viktork

det är lite cool att vara en av dom gamla. Nu kommer 1.or och frågar om allt möjligt hela tiden. Jag gillar det. Inte primärt för att det boostar ens självförtroende och man är förmer än någon annan, det är bara tramsbonus. Istället är det för att man då verkligen får ge uttryck för det man kan. Hur gör man det här enklast?, frågar någon. Jo, enklast gör du så här, säger jag. Och med tillägget: ..och billigast gör du så här. Jag känner att jag börjar få fatt i saker. Djupare förståelse, lugn och ro, god grund och en massa andra floskler. Men det börjar kännas bra det här. Förtröstansfull heter det på danska.

Lång väntan idag. Och många andra dagar. Jag kommer till skolan vid lunchtid för att jag ska något. Sen blir det mycket hängande och knappande innan man kan gå igång med att förbereda sig till kvällens show.
Som för övrigt börjar bli riktigt riktigt bra. Folk använder ord som succé och säger att föreställningen blir ihågkommen. Många har sagt att dom sitter och gråter när kaninen kommer. Eller när Billy tar sitt liv. Och båt-scenen är bara underbar och fylld av livslust. Vi blir överösta av lovord och vi suger i oss. Vi är överens om att vi har arbetat ihop till det. Bra årgång, bra känsla. Och så är vi snygga också.
Att det från och med nu börjar bli fullt hus varje dag gör såklart mycket till.

Helgens kanelbullens dag, 4. okt, är i planeringsstadiet. Jag har alltid velat fira det med dunder och brak, men det har alltid legat dåligt på olika sätt. Nu har jag faktiskt eget kök, råd till råvaror och framför allt ledig tid på lördagen till att baka. Det ska dofta nybakat i hela huset!

Tror nog jag tar en tur i Netto.
V.

...är ett  begrepp som jag lever efter idag. Allt som ligger framme som jag inte vill ska ligga framme ska bort. Kylen är städad och rensad. Jag sitter och väntar in min tvättid som jag egentligen ville ha haft i morse, men det kunde inte låta sig göras. Nu blir det kvällstvätt och då ska väl allt annat kunna vara klart kan man tycka. Men eftersom den där klädhögen tar upp nästan hela golvet här i "rummet" så är det några punkter på listan som får vänta tills jag har burit ner tvätten åtminstone.
Det är verkligen lite första-lediga-dagen-efter-premiären-stämning. Tvätthögen är som sagt påtaglig och de två kassarna med returpapp och hårdplast var väldigt fulla. Några damråttor har fått respass genom plastslangen in i min Hugin. en fallen hjälte i hallen i form av en nyckel-hylla har blivit uppskruvad och en tavla går jag runt med för att hitta en placering som funkar. Den ska ju synas som en egen del men också vara en del av "konstväggen".

Jag vill ha lust att dricka rödvin. Tyvärr har jag inte det. Kanske för att det är söndag och lunchtid. Men kanske också för att kroppen min känner att den ska bygga upp många depåer av energi de närmaste dagarna. Både fredag och lördag sov jag fram till 12. Det sker inte så länge för min del. Men som jag nog har vidrört någon gång tidigare så har jag ett par månaders jobb att slappna av, efter. Det är skönt att vara, från alla håll, helt utan press. Jag ska gå och träna så jag kan sätta lite press på mig själv.
De två senaste veckorna har till och med min organiserade träning fått stå till sida för konsten. Nog för att jag har jobbat fysiskt men det har inte varit på samma genomtänkta, uppbyggande sätt som ett träningspass.

Nästa söndag är det Kanelbullens Dag. Tänk på det!

V.

Ok, nu har jag inte skrivit på ett tag. Det har något med något att göra. Kan man säga. Klockan är 19.38 och vi har precis startat vårt genrep av Gökboet. Som det så ofta är, så var det lite stökigt innan showstart. Vår föreställningsledare var lite stressad av att scenen inte var klar en timme innan med pre-sets och att det stod en stege på scen. Nemas problemas. Och det är också något med att jag har det svårt att ta order från någon som kommer ny, hel och ren, utvilad, piffig klockan 11 när jag själv har varit uppe sedan 7 och blöder från båda händerna. Den enda solbränna jag har är ”fusk” från svetsande i 11 timmen.

(nu för en sekund sedan så stod nämna framför mig och hoppade med glatt leende och säger ”vi har ledigt imorgon, vi har ledigt imorgon..”Jag tror bestämt att det syntes på mig vad jag tyckte om den ramsan. Jag ska vara här klockan nio imorgon och fortsätta jobba.

Jag har varit genuint intresserad av den här föreställningen och har jobbat häcken av mig i flera månader. Har inte träffat vänner, har inte hunnit göra saker, skriva, ringa folk eller laga mat som jag vill. Nu är det bara en dag kvar och den ska jag använda precis som de andra fram tills idag. Så får det vara. På torsdag kan jag ta det lite lugnare. Även om jag såklart har planerat in styrelsemöte med Skånska Operan. Sen tror jag att jag ska försöka få en tid hos Gildaskolans massageelever på fredagen.

Nu skrattar någon i publiken väldigt mycket. Vi är i nakenscenen. Undrar om det är kul att spela naken när alla skrattar?... Jag väljer att inte pröva det.
Nu börjar det snöa inne på scen kan jag höra i mitt head-set.

Vinslövspremiären i helgen var ett annat kapitel. Jag ska se Malmöpremiären av filmen också. Då ska jag skriva något om det. Det är svårt att säga något med bara en hastig visning. Men festen var kanon. Intim och väldigt skoj.

Nu är vi i andra akten. Jag är mer på nu. Kaffet räddade mig tror jag.

Jag jobbar inte kvällspasset idag. Det har Maiken tagit. Men hon är inte här så jag sitter med en liten stund tills jag ska vidare. Koreograferna, en del av Skolen for Modern Dans, har sin avgångsföreställning nu. Premiär idag som jag har förstått det. Jag ska kila över och titta på det. Kul med något annat än galningar i Gökbot. Se lite andra människor. Ser fram emot def.
Sen ska jag tillbaka till boet och måla det som återstår. Det blir en sen kväll till. Igår var det teknisk pröve. Det är en hård dag när man har en så lång show som vi har, 3 timmar och ska ner på 2½ timmar.

På lördag är det premiär på "Vinslöv Igen". Äntligen. 9 års arbete mynnar ut i en film. Det är cool. Vi har väl alla stora förväntningar på det hela men jag tror också vi kommer vara glada för vad som än kommer att visas. Vi är tre från skolan som ska dit som det ser ut nu. Det blir riktigt bra.

Vi är nu i scenen med det första gruppterapin. Där Harding blir pressad hårt av Ratched och de andra patienterna. McMurphy tar honom i försvar och säger att han inte ska finna sig i det hela.

Nu mot SMD och dans.
V.

men ändå inte. Jag har hittat Lyngbro, Erslev på Google Earth. Det värmde. Det är märkligt att jag känner sådan dragning dit, det har inte varit ett ställe som vi har besökt varje år. kanske vart fjärde. Nog för att jag var där på Christians begravning men det har inte varit en stor del, rent tidsmässigt, av mitt liv. Men trots, jag känner en dragningskraft dit. Det känns verkligen bra att huset blev kvar i familjen.
Det finns planer på att ta sig dit över höstlovet. Men men...

nu med en telefon. Kjell&Co. hade en gamal laddare som passade till min gamla LG-lur. det är bra. jag ska lära mig använda den. Det är också kul att jag nu förstår varför jag köpte ny telefon då för ett par år sen. BAtteriet håller för ca. en kvarts samtal... Det är inte så fiffigt på något sätt. Men den är fin. Det betyder att jag får ett par veckor på mig att bestämma mig för vad jag sak ha för telefon. Jag kan gå in i butik och känna och så kan jag fråga. Det blir nog bra ändå.

den 19'e är det premiär på 'Plötsligt igen' i Vinslöv. Hoppas verkligen att jag kan komma dit. Ett par danska skallar vill också. det kan bli najs.

två och en halv vecka kvar till premiär. jag tror på det.

SEr man det utifrån så var det här kanske inte en så bra dag. Men som omnämt tidigare, jag har flow. Små små kicks kommer också emellan men det handlar för mig främst om flow för min del. Fortfarande mycket grejern kvar och vi ska helt säkert få kvällar och nätter använda framöver också. Men det går så bra. Och det blir bra. Och mina grejer funkar. Och det som inte är klart kommer att funka.
Men idag alltså. Spräckt skärm på mobilen. Kan svara. Kan också allt annat, men jag ser inte vad eller vem. Inga sms. det är mög.
Flera slag, klämmningar, stötat, gå in i saker, skickor och flisor de senaste dagarna. Man kan sätta en stålborste på en vinkelslip och borsta av gammal färg t.ex. Det man också får ut av att stålborsta är att man lär sig att man ska ha långa byxor på sig. Jag har jobbat i kortbyxor nu under augusti och det visade sig att de små ståltrådarna/borsten på stålborsten flyger av som små pilar. När man lägger bort vinkelspilen och slappnar av så märker man att det svider och kliar på sina smalben. Tittar man då ner så ser man att det liksom sitter ett tiotal otroligt tjocka hårstrån som man strax hajjar är något helt annat. När man sen börjar dra i dom så är det lite som att dom sitter fast med hullingar och strax rinner det små små bäckar av blod ned för ens annars vackra smalben.
Förra veckan fick jag också en solbränna på min vänsterarm efter en god stunds svetsning. Då ska man också ha långaarmat på sig. Bonnabränna på en arm är inte så snyggt. Och de flera hundra grader varma svetsrester som flyger upp i ens hår eller nacke är en annan frekvent förekommande förnöjelse.

Lite skadeskjuten går jag nu och sköljer av mig.

Jag har en öppen kaffeavtal. Den har varit öppen sen i maj. "Vi tar det när jag är tillbaka i Kbh" sa vi då. Nu är det "Men kanske nästa vecka?" hela tiden, men det har visat sig svårare än mycket annat. Drygt tre månader har vi väntat. Måtte det bli en bra kaffe den dagen alla inblandade får tid till det.

Hej