lördag eftermiddag, Vallentuna.
Soffsittandes tittande på Unga Einsteins. Det är en Disneyserie med fyra korrekta barn som ska lösa något ballongproblem. Dom använder bara klassisk musik. Ouvertyren från Figaros är det visst.
Ibland har jag små stunder av insikt. Om hur det är, hur det var och om hur det kanske kan komma att bli. Efter ett långt samtal med en vän i torsdags så har jag varit ganska tyst. Tyckte inte om mycket av vad hon sa, antagligen av den enkla anledningen att hon hade mer rätt än jag var beredd på. Hård men sann. En del gick helt emot vad jag känner och annat gick helt emot vad jag tror. Vi var överens om att det inte var någon skoj situation att befinna sig i.
Att höra om och om igen att det blir bättre om tiden får göra sitt, det kommer något gott ut ur det och att det blir bra senare; det är jag helt klar över. Jag vet det mycket väl. Men ingen vill höra på det. Det räcker men att man kan se det för sig själv. Utåt är man inte intresserad av att tänka positivt hela tiden och tänka att det blir bättre. Jag är i full sving med att acceptera att de två bästa, viktigaste, roligaste, märkligaste, mest innehållsrika, påfrestande åren av mitt liv – ska ta en total vändning. Jag har tre stora förändringar i mitt liv hittills: när jag flyttade till Malmö, när jag träffade Loppa och när jag kom in på skolan i Köpenhamn. Man kan säga att alla tre blir lite förändrade. Loppa träffade jag i samma svänga som jag sökte in och kom in på skolan och det var på ett sätt först med Loppa som jag började uppskatta Malmö på fullt allvar. Nu ska jag klara Malmö själv, vara utan Loppa och gå på skola som bara mig själv. Jag är bekymrad över hur det ska gå (jo, jag vet att det kommer GÅ men jag är ändå bekymrad).
Känslor för igår och idag är väl sådan som får en människa att utvecklas som bäst: orolig, rädd, bekymrad, försiktig. Inte så mycket jävlaranamma just nu. Ve och fasa om jag mister min beslutsfattarförmåga. Måste vara på från start när jag kommer tillbaka till skolan.
Ikväll firar vi Valter 30 år så här i enkelhetens tecken. Bara vi. Har lagt bud på ett tåg hem imorgon 11.21. Skönt att kunna komma hem. Till Malmö. Inte till rummet…
V.
Ibland har jag små stunder av insikt. Om hur det är, hur det var och om hur det kanske kan komma att bli. Efter ett långt samtal med en vän i torsdags så har jag varit ganska tyst. Tyckte inte om mycket av vad hon sa, antagligen av den enkla anledningen att hon hade mer rätt än jag var beredd på. Hård men sann. En del gick helt emot vad jag känner och annat gick helt emot vad jag tror. Vi var överens om att det inte var någon skoj situation att befinna sig i.
Att höra om och om igen att det blir bättre om tiden får göra sitt, det kommer något gott ut ur det och att det blir bra senare; det är jag helt klar över. Jag vet det mycket väl. Men ingen vill höra på det. Det räcker men att man kan se det för sig själv. Utåt är man inte intresserad av att tänka positivt hela tiden och tänka att det blir bättre. Jag är i full sving med att acceptera att de två bästa, viktigaste, roligaste, märkligaste, mest innehållsrika, påfrestande åren av mitt liv – ska ta en total vändning. Jag har tre stora förändringar i mitt liv hittills: när jag flyttade till Malmö, när jag träffade Loppa och när jag kom in på skolan i Köpenhamn. Man kan säga att alla tre blir lite förändrade. Loppa träffade jag i samma svänga som jag sökte in och kom in på skolan och det var på ett sätt först med Loppa som jag började uppskatta Malmö på fullt allvar. Nu ska jag klara Malmö själv, vara utan Loppa och gå på skola som bara mig själv. Jag är bekymrad över hur det ska gå (jo, jag vet att det kommer GÅ men jag är ändå bekymrad).
Känslor för igår och idag är väl sådan som får en människa att utvecklas som bäst: orolig, rädd, bekymrad, försiktig. Inte så mycket jävlaranamma just nu. Ve och fasa om jag mister min beslutsfattarförmåga. Måste vara på från start när jag kommer tillbaka till skolan.
Ikväll firar vi Valter 30 år så här i enkelhetens tecken. Bara vi. Har lagt bud på ett tåg hem imorgon 11.21. Skönt att kunna komma hem. Till Malmö. Inte till rummet…
V.
Kommentarer
Postat av: kajsa
Hej, inte kommer du mista beslutsfattarförmågan Viktor-vännen. Den är ju en del av dig! Å du jag hoppas jag inte var för hård. Det var bara av omtanke hur som helst. Kram!
Trackback