halva veckan utan direkt insats
Stephen Sondheim ær tydligen død. han dog under 2007 fick jag veta precis før en sekund sedan. Min produktionskamrat Maiken och jag ska på ett føredrag om Sondheim på torsdag. Tim Burtons filmatisering av Sweeney Todd har premiere på måndag och det kommer pratas om den och om hans liv, verk och betydelse før musikalen som konstform - vilken har varit otroligt stor.
Sondheim ær størst! R.I.P.
Just nu har jag undervisning i Exel. Det ær ju fullkomligt otroligt vad det hær enkla lilla programmet kan. Jag ær stum av uppfylldhet. Det finns så mycket att læra dock. Alla olika funktioner måste man igenom och prova sig fram.
Jag klarar mig ganska bra i undervisning. Det hær ær verkligen sånt som jag tycker ær skoj - så længe jag førstår det. Logiska førløp som ska sættas samman och hålla reda på vilken formel som styr vad. Hålla styr. Det ær min grej.
Omkring 45 personer kom och sjøng før oss igår. Många var bra. En del var bættre och en del har vi redan glømt. Till helgen har vi lika många till. Det kommer bli svårt att vælja. Ett jækla pussel brukar det vara. "Om vi tar honom som greven och hon som Susanna - då blir det inte så kul med han dær som Figaro. Då tar vi honom istællet..." Allting hænger ihop.
Eftersom jag var i Malmø igår så ær idag min førsta skoldag. Och den ær snart slut. Så har halva veckan gått. Vi har inte någon øverdrivet betungande undervisning. Enstaka kurser och spridda møten. Lærorikt och bra på alla sætt och inget man vill eller kan missa, men inte så svårt eller jobbigt. Hoppas på en snabb vecka så jag kan komma hem till Malmø.
I min mailsignatur har jag ændrat adress och lagt till hemnummer! Nu blir det snart på riktigt. Min førsta hemtelefon. Bara en sån grej. Hædanefter ær føljande mina kontaktuppgifter:
Viktor Korsgård Magnusson
Kilian Zollsgatan 27A
217 56 Malmö
+46 (0) 735 124355
+46 (0) 40 910139
[email protected]
Heja Danmark.
Nej, jag såg inte matchen men har underättat mig om att Danmark grät "...glädjetårar efter EM-guld" Det gör mig glad. Deras första guld i handbollssammanhang som jag har förstått det. Sverige slutade visst femma tror jag. det är ju fint det också.
Nej, jag såg inte matchen. Jag ägnade mig åt kultur istället! Kander/Ebb's musikal Zorba om ett litet grekiskt samhälle där livet har sin egna gång. Ronny Danielsson har regiserat föreställningen på Malmö Operan. Det var ganska snyggt. Mycket scenografi. En del snygg korreografi. Tyvärr hamnade jag lite långt ut på kanten så en del fick jag tänka mig. Ronny hade som krav att föreställningen skulle spelas i det som kallas A-salong (salongens väggar kan flyttas så man kan ha olika stor publik, A-salongen är den största) så ut på kanten i det här fallet är långt ut på kanten. Men jag tyckte det var sevärt. Föreställningen fick ganska sval respons av kritiker och Petra Nielsen fick mycket skit för att många ansåg att hon inte höll röstmässigt. Det gör hon inte... Hon är helt slut i rösten. Inget omfång, ingen klang, ingen kraft och varken huvudrösten eller beltandet gick. Skumt att se en West End-stjärna så förstörd. Men på det hela taget så tyckte jag föreställningen var helt ok.
I onsdags smet jag iväg och tittade på opera, på det Kongelige's gamla scen för första gången. Nya huset ligger ute på Holmen precis som min skola, men den gamla scenen som ligger vid Kongens Nytorv har funnits i 130 år eller något sånt. Det är ett tjusigt rum. Föreställningen var jag inte eld och lågor över men Mozart är mästaren. När han var 16 år skrev han sin sjunde opera - Lucio Silla. En opera om en diktator och hans kärleks- och maktbekymmer. Musiken är underbar och sångarna gjorde ett gott jobb. Nog för att en del av ariorna är långa och det var lite för mycket recitativ för min del, men när det gäller så klingar det så bra.
Helgen har också gått lite i Mozart spår. Som förbereldese till kommande veckas provsjungningar för Figaros brölopp åkte jag till biblioteket och hyrde nämnda opera på dvd och Beaumarchais'es skådespel med samma namn, som operan baserats på. Jag har sett filmen och tänker läsa stycket också. Det är som en del utan den nya proffesionella Viktor. Att vara påläst är mycket av en känsla. En känsla som jag gärna har. Det ger ett lugn och ett berättigande att få njuta på ett extra sett. Man ska veta vad man sysslar med.
I kväll vid midnatt undefär kommer Loppa hem från Indien. Wohoo! Innan hon kommer ska jag hinna med att ändra om lite här hemma. :)
Hejdå
Ljudet ær ju helt centralt
Men det att det tar lång tid blir såklart också frustrerande. Jag har vældigt svårt før att arbeta med någon hængande øver axeln, men blir så illa tvungen nær vi bara har två stationer på fyra elever. Jag blir ineffektiv*.
* : " - Vad ær det mest ineffektiva du kan tænka dig? - Det ær att under lång tid och mycket møda INTE læra sig cykla..."
I næsta vecka har vi provsjungningar med Skånska Operan. Kanske kan man sæga att det først ær då det på allvar børjar. Nær man får ansikten på vem som man kanske kan tænka sig ska sjunga olika roller. Fram tills nu har våra førberedelser bara varit i pappersform och øver mail. Nu tar Figaros Brøllop en mer køttslig form. Det kænns bra.
Och sen att det ær lattjo att lyssna på sångare gør ju sitt till också. Næstan 100 personer ska vi lyssna på på tre dagar! Hær gæller det att bunkra upp med energi. Det blir pasta dagarna innan. "Pasta ær bra ja."
Førra veckan såg jag danmarks nationalopera Maskerade. Skriven tidigt 1900-tal av Carl Nielsen efter Holbergs komedi. Jag var imponerad. Dels har man gjort en bra førestællning, publikfrieri med cirkusartister och en scenografi som inte går av på mitten. Men också, vilket jag mærker mer och mer allteftersom tiden går, før musikens skull. Det ær riktigt snygg musik som tas væl om hand av det uteslutande danska sångarna. Næsta førestællningn hade jag tænkt skulle bli Poppeas Kroning. En helt annan opera...
Får jag gå hem nu?
V.
Motvind!
Ja det dær med att man borde skriva oftare ær ju något som jag kan arbeta på. Det ær ju inte det att det inte hænder saker, men prioriteringsordningar måste man ju få ha tycker jag.
I helgen var jag hos pæronen och blev kommenderad att stæda och sortera bland alla mina løsa kassar och prylar på vinden. Det var relativt angenæmt må jag sæga. Jag hittade massor av framførallt papper som væckte minnen. Och alla mina analoga foton! Och alla mina sparade teaterprogram och en kasse full av gamla biljetter och flyers och andra små lappar som på minner mig om vad jag har gjort med mitt liv. Givetvist fann jag mitt stora projekt som løpte under hela gymnasiet också. Ni vet dom dær små grejerna som sitter på aluminiumburkar som man øppnar dom med, nycklar heter dom, sådana samlade jag på i tre år. Upphængda på en tråd stræcker dom sig øver tre meter.
Min dator ær icke længre funktionsduglig. Det ær som man sæger trasig. En ny hårddisk ær køpt och jag væntar bara på att jag ska få tag på några återstællningsskivor så ska jag byta disk och forhoppningsvis vara på banan igen. I mitt lilla rum, medveten om att jag snart ska flytta dærifrån, det ær mørkt och regnigt ute, min cykel ær trasig, Loppa ær i Indien... jag kænner mig fullkomligt avskærmad från værlden. Det ska bli så skønt att flytta hem!
På skolan ska vi ta upp en delvis ny strid mot ledningen. Eller det kanske inte behøver bli en strid men vi ska førsøka tala dom till rætta i en fråga. Från ministerhåll har man tydligt gjort klart att Statens Teaterskole skall upprætta en producentutbildning. Den kommer nu på prov till høsten att tillhøra det som heter efteruddanelsen, vara ett år och vænda sig till folk som redan ær utbildade eller har jobbat ett tag. Men det finns tankar om att det ska bli en fyraårig utbildning som tar allt från scratch. Det kænns ju inte så bra får man sæga. De flesta som går på produktionslinjen har ju en tanke om att vi vill jobba relativt administrativt och planera, rita och vara ansvariga før saker och ting. Och det ær också det vi lær oss delvis. Men vår utbildning ær också en scenmæstarutbildning. Men så ska man då ha en linje som heter producent som kommer gøra alla dom balla grejerna som de flesta på produktion vill. Ska då produktion vara kvar i den form som det ær nu. Før dom tilltænkt fyra eleverna på producent och vi kommer att i stor utstræckning søka samma jobb och det kænns ju inte så inspirerande i den hær lilla branchen. Vi elever ønskar att man i så fall gør om produktionslinjen till en ren scenmæstarlinje och producenterna får en egen linje. Jag har ju den førdelen att jag kan søka jobb både i Danmark och Sverige men eftersom jag har tænkt mig att bo i Malmøtrakten så finns det ju fler æn jag som ær tvåspråkiga så jag har inte så mycket før det ændå.
Ibland kæmpar man mot sig sjælv. Ibland mot sin granne. Borde inte jag och grannen bilda ett par och kæmpa mot gemensamt mål? Motvind!
Nu ska jag tjyvåka Metro hem och smida planer.
V.
en söndag i januari
Nu har det gått tre veckor sedan jag lämnade skolan och jag har inte gjort det jag trodde jag skulle ha gjort. Alla dom där filmerna som vi skulle se och dom där promenaderna. Vi har haft fullt upp med annat. Och imorgon ska jag lära mig saker igen. Tillbaka till skolan. Det blir spännande. Kommer jag ihåg hur man pratar lite danska? Känner mina kamrater igen mig? Luktar jag illa? Hittar jag till skolan? Nåja.
Vilket bröllop det var. Du milde! Ingenting kunde ha varit bättre. Alla var vackra, brudgummen och alla andra skottar hade kilt (som är så vansinnigt snyggt), bandet var bra, och toastmastern var den bästa av alla, maten och vinerna var toppen, tårtan var utsökt, säckpipan var perfekt, stämningen var hjärtlig, alla tal var i toppklass osv. Ingenting kunde ha varit bättre.
Och sen nyår då. I Lund blev det. Det var trevligt.
Mer än hälften av alla dagar under lovet har varit dagar med middagar. God mat i alla möjliga former har en röd tråd i tre veckor. Min egen vegetariska bönlasagne med chèvre minns jag. Indiska bordet häromdagen blev mycket uppskattat. Och igår var det restaurang Lemongrass som stod för maten när Ola, Åsa och jag med respektive var ute och åt. Flera gånger har jag reflekterat och tänkt att jag har det väldigt bra. Bilden av genomsnittsstudenten är en schablon vari jag inte syns igenom. Jag har det så bra och jag njuter av det.
LÄS OM ÅRET SOM KOMMER.
Några föreställningar har beskådats under lovet.
1 januari - Hansel und Gretel, direktsänd från Metropolitan i New York på bioduk på Spegeln i Malmö. Inte så dumt alls faktiskt. Det fungerade väldigt bra. Nog för att man inte fick livekänslan från musikergraven men det var helt okej för att ljudet var så bra ändå. Föreställningen var ganska skoj. Mycket rekvisita som var specialtillverkad. Stora scenbyten med snygga rum.
4 januari ? Snövit, teater/dansföreställning på Hipp av Kajsa Giertz. Dom spelar januari ut så åk och se den. Allting var så poetiskt och vackert. Alla spelade samma föreställning och alla drog åt samma håll. Föreställningen var en kropp som rörde sig runt på scenen. Jag var väldigt nöjd.
5 januari ? Faust, opera på Malmö Opera av Gounod. En produktion från 2005 som lyfts upp igen. Vi undrade lite varför. Ingen i sällskapet, Skånska Operan med respektive, förstod riktigt vart vi skulle och vad som var fabeln i det hela. Varför var det lagt i Sverige - idag? Med soldater. Och sopranen som inte tog tag i sina arier och berättade varför hon dödade sitt barn. Bengt Krantz som Méphistophélès var kanon och hans fyra dansare som dennes entourage var det bästa med föreställning.
Nu firar jag lite födelsedag i stillhet och åker till Köpenhamn senare.
I mitten av februari går flyttlasset på riktigt hit till Malmö. Det ser vi fram emot. Vi har i dagarna köpt hyllor och blandade möbler och förvaring för att underlätta inflyttningen. Jag har inte så mycket möbler nu i kph men kläder och innehållet i min stora bokhylla ska ju in här i lägenheten. Det ska bli så skoj att flytta! Jag trivs verkligen här med plats och ett riktigt kök.
Ny är det lunch!
Hejdå.