Black clouds at the horizon

Så var vi där då... Ångesten ligger tung i min lägenhet idag kan jag berätta för er, vänner. Min lust är nu nere på noll och jag befarar att den kommer att sjunka en bra bit till fram mot kvällen. Jag ser det inte som ett självändamål att ta mig i kragen. Jag har inte lust att rycka upp mig, men jag har väl tänkt att jag ska klara av det hela och inte dra något gammalt över mig. Det vore oklokt att låta sig besegras.
Jag ska tillbaka till skolan imorgon. Imorgon ska jag vara scenmästare och byggledare. Material ska beställas, scenen ska kontrolleras, podier räknas och bäras fram, ben till de samma, arbetsplanen ska ses över och bla bla bla. Bara att skriva ner det här får mig att vilja vränga mig själv ut och in.
Nu startar jag mitt tredje år som produktionsledare på skolan. I två år har jag haft grundläggande undervisning med lite av varje och förståelse för dom andras linjer och en massa annat tjaffs. Och förvisso en liten del undervisning som har varit direkt riktad till mig, men en del av det har också varit verkstad/teknik/svets grejer. Och nu då, i trean, ska jag fortsätta med att vara byggare, tekniker, svetsare, konstruktör. Kan det vara riktigt?! Jag ska vänta i två och ett halvt år på att få komma närmare det som jag vill. Och i förra veckan när jag tittade på det preliminära schemat för nästa år så blev det inte mer inspirerande. Dom stora punkterna med föreställningarna och de långa projekten såg ok ut, men undervisningen var helt åt helvete. Av de inplanerade timmarna så var det bara tre dagar i maj som jag bryr mig om. Resten var för mig fullständigt ovidkommande.
Vad ska jag göra? Det vore så dumt att hoppa av. Oåterkalleligt liksom. Det handlar om två år där jag vet att mycket av det kommer att bli bra. Men det är ändå för mycket som inte är för mig. Delar av min längtan att försvinna är också att jag inte är särskilt utvilad. Med vintern/våren i ryggen och sen den här turnén.
Och så vet jag just nu inte om jag vill jobba med teater så jäkla mycket till heller. Lite vill jag. Men jag har också andra drömmar och viljor.
Ja... det står härliga till här på Sofielundsgatan idag. Hursomhelst är jag nöjd med att jag inte drack en droppe igår. Får träna bort lite ångest. Vi åt sent i gårkväll, så det blir en sen frukost idag. Och den ska hända nu.
V.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback