Jordberga och Malmö
Det var både konstigt och ogreppbart att komma till Jordberga Slott i onsdags. Flera av de andra i crewet hade tagit roller som annars har legat på mig. Jag blev lite flackande och när folk sa "jag har koll på det" "det är redan ordnat och bestämt" osv. så tappade jag lite kontroll fick jag känslan av. Men så länge allt gick som det skulle så gjorde det mig ingenting.
Jordberga är säkert det vackarste stället vi har spelat på den här sommaren. Parken är prunkande och har mycket höjdskillnader. Lägger man sen till den cinematiska historiken, Sommarnattens leende spelades in där, så blir det än mer spännande att vandra omkring.
En av nyckelscenerna i filmen utspelar sig i ett lusthus där ett ryskt roulettspel tar plats. När jag promenerade runt parken för att lokalisera detta eller åtminstonde platsen blev jag konfunderad. Det finns ett lusthus intill poolen idag. Men det var ganska litet och stod på helt fel plats. Efter att ha vridit och vänt på mitt minne och mig själv för att se åt alla håll, så vill jag placera lusthuset där det idag står en staty av en grek. För det skulle vara en bit ifrån huset ner för en liten slänt ville jag minnas. När jag sedan frågade von Arnold om hur det låg till så bekräftade han mina aningar. Lusthuset i filmen var bara en kuliss ditplacerat för filmen. Och det stod där jag ville ha det också. Jag blev stolt över mig själv att jag kunde min Bergman. Respekt!
I torsdags var det spelledigt. Vad göra? Vi går på opera! Till landskrona åkte vi och bevittnade Tosca med YstadOperan. Åsa, Glenn, Loppa och jag tutade dit och kikade. Men det blev regn så hela spektaklet fick flyttas in i en kyrka 500 meter från Citadellet. Det var inte det bästa draget. 35 grader och en luftfuktighet som överstiger alla rum som en musiker vill spela i. Hemskt. Föreställningen blev inte bättre av flytten. Orkestern dränkte allt vad sång heter, utom sopranen, och sångarna var inne i koret och spelade. Det var inte så skoj. Orkestern lät iofs väldigt bra, under ledning av 85-årige Gunnar Staern. Det var skoj att se. Men jag tycker vi är mycket bättre. Men sopranen var som sagt bra. Och Scarpia var lite spännande att se också. Skulle vilja se föreställningen på riktigt.
Igår byggde vi Malmö. Det gick snabbt. Värre blev det när publiken började komma. Vi hade ställt fram för få stolar. Räknat fel. Och tiden gick så hemskt mycket snabbare än vad jag hade räknat med. Det var lite panik i 40 minuter men vi styrde upp det till slut och allting blev toppen. Och det verkade som om det var en bra föreställning.
Vi gör om det ikväll.
Nu tittar vi på Cast away och äter nygräddat bröd. Jag trivs.
Bilder
1. Kristians gård - 2. Utsikt från den samma - 3. Korsgård - 4. Bilfadäsaen på Öland - 5. Krapperup - 6. Krapperup slottspark
Turné och Jylland
I baksätet på päronens bil, ganska i mitten av Jylland en molning men ganska fin måndagseftermiddag.När jag börjar sriva det här har jag inte en aning om när jag skrev senast. Kan det varit precis efter premieren? Kanske någon dag senare. Det har hänt en del måste jag tillstå. Brist på sysselsättning har jag inte någon att skryta med. Ville jag så kunde jag jobba säker 115 timmar om dagen varje dag.Nu går det upp ett ljus för mig. Jag rapporterade efter Trollenäs. Det gick ju bra, förutom fadäsen med tejpen som lämnade märken i parketten. Sen åkte vi till Hovdala. Det är väldigt lätt att spela där. Lokalen är iordningställd helt, förutom vår scenografi och orkester, när vi kommer fram. Lokalen är stor och vacker. Mycket publik, Trevlig personal som är tillgänglig hela tiden. Tack Hovdala.
Sen var det långa turen till Kalmar. Det är lite pilligt att inte spela på markplan. Men vill man går det bra. Det är så mycket personal på Kalmar Slott så man blir ibland förvirrad vem man ska fråga.
På förmiddagen, dagen efter första föreställningen, tänkte vi ta den obligatoriska turen över på Öland och turista lite. Vad vi inte visste när vi började köra över bron var att kamremmen på bilen stod i begrepp att brista när som helst. En liten bit efter bron fick vi lära oss hur det är att få motorhaveri på en hårt trafikerad väg mitt i semestertider. Det är en lååång historia och jag tar inte hela den just nu. Det är en historia som jag kan dela med mig muntligt av. Men efter mycket ringande och tråddragande fick vi bilen lagad så den kom hem till Malmö. Behöver jag säga att den bilen inte är med på turnén nu? Jag tänkte att vi fortsätter att köra med den här bilen som är 20 år och gått 31000 mil?
Samma morgon som bilfadäsen fick jag ett SMS från min mor. Gamle morbor Kristian dog under natten. Gamle sjuka Kristian som vi bara gått och väntat på att han ska gå hädan. Gamle Kristian som den senaste veckan varit sur för att sjukpersonalen inte trott på honom när han berättar att han är en rysk spion. Gamle Kristian som bott kvar på föräldragården hela livet och gärna suttit ute i sitt skjul och druckit pilsner med andra gubbar. Kristian som sist jag träffade honom läxade upp mig och mina brödar i konsten att spela solitär; utan att tveka en gång gick han ut och med sista kulan i mitten. Jag kan och vill skriva om Kristian länge. Det blir säkert tid till det. Det jag vill ha sagt nu är att den dagen började inte så bra, sen blev den inte bättre när bilen bröt ihop. Min lediga förmiddag blev inte.
Strax efter 03 var vi hemma i Malmö igen? Krapperup under gångna helgen gick väl också bra får man säga. Organisatoriskt från min sida är jag helnöjd. Slottets insats var inte alls. Intendenten var inte där. Hon var på plats och lämnade en nyckel. Sen fick jag ringa hem till henne om det var något. Ingen från slottet fanns på plats någon av dagarna. Eller jo, intendenten kom på föreställningen och satt på gratisplatser på lördagen. Det förståss. Hrmmf?
Och så kom vi fram till idag. Men för att få hela dagens förlopp så börjar jag igår kväll. När jag väl betämt mig för att jag skulle följa med till Mors på begravningen så blev det tvunget att jag förberedde allt till mina kollegor så att föreställningen på tisdag ändå kan bli av och att allt ska flyta på utan konstigheter. Så på kvällen klockan 01 gjorde jag en lista på 30 olika saker som skulle ordnas eller ringas eller göras. Morgonen efter så ringde klockan vid 06 och jag satte igång. Efter mycket disciplinerat arbete så blev jag klar i god tid. Allting är tajmat och klart in i minsta detalj. Ingeting kan gå fel. Nock on wood. Jag försöker att inte tänka mer på det nu. Jag ska vara ledig ett dygn och det känns bra att få göra min grej och att känna att det kommer lösa sig på Jordberga ändå. Tack ska alla ha.
Nu rullar vi snart över Limfjorden och över på Mors. En inklämd ö väldigt när Atlanten. Det är fantastiskt vackert utan för mitt fönster. Jag ska fotografera mycket och andas dansk havsluft. Imorgon ska vi troligt vis åka till Kristians gård och se över saker och ting.
Till nästa gång? V.
--------------------
Morgonen därpå hos faster Rigmor som bor i ett hus precis utanför Nyköbing.Vi mötte upp mors kusin Jytte i Nyköping för att dinera i måndags kväll. Hon är en kvinna med munläder. Hon sköter snacket. Det tycker jag är helt ok så länge man har något att säga och om man säger det på bra vis. Hon är skoj, Jytte. Hon jobbar som lärare i Köpenhamn och brukar även ta nattpass på ungdomsboende som vakt eller jour eller vad man kallar det. Hon är alltså följaktligen en kvinna som kan bita ifrån och kan ta en uppstudsig jävla ungdom ner på jorden igen.
Vi åt gott. Jag åt ribs och alla andra fick flundran. Nu blev jag kallad till bordet för morgonmad. Sen packar vi ihop oss och åker till Kristians gård och träffar alla och pratar och väntar på att den gamle själv ska komma i likbil. Så kör vi i samlad tropp till kyrkan.
------------
22.48 i bilen på väg hem. Vi har passerat Stora Beltbron. Det går ganska raskt framåt. Jag är trött, fast en helt annan trötthet än den som jag var uppfylld av när vi började åka igår. Fysiskt är jag tämligen utvilad. Men det blir många människor att hälsa på och mycket prat och förklarande och massor att titta på. Jag, mor och far åkte inom morfars två andra syskon (vi sov hos den tredje) som fortfarande finns i fem minuter vardera. Morfars bror är så himla lik morfar. Det var lite märkligt. Han har blivit gammal och tunn, men det gör honom inte mindre lik.Begravningen var som den skulle. Det var fint. Jag kunde inte riktigt hänga med i prästens jyska dialekt. Ljudbilden var inte optimal därtill.Jag har sett massor som jag bitvis glömt bort och saker som jag bara tycker om att se om igen.Kristians gård, Lyngby 6, är ett fint hus. Elektriciteten och vattnet behöver fixas till. Köket borde få en lyftning också. Men det är ett hus med hjärta och själ. Utsikten är mycket rogivande. Från sovrummet på ovanvåningen kan man se ett yndigt land sprida ut sig. Jag gillar det.Vad son händer med huset? Vet inte. Det ger väl sig. Skulle det finnas kvar i släkten så kommer jag gärna att åka dit. Om inte så kan jag väl köra förbi någon gång och vinka. När vi ändå var i krokarna så stannade vi till vid Korsgård. Huset med namnet. Jag heter som huset. Eller huset som heter som jag. Den gård som en släkting byggde runt 1880 har jag för mig, och som senare blev ett namn. Tillbaks till rötterna var det ja?Massor finns att säga om det senaste dygnet. Jag har sagt det väsentligaste. Föreställningen? Jodå. Det ska ha gått bra som jag har förstått det. Det känns långt borta att jag ska tillbaka på turné imorgon. Jag känner mig som en film: ?Ibland måste man åka bort för att komma hem??
Sen var det långa turen till Kalmar. Det är lite pilligt att inte spela på markplan. Men vill man går det bra. Det är så mycket personal på Kalmar Slott så man blir ibland förvirrad vem man ska fråga.
På förmiddagen, dagen efter första föreställningen, tänkte vi ta den obligatoriska turen över på Öland och turista lite. Vad vi inte visste när vi började köra över bron var att kamremmen på bilen stod i begrepp att brista när som helst. En liten bit efter bron fick vi lära oss hur det är att få motorhaveri på en hårt trafikerad väg mitt i semestertider. Det är en lååång historia och jag tar inte hela den just nu. Det är en historia som jag kan dela med mig muntligt av. Men efter mycket ringande och tråddragande fick vi bilen lagad så den kom hem till Malmö. Behöver jag säga att den bilen inte är med på turnén nu? Jag tänkte att vi fortsätter att köra med den här bilen som är 20 år och gått 31000 mil?
Samma morgon som bilfadäsen fick jag ett SMS från min mor. Gamle morbor Kristian dog under natten. Gamle sjuka Kristian som vi bara gått och väntat på att han ska gå hädan. Gamle Kristian som den senaste veckan varit sur för att sjukpersonalen inte trott på honom när han berättar att han är en rysk spion. Gamle Kristian som bott kvar på föräldragården hela livet och gärna suttit ute i sitt skjul och druckit pilsner med andra gubbar. Kristian som sist jag träffade honom läxade upp mig och mina brödar i konsten att spela solitär; utan att tveka en gång gick han ut och med sista kulan i mitten. Jag kan och vill skriva om Kristian länge. Det blir säkert tid till det. Det jag vill ha sagt nu är att den dagen började inte så bra, sen blev den inte bättre när bilen bröt ihop. Min lediga förmiddag blev inte.
Strax efter 03 var vi hemma i Malmö igen? Krapperup under gångna helgen gick väl också bra får man säga. Organisatoriskt från min sida är jag helnöjd. Slottets insats var inte alls. Intendenten var inte där. Hon var på plats och lämnade en nyckel. Sen fick jag ringa hem till henne om det var något. Ingen från slottet fanns på plats någon av dagarna. Eller jo, intendenten kom på föreställningen och satt på gratisplatser på lördagen. Det förståss. Hrmmf?
Och så kom vi fram till idag. Men för att få hela dagens förlopp så börjar jag igår kväll. När jag väl betämt mig för att jag skulle följa med till Mors på begravningen så blev det tvunget att jag förberedde allt till mina kollegor så att föreställningen på tisdag ändå kan bli av och att allt ska flyta på utan konstigheter. Så på kvällen klockan 01 gjorde jag en lista på 30 olika saker som skulle ordnas eller ringas eller göras. Morgonen efter så ringde klockan vid 06 och jag satte igång. Efter mycket disciplinerat arbete så blev jag klar i god tid. Allting är tajmat och klart in i minsta detalj. Ingeting kan gå fel. Nock on wood. Jag försöker att inte tänka mer på det nu. Jag ska vara ledig ett dygn och det känns bra att få göra min grej och att känna att det kommer lösa sig på Jordberga ändå. Tack ska alla ha.
Nu rullar vi snart över Limfjorden och över på Mors. En inklämd ö väldigt när Atlanten. Det är fantastiskt vackert utan för mitt fönster. Jag ska fotografera mycket och andas dansk havsluft. Imorgon ska vi troligt vis åka till Kristians gård och se över saker och ting.
Till nästa gång? V.
--------------------
Morgonen därpå hos faster Rigmor som bor i ett hus precis utanför Nyköbing.Vi mötte upp mors kusin Jytte i Nyköping för att dinera i måndags kväll. Hon är en kvinna med munläder. Hon sköter snacket. Det tycker jag är helt ok så länge man har något att säga och om man säger det på bra vis. Hon är skoj, Jytte. Hon jobbar som lärare i Köpenhamn och brukar även ta nattpass på ungdomsboende som vakt eller jour eller vad man kallar det. Hon är alltså följaktligen en kvinna som kan bita ifrån och kan ta en uppstudsig jävla ungdom ner på jorden igen.
Vi åt gott. Jag åt ribs och alla andra fick flundran. Nu blev jag kallad till bordet för morgonmad. Sen packar vi ihop oss och åker till Kristians gård och träffar alla och pratar och väntar på att den gamle själv ska komma i likbil. Så kör vi i samlad tropp till kyrkan.
------------
22.48 i bilen på väg hem. Vi har passerat Stora Beltbron. Det går ganska raskt framåt. Jag är trött, fast en helt annan trötthet än den som jag var uppfylld av när vi började åka igår. Fysiskt är jag tämligen utvilad. Men det blir många människor att hälsa på och mycket prat och förklarande och massor att titta på. Jag, mor och far åkte inom morfars två andra syskon (vi sov hos den tredje) som fortfarande finns i fem minuter vardera. Morfars bror är så himla lik morfar. Det var lite märkligt. Han har blivit gammal och tunn, men det gör honom inte mindre lik.Begravningen var som den skulle. Det var fint. Jag kunde inte riktigt hänga med i prästens jyska dialekt. Ljudbilden var inte optimal därtill.Jag har sett massor som jag bitvis glömt bort och saker som jag bara tycker om att se om igen.Kristians gård, Lyngby 6, är ett fint hus. Elektriciteten och vattnet behöver fixas till. Köket borde få en lyftning också. Men det är ett hus med hjärta och själ. Utsikten är mycket rogivande. Från sovrummet på ovanvåningen kan man se ett yndigt land sprida ut sig. Jag gillar det.Vad son händer med huset? Vet inte. Det ger väl sig. Skulle det finnas kvar i släkten så kommer jag gärna att åka dit. Om inte så kan jag väl köra förbi någon gång och vinka. När vi ändå var i krokarna så stannade vi till vid Korsgård. Huset med namnet. Jag heter som huset. Eller huset som heter som jag. Den gård som en släkting byggde runt 1880 har jag för mig, och som senare blev ett namn. Tillbaks till rötterna var det ja?Massor finns att säga om det senaste dygnet. Jag har sagt det väsentligaste. Föreställningen? Jodå. Det ska ha gått bra som jag har förstått det. Det känns långt borta att jag ska tillbaka på turné imorgon. Jag känner mig som en film: ?Ibland måste man åka bort för att komma hem??
Lägenhet och Carmen
Jodå. Lägenheten är min! Score!! Från och med söndag så har jag lägenhet i Signalhuset, Örestad, Köpenhamn S. Arne Jacobsens Allé 11A. Nionde våningen. Jag tror och hoppas att det blir skoj. Området är fint. Stora gröna ytor och mycket luft. Som den sucker jag är för utsikter så borgar det ju för att de ska bli trevligt. Alla rum i hela huset har balkong. Gå-ut-balkong. Det funkar såhär. I huset finns det 72 lägenheter. I varje lägenhet finns det fyra rum á 12 kvm, två toaletter och ett kök med matplats. Så vi är fyra som delar. Jag tycker det känns bra. Korridor kommer jag aldrig bo på/i. Men det här kommer bli som att dela lägenhet och det kommer nog bli bra även om vi kommer bo tätt inpå varandra. Mina lägenhetskamrater hoppas jag mycket på. Om jag fungerar fint med dom så kommer starten på mina år i Köpenhamn att gå mycket enklare. Det är bra om dom är danskar så jag får språket "hemma". Det ger sig som man säger.
Och redan på söndag får jag tillgång till lyan. Lite tidigare än jag trott och ville. Någon månad med dubbelhyra. Men det får gå. Hur som helst. Det är otroligt skönt att ha det ordnat. Dagarna mellan sista föreställningen och skolstart blir skönare. Kanske hinner man med en liten tredagarstrip till huvudstaden? Något ska man väl hitta på.
Läs mer om mitt hus.
(En lång text jag skrivit försvann precis. Jävla internet)
Igår var jag på Carmen. Det var ju skoj. Som en recensent skrev så är det här bra underhållning. Ronny levererar. Wolter levererar. Roger Lybecks koreografi är skitsnygg. Musikerna och arrangemangen är förstklassiga. Det ända som är undermåligt är Gladys som gör Carmen. Hon är inte utbildad musikalare eller skådis. Det hörs och syns. Hom är flaxig, klichéartad, hes, jönsig. Flera gånger tittar jag och Loppa på varandra med blickar som säger "Nämen oj. Det var inte så snyggt det där." Men jag gillar det.
Fast det är skönt att kunna säga att vi var först (före åtminstonde...). Först med Carmen, kuber som scenografi, sprida rosor i slutet m.m. Enough said - vi var före.
Och redan på söndag får jag tillgång till lyan. Lite tidigare än jag trott och ville. Någon månad med dubbelhyra. Men det får gå. Hur som helst. Det är otroligt skönt att ha det ordnat. Dagarna mellan sista föreställningen och skolstart blir skönare. Kanske hinner man med en liten tredagarstrip till huvudstaden? Något ska man väl hitta på.
Läs mer om mitt hus.
(En lång text jag skrivit försvann precis. Jävla internet)
Igår var jag på Carmen. Det var ju skoj. Som en recensent skrev så är det här bra underhållning. Ronny levererar. Wolter levererar. Roger Lybecks koreografi är skitsnygg. Musikerna och arrangemangen är förstklassiga. Det ända som är undermåligt är Gladys som gör Carmen. Hon är inte utbildad musikalare eller skådis. Det hörs och syns. Hom är flaxig, klichéartad, hes, jönsig. Flera gånger tittar jag och Loppa på varandra med blickar som säger "Nämen oj. Det var inte så snyggt det där." Men jag gillar det.
Fast det är skönt att kunna säga att vi var först (före åtminstonde...). Först med Carmen, kuber som scenografi, sprida rosor i slutet m.m. Enough said - vi var före.
Premiär!
Jodå, det blev premier till slut. I fredags för att vara mer exakt. På Bäckaskog Slott. Jag är nöjd och glad över att vara igång och ensemblen verkade också nöjda. Dock menades det att lördagens företällning var bättre. Det var väl lite lugnare på lördagen och mer avslappnat. Festen innehöll vad som ska finnas med på ett bra gille; god mat, gott vin och goda, glada vänner. Och sent blev det också, kom till mitt rum vid halv fyra. Vi var alla trötta dagen efter men levererade som bara den. Personligen var jag inte trött som i sömnig, bara oerhört matt i benen och kropp.
På lördagen åkte ett gäng ner till Yngsjö och gick på loppmarknad. Det var en bra loppis men allting var blött och gräsmattan kändes mest som en enorm disktrasa. Det fanns ett tält över böckerna som således hade klarat sig fint. Vinylskivorna stod däremot precis utanför... Jag köpte fyra skivor och skulle säkert ha plockat på mig fler om skivorna varit torra. Allt jag köpte hittade jag dock i tältet eller dess anslutning. Fyra vinylskivor (Maritza Horn, sondtrack till Deer Hunter, Ravels Bolero och en John Fogerty skiva med riktigt snyggt omslag) tre filmer (The Flintstones, Road to Eldorado och Schindlers List) en DVD (Melodifestivalen 50 år, alla vinnarna plus dokumentär) två små tavlor och en bok om serier. Tanten sa först 150. "På tok för mycket, det vill jag inte betala" sa jag. Så det blev 100 kronor utan så mycket disskusion alls. I like.
Idag är en helt ledig dag. Någon av de nyinköpta filmerna kommer att bli betittade. Eventuellt kommer det även att tittas på Konungens återkomst. Jag och Loppa har sett dom andra två nyligen och idag passar sig för att ta tag i den sista.
Ola ringde i morse och berättade att Kvällsposten, Sydsvenskan och Skånskan hade publicerat tre bra recensioner. Skönt. Kristianstadsbladet kommer på måndag. Peppar peppar så var jag inte orolig för dålig respons, för det är en jäkligt bra föreställning. Ibland känner man det bara.
Eventuellt får jag en lägenhet i Köpenhamn. Jag fick ett mail från en central studentlägenhetscentral (...typ) om en lya vid Örestad Metro-station, mitt emot Fields. Hela området är nybyggt. Som Bo01 fast allting är mycket coolare och framförallt högre. Jag var nummer tre i kön. Hoppas hoppas.
Oerhört stolt, trött och lättad kommer jag nu att äta en lång frukost och sen ta mig an det hårda jobbet att inte göra en jota. Det var länge sedan. Har jag glömt hur det går till?
På lördagen åkte ett gäng ner till Yngsjö och gick på loppmarknad. Det var en bra loppis men allting var blött och gräsmattan kändes mest som en enorm disktrasa. Det fanns ett tält över böckerna som således hade klarat sig fint. Vinylskivorna stod däremot precis utanför... Jag köpte fyra skivor och skulle säkert ha plockat på mig fler om skivorna varit torra. Allt jag köpte hittade jag dock i tältet eller dess anslutning. Fyra vinylskivor (Maritza Horn, sondtrack till Deer Hunter, Ravels Bolero och en John Fogerty skiva med riktigt snyggt omslag) tre filmer (The Flintstones, Road to Eldorado och Schindlers List) en DVD (Melodifestivalen 50 år, alla vinnarna plus dokumentär) två små tavlor och en bok om serier. Tanten sa först 150. "På tok för mycket, det vill jag inte betala" sa jag. Så det blev 100 kronor utan så mycket disskusion alls. I like.
Idag är en helt ledig dag. Någon av de nyinköpta filmerna kommer att bli betittade. Eventuellt kommer det även att tittas på Konungens återkomst. Jag och Loppa har sett dom andra två nyligen och idag passar sig för att ta tag i den sista.
Ola ringde i morse och berättade att Kvällsposten, Sydsvenskan och Skånskan hade publicerat tre bra recensioner. Skönt. Kristianstadsbladet kommer på måndag. Peppar peppar så var jag inte orolig för dålig respons, för det är en jäkligt bra föreställning. Ibland känner man det bara.
Eventuellt får jag en lägenhet i Köpenhamn. Jag fick ett mail från en central studentlägenhetscentral (...typ) om en lya vid Örestad Metro-station, mitt emot Fields. Hela området är nybyggt. Som Bo01 fast allting är mycket coolare och framförallt högre. Jag var nummer tre i kön. Hoppas hoppas.
Oerhört stolt, trött och lättad kommer jag nu att äta en lång frukost och sen ta mig an det hårda jobbet att inte göra en jota. Det var länge sedan. Har jag glömt hur det går till?
Rolando och besök
Igår kväll när jag satt mig ner med min nattmacka efter att våra kvällsgäster dragit sig hem, slog jag på tv'n. Till min stora förtjusning så var det en bekant nuna som stod och sjöng på en stor scen med ett ENORMT publikhav framför sig - Rolando Villazon. Han är bäst just nu. Så är det bara. Och efter att jag stillat mig och satt mig ner så börjar jag lyssna och känner absolut igen detdom sjunger. Jag nynnar med och så slår det mig att det är ju La Bohème. Slutet på första akten. Mimi och Rodolfos duett precis när dom ska till att lämna lägenheten. Det lät typ bra.
Efter att dom var klara så kom det in en annan man som också kändes bekant. Är det inte... jo visst. Plácido Domingo. Still going strog, I tell you. Jag hade hamnat i en konser från en utomhusscen i Berlin med Deutch Opers orkester och tre av världens bästa sångare. Blev ju tvungen att sitt uppe till två för att se klart. Men det var med glädje jag gjorde det. Jag grämer mig lite över att det inte finns biljetter kvar till Rolandos konsert på Tivoli i Köpenhamn i augusti. Men men.
Johan Ringström var på besök igår. Trevligt. När jag skulle förklara hur jag kände honom så km jag fram till att vi kännt varandra i tio år i höst. Respect.
Och alldelse nyss sprang jag på Andreas Andersson på stan. Han var på semester. Jag har alltid gillat honom. Helylle. Och bra på scen. Rolig. Han skulle försöka komma på genrepet på tisdag.
Imorgon skall Helsingborg och Höganäs affischeras. Jag vill inte. Jag vill vara på plats i Malmö och göra saker som behöver göras. Den sista rekvisitan. Dom där småsakerna som bara måste fram nu. Eftersom jag inte kunde komma ifrån i lördags för jag var tvungen att överse genomdraget så känner jag mig lite kluven. Tiden räcker inte till helt och hållet. Om alla affäre bara var öppna hela tiden så skulle allt vara mycket enklare.
På tisdag kväll börjar mitt arbete på riktigt. Då ska vi packa turnébilen för första gången. Jag ska försöka tänka igenom allt som ska med och packa i huvudet några gånger för att se hur det blir bäst. Mattan måste in först. Den är längst. Fast den är ju ganska ömtålig. Nåja.
61-årkalas ikväll. Nice!
Efter att dom var klara så kom det in en annan man som också kändes bekant. Är det inte... jo visst. Plácido Domingo. Still going strog, I tell you. Jag hade hamnat i en konser från en utomhusscen i Berlin med Deutch Opers orkester och tre av världens bästa sångare. Blev ju tvungen att sitt uppe till två för att se klart. Men det var med glädje jag gjorde det. Jag grämer mig lite över att det inte finns biljetter kvar till Rolandos konsert på Tivoli i Köpenhamn i augusti. Men men.
Johan Ringström var på besök igår. Trevligt. När jag skulle förklara hur jag kände honom så km jag fram till att vi kännt varandra i tio år i höst. Respect.
Och alldelse nyss sprang jag på Andreas Andersson på stan. Han var på semester. Jag har alltid gillat honom. Helylle. Och bra på scen. Rolig. Han skulle försöka komma på genrepet på tisdag.
Imorgon skall Helsingborg och Höganäs affischeras. Jag vill inte. Jag vill vara på plats i Malmö och göra saker som behöver göras. Den sista rekvisitan. Dom där småsakerna som bara måste fram nu. Eftersom jag inte kunde komma ifrån i lördags för jag var tvungen att överse genomdraget så känner jag mig lite kluven. Tiden räcker inte till helt och hållet. Om alla affäre bara var öppna hela tiden så skulle allt vara mycket enklare.
På tisdag kväll börjar mitt arbete på riktigt. Då ska vi packa turnébilen för första gången. Jag ska försöka tänka igenom allt som ska med och packa i huvudet några gånger för att se hur det blir bäst. Mattan måste in först. Den är längst. Fast den är ju ganska ömtålig. Nåja.
61-årkalas ikväll. Nice!