viktork

Det var väl egentligen inte det att jag inte stod ut med att hänga runt med familjen i Vallentuna en dag till. I eftermiddag serveras det kalkonen och grannarna skulle komma över och dela denna högtidsstund. Och det var väl inte primärt att sova på soffan i vardagsrummet som fick mig att sticka. Den är ändå bättre än luftmadrassen jag har huserat på de flesta andra gånger jag varit där. Och heller inte mitt ointresse för julen som fenomen, det var ju ändå lite skoj att vika ihop allt paketpapper från kidsens otaliga kartonger och sedan njuta av känslan att få sortera det hela för en lite grönare jul.

Men ändå gjorde jag det. Jag flög hem. Eller jag flög till Kastrup och sitter nu på tåget på väg till Kristianstad för att ha en kväll med vänner och vin. Kanske förvånar jag mig själv och tar en kväll på byn också. Galenskapen vet inga gränser. Har jag väl börjat vara cracy, så kan det lika gärna bara fortsätta. Helt bananas. All the way. Eller blir det bara mysdimma i hemmet.

I Danmark var ALL snö bortregnad. Nu har jag kommit lite längre in i landet och här ligger fortfarande ett spräckligt lager på åkrarna runt Lund och Eslöv.

Nu när helgen är förbi ska jag sätta lite fart och se till att jag har ett boende i Köpenhamn att flytta till inom några veckor. Jag har ett stående alternativ hos en skolkamrat som vars ex flyttar från deras gemensamma lägenhet som där har satts upp en provisorisk extra vägg. Men den ska ner nu då så att det blir en fyra igen. Så ska vi bo tre herrar där i så fall. Det kunde vara skoj. Men det ligger en aning för långt bort tycker jag. Tar cirka 25-30 minuter att cykla till skolan. En av poängerna var ju att jag skulle kunna slippa lägga en massa tid på att förflytta mig. Men det är ett bra alternativ annars.

Nu ska jag titta ut genom rutan ett tag och tänka att det är våren som är på väg.

 

Ett år på under tusen ord. Här kommer det – Julbrevet; Most memorable of 2009!

Jag har ett mycket, mycket märkligt år med många svängningar, toppar och dalar. Därför känns det så otroligt fantastiskt att kunna säga att det i stort har blivit bättre och bättre hela vägen. I skrivande stund är jag en mycket glad man.
Innan jag börjar beta mig igenom mitt gångna, så vill jag säga tack till mina underbara föräldrar. Dom är fasiken stabila och alltid att räkna med.

Januari: första halvan avhandlas på Kho Chang, Thailand. Det var lattjo med dykcertifikat, massor av god mat, elefanter och allehanda upptåg. Märkligare var det ju då att komma hem och bli utsorterad av sin sambo; Hej och tack för den. Produktionsstart på min 2.års-föreställning; Solförmörkelse av Christopher Hampton
Februari och mars går lite i dunkel förbi med flytt och kyla. En till viss del styrkande och rensande tripp till Stockholm gjorde gott. Vi såg The Producers! Går också på mitt livs första bankrådgivning.
På skolan hade jag premiär på Solförmörkelse, som verkligen blev en bra föreställning. Fantasticks, Fantomet på Operan och Dead Man Walking hjälper också till att hålla musikteaternivån uppe.

April kommer och det ljusnar på flera fronter. En lång påsk i Kristianstad då vi river det stora trädäcket hos päronen och öser grus och sand till förbannelse. En soldränkt konstrunda på Österlen fyllde mig med frisk luft och isterband. Carmen 2200 på NörrebroTeater värmer precis som mitt livs första spex i Lund

Maj, den 1’e, flyttar jag till Möllan. En egen lagom etta. Kanonläge och bra på alla sätt.
Skånska Operan börjar dra ihop sig och vi börjar repa i Malmö. Tom Lehrer snurra hemma hos mig. Går på Switching Tabels-middag.

Juni, avslutande veckor på skolan. Vi förbereder en alldeles för stor produktion av Gökboet, som vi ska göra direkt efter sommaren. Jag funderar mycket på att jag inte heller det här året, kommer att ha någon som helst form av sommarpaus. Från skola direkt in i operan och därefter överlappa in i produktion i Köpenhamn. Allt går i ett fram till oktober. Hur ska det gå? Når dock att åka inom Stockholm och gå på storebrors försenade 30-års-fest. I peruk, mustasch och med knallpistol i fickan. En midsommarafton pressas in i Kristianstad.

Juli är premiär på Tosca på Hovdala Slott. Det är kul och jag är överraskad att det blev så bra som det blev, trots uteblivet genrep på grund av åska och strömavbrott. En hård och krävande turné följer. Men när man har mer än utsålt överallt så är det på något vis ganska ok. Och det var väldigt kul också. Tack för det.

Augusti betyder att jag kommer tillbaka till skolan och kastar mig ut i att vara scenmästare på skolan. Det går efter en lite famlande uppstart bra. Jäkligt bra. Det blir efterhand en av de bästa produktionsförlöp jag har varit i. Och jag är skitbra! Och har helt fantastiskt mycket att göra. Ser Showboat på MalmöOpera; fasansfullt dåligt!!

September är fortsättning på augusti. Vi har premiär på Gökboet den 23 september och det är en bra show vi har fått till.
September är också månaden då Plötsligt igen, uppföljaren till SVT-dokumentären Plötsligt i Vinslöv, hade premiär. Kvällen var bra, och i gott sällskap av Maiken och Naya som jag fick med från Köpenhamn.

Oktober spelar vi sista föreställningarna av Gökboet och river spektaklet.
Därefter går vi på välförtjänt höstlov i en vecka. Oliver! i Kristianstad har premiär och jag övervakar detta. Superskoj att åter se många gamla vänner på min hemmascen. Väl tillbaka på skolan leker jag producent på ett fiktivt projekt, en miljövänlig musikteaterföreställning för barn och familjer! Black Silk är bra på Operan.

Statens Teaterskola växer sig stark inom mig och produktionselevernas kontor blir under hösten det hyggeligeste stället i hela Köpenhamn. Ingen vill gå hem och det är hur kul som helst att gå i skola. Det går mycket bra folk och goda vänner på Holmen.

November är en kringflackande månad med turer till Göteborg för att dricka pilsner, se teater och hälsa på David. Helgen efter spenderar jag i Silkeborg på Jylland för Dockteaterfestival. En fantastisk upplevelse med flera topprankade föreställningar. Helgen efter det, blir det Stockholm och Riksteatern, och även där ser jag flera minnesvärda spektakel. Heja konsten! Båda mina brödar får också den stora glädjen att träffa mig och husera mig. Varsågod!

December kommer krypande och jag vill aldrig lämna Köpenhamn. Allting är bara top-dollars, som vi säger.  Förbereder workshops till januari, Fedra till januari-mars och praktik till februari-april. Jag börjar också fiska efter möjligheter till att kunna flytta över sundet igen. Jag håller mycket av Malmö, och Malmö gillar mig också, men det ger på något vis ingen riktig mening att bo ihop när jag har en grej med Köpenhamn.

På väldigt många vis är jag en annan människa nu än för ett år sedan, och till allra största del har det nog blivit till det bättre. Man får ta saker för vad dom är och inte för vad man skulle vilja att dom vore. Og husk at ha det sjovt!

Från mig, till er alla!

//Viktor

PS. Save the environment!

 

 

Några citat och nya begrepp från året som gått

”Passionsdepression” Simon Stenspil

”Vi lejer korpigerne ud til bestyrelsen” Stig Jarl, under en lektion i sponsorarbete.

”Jag har laert at acceptere det” Jacob Phil Fossing, om opera…

”Sit indre videoband” om en Nils Flys, en lärare på skolan, sätt att undervisa på.

”Intellektuell gikt” Mette Borg, teaterhistoriker, om en tänkares förfall

”Metodfrihet” Kim Borch, undervisare i ström, om hur vi skulle lösa ett problem

”Välfärdshack” Jacob Phil Fossing, den utskurna halvcirkeln på ett skrivbord där man sitter

 

Jodå. Jag är på väg in i en period med mycket Bo Kaspers Orkester känner jag. Imorgon ska jag till biblioteket och låna deras "Katalog". ett omfattande text och nothäfte med en allt dom hade gjort fram tills dess.
sen åker jag till skolan och spelar resten av dagen.

Min kropp har gått på lov. Efter gårdagens modelmöte, som var det sista fasta och viktiga för terminen, har jag liksom slappnat av. hoppas bara att jag slipper en avslappningsförkylning eller något sådant löjligt.
det är svårt att få sig till att laga mat som det är. vid förkylning tappar jag aptiten, så då kommer jag inte att äta något alls.

Nu har jag börjat leta rum och lägenheter i Köpenhamn till våren. från starten av februari till juni eller så. Jag tror det ska gå alla tiders, det finns många som hyr ut i korta perioder. Sommaren ska jag bo i Malmö, hopas att jag kan bo i det huset som Skånska Operan brukar hyra. Och sen efter sommaren vill jag då in i skolans lägenhet. jag har en plan, hoppas gudarna är med på den.

Jag är i gång med att skriva brev. När jag blir eftertänksam, låg, sne, kär, trött eller ledsen skriver jag. Så brukar det vara. Undrar vad det är nu?

i säng.
v.

Det är snart dags för att samla upp på det här året, och kanske dags att komma med någon sanning såhär strax innan ett decennium övergår i ett nytt.

Produktionselevernas kontor på Statens Teaterskole i Köpenhamn är ett av de bästa ställena att tillbringa sina dagar. Vi åtta som går där i år, utgör ett så gränsöverskridande team av mysighet, intelligens och humor att det inte finns någon övre gräns. Det har pågått i ett par månader nu och vi är stolta och glada över vårt kontor. Och så är vi kreativa och bra. Flera av oss är jättebra.

Se så bra vi är

 

Sista rycket innan jullov. Modelmöte på måndag med Fedra. Det ska nog gå bra. Kanske blir det lite dyrare än vad jag hade räknat med. Men det får vi lösa.
Julefest, med tillhörande Juleshow!!, på lördag. En av dom stor stora höjdpunkterna på STS under året. Jag gläder mig så mycket att det gör ont. Första festen som vi som treor bara kan GÅ på. Vi ska inget annat än att vara snygga och ha det bra. Vi inleder på kontoret med portvin vid 16. Outfitten är färdig, med några nya inköp. Mina nya accessoarer är i absolut toppklass.

Mitt julbrev är skrivet och ligger och gottar sig i en mapp. Det ska skickas i nästa vecka tror jag.

Jag flyttar tillbaka till Köpenhamn! Beslutet är taget i hela mitt hjärta i samråd med min hjärna. Det finns ingen anledning att bo i Malmö, så som jag känner just nu. Det känns bra.

Lite chokladpudding och sen i säng. J

V.

Jag är med telefon igen. Och tack och lov så mindes jag fel för en liten stund sedan.
Jag tar aldrig med mig telefonen till gymmet, dels för att jag inte ska prata de 75 minuter jag är hemifrån och dels för att jag ogillar andra som pratar och låter med sina telfoner på träning. Men just idag hade jag tagit med min telefon, trodde jag, för att jag väntade på besked om kvällen. Så när jag tog min jacka i hyllan och skulle få fram luren ur fickan så var den ju då inte där. tre dagar gammal telefon med ett två timmar gammalt minneskort - stulen. Arrrg! En snubbe ser att jag får panik och frågar vad som fattas. Han hade sett tre "zigenare" som hade stått vid hyllorna tidigare, men han trodde inte att dom skulle vara så fräcka att dom letade i fickor. Han ringde och ingen svarade, och menade att när man stjäl en telefon så stänger man av den direkt.
Jag skyndar mig hem på skakiga ben. Och den ligger ju såklart där på byrån. Pust. Ringer mannen på gymmet och berättar och tackar.

Madagaskar på tv. och senare ska jag till Hawaii. eller på en temafest iallafall. vet inte riktigt när och var, mer än ikväll och vid Halmtorvet. det ordnar sig. Lite hemmakväll och ändå lite underhållning.

Nu har jag gästbloggat om min nya telefon. På en miljöblogg som en väns syrra håller i. Jag ska länka när jag får en adress. Spännande. Gästbloggare Viktor K Magnusson. Jag gillar't!

Stop.
V.

så här skrev jag:

inom en begränsad tidsrymd: missat tåg, inställt tåg, försenat tåg ( en timme bara där) till posten för att till slut efter mycket bråk hämta min nya telefon, men dom hade precis stängt ner "systemen" och jag fick inget. och dom var otrevliga. kommer hem och den enda posten som jag har fått är från min bank som berätta...r att mitt visa-kort är skimmat.. . såatt..

så var det också.
Det är inte det jag vill säga. utan en bit längre ned så kommenterade en god vän min status genom att skriva "spik i foten?". Bara det. Men är det inte fantastiskt att bara det lilla uttrycket betyder så mycket för den som vet vad.
Hasses långa haranger om att "du ska inte komma här och snacka" är en del av svenska folksjälen. Det är humor på hög nivå och den har satt sig fast.

vecka 2 på skolan har vi en, vad vi nu kallar för, öppen vecka. Där är det elever själva som styr och ställer, planerar utbudet, önskar och anmäler sig. Vi gör vårt eget skema några dagar. Jag har funderat lite halvt seriöst på att hålla ett föredrag om svensk humor på scen genom tiderna. eller genom 1900-talet iallafall. Hasse&Tage skulle bli en stor del av materialet.
min tanke var att börja med någon revy-kuplett-grej, 1930 sådär. För att sedan gå in på Povel och Hasse&Tage. Och via H&T in i Magnus och Brasse. Galenskaparna nämns för att sedan sopas av banan av den ironiska generationen. Killinggänget och Hassan och sen till Stand-up-revival från de senaste åren. Jag skulle gått på ett sådant föredrag. Kanske ska jag hålla det. Det finns så mycket bra svensk humor.
jag drar en Lindeman och går och lägger mig