viktork

Här sitter man och försöker styra sina tankar. övertyga sig själv om vad man borde tänka på och, framför allt, vad jag inte ska tänka på. Det går inte så bra. När man älskar någon riktigt riktigt mycket, som jag gör med Loppa, så blir det lite upp och ner när man för första helgen på två år sitter ensam och vet att jag aldrig mer kommer att sitta med just henne uppkrupen i en soffa en kväll som den här. Antagligen kommer jag göra det med någon annan någon gång. Precis som hon kommer sitta med någon annan. Förr eller senare. Jag kommer sakna det. Det är lite där jag är just nu, att jag kommer sakna det. Henne, det hon gör, säger, hur hon ser ut, doftar, känns. Hela henne fattas mig och jag känner mig ofullständig.

Jag vill verkligen spola framåt och se hur det kommer kännas om en vecka. Eller tre veckor. Eller fram i maj. Vad kommer att vara det bestående av det som händer just nu. Kommer mina glada bilder och underbara minnen stå som det enda jag minns. Kommer det vara bitterljuvt? Kommer jag känna ilska då istället för nu? Kommer vi att ha en relation, något som håller ihop oss då? Det finns bestämt, onekligen inget annat sätt att få veta det än att fortsätta leva och komma vidare. Veckan har varit lång. Det har varit en mycket lång vecka. När man bara tänker på en enda sak, och gör det hela tiden, så blir det mer påtagligt att tiden går. Och det känns som om den går sakta. Flaxar man omkring på olika håll och tänker på tusen saker så är tiden ute innan man riktigt fattade varför och när. Men nu är det bara en sak i tankarna och tiden kryper fram. Jag hoppas att jag får annat att tänka på, vet att jag får det. Måndag och tisdag ska jag vara i skolan. långa dagar tror jag, ska måla och hålla möten. Sen åker jag till Kristianstad, måste få basta i lugn och ro. Onsdag i krstd och sen morgontåget till Stockhollm. Päronen ska upp och jag hänger på för att fira min äldsta bror som fyllde 30 häromdagen (tror inte jag var så grattulativ när jag ringde honom... ledsen för det). Sen kommer det att vara söndag igen och då har det gått en vecka till. Två totalt. Det låter överkomligt. Nu är klockan tio och jag kan snart lägga mig så att jag kan sova ända tills det blir morgon. Avskyr att ligga vaken på nätter. Har vaknat en del i veckan och börjat tänka. Det är värdelöst.

Precis som mycket annat...

Vi hörs