Två veckor senare är det bara en vecka kvar.
Den här veckan och nästa är de två veckor som är i tid och ork mest krävande för mig. Allting ska ju bli klart innan premiär, det finns inga alternativ. Så då får man jobba många timmar. Ikväll ska jag renskriva mina teckningar och förklaringar över scenbyten; vem tar vad när och vem ger signal till att det händer.
På vägen hem idag när jag promenerade med lite Sinatra i lurarna så ställer en människa sig i vägen för mig vid ett övergångsställe. Jag hinner tänka att va fan innan jag ser att det ju mycket riktigt är en kusin. Kridden! Henne har jag inte sett sen en jämn födelsedag i Gislaved för säkert två år sen. Kul! Hon bodde i Malmö i sommar och jobbar i Helsingborg. Här ska det bjudas på mat!
Då min sambo åker på barnkalas i London så blir ju jag gräsänkling. Lite skönt att det är just nu när jag ändå jobbar hela dagarna. Nästa helg är vi båda på Bäckaskog. Och idag om sex månader är vi i Kambodja... :)
Jag vill rädda Östersjön...
Hejdå.
en vecka senare är det tre veckor kvar.
Jo det gick bra tack. Visningen gick bra. Bara bra. Det var inte så märkvärdigt. Bedömningen sker inte så mycket efter resultatet utan processen från start men också vad som hänt sedan första visningen av samma uppgift. Och det gick bra. Alla konsulenter var så väldigt glada och vi var så duktiga och ingenting kunde gått bättre. Skönt med konstruktiv kritik ibland...
Nu är första året på Statens Teaterskole en period som jag kan skriva på mitt CV. I onsdags var jag där för sista gången. Det var den gemensamma städdagen då allt som blivit lagt på hög eller trasslat ihop sig ska redas ut och hängas tillbaka på sin rätta plats. Det var trevligt och gick ganska kvickt. När det var klart fixade jag till min cykel som stått på skolan sedan december och sen åkte jag hem och lagade mat. Tack för i år STS. Vi ses i oktober...
...för i augusti och september är vi på praktik. Och äntligen är det bestämt och klart att det blir Malmö Opera. Score! Jag har fått en kortfattad beskrivning om vad jag kommer att få göra i huset. Det blir lite gå runt, lite sitta med, lite se och lära. Men det blir också så att jag ska sitta med på repetitioner och inspecienta mig. Jag antar att jag hamnar på Death and the Maiden. Det ska bli mycket spännande att få komma in i huset och få se hur och vad som skiljer sig från det som jag har jobbat med och det som jag redan kan. Men det är senare det...
Fram tills dess så är det Figaro som tar tid. Tre veckor till premier idag. Eftersom jag inte varit här de två första repetitionsveckorna så har det blivit lite svårt att förstå att vi redan har kommit till där det börjar dra ihop sig. För det börjar det ju göra. På måndag börjar orkestern repa, sen börjar det bli sammandrag på repen och sen är det plötsligt dags. Ut på vägarna med en fantastisk föreställning. Jag längtar. Ola är väldigt entusiastisk och berömmer hela tiden ensemblen. Det låter väldigt fint det lilla jag har hört. Spännande.
Nu ska jag skriva vidare på programtexterna.
V.
idag
Om en timme har vi vår sista visning hær på skolan. Sen ska vi bara stæda upp efter oss och sen har jag gått ett år på skolan. Det ær en mycket lockande tanke som jag delar med flera andra har det visat sig. Det ær inte bara jag som vill gå vidare nu. Jon, ljus, ska också på turné. Thomas, skådis, ska till Italien med många andra skådisar på kurs. Neel, skådis, ska till mexiko... osv. Vi bara væntar på grønbetet nu.
Men innan dess ska vi ha årets sista avdelningsmøte. Vi sæger hej hej till Sophus som slutar och också hej hej till fyrorna som slutar. Jag dæremot återkommer. Men tre år ær mindre tid æn fyra. Det ær upplyftande.
So long.