viktork

Var sjätte dag bloggar jag. Omedvetet har det blivit så. För länge sedan när bloggen var pinfärsk så bloggade jag om allt och hade hela tiden något att skriva om. Då var jag i Malmö och var inte i närheten av så upptagen som jag är nu för tiden. Inte det att jag har många saker att göra, bara det att det jag gör tar massor av tid. Det enda jag gör, i stort sett, är skolan. Både onsdag och torsdag blev heldagar. Åka hemmifrån vid 8, lektioner och sånt till 16, något möte, sen direkt upp på stan till föreställning och sen komma hem vid 23. I torsdags när hela klassen var i Helsingör och kikade på Hamlet så var jag inte hemma förrän 01. Jag funderade på det där med 11-timmarsregeln. Min prodktionskollega sa att den fanns i Danmark också men sällan användes. Vi jobbar ju med teater, då får man offra lite. Fuck vad jag vill komma bort från det tänket. Tacksamheten som förväntas när man jobbar med teater. Vi diskuterade det mycket i sommras med sångarna som ofta känner att dom bara ska vara glada för att dom får sjunga och göra det dom älskar. Få betalt? Nej icke...
Jag är glad över att jag nu går en utbildning som är grundlig och gedigen och jag kommer att ha stora möjligheter att få ett bra jobb med möjlighet till bra anställningsformer. Ett "riktigt" jobb. Ibland längtar jag bara tills jag är klar. Men jag ska nog ha lite kul på vägen också.

Idag såg jag en presentationsföresällning på skolan. 4-års skådisar och 3-års tekniker. Handbag hette stycket. Det var ok. Jag blev inte riktigt berörd. Kanske var det en typisk matiné-känsla. En söndag klockan 14 ger man inte de bästa showerna. Det minns jag tydligt från mina höstar i Kristianstad.

I torsdag var det veckans höjdpunkt. Hamlet på Kronborg Slott i Helsingör. Men jag tar det från början. På Roma Teater på Gotland spelar man Shakespeare varje sommar. I år fick Lars Norén uppdraget att regisera Hamlet där. Produktionen blev en samproduktion mellan Roma och RiksDrama. Tanken var att produktionen skulle ut på turné efter att den spelats på Gotland. Sen kom så Kronborg in i spelet. Det är ju orginalslottet där Hamlet utspelar sig. Där har dom varje år Hamlet-sommar. En ny produktion/version av Hamlet varje år. I år blev det Noréns. Efter att den spelats där så ska den så på svensk turné hela hösten.
Om den spelas på en scen nära dig som läser det här - gå och se! Det var teaterhantverk av hög klass. Norén har öga för casting. Och hans sätt att regisera språket är så otroligt snyggt. Han är en av de mest musikaliska människor som finns i landet. Det flyter på ett så märkligt sätt och det är till och från en njutning att bara lyssna. Uppsättningen är tämligen enkel. Snygg, tydlig, rak, ganska nedbantad, direkt på. Föreställningen är också väldigt Norénsk och jag gillar allt.
För att se var Hamlet spelas, Riskteatern.

Dagen innan såg jag en liten pärla på Folkteatret. En nypremier på en föreställning som heter August. Fyra gråa clowner som "berättar" om relationer, ensamhet, drömmar och en del annat trams. Det blir väldigt skoj ibland. Men en del känns som det bara var nummer på nummer. En liten pärla är rätta ordet.

Imorgon börjar min undervisning i verkstad. Det ska bli kul att få jobba lite med händerna. Helgen har delvis gått till att gå in mina nya säkerhetsskor. Skolan betalar!  Jag trivs.
Nu ska jag ut i köket och försöka sätta i mig lite av min ost. Jag tittade bara på priset och inte vad det var för ost. Den är extra lagrad och stark. Den luktar så illa. Metaforer är överflöiga. Ostjävlen luktar helt enkelt bara väldigt illa. Mycket sylt eller tomat och salt. Snålhetens baksida. Mög.

Miraklet spelas i drygt en vecka till på Kaledoskop K2 i Köpenhamn. Det är en av de mest märkliga teaterupplevelser som jag har varit med om. Teknikbudgeten ligger på runt 2 miljoner kronor och man har slagit på stort. Det är ett jäkligt häftigt tekniskt, förtrollande projekt. 3D på scen. Genom att projicera saker ner på en vit skärm som ligger 166 centimeter under scenens golvhöjd, och samtidigt ha en speciell skärm hängande på sned ovanför skärmen så kan man få saker att sväva i luften. Det är en mycket avancerad teknik som kräver anpassning på millimetern. När skådisarna står på en linje som är 166 centimeter från där den genomskinliga skärmen börjar så kan dom spela tillsammans med det som projiceras. T.ex. så lyfte man in en sexkantig kub på scenen, som man sen fick till att se ut som en fontän eftersom man projicerade själva vattnet. Står skådisarna rätt så kan dom "tvätta" sig i vattnet. DNA-kedjorna på bilden är ett annat exempel.
Skådespeleriet, texten, dramaturgi, budskap och story hade inte ägnats så mycket tid eller omtanke. När vi fick en liten rundvisning på tekniken så var det inget som det hymlades med, det har varit tekniken man ägnat sig åt. Skoj att vara skådis ibland.


Nummer två var också ganska märklig, men på ett övervägande gott sätt. För några år sedan så kom det en film som heter Hedwig and the Angry Inch. Det är en mörk historia om en mycket bitter man i östtyskland och senare USA på 50- och 60-talet. Det är en rock-musik-teater med hög volym som presenteras på Nörebro Teater under hösten. Jag hamnade på premieren i torsdags utan att veta om det. Vi fick gå via en gästlärare som är Produktionsledare. Men han sa inte att det var premier. Röda mattan med eld, fyra fem fotografer. många dragqueens och mycket posh. Men det var en bra show och en riktigt tuff insats av Anders W. Berthelsen, som gjorde Hedwig. 1.45 utan paus. Sjunger massor av slitsam rock och ska spela en hel del teater. En sann dansk hjälte.

I lördags var jag så på Malmö Dramatiska Teater och tittade på Brott och Straff. Stora delar av produktionsteamet är utbildade på min skola. En snygg föreställning har dom fått ihop. Scenografin är sjukt snygg och används i många avseenden väldigt väl. Den stora väggen som man kan klättra upp "i", eller på de små hyllorna, används knappt alls. Magnus Schmitz är bra som Raskolnkov och jag blir än en gång övertygad om Pär Malmström. Han är rolig att titta på. Energi och spelglädje. Jag gillar också föreställningen för att den är intressant. Att vara konstant intresserad på vad som händer på en scen där dom pratar om filosofi i långa dialogscener kan vara lite ansträngande, men jag tycker det är intressant och lite spännande hela tiden. Ibland blev det lite för jämt, inga dalar och inga toppar. Men i allt så var det en väldigt bra kväll.

I veckan ska vi planera Kulturnatten på skolan. Det börjar bli bråttom. Vi skulle ha haft ett möte och information från den ansvariga läraren idag. Men det blev inget. Det skulle skjutas på ännu mer. Men jag höll ett eget litet möte och ska på allvar ta tag i saker i morgon. Jag vill ha deadline på aktiviteter på fredag, men det kommer nog inte att hända. Vi har många bra idéer om vad som ska göras. Men vi måste sätta ordentlig fart om det ska kunna bli något av alla idéer också. Det kommer att gå bra. Jag har köpt en arkivmapp. Där ska jag ha alla viktiga papper i olika kategorier. Hur kan något gå fel när jag kommer att vara sååå strukturerad.

V.

I tisdags var vi förstaårselever på Operaen och såg Jacques Offenbachs Hoffmanns eventyr. Vi börjar med huset. Det är alltså det nya operahuset ute på holmen, där också skolan ligger, vi pratar om. Det är helt vildt va påkostat det är. Och resultatet är så coolt. Jag gillar det verkligen. Foljén är en uppenbarelse i sig. Alla glasrutor på alla våningar gör att man kan få en vy över Köpenhamn som slår mycket annat. Panorama. Som den sucker jag är på utsikter så var jag nöjd redan innan showen startat. Salongen är också imponerande. Allt är snyggt och välgjort.
Våra biljetter däremot, dom var inte så påkostade. Tredje balkongen bakom femte bänkraden - ståplats. Tack för den. Men som den fisförnäma åskådare jag är så "satt" jag inte där jag skulle. Tredje bänk på parketten tyckte jag var mer lockande. Jag tog min produktions-kollega och gick ner och satte oss. Jag trivdes.
Föreställninen? Tja, den var inte så engagerande faktiskt. Några bra röster, några ganska trista. Hoffman själv hade en speciell tenor. Avspänd, men inte lätt och mjuk. Kraftfull och klar men inte så köttig och pompös. Men snyggt. Fast i precis sista slutminuten då han sjunger till sin Stella och ropar på henne så kom det en liten tupp ur halsen. Den var inte stor och tydlig men den var där.
Den 1 oktober har LaBohème premier. Den ska jag se. Och flera andra spektakel.

Idag på lunchen uppdagades det att jag har betalat min hyra för augusti två gånger. Mög. Desto roligare blev det när vi återsamlades till lektionen och jag satt med min kod-dosa i handen. Danskarna har inte sådana moderniteter och var mycket imponerade av vad jag hade att berätta om min lilla internetbanksnyckel. Jag kände mig som den rika västerlänningen! Det var kul.

Lektionen på eftermiddagen idag var en introduktion till Ljud. Ljud i bred bemärkelse. En skådis, musiker, kompinist och sångar pratade med oss i tre timmar om ljud. Han hade också med sig en uppsjö av instrument som han använder sig av när han gör sina ljudväggar till föreställningar. Det var en del vanliga grejer som regnrör, afrikanska maraccas, vindspel, speldosor, klockor och grejer. Men så hade han en del prylar som fick mig att verkligen tappa hakan. Några mässingsskålar i olika storlekar som man drog en liten påk runt, som när man spelar på ett vinglas. Skålen sattes i svängning och det blev väldigt starka ljud. Ännu märkligare blev det när man spelade med en vanlig stråke på skålarna. Ett industriellt ljud, metalliskt. Vi spelade också med stråke på ett cyckelhjul. Och med en studsboll på en skruv som man drar på strängarna på ett piano så låter det som en val. Med andra ord så har jag lärt mig mycket nyttigt idag.

Förra helgen var jag hemma. Dels för att jag ville och dels för att det vankades kalas. Överraskningsfest, 30 år, för en bekant till Loppa egentligen. Men branchen är så jäkla liten i Malmö så jag kände eller hade koll på de flesta av gästerna. Det blev hursomhelst en väldigt rolig kväll. Vi dansade och jag blev dubbad till schlagerkung för mina dansinsatser. Respekt! Peter och hans Lina ska bli föräldrar för första gången vilken dag som helst. Också respekt.

Farfar dog för ett tag sen. Minns inte om jag har skrivit om det. Han skulle fylla 95 senare i år. Det har inte varit oväntat på något sätt att han skulle dö, och ärligt talat så har det inte varit sorg som har präglat mina tankar om honom sen dess. Mer fundersamhet. I onsdags var det begravning och jag ar funderat väldigt mycket på det hele. Det finns så mycket som jag inte vet om farfar och om alla syskonen. Det blev en tillställning av obesvarade frågor fick jag för mig. Men alla syskonen var där och det var en fin tillställning. Det är inte ofta som alla kusinerna är samlade, senast var på farfars 90årskalas då nästan alla var med. Hoppas att vi ska hålla bättre kontakt framöver.

I går, fredag, hade vi första-års-elever vår första fredagsbar på skolan. Det behöver inte vara så avancerat har vi blivit informerade om. Det lyssnade vi nu inte på. Klart det skulle vara temafest. Beduin-bar! Vattenpipor, te, mattor på golvet, arabisk musik, projecerade bilder på en stor vägg osv. Det var väldigt roligt och det blev lyckat. Vi startade direkt efter skolan slutat. Så det blev många timmars fest. Härligt. Men jag hade två tuffa dagar i ryggen och var så trött så trött när jag cyklade hem. Minns knappt något av när jag kom hem, inte på grund av att jag var förfriskad utan för att jag var trött. Jag sov till nie och det var riktigt, riktigt länge sendan jag vaknade och det var jobbigt att finnas. Men huvudet var stort idag. Flera år sen jag upplevde det. It sucks.
Dessutom skar jag mig i tumen och ena pekfingret igår. Mitt på knogen på pekfingret och det är inte så skönt. Det är svullet och går inte att böja. Man blöder som tusan från ovansidan på handen.
Bilder från festen.

När jag vaknat till bestämdes det att jag skulle möta upp Larua, Hipp-producenten, inne i stan. Hon ska också föda vilken stund som helst och vi skulle ses innan det sker. Det var mycket trevligt. Vi åt en bit på en Gadefestival på Nörrebro, en väldigt liten festival. Typ 15 meter. Det var lite konsnärskvarter. Träffade flera gamla elever från skolan. Bland annat scenografen till Brott och Straff som har premier på Hipp om några veckor. Såg hans scenbild när jag var på öppen repetition förra lördagen. Snyggt.
Laura visade mig runt i kvarteren. Såg bland annat den tomma tomten från där Ungdomshuset stod fram tills i våras. Det senaste veckornas demonstrationer och kravaller syntes...
Jag fick också följa med hem till Larua och se hennes lya och träffa den blivande pappan. Vi har hört mycket om varandra under det senaste året och först nu träffades vi. Han såg inte ut alls som jag trodde.
Sammantaget har jag haft en väldigt full vecka. Mycket åkande och mycket folk.
Nu är det fotboll. Heja.