viktork

Det har varit ett bra lov so far. Så skönt som jag trodde det skulle bli att inte tänka på skolan, ungefär så skönt har det varit. Att inte tänka på skolan. Fast det har mest haft att göra med att jag inte har haft riktigt tid. Eller jag har varit igång hela tiden sedan jag lämnade skolan för en och en halv vecka sedan. Två olika julfiranden med mycket folk. En dag i
Vinslöv med föreningen. Och nu är det bröllop imorgon. Loppa är toastmaster och på ett bröllop med 130 gäster i domkyrkan och Grand Hotell så inebär det en del. Jag lagar mat och stöttar allt vad jag kan. Igår kom första gästen som sover hos oss. Idag kom två till. Det är kul med gäster och att laga mat till folk. I ETT RIKTIGT KÖK. Underbart. Jag ser fram emot morgondagen. Fracken hänger framme och skorna ska putsas sen är jag klar.

Det är mycket nu. Fast jag har det väldigt bra.
Och min nya kamera (tack mamma, pappa, bedstemor!!) ska vara i högsta hugg hela dagen. Alla andra kommer ha stora kamerorna men jag har min i fickan och smyger runt och fotograferar allt som ingen annan kommer åt. Det ska bli kul det här!

I julklapp fick Loppa biljetter till Metropolitans föreställning av Hensel und Gretel. Dom sänder live till en biograf i Malmö och där sitter vi och tittar på en av världens bästa operahus. Nyårsdagen är det som gäller. Mycket spännande blir det.

Nu packar vi det sista och lägger oss att sova inför imorgon. ZZZ...

Det finns så mycket jag vill berätta om. Saker som jag gör eller saker som jag kommer att tänka på. Det här skriver jag på ett tåg på väg till Stockholm, mannen som satt bredvid mig fram till Nässjö drack julmust ur en halvlitersflaska. Efter varje klunk var det som om han rapade, tyst för det hördes inget, men det kom hela tiden riktigt jobbiga och beklämmande moln av julmust och kryddblandning. Att femtio centiliter kan vara så länge hade jag ingen aning om.
Det vill jag berätta om. Och på samma tågresa i bistron ställde jag till en liten scen. Kaffe och kanelbulle kostar 15 kronor. Nu i juletider så får man lussekatt istället. ”Jaja, det går väl det också” tänkte jag och betalade. Sen var jag inte med på var kaffet var så jag gick vidare till kaffemaskinen och hittade inte ”kaffe” utan tryckte på latte. Det fick jag nu då inte och en man med vinröd väst och namnskylt frågade tjejen i kassan högt ”ställde han sig och tryckte på den själv?!”. En djup suck hördes och jag valde att betala de extra pengarna och peka på det vanliga kaffet och säga ”Där är det ju”. Mannen i västen såg mycket trött ut och suckade över att det faktum att det på varje resa ska envisas med att finnas resenärer.

Oftast slutar mina tankar om allt jag vill berätta, i att jag inte har tid eller ett passande forum att skriva ner allt. Jag har förvisso min blog, men den har fått titeln ”A day in the life of an ung kulturarbeteare”. Där skriver jag om allt som har med mitt yrkesverksamma liv att göra. Föreställningar jag har sett, jobb jag jobbar, mycket om skolan såklart och om teater, konst, musik och allehanda kultur som passerar, och en del fastnar, i mitt liv.
Ständigt får jag fatt på små anteckningsböcker som jag tänker att jag ska bära med mig och hela tiden skriva ner mina tankar och historier så att jag vid tillfälle kan plita ner det på ett mer lätthanterligt och överskådligt ställe. Där det kan ligga och frodas. Frodas till den dagen jag sammanställer hela skiten och sätter ihop det till en berättelse. Eller blir det en novellsamling månne. Jag vill bli publicerad. Eller tryckt kanske är mer det jag vill. Mina insändare och krönikor har faktiskt publicerats, och jag en man som gläder mig för det lilla också.
En egen bok. Bara tanken är spännande. Fast när man väl har kommit så långt så är det en stor fråga som kanske är den största och viktigaste när man ger ut sin första bok – titeln. Om man ska ge ut en novellsamling eller en första hokuspokusroman eller vad det nu kan komma att bli, vad ska den få heta? Det vimlar av fantastiska namn. De flesta är så pretentiösa så man nästan skäms. ”Här är min bok. Jag är författare.” Känn på den…

Det hela gick så väldigt snabbt. Jag lyfte en gryta med pasta men ena handtaget var uppvärmt och jag brände mig, jag släpper det handtaget och grytan faller således nedåt. Samtidigt som hälften av vattnet och en del pasta flyger ut, stöter grytan till en kastrull med sås som liksom glider av spisen och ner på golvet. På en sekund blev köket ett intermezzo utan like. Det blev till att samla kikärtor på golvet.

Vid kvart i sju var jag hemma... Men vilken fest sen!! En av de bästa festerna i jag varit på. Vi snackar temafest. Det var vampyr-tema. Det är andraåret som anordnar festen. Skådisarna hade varsin karaktär som gick rundor och gjorde nytta och tramsade om vart annat. Dracula själv satt längst upp i en tokstor trappa med en orgel längst upp. Det var lite som Wallmans. Och så var det ett inhyrt band. Hoven droven möter Björk. Dom var väldigt bra. Men ett märkligt val till det temat var det flera som påpekade.
Vi ettor satt samlade längs ett långt sammanhängande bord i mitten som också fungerade som scen och dansbord (!) och när tiden var inne så blev vi minst sagt uppmanade att gå och förbereda oss för vår shov. Shoven var fantastisk. Allt gick precis som det skulle. Jag är djupt imponerad av många på vår årgång. Proffsigt och ambisiöst. Den röda tråden i föreställningen med besparningar och en scen per årgång, var kanske inte så tydlig. Men de enskilda delarna  fick vi mycket god respons till.

Nu väntar en söndag med mycket tvättande, städande och packande här hemma. På måndag städar vi på skolan. Och sen är det raka spåret hem till Malmö och på tisdag till Stockholm.

Godnatt.

...eller om det är en förvirrad Viktor kanske. Eller jag är nog mer osäker på vad den här veckan som sparkar igång imorgon ska medbringa. Blir det så sena kvällar och hårt slit som jag har trott och till viss del ställt in mig på? Eller har våra förberedelser varit så grundliga så att vi kan hålla humana arbetstider och villkor? Jag har ingen mat hemma så jag hoppas att vi inte ska hålla på 24seven för då kommer jag inte få någon kvällsmat den här veckan.
Kanske är jag oinspirerad. Bryr jag mig om den här Julesjååven? Vi får se. det är hur som helst bara några dagar tills det är dags och sen ska vi städa på lördagen och sen är det slut. Det är så märkligt att det har gått en termin. Aldrig har jag upplevt en så snabb termin. Tjoff! har det sagt. Jag kommer att vara färdigutbildad strax.

Helgen i Malmö var min sista helg med Millas drömresa. Det känns som om jag har gjort mitt jobb så bra jag har kunnat och som har krävts. Utan att förta mig men ändå varit proffesionell på ett enkelt sätt. Jag är nöjd.
I övrigt en mycket trevlig helg. Bekantade mig med Singstar (ett interaktivt tvspel där man ska sjunga så rätt som möjligt) på allvar för första gången. Det är fantastiskt skoj! Vi sjöng svenska klasiker och 80'tals-låtar Jag måste kolla upp om det finns en musikalskiva...

Mina fingrar är som om dom sover... Och mitt huvud känns som om jag mediterar. Det är stort liksom. Och händerma är enormt stora känns det också som. Helt märkligt.
Nu är det slut.