En torsdag

Nu har det gått lite dryg ett dygn och jag har satt mig sjælv i arbete. Projektet vi ær i gång med ær ænnu inte så tidskrævande så jag gør saker som också ska få plats.
Nyss pratade jag med en producent på MalmøOpera om praktikplats till starten på næsta læsår.
Death and the Maiden har en repetitionsperiod som ligger helt i fas med skolans tanke om praktikperiod. Det skulle vara så skønt om det kunde læsa sig. Jag vill in i det huset och se hur det fungerar. Producenten verkade inte omøjlig. Han skulle titta på det och återkomma. Nu ska jag bara sælja in idén till Sophus, min huvudlærare, och utbildningsledaren Anette. Jag vill jag vill jag vill.

Igår kækade vi på indiern på lilla torg. Servetrisen som tog vår bestællning glømde att ge vidare den till køket. 40 minuter senare kom hon och berættade det. Sen gick det iofs ganska snabbt. Och vi fick ølen gratis så det var væl ok. God mat. Førsta måltiden utomhus før iår!

I morgon ær det Hamlet-tema på svt. Lars Norén uppsættning ska visas. Och något om Valdemar Holms produktions också. Inte helt klar øver programmet men jag ska se det och njuta. Det hoppas jag fler gør. Jag var lyrisk øver Noréns uppsættning nær jag såg den i Helsingør i høstas.

På lørdag ska jag førsøka se Skånes Dansteaters Voices på MalmøOperan. Dans och musik. Dansafton...

Nu kanske jag ska æta lunch eller något. Kanske kasta ett frisbee. Och sen ska vi brainstorma om uppgift två i vår grupp. Næsta visning ær på tisdag. En dag mer æn till uppgift ett.

V.

En annan onsdag

Vædret ær inte att klaga på. Vi æter våra luncher utomhus och håller produktionsmøte ute. Det ær bra.
Vi har precis børjat vårt sista stora projekt før året i skolan. Nu ær vi tillsammans igen; instruktion, scenograf, ljud ljus, rekvisita, produktion och skådisar. Vi får uppgifter som ska løsas på given tid. Førsta uppgiften har vi en och en halv dag till. Det ær slutgiltig visning i eftermiddag. Det ær væl också bra.
Men jag ær uttråkad. Fulltsændigt. Det ær fint att få utmana sig och jobba med små medel i små rum med många mænniskor som alla har sin aspekt och tanke om hur något ska gøras. Jag har inte lika mycket åsikt som alla andra, jag vill mest se till att det vi kommer øverens om hålls och att det fungerar som det ska. Många kockar ær vi redan. Dærmed inte sagt att jag ær passiv och inte bryr mig, men jag anvænder inga veton.
Men jag ær uttråkad... Æven om det ær ett nyttprojekt som børjade i måndags så kænns det gammalt. Men det ær nog det faktum att det ær skola som får mig att vilja kasta det i skøn. Finge jag vælja sjælv och bestæmma vad jag skulle gøra just nu så skulle jag vara i Malmø och sitta med Skånska Operan. Dels før att det behøvs men också før att det ær ett projekt som jag vet att jag ændå ska in i med full fart såsmåningom. Nu blir det inte riktigt så som jag vill. Jag har inte tiden. Vi har en kanonbra scenograf som ær i ritikgt god tid och ær proffesionell och stæller relevanta frågor så har jag inte tid att tag i det. Frusturation! Och jag vill jobba med ett projekt som betyder något i større sammanhang. I ett skolsammanhang behøver jag ju egentligen inte ta hænsyn till någon annan æn mig sjælv och det som jag ska læra mig. Men arbetar man så har man pløtsligt en hel ensemble som man ansvarar før, finansiærer, sponsorer, bidragsgivare, publik(!), press m.m. Det blir så många andra inblandade. På riktigt liksom.
Nu gick min tid ut. Får fortrsætta senare.

En onsdag veckan efter

Næstved ær en fin stad och dær kan man ha mycket skoj. Speciellt nær det står barnteaterfestival på dagsordningen. Vilken vecka. Jag har tre punkter som jag snabbt ska ta upp. Min tanke var ju att rapportera från festivalen men det var en utopi, det fanns saker att gøra får man ju sæga.

1. Min teater.
Baggårdsteatret som håller till fast nere i Svendborg på Fyn. Dom føljde jag och Erik (lydtekniker) under veckan och hjælpte dom stælla upp och riva. Vi hade nog tur. Det var en medlestor teater i ungdomsteaterbranchen med ganska friska idéer och unga mænniskor i samarbete med rutinerade tekniker och skådisar. Två olika førestællningar hade dom med sig till Næstved; Opsang om tånåringar och de sju dødssynderna, och Gud'me om att læmna landsortens sækerhet eller satsa stort och flytta till stan. Opsang var en av de bæsta førestællningarna jag såg under veckan. Sammantaget var det kanonfint att vara med teatern, både socialt, tekniskt och konstnærligt.

2. Alla førestællningar. Øver 30'000 biljetter till øver 500 førestællningar av 150 produktioner av 100 tetergrupper. Ungefær 15 førestællningar bevistade jag. Några riktigt riktigt bra teaterupplevelser och en och annan som var dåliga. Och Holbergsteatetret som står i en klass før sig i fullkomlig uselhet. Belive me when i say - This man is seriously damage. Han ær sjuk i huvudet och hans førestællning før ca. mellanstadiet var helt helt... fel. han sniffade tændargas, brack Bacardi, læt en 8-åring tænda eld på en fyrvekeripjæs som hamnade i huvudet på en annan, samma 8-åring fick en snara runt halsen och skulle hængas, han hade inte koll på sin rekvisita, kunde inte texten, spelade dålig efter ett dåligt koncept. Jag har bilder på det.
Men också några en av de bæsta førestællningarna på længe. En helt vansinnig och absurd version av Kung Ubu (sjukt bra musiker hade dom med sig), Opsang som jag næmnde innan och Oskar, efter en bok av Jonathan Safran Foer. En otroligt gripande historia om en pojke som misst sin far i WTC 9/11. Vældigt vælspelat och drabbande, alla satt och snyftade i kapp med varandra. Någon var helt førstørd men jag ær øvertygad om att det bara var stærkande. Æven Oskar hade vældigt fin musik som framførdes live. Applåder till det!

3. Festivalen. Vi har haft det så otroligt skoj! Dels vi 20 1.årselever från Statens, men att få møta ettorna från skådespelarskolorna i Odense och Århus var angenæma upplevelser. Stugbyn som vi alla bodde i fungerade som ett vældigt bra basecamp dær vi hade næra till varandra och festerna ambulerade mellan stugorna hela veckan. Det blev många sena nætter och tidiga morgnar. Det fria kaffet inne på festivalens hjærta var mycket uppskattat. Helva veckan har varit ett lyxkorus. Fin stad, bra teater, bra arrangerat, bra fest, hærliga hennafærgade mænniskor i alla åldrar, bra underhållning och bra væder.

Nu ær det veckan efter och vi ær tillbaka i skolan før fulla muggar. Det ær ok. Vi ær många som menar att vi borde ha fått fritt i måndags. Idag ær ændå 11 skoldagen i rad varav 8 varit på festivalen. Fast vi har det ganska lugnt den hær veckan med lite introduktioner till det projektet vi ska in i från och med måndag. Hela førstaåret jobbar ihop delat på två. Vi kommer fram tills sommarlovet att få fyra olika uppgifter. Den førsta har vi 1½ dag till att løsa och få fram en visning på. Den sista har vi 17 dagar till.

Nu var det viss tid før kultur- o idéhistoria.
ajøss.


Snabbt förväl.

Nu har vi haft förberedelse till Barnteaterfestivalen i vå dagar och det är dags att åka dit. Jag sitter och lägger över ny musik på telefonen så att jag har något att lyssna på om det blir tråkigt. Men i motsats till vad jag skrev sist så ser jag verkligen fram emot det här spektaklet. Alla som har varit där innan säger att det är tipptop. Och allt detta snack om det där nattcaféet. Det måste vi testa. Och volleybollturneringen. Och den dära workshopen på onsdag. Och givetvis alla hundratals föreställningar. Nog ska det bli skoj alltid.

I torsdags tittade jag på Jenny från Hörby på Intiman. Märklig föreställning. Bra spelat, skojig scen, bra ljus, bra text, angeläget... men. Vi blev inte kloka på det. Träffade instruktörs-Daniel där och vi försökte resonera runt vad föreställningen ville men utan några bra svar. Det var något osagt och ouppklarat över historian. Men bra...

I fredags var det teknikerfest hos vår utbildningsledare i hennes hus i Helsingör. Vilket hus!! Gammalt, korsvirke med bjälkar inomhus, annex, supercool innergård, tre vånigar med snetak högst upp. Alla skulle ha ett sånt hus. Festen var också bra. Maten var mycket.

Har inte tid till det här nu. Måste packa ner mig själv och åka iväg till skolan för att hinna med vår buss. Hoppas jag kan skriva från festivalen. Tills nästa gång - hej.

Vem lurar vem?

Mig veterligen så har jag inte blivit lurad idag. På rak arm så kan jag inte komma på något tillfälle då jag skulle kunna ha blivit lurad heller. Att jag kom till skolan var inget lur. Att jag byggde en båt var inget lur. Nej, inget lur alls.


Nästa vecka ska jag på barnteaterfestival i Naestved. Söndag till söndag. Vi åker med skolan och ska vara tillknutna en grupp under veckan och hjälpa och följa dom. Jag och Erik, min ljud man från blåskägg, ska jobba med en grupp som heter Baggårdsteatret. Det är det jag vet. Om hela veckan. Det finns massor av material i en hög framför mig; scheman, program, deltagarlistor, föreställningsinformation, praktisk info m.m. Snart ska jag ta mig igenom den högen. Det jag är mest intresserad av är den praktiska informationen. Hur ska det gå till att vara isolerad med människor som jag aldrig tidigare har spenderat mer än dag och kvällstid med. Nu ska vi hänga ihop tätt i åtta dagar. Hur ska vi bo? Ska vi själva laga mat? Kommer jag få laga all mat hela tiden? Jag har mina renhets- och hygieniska krav - vad kommer att hända med dom? Någon pratade om lunchbiljetter, det vill jag ha. Någon pratade om att det spelas många väldigt bra föreställningar, det vill jag också ha. Många pratar om att det är öl hela tiden, det orkar jag inte. Jag vill ha rödvin. Det ska bli skoj och jag ser nog fram emot det.


I fredags såg jag Stormen på Hipp. Det var lite kul. Det slog inte undan benen på en men det fanns helt klart ett underhållningsvärde i vad som visades. Mange Schmitz, Erik Olsson och Fredrik Gunnarsson utgjorde en glad trio som med mycket fysik och en del väldigt tramsig humor värmde. Lite tecknad film-känsla.

Söndagen gick till att titta på en nyskriven musikal i Lund - Den Bästa av Världar. Det är en moderniserad Candide, med slutrepliken "låt oss odla vår trädgård". Ola Hörling har regisserat och koreograferat. En del var bra. En del var nyskrivet och vad som i det kölvattnet tillhör. Text och manus var inte helt hundra tillslipat och det ligger lite fel i munnen på sångarna. Killen som spelade huvudrollen, Candide, sjöng bra liksom ensemblen i helhet. Vi gillade militärnumret


Ibland vill jag bara sluta skolan direkt. Eller om jag skulle vetat att det här är sista terminen jag går nu. Jag vill ut i branchen och börja göra saker istället för att gå runt i en isolerad värld och skruva ihop träläkter och tejpa upp stora papper. Just nu gör vi bauprober som är ett tyskt ord för engelskans "mockup". Det betyder att vi bygger scenografier i skala 1:1 med enkla material för att tillsammans med regisör och scenograf se om det ser ut som vi tänkt, kolla siktlinjer, storlek, funktioner osv. Det är lite småkul men jag vill göra något annat. Lite trött på att gå i rum utan fönster i arbetskläder och säkerhetsskor. Att komma till skolan och byta om från mina fina kläder varje dag är ledsamt. Jag vill möta våren i mina rena kläder!

Och så vill jag lära mig handskas med människor istället för pinnar. Lägga budget istället för att tejpa. Kommunikationsundervisning istället för självständigt arbete i svarta små rum. Skolans svar på det är "det kommer, i trean..." Så varför bråka. Det kommer ju. Jo tack. Och dom två åren fram dit är en långväntan där vi får förhårdnade händer och brännskador av svetsandet.

Skönt att ha Skånska Operan just nu. Jag vill ibland inget annat än att bara jobba med Figaro. Varje rast försöker jag kolla mailen, redigera produktionsplanen, skriva ner en idé, ringa ett samtal - något som har med sommaren att göra. Det är skoj. Får bara passa mig så jag inte låter det ta över från skolarbetet. Även om det är det jag vill. Nu krävs det diciplin.


Imorgon är det lite sovmorgon. Första 11.00 på skolan. God natt.