbe då. Helgen efter det då?

Tisdag börjar jag spela basket. Träning i grupp... jodå. På fast tid! Dra på trissor. Det är bra att det är i hallarna på Friskis Folkets Park. ca 200 meter dit. Det blir lattjo.

Måndag med skola igen imorgon. Märkligt. Så märkligt.

På skolan finns ett begrepp som omnämns som PPD, Post-Produktions-Depression. I'v got it.. Inte över själva produktionen som eget fenomen. Inte att jag saknar stämningen och det familjära. Heller inte att vi har rivit ner allt mitt arbete (hundratals timmar, svett och ömmande leder) på två arbetsdagar. Det handlar i största utsträckning om det vakum som plötsligt är allt. Från att vara ansvarig, upptagen, alert, ha punkter på en lista hela tiden, någon som förväntar sig, folk är beroende av mig... I ett sammanhängande myller från maj, har jag utan ledighet att tala om, två dagar över midsommar och någon söndag i september, har jag avverkat två produktioner i rasande takt. Nu är det inget.
Perioden som ligger bakom mig har varit den mest extrema i mitt liv so far, jobbmässigt. Därför känns det nu också ovant ofattbart att inte kunna sätta fingret på... på.. vad det är som stör. Eller det är ju ingenting. Och det är då någotnstans det som falerar.

Jag la inte upp planer för det här lovet. kanske skulle jag gjort det. kanske är det bra att det blir så här. Jag får friskluft varje dag, har lagat mat varje dag och bunkrar upp i frysen, tränar och handlar saker som fattas, har lagat en cykel, och ska luncha med operan imorgon. Det är ett hemmalov. Men jag blir inte klok på det. Min lista på saker jag ska göra är inte så lång. kortare än en vanlig söndags-lista för Viktor. Jag har sorterat min bokhylla som ett påtvingat projekt. Det var väl bra, men ingalunda en nödvändighet. Jag har inte varit på teater men sett en långfilm. KillBill vol.2. Den var cool.

Flera gånger har jag kommit fram till; på klara, logiska, genomtänkta vis, att jag är bra på att vara ensam. Jag trivs ensam. Tränar ensam. Promenerar ensam. Pendlar ensam. Jobbar ensam. Men jag skulle vilja vara en till. en logisk, genomtänkt, naturlig extra del. En självklarhet extra.

Går i säng på det.

När ska jag skriva mitt debutverk?

"You've got so many reasons for not being with (a certain) somebody, but do you have a singel reason for being alone?"

Jag ska se Company när jag kommer tillbaka till Malmö igen. Fasar ibland för allt man ska och borde. Att bara finnas är bra nog ibland, Being Alive. Men det finns ju så mycket annat man också vill. Ibland går det lättare och ibland sätter folk grenar i vägen för en. Tycker jag skulle kunna få lite gratis nu ett tag framöver. Det borde finnas en balans i vad man jobbar ihop för egen del, vad man borde få och vad man får på köpet. När kan plocka ut sitt positiva kapital?
Efter min utvärdering i fredags på Gökboet-projektet (med utbildningsledare, regissör, scenograf og huvudlärare) så känner jag en stolthet över vad jag börjar lära mig. En sida vägrar vara generad över ros och beröm som jag fick. Men jag bakar in det i mig och går och lurar på varför det blev så bra. Vad var det jag gjorde som resulterade i att jag fungerade så bra i det här projektet.

Idag köpte jag en cykel som är blå, en cresent för 150 pengar. Fick investera i två nya slangar på 26"x1½, som kostade 32 kr stycket. Nu ska jag bara ha den till först Malmö och sen till Köbenhamn också. Så ett par hundra pengar blir det ju men den är fin. Jag köpte också en väska, vintage, knallgrön. En sportsväska som kommer att fungera som skolväska. Min dator får klart plats. Lunchlåda också.
Nu saknar jag bara att kunna tala italienska och en kaffe Americano.

Tänker på mitt långa motto och går och lägger mig.

V.

Gårdagens föreställning blev inställd. Pga. sjukdom heter det. Vi hoppas att vi kan spela någon form av föreställning ikväll. Just i sekunden sitter jag och väntar på besked om den sjuke kan spela eller om vi efter lunch ska hårdrepa med en kille som gick ut i våras, som så hoppar in i hans klänning. Jodå, klänning! Vi får se tiden en smula an.
Det blev hur som helst en helt otroligt autentisk och säkert mycket lärorik övning för mina två klasskamrater som läser till inspicienter/föreställningsledare. Dom fick full fart med krismöten med rektor och skådisarnas utbildningsledare, hur många i publiken kan vi få fatt i, hur mår Nisse, hur gör vi imorgon, kan Signe ställa in sitt jobb i morgon på dagen så hon kan vara med och repa... Det var intressant. Du kan inte planera dig till sådan undervisning.

Speaking of undervisning. Måndag efter lovet klockan 9.00 så går jag in i två veckors hardcore producent-undervisning. Teaterlagar, författningar, rättigheter, budgetläggning, kontraktskrivning, verksamhetsbeskrivning, projektbeskrivning, bidrag- och fondansökningar, marknadsföring, biljettsystem m.m. Nu kommer det som jag har längtat efter på allvar. Nu ska saker och ting falla på plats och jag ska verkligen börja formas in i den professionella rollen som jag vill komma ut med från skolan. Det är lite märkligt att allt kul ligger så kompakt, blir det inte svårt att få med sig allt, tänker jag. Men det ska antecknas.
All undervisning ingår i ett större sammanhäng som heter Fiktivt Projekt. Vi, jag och Maiken, jobbar med en idé till en föreställning. Från botten. Från just idé och så hela vägen fram till produktionsstart. Vi ska se hur vägen fram ser ut. Överblick. Ordningsföljd.

Det är kallt i min lägenhet. Tänder ett ljus.

V.