Kylskåp och Tivoli
Piss och skit är det hur som helst. Och kontoret är inte öppet så jag kan klaga. Dom öppnar först klockan 9 och stänger innan jag kommer hem.
Eftermiddagen och kvällen har klassen varit på Tivoliteatern. Den stod klar 1874 om jag förstod det rätt. (Siffer systemet är som bekant lite krångligt... det sitter inte helt än) Allting gjörs med handkraft. Alla scenbyten, mekanik, effekter och ljud. Det krävs massor av folk, men det är ganska häftigt. Vi gick en runda backstage och tittade. Jag är ju en riktig sucker på att gå i teaterhus och pilla. Det är bland det bästa jag vet. Efter rundturen så såg vi så kvällens föreställning. En haderlig pantomim men Harlekin, Pierrot, Kassandra och Columbine. Det var inte så bra...
I förmiddags hade vi en spännande upplevelse. Jag har nämnt innan att det är en märklig, lyxig och dyr utblidning jag går. Som avslutning på vårt förmiddagspass, som var ganska fysiskt idag, skulle vi två och två ställas oss på var sin sida om rummet. Tio meter mellan oss. Sen hade vi en kvart på oss att ta oss till mitten och mötas. Det är inte man har den tiden i utbildningssammanhang.
Imorgon åker jag till Malmö. Två veckor sen jag var där. Det ska bli skönt att komma dit.
Nu ska jag göra läxor.
Bilka och visning
Mitt emot mitt hus så ligger ett av europas största shopingcentra - Fields. Det är kempestort. I Fields ligger det en affär där man bland annat kan köpa mat, BILKA Det är vad man kallar en stormarknad, du kan köpa allt från teve och möbler till cyklar och kläder till mat och sprit. Ska man föda ett hushåll för fler än två kan det vara stor förtjänst att handla där. Är man, som jag, bara en undrar jag. Eller vad sägs om halva priset - om du tar 5 bröd. Eller om du tar 7 Dove-produkter kan du också få ett kanonpris. Allting kan bli billigt. Om du tar massor. En del är bara skrattretande. 5 x 1 liter mjölk. 4 isbergsallad. Mitt kök tillåter inte riktigt att lagerhålla så mycket. Jag köpte dock tio paket pasta, 500 g, för 39 dkk. Det är ju bra. Att handla är bland det roligaste som finns. Jag bara önskar att jag fick storhandla på ett sånthär ställe lite då och då.
Idag hade jag min första presentation i skolan. I "ämnet" som kallas kropp-stämma-rum hade vi en uppgift som, i stort, gick ut på att vi skulle plocka bilder, ting och texter från vårt liv och göra en liten presentation eller historia av dessa. Stora delar av min skolgång har gått ut på min verbala förmåga. Att hålla tal och orala presentationer har varit mina högtidspunkter. Inte så att jag ofta höll låda men om det är något jag är lite bättre på i skolväg så är det att tala. Mina tal har alltid borgat för lite finess och jag har alltid haft lite påhittiga upplägg och ämnen. När vi skulle prata om ett multinationellt företag pratade folk om ABB, Ericson och IKEA. Jag pratade om Disney och visade film. När vi skulle hålla ett övertygande/opinonsbildande tal pratade folk om rösträtt, feminism och dödsstraff. Jag pratade om ett utropande av ett eget Chinatown i Kristianstad. Tid har jag pratat om. Och Blåkulla.
Nu ser det lite annorlunda ut. Plötligt sitter jag bland 20 andra som lever för teatern. Det finns andra som har takt och timing. Finess och känsla för dramatik i en alldaglig text. Humor och musikalitet. Det är otroligt inspirerande.
Ett av mina andra knep har varit att se ut som om jag vet vad jag sysslar med. Är man inte tillräckligt förberedd så får man hitta på och spela med. Det höll jag fast vid idag. Och det gick alla tiders! Mitt upplägg bestämdes inte förrän jag var nästa man på scen. Jag byggde mitt "framträdande" på att jag är den enda svensken. Det blev en liten Sverige-lektion innehållande nationalsången, lite geografi och så en berättelse om en bild från Åhus. Det blev ganska skoj och jag fick mycket skratt och applåder. Det kändes bra.
Känslan av att skapa efterhand är lite läskig. Tanken på att vara orepeterad retar mig lite samtidigt som jag rent intelektuellt vet att jag är bra på det. Men i långa loppet så tror jag att jag har valt rätt vad gäller proffesionell position. Planera, strukturera och förbereda är nog min grej. Men att ha improvisationen som ett bra vapen i bakfickan är nog värdefullt.
Ikväll tänkte jag kika på Matrix Reloaded. Dansk TV5. Har bara sett halva på dålig thailands-vcd. Hur går det?..
Tack för en underbar dag idag! Hejdå.
1'a veckan och cirkus
Varje kväll blir jag förvånad över att min lägenhet är så mörk. Sen tänker jag till och påminner mig själv om att jag ju inte har någon taklampa. Det är så märkligt för att det finns inget uttag för taklampa. Det finns inget uttag. Tänker man att det är så litet så man behöver inte lampa? Nog för att det är stora fönster men på kvällen finns det ju inte så mycket ljus att släppa in. Nu använder jag en sänglampa och tv'n som ljuskällor. Det får gå.
På tal om tv'n. En av mina grannar har beställt kabeltv till sig själv. Det gjorde han i våras när han flyttade in. Det blev så att alla rummen fick tillgång till det. Det känns lite märkligt att ha fri tillgång till något som någon annan betalar för. Jag resonerar som så att jag skulle aldrig köpt tjänsten till mig själv och därför avböjde jag på frågan om att vara med och betala. Det är inte mitt problem att jag kan se på alla kanaler. Jag är med och betalar internet. Det räcker.
Min dator håller på att krascha. Garantin gick ut i sommras. Hårddisken måste bytas ut. Än så länge kommer jag in i datorn och kan använda denm jag har gjort backups på allt viktigt, men det kommer inte att gå så länge till enligt dom som förstår sig på. Nu har jag i och för sig bara fått telefonsupport och det känns lite mystiskt att man utan att titta på burken kan säga att den kommer dö. Jag fortsätter så länge jag kan och jagar under tiden ny maskinvara. Trist är det hur som helst.
Min första helg i Köpenhamn har varit skön. Efter fredagens hej-dundrandes introfest på skolan så blev det en väldigt ledig lördag. Jag konstaterade ganska snabbt att jag skulle ha önskat mig en veckas semester. Bara glida runt och titta mig omkring. Det blev efter en lång morgon hemma en lång cykeltur till Amagers västra kant. Jag har saknat havet så det var fint att få se lite vatten igen. Inte det stora världshavet den här dagen men dock vatten. Hamnen bjöd på roliga små hus och lite coola saker som låg slängda eller placerade här och var. Hela cykelturen började lite spännande - tre grusvägar som man inte såg slutet på. Det var bara att välja vart jag tyckte det såg mest spännande ut att åka. Vägval.
I lördags var det circus hemma. Nästan precis utanför min balkong hade en fransk-brasiliansk slagit upp sin stora spindel-stål-konstruktion. Som konstverket Mama. fast dubbelt så stor. Där svingade ett tiotal vitklädda, sjukt vältrimmade, artister sig fram och tillbaka. Okonvetionell underhållning utomhus. Mycket färg och ljud. Många nivåer och saker som händer lite överallt. Jag gillar det. Dessutom var dom ganska duktiga.
Nu i morgon börjar det om igen på skolan. Men med lite mer undervisning. Vi ska ha musik och så inleder vi något som heter kropp - stämma - rum. Att se och vara i ett rum och få olika element att samverka för att ge helhetsupplevelser. Så har jag tolkat det. Det ska bli skönt att få börja lära sig.
Hej och hå
Man ska alltid skylla på något när man själv har gjort fel. Till mitt försvar för att inte ha bloggat säger jag att det har varit en del annat att stå i. Prioritera! kan man säga då. Ja, förvisso, men även när jag har varit nära att skriva något och suttit vid datorn så har det inte blivit så. Orken att göra urvalet har inte infunnit sig. Materialet har varit för stort. Dethar hänt för mycket för att min dagboksblogg ska kunna ta in allt. Här kommer en kronologi på det som har hänt sen sist jag skrev. Väl i kristianstad så spelade jag volleyboll i Åhus och gick på Johan Ringströms 25-års fest. Tidigt på söndagsmorgonen fick jag skjuts av snälla snälla Maggan, stadsbussarna är ett skämt i Kristianstad, till stationen och åkte till Stockholm. Där träffade jag hela familjen för första gången sedan i julas. Mor och far firade 30-årig bröllopsdag, vi barn skickade ut dom på äventyr i huvudstaden. På måndagen gick jag, min bror och hans sambo en runda på stan, sen åkte vi till Ulriksdahl och slog en hink var på ranchen och sen åkte vi till Ekerö till farbror Mats sommarhus. Där åt vi gott och badade i Mälaren.
På tisdagen åkte jag hem till Malmö och firade Loppas födelsedag i Bjärred. Onsdag och torsdag packade jag och sålde min loftsäng. Fredagen åkte jag först till Köpenhamn och hämtade mina nycklar till lägenheten och på kvällen lagade jag mat åt vänner. Lördag var bara packning och på söndag kom så käre far och hjälpte mig avsluta min sejour i Malmö för den här gången. Vi instalerade mig i Örestad, Köpenhamn och det var rörigt som fan.
På måndagen började skolan och det finns tusen saker att berätta... På tisdagen var mor, far, Verner och Jagoda här på ett dygns semester, och på kvällen anslöt Loppa och vi käkade italeinskt. Och ikväll var jag på mitt första teaterbesök i Köpenhamn som ingår i utbildningen. Träffade Regina och Wiggo. Hon skriver på ett nytt album. Föreställningen bröts för att det började regna. Vi fick bara se 40 minuter.
Det var det.
Jag tror att jag kommer att trivas här. Skolan känns helt rätt. Stan känns bra så långt. Lägenheten är ok. De andra i lägenheten är för tråkiga. Vi sköter oss själva. Vet inte om dom drar sig för ögonkontakt för att jag ser ond ut eller för att dom ska behöva anstränga sig att förstå vad jag säger, prata vill dom inte iallafall. Än så länge så stör det mig inte. Intryck får jag nog av ändå. Och de 30 minuterna som det tar på cyckeln gör sitt till att man är lite trött när man ska sova.
På fredag är det introfest på skolan. Det ska bli skönt att avsluta en arbetsvecka och sen få ta helg. Nu ska jag ta natt.
V.
Slutet och resa
Torsdag och fredag gick åt till att packa ihop, sortera, slänga, städa, bära kostym, rekvistita, dekor m.m. Lämna tillbaka bilar, podier, ljusriggar, orkesterstolar och notställ. En liten tripp till Helsingborg blev det ockås för att lämna tillbaka saker som vi lånat av Stadsteatern där. Klockan 16.30 gick jag från kontoret igår med ett litet lende på mina läppar. Då hade jag i och för sig väldigt bråttom till tåg, men jag log likväl. Jag har fortfarande inte hunnit njuta av min totala ledighet. Det kommer nog nu till frukost tro jag bestämt. Allting var väldigt stressat igår med inställda tåg och bussar och nya tåg och så direkt hem och sen direkt vidare. Så upp idag tidigt för att köpa sista minuten biljett tills imorgon. 07.32 åker jag norrut till huvudstaden imorgon. Fick biljett för 370, kostade 498 igår.
Vollyboll på dagen och fest ikväll. Sen tåg till Stockholm imorgon och vara där tills på tisdag. Sen till Malmö och packa min lägenhet, jag har fyra dagar på mig. Flytta på söndag. Börja skolan på måndag. Flytta ännu mer på tisdagen. Jag har ett bra schema att gå efter. Det som också ska klämmas in är Loppas födelsedag och kanske någon hejdå-middag/fest på fredagen.
Glad att det är över. Stolt och nöjd över vad jag har gjort i sommar. Nu tar vi det piano några dagar och tänker på helt andra saker. Sen börjar nästa äventyr. Köpenhamn. Jag har inte hunnit sätt mig in i vad som gäller och väntar. Jag vet att jag ska vara på skolan klockan 09.00 den 20'e. Resten får jag väl komma på efterhand.
Just nu i denna sekund sitter jag bara och andas lugnt och börjar flina åt att jag är fri. Och att jag inte är i Malmö. There's a life outside your apartment - som det sjungs i Avenue Q. Jag är beredd att instämma. Fast det var länge sen jag upplevde den.
V.
Bilar och slutet
Idag har varit en dag med bara biluppdrag. Hämta Åsas bil och köra den till lastbilen, köra lastbilen till bilbesiktningen (där jag för övrigt fick stå i kö i 2 ½ timme...) sen köra den vidare hem och byta tillbaka till Åsas bil och sen åka till Glenn och byta till Golfen som skulle lämnas tillbaka till biluthyraren. Sen gå från uthyrningen till min cykel och sen på den ta mig hem. Underbart.
Idag gick Sommarnattens leende på tv. Jag såg den inte. Men jag känner fortfarande en kittlande känsla i hela mig när jag betänker att jag har varit där. Jag ska jaga rätt på filmen och se den på riktigt.
Istället ska jag bevittna en annan film som aldrig slutar fånga mig - Jurassic Park. Svt1 ikväll klockan 21 eller något i den stilen.
Imorgon bygger vi La Bohème för sista gången. Det är bara Limhamn kvar där vi ska spela två kvällar. Sen är det slut. När körde förbi kontoret en stund idag och satte mig ner så kom tanken till mig mer på allvar än vad den har gjort hitills - det är snart slut. Innan jag försjönk alldeles för djupt i känslan av hur skönt det ska bli så kom jag till sans och satte fart. Det ska nog bli tid till att känna efter. Men inte innan det faktiskt är klart. Här kan man inte slappna av inte. Handen ska inte i kaklet.
En blodblåsa på min vänstra stortå retar mig lite. Men annars är det bra. Nu ska jag leta tågbiljett till Stockholm på söndag. Päronen firar 30 gifta år då. Det är respekt.
V.
Hasses Lada och Simpsons
Det blir ett lite argt inlägg. Två personer har gjort det svårt för mig de senaste dagarna. Vi börjar med Hasses Lada. Detta cowboysar-näste. Med neonhattar i taket och tusentals smålampor i olika mönster. Lilla salen inredd som en saloon. Ett hemskt ställe i sig. Dagen innan hade jag korresponderat med en vaktmästare och avtalat tid för ankomst och våra behov. Detta visade sig hjälpa föga. När vi kom dit fick jag ringa och fråga efter honom. "Gå runt på framsidan och in i affären så finns det en tjej där som har nyckel". Där fanns inte en själ. Jag ringer igen. "Konstigt, är dom inte där idag". 20 minuter senare kommer en tjej som hade hört något om att det skulle komma någon. Hon öppnade. Stegen som var utlovad fanns inte. Logerna var belamrade med skärmar, stolstravar, tvätt, täcken och kuddar. Logetoaletten var avstängd. På baksidan, där vi lastar in, låg plankor med spik, stora trälådor och annat skräp som vi fick röja på. Jag ringde vaktmästaren och frågade om det kom som "...en överraskning att vi skulle vara där. Nog för att här står en 1.80 stege, men var är den långa stegen som vi pratade om igår?" (jag ville ha en lång stege som nådde upp i taket så man kom åt ljusriggen). "Den når upp", sa han. "Nej det gör den inte" sa ja. "Nej, jag vet förståss inte hur lång du är..." sa han. Jag la på luren.
Kontenta: det finns anledning till att jag ibland kan vara självtillräcklig. Och jag tycker inte vi ska spela på Hasses Lada fler år.
Simpsons. Jag och Loppa skulle och ha en trevlig torsdagskväll. Även om det var stressigt och lite lurig logistik innan showen så kom vi dit i god tid och allt var ganska gemytlisch. När jag bokade biljetterna så satte jag mig inte i mitten av raden utan lite till höger i hopp om att det skulle bli fritt vid sidan av oss så att jag kan sträcka på mitt ben med mitt dåliga knä som annars värker och "gör sig påminnt" länge efter en fast stillasittande position. Det var fullsatt och jag fick trixa lite för att röra på benet så gott jag kunde. Filmen var trevlig och ganska smart ibland. Efter 50 minuter så gör den vuxne mannen framför mig ett utfall. Eller bakfall om man så vill. Han tar sats framåt och dunkar sin rygg i ryggstödet hårt där jag har mina knän som han träffar. Det var hans sätt att säga sluta. Något litet efterskalv kom också. Jag får ont, blir arg och ledsen och tappar fokus från filmen och sitter mest och stirrar på mannen framför mig och funderar. Efter filmen när eftertexterna börjar rulla ställer jag mig upp direkt för att sträcka på mina ben men stannar kvar i salongen för att det kommer lite efterspel på duken. Det första mannen gör är att vända sig om och stirra på mig. Han sitter också kvar ganska länge. När han (som för övrigt är där med sina två söner på 10 och 15) ska gå vänder han sig igen och säger i en pedagogisk men lite översittande ton "så tar du det lugnt med benen nästa gång". Jag säger på mitt lugnaste sätt att han inte vinner något på att SLÅ tillbaka. Då slog det slint för aggromuppen. Han gick igång med att jag ska ge fan i att sitta och sparka på ryggstöd hela tiden och att jag minnsan gjorde det med uppsåt, det fattade väl han. Jag tittade undrande på honom och försökte lägga in ett svar utan att lyckas. Sen gick han igång med machosnack om att vi skulle göra upp och att jag kunde söka upp honom när jag ville så skulle vi ta det då. Sen gick han utåt och fortsatte kasta ord mot mig. Allt detta inför sina söner.
Jag är inte långsint och har väldigt långt till att bli arg. Men fullkomligt obefogad dumhet och människor som tar illvilja som en självklarhet gör mig lika delar arg som ledsen. Jag stötte säkert på hans ryggstöd, absolut. Han kunde vänt sig om och sagt "sluta med det där" så skulle det var löst. Men att ha så mycket oförlösta hämningar och heder i sig att man mer gärna tar en fysisk kamp och börjar bråka är för mig något som inte stämmer. Det finns inte hos mig i mitt förstånd. Det är en anan värld som jag aldrig kan förlika mig med. Jag har iochförsig stött på den här typen av beteende vid fleratillfällen då jag fått obefogade smällar av olika slag, men jag förstår det inte lik väl.
Finns det någon som kan förklar för mig varför det går till som det gör?
Nu måste jag skynda mig. Vi ska ka till Christinehof slott och spela. Det är bara fyra föreställningar kvar nu. :)
V.