viktork

Vakna sju, duscha, en mærklig frukost och sen gå till Metron, åka Metro och sen gå till skolan. Men det stoppar inte dær. Idag ær det ju måndag vilket betyder teckningskurs och den hålls på Det Kongliges produktionshus. Alltså en halvtimmes gång till. Lægger man till att det regnar och blåser och man ær lite førkyld sedan innan och lite allmænt hængig och tung så ær det trist att få veta nær man kommer fram att det inte ær lektion idag. Vældigt tråkigt.
Nær jag kom tillbaka till skolan så får jag veta att v istællet klockan 11 har en timmes information om varfær man ska vara med i facket. Jag vill bara titta på tecknat.

Vår utbildningsledare ær tillbaka på skolan efter sin ej utlysta frånvaro med anledning av operation. Jag gick direkt in och menade på att hon får kalla till møte med alla teknikeleverna och reda ut vad det ær som dom ær sura på. Eller sura ær kanske fel ord men bittra och irriterade øver.

Mina byxor ær fuktiga av regnet. Det ær så kallt. Håll om mig.

Nu ær det också bestæmt att jag ska jobba på "Millas drømresa". En musikteaterførestællning (4-10 år) i Malmø i høst. Samma upplægg som med "Vem ska trøsta Knyttet?" i våras. Mer eller mindre. Lite andra mænniskor på scen såklart. Jag var och kikade på scenen och lite repetition i går, det ska bli skoj. Bættre scen, foajé, loger och allt annat æn vad vi hade i våras. Renare.

Den hær veckan kommer antagligen handla om att vilja ha fredag så jag kan åka till Kristianstad dær mina brorsbarn med førældrar finns i veckan.

Det har gått två veckor sedan jag hörde av mig. Kulturnatten tog sin tid och ork. Mer än vad jag trodde. Vår årgång är väldigt ambitiös när det gäller att visa saker utåt. Jag räknar mig inte till den drivande skaran som vil ha mycket av allt. Kanske gör vi svårt för oss tänker jag. Och om inte svårt så jobbigt för oss.
Men Kulturnatten gick bra och sen var jag på semester en vecka. Det är ju en mindre bok i sig själv att berätta om det spektaklet. Jag nöjer mig med att säga att det var fint och bra. Vi såg valar, var på en 3700 meter hög vulkan och åt mycket god mat.
Några bilder finns att beskåda om du klickar här.

Och nu är man så tillbaka i Köpenhamn till sist och fryser fingrarna av sig. Min cyckel har ett omfattande bakhjulsbyte att se fram emot. Just nu får jag planka på Metron och gå. Det är svalt. Och mitt rum är svalt. Så pass att jag inte vill gå upp på morgnarna.

Idag hade vi ett tämligen deprimerande samtal på skolan. Varje onsdag samlas alla de olika teknikerna var för sig över årgångarna och pratar med vår "fackreferent" - en person från branchen men som också är knuten till skolan för att vara med och styra vår undervisning till viss del. Den ena produktionseleven på tredje året gav ett ganska uppgivet intryckt och pratade om att han är så less på skolan och att han börjar ge upp hoppet om att skolan kan ge honom något överhuvudtaget. Han har en önskan om att bli en bra scenmestare men känner inte att han får lära sig det han behöver. Hantverket Teater. Övriga elever stämmer hela tiden in och hela disskusionen utvecklas till ett ganska överenstämmande bild av vår utbildning, en ganska dyster sådan. Teori och praktik hänger inte ihop. Vad skolan säger att dom kan sker på senare tidspunkt inte. Kraven som ställs under intagninsproven lever inte upp till själva utbildninen. Kommunikation mellan vår utbildningsledare och lärare och lärare emellan i våra större projekt händer inte. Är utbildningen en tekniker eller administrativ linje. Får man utbilda sig till producent eller går det mot något? Vem vet vad som gäller? Planeringen är ofta rena skämt. En elev åkte till Århus för att prata om en praktikplats till projektet Barnteater på turné. Men den föreställningen som han blev skickad till var inte en barnföreställning och den skulle inte ut på turné.
Och en total avsaknad av uppföljning på många delar av produktionselevernas arbete. Det är lättare att säga hur en skådis ska göra saker annorlunda, det ingår på något sätt att regisera en skådis. Men den feedbacken vill vi också ha. Jag beställer en bräda - gjorde jag det rätt eller skulle jag gjort på något annat sätt? En budget och den senare resultaträkningen måste också kommenteras. Det gör den tydligen sällan på skolans projekt.
Återkommande är att alla de äldre eleverna har upptäckt att vi som tekniker förväntas göra saker av oss själva och till nytta för "konstnärerna"; skådisarna, regisörerna och scenograferna. Att vi också går i skola springs förbi. För konstnärerna är produkten det väsentliga, för oss produktionselever är det förberedelser och vägent till som är vår utbildning. Det förstår inte de andra utbildningsledarna. Och skådespelarna och regisörerna går ibland under benämningen "de gamla utbildningarna". Det prioriterade och finare. Precis så känner sig många teknikerelever.
Skolan är inte helt klar över om vad man utbildar. När vi har teaterhistoria så är produktionseleverna också konstnärer men när det sen kommer till produktion så ska det bara levereras.
Och en sista sak som får mig att bli än mer konfunderad är att ALLA äldre elever svarar på alla våra frågor att dom hade det likadant. Samma fel begås år efter år, samma schemamissar, samma felprioriteringar och samma förvirringar. Trots att man uppmärksammat fel och brister har inget hänt. Det känns inte så inspirerande att ha det framför sig i fyra år.
Jag är så glad för att gå på skolan nu. Men jag vill INTE om ett år se att jag också bara är bitter på utbildningen och på resten av skolan för att jag och min utbildning inte värderas och prioriteras. Kan skolan inte ge det som den utger sig för att kunna? Är Statens Teaterskole inte stället man ska vara på om man senare vill jobba som teaterledare och producent? Ska jag då vara kvar? Allt det här vill jag veta nu, inte om ett år. Ska jag göra det här så ska det fan vara på riktigt och jag ska få ut något av de fyra år som jag gärna vill gå här. Men får jag inte ut något så vill jag ut nu.
Allt detta ska diskuteras många gånger till. Inte minst med vår utbildningsledare som just nu är borta två veckor framåt. Det fick vi veta idag... Tack för det.

Men jag har det bra!

Hittade en liten grej jag skrev nær jag tyckte att jag inte orkade lyssna en liten stund i førra veckan på en lektion.

Nær man ska måla på STS*, ska det vara kroki
En naken comtess, avbildas med finess. Hihi.
Men man kan inte nøja sig med att fylla i konturen om det ska bli sucess
Før se, modellen ær negress.

*Statens Teaterskole

Så kul har vi det.
Idag fick vi introduktion till en kurs som vi har varje måndag resten av året, frihandsritning. Vi ska bli bættre på att teckna kan man sæga i korthet. Både på papper men också på dator. Det handlar om att kunna førstå och gøra sig førstådd med hjælp av bilder man skapar sjælv. Med fotografier blir man begrænsad i jæmføresle med att kunna teckna något precis som man vill ha det.
Och det bæsta av allt ær att vi har kursen i samarbete med Det Kongelige Teater. Lektionerna har vi i deras produktionshus, som innehåller målarsal, snickeri, bygghallar, lager, containerlager med nedpackade førestællningar, kontor før scenografer, produktionsledare m.m. m.m. Lokalerna finns i ett gammalt båtsvarv och ær så kempestora och allt ær dessutom nybyggt. Alla ær verkligt glada till att vi får vara dær. Læraren vi har ær en produktionsledare som jobbar dær ute. Han ær illustratør, arkitekt och snickare. Den kursen innehåller också kroki. Det var det jag skulle komma till.
Vi har det så bra.

Fredagens Kulturnatten nærmar sig. Det står klart før mig att hela årskursen skulle ha behøvt mer information om hur allting skulle ordnas. Nu har vi bara några dagar kvar och nu kommer ljud och ljus på att de också behøver pengar. Jo tack. Jag har styr på mina grejer och jag kan svara på frågor som folk stæller till mig. Det ær jag glad øver. Det ær mer æn vad man kan sæga om ljus och rekvistia.
Jag tror det blir ett bra arrangemang, men det græmer mig alltid nær jag vet att det kunde varit bættre.
Nåja. Om jag har sagt det førr så sæger jag det nu igen. På fredag mellan 19 och 23 ær det øppet hus på skolan. Alla får komma!