efterlysning
Dom senaste två veckorna har varit skit, ingen diskussion om det. Men lika klart har det varit att det går upp och ner. Fram och tillbaka. In och ut. Läser man den här blogg-följetången så läser man vad jag i ögonblicket när jag skrev har tänkt, tyckt och kunnat få ur mig. Jag aktar mig för hårda ord, personangrepp och olagligheter. Det vore bara dumt att hänga ut och svartmåla, det vinner ingen på varken kort eller på längre sikt. Nog för att jag är besviken och tycker det här är vidrigt förfarande, men jag vill trots allt (konstigt nog) ändå att det ska bli bra för alla. Mest mig, men alla kan få ha det bra också. Men mest jag...
Fler ok-dagar efterlystes. Dom har jag idag då. Mösnter börjar formas av att det är helgerna som kommer bli hårda. Säga vad man vill om att ta sig till skolan och pyssla med saker som jag i nuläget inte tycker är ett dugg viktiga, men jag gör det för min skull och mina vänners viljas skull. Det är bra att ha saker som ska skötas. Och det får mig i swing liksom. Det är på ett sätt skönt att se sina vänner som backar upp en varje dag. Många är väldigt bra lyssnare på skolan. Det är skönt.
Med andra ord så går veckorna. Det har redan gått två hela dagar av den här. Laga mat i massor, träna, packa upp och om, greja, prata telefon, skriva och puff - så har en dag gått. Men jag fasar också lite för helgen. Nog för att jag har bokat in tre föreställningar, tänker mig en stadig promenad och säkert ett träningspass, men det är ju då jag står själv på något sätt. Det kommer fler nedturer, det måste det få göra. Jag kan bara åka med och ta mig upp igen och tänka att den här rundan var inte lika djup som förra... Korsa fingrarna.
Hjälp mig gärna, om någon som läser det här ska göra något kul eller vad som. Ta fatt i mig och dra. Jag får redan massor av hjälp, men just nu kan det inte bli för mycket. :)
Idag har det varit ok. Då kan jag se saker lite mer utifrån och tänker och resonerar. Pratar med folk som kommer med små små instick som jag tar fatt i.
Josef, som jag bor hos just nu, fick mig att släppa taget om den kanske värsta fienden jag har haft i det här spelet. Facebook. Jag har plockat bort en vän, ni får själv gissa vem. För att slippa se vad som händer hela tiden. Nu kan jag inte sitta och vakta och plåga mig själv och vrida till orden till dumheter, så fort det kommer en ny status. Det är inte för att jag inte vill vara vän. Det handlar bara om mig själv och att ta tag i mig. Jag har också en ny cykelväg till centralen. måste bryta mösnter och tänka annorlunda. Man kan ju inte börja någon annan stans än hos sig själv. Och jag försöker. Jävlar vad jag försöker. Det är ju roligare och skönare att må bra. Än att må dåligt. Ju...
Måste duscha innan sovdags. En dag till - check!
Fler ok-dagar efterlystes. Dom har jag idag då. Mösnter börjar formas av att det är helgerna som kommer bli hårda. Säga vad man vill om att ta sig till skolan och pyssla med saker som jag i nuläget inte tycker är ett dugg viktiga, men jag gör det för min skull och mina vänners viljas skull. Det är bra att ha saker som ska skötas. Och det får mig i swing liksom. Det är på ett sätt skönt att se sina vänner som backar upp en varje dag. Många är väldigt bra lyssnare på skolan. Det är skönt.
Med andra ord så går veckorna. Det har redan gått två hela dagar av den här. Laga mat i massor, träna, packa upp och om, greja, prata telefon, skriva och puff - så har en dag gått. Men jag fasar också lite för helgen. Nog för att jag har bokat in tre föreställningar, tänker mig en stadig promenad och säkert ett träningspass, men det är ju då jag står själv på något sätt. Det kommer fler nedturer, det måste det få göra. Jag kan bara åka med och ta mig upp igen och tänka att den här rundan var inte lika djup som förra... Korsa fingrarna.
Hjälp mig gärna, om någon som läser det här ska göra något kul eller vad som. Ta fatt i mig och dra. Jag får redan massor av hjälp, men just nu kan det inte bli för mycket. :)
Idag har det varit ok. Då kan jag se saker lite mer utifrån och tänker och resonerar. Pratar med folk som kommer med små små instick som jag tar fatt i.
Josef, som jag bor hos just nu, fick mig att släppa taget om den kanske värsta fienden jag har haft i det här spelet. Facebook. Jag har plockat bort en vän, ni får själv gissa vem. För att slippa se vad som händer hela tiden. Nu kan jag inte sitta och vakta och plåga mig själv och vrida till orden till dumheter, så fort det kommer en ny status. Det är inte för att jag inte vill vara vän. Det handlar bara om mig själv och att ta tag i mig. Jag har också en ny cykelväg till centralen. måste bryta mösnter och tänka annorlunda. Man kan ju inte börja någon annan stans än hos sig själv. Och jag försöker. Jävlar vad jag försöker. Det är ju roligare och skönare att må bra. Än att må dåligt. Ju...
Måste duscha innan sovdags. En dag till - check!
Kommentarer
Trackback