viktork

med mycket bunkring av energi under helgen tror jag att jag är redo för att gå i upplöp med gökboet. Det är fortfarande ett par saker som inte är gjorda med scenen. En lucka i golvet för kaninen, ett punktregn, teknikbås, mer som ska målas och en del andra grejer.
Båten och motorcykeln är inte riktigt i hamn fortfarande i hamn.
Min totala förtjusning över projektet må ha lagt sig. Nu börjar det bli allvar och saker ska verkligen på plats nu. Det blir ytterligare tre veckors slit. sen är den här perioden av mitt liv slut. Från uppstart med Gökboet över i Tosca på turné och tillbaka i skarpt läge med Gökboet och fram till premiär. Nästan fem månader med hårt jobb. 23 sept blir en förlösning.

Kycklingklubbor i ugnen. I en yoghurtmarinad. hoppas på det.

Just nu verkar det inte som det blir Ghana iallafall. Det kan få vänta ett år eller så. Men jag och päronen är fortfarande lite inna på något annat i såfall. Kap Verde har kommit på tal. Jag har läst mycket olika på olika forum idag. Charter dit är nog lite blaha blaha. Man kan ha det bra på sitt hotellområde med allInclusive en vecka. men det är jag inte så intresserad av. Ska man få ut något av det så ska man nog ta sig runt till några öar. Internationella flygplatsen ligger på en ö som heter Sal, men den är inte så lattjo som jag har förstått. Den fantastiska naturen och folket finns på andra håll.

Teaterbåten på Malmö Opera var pinsamt dålig. under godtagbar nivå av spel och föreställning. Produktionen var proffsig om än väldigt traditionell, ofarlig, fri från ställningstagande, frågeställningar eller menande. Scenografin var efter boken, bomullsbalar rullades in och ut. De enda som kommer därifrån med hedern i behåll är orkestern, kostymören och den som har stage'at applådtacken. det var otroligt effektivt. Aldrig har 60 personer tagit klapp så kvickt.

jag har ingen bra mjukvara för dvd'bränning. Illa. Ska inte det följa med en ny dator, kan man tycka.

Annars väl

(försöker och försöker få till en bra start på dagens predikan...)

kristna värderingar, mönster eller tankar har aldrig varit något som tagit plats i min vardag. Klart nog att jag har vänt och vridit på vad det är för samhälle vi lever i och varför det ser ut som det gör i min närhet. Vi lever i ett kristet land och vår norm är baserad på ett kristet budskap. Men det har aldrig engagerat mig. Jag tror inte på någon form av överhet, speciellt inte i ett hirarkiskt system, där vissa är värda mer än andra, som jag tycker att religion ofta tenderar att falla över i. Det finns över lag väldigt mycket jag tycker och tänker om religon och kyrkan. men det är inte det som har kommit krypande på mig.
En film. producerad och regisserad av Mel Gibson. The Passion of the Christ. Precis avslutad. Och den har onekligen gjort något med mig. Jag tycker inte något annorlunda just nu från vad jag tyckte för tre timmar sedan, men kanske kommer filmens visualliserande och konkretiserande av vissa punkter att bita sig kvar i mig.
Jesus dog för våra synder, lär det stå i bibeln. Filmatiseringens utdragna och vansinniga dödsmisshandel av Jesus sätter "dog" i ett annat ljus än vad jag sett tidigare. Komentarerna och dialogerna under filmens gång fördjupade smärtan i förlöpet. Så mycket skuld, ånger och rädsla i alla blickar. Det var överhuvudtaget en film med mycket menande och talande blickar. Det är ett språk som går in i mig. Blickar är starka när dom riktas och tajmas riktigt.
Tilliten från sonen till fadern om meningen med allt som sker var väldigt bevisande. In i sista andetaget så är han fortfarande en bricka i ett större spel. Makten är dig given och kan alltid tas ifrån dig. Ödmjukhet för uppgiften.
Filmen i sig var egentligen inte själva grejen för mig. Den var för visso bra. Välspelad, snygg(!), påträngande och rörande. Men det som jag sitter med nu är på något vis lite större. All weltschmertz som flyger runt omkring. Landar den på ett ställe? På en killes axlar. Jobbigt. Det får mig att bli tyngd till viss del. Eller han och hans pappa kanske vill ha det så. Har han det ok med att folk går runt och syndar och sen ber om förlåtelse stup i ett. Jag tar hand om mig själv och förväntar inte att någon ska avlasta mig när jag fuckar upp, det måste jag göra själv. Då tror jag att jag växer, inte genom att lägga över det på någon annan.
Undrar om det är rörd jag är? försiktigt eftertänksam. respektfull.

Hängiven kristen eller snarare kyrklig kommer jag (peppar peppar) aldrig bli. Men lite sakral till vardags kan man ju vara.

Alltså. Vi har ett par kufar på skolan bland ledningen. Vår rektor är ju något för sig, han är så grå och ointressant för mig som studerande på den tekniska sidan. Han vill ingenting med oss, ser oss som en resurs och tycker det är riktigt illa när någon bli gravid. Hans tal är mördande långa och han säger inte ett piss.
idag på den gemensamma skolstarten med upprop av alla nya ettor, visade sig så ett annat stolpskott från sin mest vidriga sida. Utan att vara precis så skriver jag att en av utbildningsledarna skulle upp och presentera sina två nya studerande. Först den ena. Det gick bra. Sen... sen säger människan ungefär: och så årets wild card. vi vet fortfarande inte om vi har gjort rätt, men det får visa sig de närmaste åren. men här är hon och vi hoppas att det blir bra och inte går åt helvete.
Det är en fin start. Jag är ett wildcard och min utbildningsledare tror inte helt på mig. Det gick ett sus i publiken när kvinnan försökte rädda det hon redan hade sagt. Hon lyckades inte. Det hela var mycket skrattretande, men också helt åt pepparn förfärligt.

Bygget går fortfarande framåt och uppåt. Färg är beställd och ska hämtas imorgon. Tisdagen kommer också gå till att fortsätta så upp mdf'er på vår stora fönstervägg. det ska gärna upp så snabbt som möjligt så att vi kan måla det hela från liften innan vi ställer upp podier. och innan dess så ska det också etableras en svart ridå. och så ska trappan i kongeside komma upp och stå så att vi kan börja lägga golvet som också gärna ska vara färdigt och spacklat på fredag kväll. Ja. det är mycket kvar. Idag fick jag veta att jag har mina två guldklimpar, Torkil och Bjarne, i två dagar mer än vad jag hade trott. Det är så totalbra.

Och så cykeln. Jag har lämnat in min reservcykel och den står klar på Hojen. Men dom stänger kl 18 så jag vet i tusan om jag kan få den innan helgen... Såvida inte någon annan hämtar den. hmm.

Jag ska nog sova på det. saken alltså.

ok. Det är nu man börjar tänka på riktigt allvar på hur världsfrånvänd man blir av att jobba med Skånska Operan. Ens sociala förmåga blir skeva och man lever i en värld som inte är som en bubbla. Normen om hur det ska vara blir skev.
Malmös stadsfestival, Malmöfestivalen, öppnades visst igår. 25-året och det är ju festligt och bra på alla sätt. Jag har en tradition av att alltid missa hela festivalen på grund av jobb och skola. Augusti är en bissi månad för kulturarbetare får jag för mig. Får se om det blir något det här året. Nåväl, det var inte det jag skulle säga. I år har festivalledningen lagt om i området, man har etablerat ett gångstråk genom hela stan, från centralen till Folkets Park. Kul idé, absolut. Men det betyder att från Centralen är det fullsmockat med människor från att jag går av tåget tills jag är nästan hemma. Igår kom jag inte hem från Kbh förrän vid halv nio och stråket var så igenproppat med snorgärsar, moppefjun, översmink, smuggelöl, munbloss, dela på en langos, kort-korta kjolar till det smaklösa. Det var så mycket som jag inte ville se eller vara med om. Och så dunka dunkan. Tryckte ner hakan i halsduken och gick fort fort. Tyckte det var lite läskigt. Jag ska nog gå en runda och titta på folk som kränger saker i alla de små tälten och bodarna. Men jag vill inte göra det kvällstid tror jag. Igår var jag dessutom ganska utmattad efter veckans långa fysiska dagar. Chocken över att min väg hem var uppochned har lagt sig och jag har en ledig dag.

Ledig dag. Den första på över en månad. Det finns en upprättad lista på saker som jag ska göra. Allt för att inte tappa tempo. Klockan var ställd på 07.00 för att avverka tvätt. kvart över går jag ner och möts av en tanta som är mitt i slutminuten av sina två första maskiner. Kvällen innan gick jag och tittade på tavlan för att försäkra mig om att det var lördag morgon som jag hade bokat, för att inte gå upp i onödan liksom. Hon hävdade med ett överlägset leende att hon alltid bokade lördagsmorgnarna för att bla bla bla... Det intresserade mig föga. Jag gick till tavlan och pekade på min plopp som satt på innevarande tvättid och det var inte så mycket att diskutera. Hon var fel på det. Jag förklarade mitt läge och att jag var mycket irriterad, hon slutade därmed hävda att det var hennes tid. Hon erbjöd sig att tvätta mitt, men det skulle jag aldrig få för mig att gå med på. Jag gick upp till mig med löfte om att hon skulle kvicka sig på. Nu är jag klar med tvättandet och allt hänger på tork. Det gick ju bra, men det är fan'me ikke i orden at man tar en annans tvättid. Ihhhh!!

På listan står idag bland annat lite saker som ska inhandlas, några räkningar, bilder som ska lägga upp, lite opera-ekonomi som ska redovisas, massor av hål i väggen som ska spacklas och vikter som ska lyftas. Bland annat alltså. Det gäller att hålla igång.

Just nu vill jag att oktober skall ge bra höstväder och att jag får en bil och sällskap till huset på Mors. Det kunde vara nice. Laga mat och gå på tur. Leta bärnsten och kasta macka. Spela spel. Eller några dagar i centraleuropa. Eller... ja.

V.

Det har nog ändå kommit en viss liten unken släng av PPD'n som jag pratade om. post-produktions-depression. Jag är lite håglös och har inte riktigt vilja eller kraft att göra något mer än att surfa och ligga på min uppblåsbara madrass och se på rörliga bilder från teven. Jag lyssnar på saker som stillar mig ytterligare en smula. Eller jagar det upp mig kanske. Svårt att säga. Just nu: Carmen.

Skolan känns så främmande, det är ganska hyggeligt att och skriva ihop saker med skolans byggare men också så märkligt att jag ska vara en drivande kraft i det här projektet. Det är så många saker som ska ordnas de närmaste veckorna. Byggmöte imorgon blir intressant. Vi kommer att behöva spara in mer tid, även om det har gått väldigt bra så här långt. Men det är som nämnt så pass massor av saker som ska riggas och byggas.

Ett större problem för mig just nu är hur jag ska lägga upp min ledighet i oktober. De olika alternativen, med för och nackldelar, som finns är:
Flyga till Asien så billigt som möjligt. Bangkok el Singapore. Äventyra, natur, kultur, sol, shoppa.
Centraleuropa. Prauge, Rom, Athen. Kultur, mat, natur.
London. Föreställningar och shopping.
Mors på Jylland. Sommarhuset. Natur, stillhet, mat, hälsa.
Charter. se vad som dyker upp.
Eller Sverige förståss, brödrar i sthlm och vänner i gbg.
Vad blir bäst? Kommer jag vilja göra så mycket som möjligt eller tvärt om. Kommer jag behöva solen för att ta igen en del av sommaren. Spelar det någon roll vart jag åker om jag ändå inte har något bra resesällskap? Kommer jag hitta ett bra resesällskap? Eller ska jag stanna i Malmö och äta på restaurang och gå på spa?
Eller så kanske man skulle bjuda danskarna till krstd och laga gås och pumpapaj. Jag får ingen impuls på vad som känns roligast. Borde kanske starta i änden med att ha någon att resa med och därigenom komma fram till resten.

Nu är det Habaneran som låter.
I söndags ställde jag till med brunch. Idén föddes kvällen innan och jag tyckte det var en grym idé. Det var trevligt. Och gott! Men vi inte somnade här förrän halv 6 nån gång - efter sista föreställningen, rivning och en mycket trevlig fest - så var det lite hårt att gå och handla klockan 10. Fortfarande lite snurrig gick jag dock över gatan och inhandlade den ena läckerheten efter den andra. Min bed&breakfast eller hotell-dröm växer sig stark igen. Jag skulle göra det så jävla bra.

Nu ska jag äta något igen.

Vi har bara en Tosca kvar. 19 föreställningar i ryggen och utsålt på så gott som alla platser. Vi har gjort en mycket bra sommar; konstnärligt, arbetsinsatsmässigt, ekonomiskt, proffesionell nivå, personlig uppoffringar m.m. Vi har varit jävligt bra helt enkelt.
Jag sitter inte här och är blödig och tycker det är synd att det är slut. Nu har jag gjort min fjärde sommar med Skånska Operan och vet att det blir en till nästa år, så det där med att det är så jäkla speciellt just i år känner jag inte. Istället sitter jag och känner hur bra att det är någo som gör det vi gör. Spelar som vi spelar. Vi förnyar inte verken på något speciellt sätt, men vi sätter verkligen en prägel på opera efter opera. Vi gör styckena personliga och drabbande. Nära och väldigt fysiska. Våra föreställningar blir intensiva och slitsamma. Vackra och berörande. Och viktiga. Med våra fantastiska ensembler och år efter år briljanta orkestrar, så blir de två och en halv timmarna så otroligt viktiga. Viktiga för oss och då sprider det sig till publiken. Angelägenhetsgrad i allt man gör. Viktigt.

Vad skulle jag gjort om jag inte haft min sommaropera? Livet hade nog sett annorlunda ut. Mycket annorlunda. Borde jag klandra mitt sommarjobb. Tja, det skulle jag kunna men det gör ju inget ogjort eller annorlunda. Jag har gjort val som har fått konsekvenser och dom lever jag med. Jag är frisk och stark och har hälsan i behåll. Stundom förvånar jag mig själv. Kommer det månne en PPD? PostProduktionsDepression. Kanske kommer den dubbelt i oktober efter Gökboet. Hur lägger jag upp den ledigheten bäst? Ska jag långt bort från Malmö eller ska jag bara vara hemma och göra småsaker?
Resesällskap sökes! Kvinnor också. Gärna i kombination...

Fool on the hill. om och om igen...
Vi hörs

Första dagen igår gick bra på  skolan.
Idag var märkligare. dels för att det bara var tre timmar som var aktuella och för att det plötsligt skull börja hända saker. Jag säger det igen, jag har inte det där tänkte. Jag ska hålla mig långt från scenen.
Ritningar i CAD? finns det inte anställda till sånt? det är inte det jag tycker är kul eller ett smack intressant.

Det är snart nära att bli ett under att jag fortfarande står på benen. Aldrig tidigare har jag varit så utkörd som jag är för tiden. Och det kommer att fortsätta att vara jävligt hårt en vecka eller en dryg sådan, framåt. Och sen blir det bara hårt.
ca den 12 oktober tror jag att jag lämnar landet. har hittat bra priser på flyg till Singapore till exempel. En och en halv vecka på andra sidan klotet. Eller ska jag ta en buss till Prauge istället? Vet inte. Det är ju det där med resesällskap.

Martiza Horn smeker mina öron med sina burleska och vackra skillingtryck och mordballader.
Jag kapitulerar, tar ner vimpeln, monterar ner huset, lägger ner, drar in. Packar ihop.
v.

Jag lyssnar på Timo och hans version av Whitneys gamla dänga Didn't we almost have it all. Det känns adekvat liksom.

Idag var jag på skolan i stort sätt hela dagen. Det var ok. En viss känsla av meningslöshet och förbannelse över att inte veta var vi ska bli av, börja, sluta eller något. Men idag fick jag et och ett halvt ton trä och ca 230 meter stål. Så vi har något att bygga av iallafall. Det blir spännande på måndag. Fasar för att det kommer att ta flera dagar innan vi kommer igång med att bygga på allvar.
Nåja.
Utbildningsledaren tittade in på vårt kontor och frågade hur det gick och hur sommaren varit. Hon vet mycket väl att jag inte har haft så mycket ledigt. En förståelse över detta faktum verkade komma från henne. jag lanserade en idé om att jag blir borta två veckor i samband med höstlovet. Inte för att det passar perfekt med schemat, men jag skulle kunna använda var enda dag.
Just nu är jag ganska inne på att åka till London och titta på föreställningar. Men resesällskap är det pyrt med.

Jag kände mig ganska het och allert i onsdags när jag var över på Öland och spelade en runda bangolf och käkade kroppkakor. Svultna blickar flyger ur mig åt allt som inte är det jag gör. Om det så handlar om längtan efter att få ta platsen på uteserveringen och äta en lätt lunch på en och en halv timme och sen gå till kafét bredvid och ta en kaffe på maten, eller om det är missundsamhet över andra unga män som får gå hand i hand med sin käresta i Borgholm en onsdagseftermiddag på vad som oss utomstående ser ut att vara en bilsemester, bara dom två och vägen, utan mål, vet jag inte. Men det finns saker jag saknar i min sommar. "Men du får så mycket annat ju". Ja, jag vet... Jag har inte valt den här sommaren. Är det en bra grej eller det sorgligt?

Det går troll i Kalmar för min del. 2007 startade med att jag fick dödsbesked om gamle Christian på Mors och en timme senare på bron över till öland så gick kamremmen på volvon av och resten av dagen gick åt att paniklaga den. Förra sommaren var det big time trassel med orkestern som en timme innan show tog sina instrument och gick. Fredssamtal hela dagen efter.
Och i år då. Tusen ändringar i hotelbokningar och bilar in i sista sekund gjorde min sömn och oro dålig respektive stor. Resturangbesöket efter första showen blev också kaos. Jag fick åka dit och prata med ägaren dagen efter för att reda ut. Tre timmar senare ringer han och hotar en sångare i ensemblen.

Jag vet redan vad nästa inlägg ska handla om! Och jag har några ljuspunkter i kikaren som jag väljer att främhöva i min konstanta meditation för att klara av min tillvaro just nu.
Slutsålt både lördag och söndag. Gläd dig åt det du.

Så var vi där då... Ångesten ligger tung i min lägenhet idag kan jag berätta för er, vänner. Min lust är nu nere på noll och jag befarar att den kommer att sjunka en bra bit till fram mot kvällen. Jag ser det inte som ett självändamål att ta mig i kragen. Jag har inte lust att rycka upp mig, men jag har väl tänkt att jag ska klara av det hela och inte dra något gammalt över mig. Det vore oklokt att låta sig besegras.
Jag ska tillbaka till skolan imorgon. Imorgon ska jag vara scenmästare och byggledare. Material ska beställas, scenen ska kontrolleras, podier räknas och bäras fram, ben till de samma, arbetsplanen ska ses över och bla bla bla. Bara att skriva ner det här får mig att vilja vränga mig själv ut och in.
Nu startar jag mitt tredje år som produktionsledare på skolan. I två år har jag haft grundläggande undervisning med lite av varje och förståelse för dom andras linjer och en massa annat tjaffs. Och förvisso en liten del undervisning som har varit direkt riktad till mig, men en del av det har också varit verkstad/teknik/svets grejer. Och nu då, i trean, ska jag fortsätta med att vara byggare, tekniker, svetsare, konstruktör. Kan det vara riktigt?! Jag ska vänta i två och ett halvt år på att få komma närmare det som jag vill. Och i förra veckan när jag tittade på det preliminära schemat för nästa år så blev det inte mer inspirerande. Dom stora punkterna med föreställningarna och de långa projekten såg ok ut, men undervisningen var helt åt helvete. Av de inplanerade timmarna så var det bara tre dagar i maj som jag bryr mig om. Resten var för mig fullständigt ovidkommande.
Vad ska jag göra? Det vore så dumt att hoppa av. Oåterkalleligt liksom. Det handlar om två år där jag vet att mycket av det kommer att bli bra. Men det är ändå för mycket som inte är för mig. Delar av min längtan att försvinna är också att jag inte är särskilt utvilad. Med vintern/våren i ryggen och sen den här turnén.
Och så vet jag just nu inte om jag vill jobba med teater så jäkla mycket till heller. Lite vill jag. Men jag har också andra drömmar och viljor.
Ja... det står härliga till här på Sofielundsgatan idag. Hursomhelst är jag nöjd med att jag inte drack en droppe igår. Får träna bort lite ångest. Vi åt sent i gårkväll, så det blir en sen frukost idag. Och den ska hända nu.
V.

Första Limhamn avklarad. Allt gick bra. Bra med folk och dom som var där var glada och tacksamma.
Färre publik idag. Men hoppas på att de många släkt och vännerna ska dra upp stämningen något.

Spansk restaurang idag. Jag ska äta sjötunga. Oxe har jag ätit så många gånger i mina dagar men sjötungan har jag bara fått någon gång. Spanska tungan alltså.

Igår efter showen gick jag och tränade. Halv 11 till 20 över 11. Tror inte att jag har tränat så sent på dygnet någon gång innan. Men nu när jag har ett medlemskap på ett dygnet runt gym så måste man ju använda det. Och det var ganska behagligt. Två afrikaner och jag var där. Så det var gott om plats och svängrum. Jag hade så mycket energi som jag inte brännde under föreställningen så det skulle bara ut. antingen genom att varva ner i två timmar hemma eller så fick jag göra av med den rent fysiskt. Och att gå på Möllevångsfestivalen var igår inte ett alternativ. Ville inte öla.
Dessutom har jag har sovit som en stock i natt. Total djupsömn hela vägen.

Innan jag åker till limhamn idag så ska jag ta en bra stärkande promenad och kanske också sova en kvart till.
En sak i taget. Mera disk!
V.

nu har den kommit! Batteriet ligger på laddning och ska väl säkert göra så ett bra tag till innan jag kan komma igång och börja försöka förstå mig på kameran. Men den är fin. Mycket fin. Jag vill verkligen lära mig jobba med den.

Föreställning fyra är avklarad igår. Bäckaskog. Det gick fint, trots mycket damm och "bös" i luften. Och en krasslig klarrinettist. Vilodag idag. Hoppas att både krasslighet och damm lägger sig. På lördag är det den efterlängtade premiärmiddagen också. Det blir skönt att få lite god mat och vin. Och en fridag i slottsmiljö dagen efter.
Båda mina brödrar är i Kristianstad och är lediga. träffade dom som hastigast i går kväll över lite mat efter showen. En var och tittade igår också. Den andra kommer på söndag. Ska jag åka hem ikväll och spala spel kanske?
Det är pissigt väder i Malmö.

Igår var det ge sig själv en liten treat-dagen. Lite jobb på förmiddagen, sen kom päronen ner till malmö och vi köpte glass. Och en lampa köpte jag på Sopstationen. I koppar. kan bli bra. Sen en röd sladd att hänga lampan i, och en energiglödis. Sen ett par skor, det är tradition numer att köpa nya skor till festen på Bäckaskog varje sommar. Som tack till sig själv för gott arbete. Men varför stanna där. Det här året ska inte behöva gå till historien som ett skitår bara för att vintern-våren var en smula trist. Viktor köpte en kamera! Canon EOS 450D. Det är en bra kamera. Det är skickad och borde med lite tur kunna levereras imorgon! Imorgon är jag nu då inte i Malmö så jag får plocka den lite senare. Men den är på väg. Den ska jag lägga tid på att lära mig hantera. Folk köper kameror till höger och vänster för massor av pengar och lär sig inte hantera dom. Att ha en kamera för 8000 och sen fota på gröna auto-programet känns lite meningslöst. Jo, det blir bättre bilder än en kompaktkamera men det går ju att göra mer. Mycket mer. Det ska jag lära mig. Och jag ska använda den i skola och tjänst så mycket jag bara kan.

Härom dagen gick jag och filosoferade över hur det är att bo i Malmö, vad är speciellt med att bo här. Jag tänkte att det är en fin stad, ganska lugnt och trevligt. God matkultur och bra utbud trots att det ändå är en ganska liten stad. "Att bo i Malmö är att möta Dr.Rock på gatan och sen gå vidare", tänkte jag. Och döm om min förvåning om jag en halv minut senare inte ser Dr.Rock stå i en port och röka en handrullad! Alltså bor jag i Malmö.

Ystad är spelplatsen för idag. Bygga och riva samma dag blir det eftersom det bara är en spelning där. Lite hårt men det ska gå. Nu sitter jag och tittar på foton över lokalen och tänker hur vi ska sätta orkestern. På den lilla scenen eller i andra kortändan? Det har med entréer och exits att göra. Eftersom jag inte känner till lokalen innan och utan så vet jag inte riktigt vad som blir bäst. Hur ligger dörrar och loger? Var kan jag hänga upp ett tyg? Vi var även lite oroliga över försäljningen till Ystad, för en vecka sedan var det inte mer än 70 sålda biljetter. Nu är vi plötsligt på 230! Underbart.
Men sen väntar Bäckaskog. Vårt andra hem. Det blir lajbans.

Nu drar jag till kontoret och packar bilen. Igen.
V.

Så var premiären avklarad. Tack ska vi ha. Fint arbete sista vägen fram och så blev det bra. Jag ser ju inte föreställningarna "framifrån" så jag kan inte säga hur intensitetn och glöden är. Men av vad jag fångar upp och hör så tror jag att det gick rätt så bra. Recensioner är åsikter och inte fakta men vi läser dom ändå. Det blir lite spännande imorgon att se tidningen imorgon.

Nu är det sändagsfeeling för hela slanten. Queen - live at Wembley snurrar och jag röjer upp här och ser om jag kan få det här boet att likna något igen. Gardinerna är avklippta så dom inte släpar i golvet och nu ska jag snart gå loss på den dära tvätthögen som vill bli ihopvikt och lagd i låda. Kanske ska jag skruva lite i väggarna också.

Det blir nog också en lång promenad eller cykeltur.

People of Malmö Town and visitors, hear me when I say behåll era kläder på när ni är i stan!!! Jag vill inte se barkroppade män i skobutiken, även om det är 27 grader varmt ute. Jag vill inte se kvinnor sitta i shorts och bh och äta på en uteservering. Det gäller både dom vältränade killarna som går direkt från gymet och ut på stan för att visa upp sina pucklar, och turistande blekfeta med sin t-shirt på axeln. Jag vill inte se det. På öppen gata har man kläder på sig. Menar man att det är svettigt och obehagligt med kläder när det är så varmt så får man stanna i sin trädgård eller åka till playan. Inte i city.

Man märker att man håller ett högt tempo. Den senaste månaden har jag haft det pressat och varit igång många timmar om dygnet. Det två dagarna på midsommar borträknade, då jag inte var hemma och kunde ta tag i saker fysiskt, så är det här en av få halvlediga dagar på ett tag. Och energin har varit hög och har kunnat riktas på saker som har behövts ses till ett tag. Tvätt, handla nya strumpor, laga lite riktig mat, sola lite, tränat, städa och plocka med saker. Energin måste riktas någonstans. Flow kallas det. Hoppas det håller i hela veckan också. Premiär på fredag.

Gick en lite runda på stan för att se om jag skulle kunna uppdatera min garderob med en något tröjaktigt. Jag har för mycket som jag inte använder. Så kan jag sortera ut ett par tröjor vore det ju bra för alla. Och nog för att jag hittade lite bra tröjor, men det stora fyndet var strumporna. Länge har jag sökt efter enfärgade strumpor till herr som inte är semiklassiska med rutor eller något som gör dom acceptabla. Knallgul, -grön, och -röd. Underbart. Selected. Dom har sina stunder. Vart annat år tycker jag dom träffar rätt i sin kollektion.

Kompis det går bra nu. Ibland är att vara lycklig ett aktivt val och inte en känsla. På senaste tid har jag valt och därigenom blivit. Det funkar mycket fint. Man känner sig lite imun mot fanskap. Det är gott. Och blir saker inte som man tänkt så har man iallafall tolkningsfrihet så länge man inte vet mer än man gör. Min övertygelse om att jag ska ta det som ett gott tecken är stark. Min tolkning gör det hela mer intressant och bra.
Planerar ett Toppmöte i Köpenhamn.

Ha det som bra!

Vi är så bra! Heja Skånska Operan. Vi blir bättre och bättre för varje år på olika saker. Sen är ju föreställnignarna olika och sångare och musiker och annat folk byts ut, men vi tre - Ola, Åsa och jag - är skitbra! Det är sällan jag verkligen vill så mycket med en produktion. Senaste två veckorna har jag varit först på plats och siste man i stort sett. Det finns ingen hejd på hur mycket jag vill just nu. Visst är jag trött, men inte alls trött i kroppen eller på alla andra. Vilket man annars kan blir när man jobbar så tätt på varandra som vi gör just nu. Jag är bara lite matt i tungan och i ögonen. Och tankebanorna går ju så klart inte lika snabbt klockan 20.45 som 10.15 på dagen. Idag var det sceniskt genomdrag av andra och tredje akt med orkester. Vi närmar oss. Det var ett typiskt första run-thru med orkester. Orkester och sångare ska hitta varandra och innan man gör det så blir det lite slir och slit. Men både sångare och fantastiska musiker kämpar och jobbar. Vi är på väg att hitta det!

Dom andra är lediga imorgon. :)

Find your happy thought! Jag har min. och Always keep a diamond in your mind! Men Solomone Burke. Och Tom Waits har också gjort en bra version.
Biljetterna säljer och pressen börjar komma. Bra grej i Lokaltidningen idag. Norra Skåne och Kristianstadsbladet borde komma i början av nästa vecka. Radion igår. Hoppas vi får till den där träffen med Ystad Allehanda också. Kan inte TV komma i år!?! Vi firar ju ändå 15 år..

Har jag någon färdig mat hemma, eller blir det blandade saker och macka?

V.

Det är verkligen det! Så himla kul att vara här i Malmö och jobba med min opera. Ingenting är någonsin motsättningslöst. Det finns alltid saker som folk tycker olika om, och det är väl en jädra tur. Konst, kultur och skapande skulle bli rätt så platt om det inte fanns något att tycka någonting om. Men allt som händer hos oss är av konstruktiv natur. Idag var sitzprobe, orkestersamsjungning. Alla var så trötta när dom gick hem vid 18. Helt urblåsta. Men folk jobbar och kämpar. Alla heder.

jag är ganska bombad nu. har precis skickat iväg en massa texter till vår AD som ska sätta ihop programmet i veckan som kommer. Och en lista på vem som är vem av alla porträttbilderna har hon också fått. I helgen vill jag också uppdatera hemsidan med biografier på alla sångare. Gärna med bild också.
Traditionsenlig midsommarlunch idag. Den blir bättre och bättre för varje år. Renare, stadigare, finare. Och hembakt bröd gjorde mindre succé.
Min kropp försöker kommunicera med mig en smula genom att göra min hals lite svajig. Det är nog ett sätt att säga att jag har mycket att göra. Men jag är pigg och skrattar. Och dansar. Så länge man äter bra och dricker sina drycker så går det mesta. Det är faktiskt bara två veckor till premiär och jag är verkligen beredd att jobba som ett as för att nå det vi ska.

Idag har jag reflekterat över att jag inte har någon familj som drar och sliter i mig. Förra året hade jag jäkligt bråttom hem för att komma iväg till landet. Men inte i år. Skönt, för att jag hinner göra det jag gör nu och känner mig lung och säker. Men det är klart att det vore kul att dela sin midsommar med någon special someone. Jag gör det i tanken. Den tiden kommer. Eller kommer igen kanske. I annan form. Just nu är det praktiskt.
Fast det ska ju också gå att kombinera.

Ska jag använda mina skattepengar jag fick tillbaka på att köpa en bra kamera? Kanske. Eller väntar jag till första operalönen rullar in. Canon eller Nikon. EOS450 eller D60? Mmmm...

Nu packar jag en stund och sen dör jag några timmar. Imorgon, affischera Kristianstad och sen laga värsta midsommarmiddagen.

Jag är inne i flow. Big time. När man jobbar så är man som bäst och effektivast när man kan uppnå antingen kick eller flow. Kick är tillexempel ett genombrott, man knäcker en nöt, själv eller i grupp. Eller om man fick ett besked om att man fick dom där pengarna. Då får man vad som benämns som en kick och man får lite adrenalin in i verksamheten. Det är ofta borta dagen efter men har man lite tur så övergår det i flow istället. Det är när man känner att det flyter på, det kör, det rullar, "kompis det går bra nu". Utsträckt över en längre tid och man känner att det går ens väg, man är effektiv och saker löser sig av sig självt och man själv ska bara vara med och styra klotet.
Jag har flow. Inte för att allt går rätt eller att allt faller på plats, men det känns bara så jäkla kul att vara mig just nu. Runt om mig så finns det så många människor som är så jäkla bra på det dom gör. Och så är folk roliga, har humor, är snygga, luktar gott, har styr på sitt skit, gör det dom ska och kommer med egna lösningar och förslag. Det gör en vän av ordning glad, stolt och nöjd.

Det närmar ju sig slutspurt med Skånska Operan och vad passar bättre då än att jag har gjort min sista skoldag? Inte mycket tycker jag. Det är en så kittlande känsla att jag från och med nu ska få vara på plats och kunna göra en mycket mer fysisk skillnad för den där produktionen. Förmiddagen var jag på plats och det var underbart. Orkestern är i huset sedan i måndags och på torsdag håller vi sitzpröve/orkestersamsjungning. Då får vi verkligen en kropp på showen. Och nästa vecka så börjar Ola sätta ihop längre sjok sceniskt med orkester. Det blir grymt!
Imorgon ska jag till Ystad och titta på spelplats och sätta upp en affisch.

Det ska bli kul med allt.

Efter ett möte på eftermiddagen på skolan imorgon så har jag fritt därifrån. Det blir som att lämna en värld bakom mig. Sen ska jag göra något helt annat. De senaste tre veckorna har varit lite väl pressade kan jag tycka. Skola hela dagen fram till 18-19, sen hemma vid 20, äta och kanske också diska och sen gå i gång med Skånska Operan och annat som ska skötas. Programtexter, uppdatera hemsida, tänka lite 30-årsfest, skicka dokument, samordna och svara på saker. Jag har tyckt det varit roligt hela vägen i stort sett och bara det är en stor gevinst för mig, det är just glädjen till det jag gör just nu som jag ska jobba med har jag fått veta. Det är sanning. Men jag har gjort en miljard principval den här våren när allt har varit kaos, för att styra upp mig själv så har jag varit tvungen att säga att det är så här jag ska göra det. Och allt sånt där med att njuta och ha det bra är en del av det, och att vara glad. 'Under de sista undervisningstimmarna vi hade för i år, för någon vecka sen, var kommunikation med en Lars. Han är på oss och coachar oss och petar, han var också på mig med att jag ska le mer. Det har jag mycket att vinna på.

nu fick jag den där känslan av att jag inte håller mig till tråden.

Helgen var ganska ball. Det var en vansinng fest. 100 pers, till vardags ekonomer, uppklädda till zigenare. Leifi, Katitzi, Josef och Singoalla dansade til liveband med en sättning av tre bastubor, klarra, en batterist, klaver, banjo, mandolin,kontrabas,  harmonika. tror dom var 5 på scen. Det var mycket uppskattat och bra.

Jag sitter här och konstaterar att Peter Jöback är bättre på svenska än engelska.

Måtte nu allt gå om inte precis som jag vill så iallafall smidigt. En del saker som ska falla på plats nu de närmaste dagarna, och det kunde vara så jäkla ball om jag drog en vinstlott.

Jag SKA städa upp lite här nu.