viktork

Veckostarten var ganska bra som sagt. På vägen upp till Stockholm var det något som började vrida sig i mig och det briserade i går kväll med en minst lika stor smäll idag eftermiddag. Jag var hemma hos Loppa och skull hämta en förgrenare och en lampa. Det blev ett samtal också som kändes bra i sig.

Jag har kommit till en viktig insikt. Otroligt jobbig och den plågar mig mer än mycket annat för tillfället. Och det är just det, jag plågar mig själv genom svåra tider. Aldrig tidigare har jag på allvar varit rädd för att jag inte vet var jag står, men nu känner jag att jag inte har kontroll över mig själv och mitt beteende. Jag är inne i ett väldigt självdestruktivt plågande av att söka information och svar som jag inte vill ha, se, höra eller veta. När jag får informationen och svaren så spelar det heller ingen roll vad det är, en liten djävul på min axel vrider fakta till sanningar, situationer och bilder som jag inte kan hantera. Det är verkligen som om någon utanför mig själv sitter och kastar saker in i mig som jag inte kan göra mig av med. Det är otäckt och jag märker det inte förrän det har hänt att jag gör det om och om igen. Ställer frågorna jag inte vill ha svaren på.
I tecknad film, när djur har dilemman, så poppar där upp en ängel på ena axeln och en röd djävul på den andra, så känns det. Fast med bara en djävul på höger sida. Det är otroligt påfrestande att skriva det här och tänka på.
Just nu är det inte själva slutet på förhållandet, eller det tillvägagångssätt som det kom med, jag är mest bedrövad över, tankarna räcker inte till det just nu. Snarare gäller det mig själv och min oförmåga att kontrollera mig. Jag förstår inte vad som händer med mig. Det är inte jag som gör mig illa. Aldrig har jag känt något liknande. Är väldigt rädd för att bli galen på riktigt. Tänk om det slinter i fel situation. Jag är rädd för att göra mig själv illa. Vill inte göra någon annan illa heller. Jag kan inte hantera mig själv i det skick jag är i nu och det är djupt förvirrande. Jag som privat och professionellt är den stadiga och opåverkningsbara. Fötterna djupt ner i golvet. Nu kontrollerar jag inte mig själv.

Dom två senaste veckorna har handlat om att på olika sätt få saker att hänga samman och att själv få något som jag kan hålla fast vid. Det har varit svårt. Mina försök att ta fatt i svar och information har inte hjälpt alls visar det sig nu. Enbart tvärt om. Där förlorar jag ännu mera grepp.

Jag hoppas det kommer en ny runda med ok-dagar. Det här kan jag inte ha till något.